Kultur

Hälsningar från MoMa

2014-09-09 13.15.33

Vi kollar på Monets näckrosorMoMa. Min favorit: Picasso. J’s favorit: Léger. Återkommer i bl00gen!

champagne
Promotion

COOLA: ALEKSANDRA ERIKSSON OM MÅLERI

Aleksandra Eriksson-Pogorzelska är en svensk-polsk jurist och curator. Hon bor sedan några år i Bryssel. Där jobbar hon med två projekt: Ponyhof Gallery, ett nomadiskt galleri som främjar samtida måleri samt POPPOSITIONS, ”en mässa för gallerier som gör saker annorlunda”.

Jag passade på att ställa några frågor till henne för att begripa vad hon sysslar med egentligen!

CELINE FELGA – UNTITLED (2012)

VARFÖR BOR DU I BRYSSEL?

Jag kom till Bryssel för en praktik på Europaparlamentet. Men att jag stannade beror på att det är lätt att göra saker här, det finns ett bubblande kulturliv, hyrorna är låga, man kommer lätt in i olika kretsar och träffar väldigt spännande personer, däribland en tjej som heter Liv Vaisberg som blev min kompis och kollega. Nu jobbar vi tillsammans på Ponyhof och POPPOSITIONS.

VAD ÄR PONYHOF?

Ponyhof är ett nomadisk galleri, vilket betyder att vi inte har en fast lokal utan ställer ut på olika platser varje gång.

Vi har valt att vara utan fast lokal eftersom det redan finns många fasta gallerier i Bryssel som fungerar bra, och vi ville skapa något nytt och annorlunda.

“Lokallösheten” ger oss möjlighet att experimentera mera och nå ut till en större publik. Vi slipper också oroa oss för en fast hyra att betala varje måndag och kan istället lägga energin på att tänka igenom våra utställningar och försöka förnya. Inom ramen för Ponyhof har vi också en blogg om samtida måleri - där vi delar med oss av våra upptäckter.

JENS HESSE – POPE 1 (2011)

VARFÖR STARTADE NI PONYHOF?

Dels för att vänner ville ha tips om bra och överkomliga konstnärer, dels då vi kände ett par begåvade målare som hade svårt att nå ut till potentiella konstsamlare – de var mer intresserade av att måla … Så vi ville underlätta mötet mellan unga målare och intressenter. Konst har blivit väldigt populärt, det skrivs om utställningar i dagstidningar och modemagasin, man går på museum som man går i kyrkan och mår lite dåligt om man missar något. Men även om många betalar muséeinträde eller köper affischer på muséebutiken, är det färre som betalar för själva konsten. Det är synd, för mycket skulle ändras i konstvärldsdynamiken och sättet som konstnärligt värde skapas på om fler köpte konst en gång om året eller en gång varannat år. Man skulle inte vara lika beroende av de stora konstsamlarna som ibland drivs av spekulation snarare än genuint konstintresse. Sen finns det väldigt konstintresserade samlare också, men alla gallerier försöker flörta med dem redan och det känns överoptimistiskt att tro att de kan rädda hela konstvärlden.

TEOPHILE’S PAPERS (VANDRANDE BOKAFFÄR)

Samtidigt tycker jag att våra målare bevisar att måleri fortfarande spelar en viktig roll idag: vi använder allt mer bilder i vår kommunikation och inte alltid övertänkt, en bra målning kritiserar dåliga bilder genom att erbjuda kvalitetsalternativ.

 

HAR DET GÅTT SOM FÖRVÄNTAT?

Allting tar mycket längre tid än vad man tror. Vi har massor med idéer till utställningar och ibland är det lite tråkigt att det tar så lång tid att förverkliga dem. Men det går definitivt i rätt riktning.

 

SARAH LAGARDE – A COCKFIGHT

VAD ÄR PLANERNA FRAMÖVER KRING PONYHOF?

Vi planerar kommande utställningar och letar också efter nya konstnärer och kuratorer som vill arbeta med oss i framtiden, också utomlands. Om någon är intresserad av att veta mer får man gärna gå in på vår hemsida!

VAD ÄR POPPOSITIONS?

POPPOSITIONS (http://poppositions.com/) är en vandrande konstmässa för lovande konstnärer och gallerier som arbetar med platsspecifika utställningar. Den första upplagan gick av stapeln i Bryssel 20-22 april, där verk av unga konstnärer presenterades i samverkan med en järnvägsstation.

JÄRNVÄGSSTATIONEN

HUR KOM NI PÅ IDÉN TILL POPPOSITIONS?

Internationellt sett är mässor de viktigaste bytesplatserna inom samtida konst och spelar en mycket central roll för hur konst värderas och i vilken riktning den går. Vi tyckte dock att de traditionella konstmässorna är lite tråkiga och ville skapa ett kritiskt och omtumlande alternativ. Sen bjöd vi in unga gallerier som jobbar med platsspecifika utställningar. Platsspecificitet har en lång tradition inom konsthistorien och vi ville använda det för att skapa sammanhang för besökarna. Så alla verk producerades speciellt för vår utställningslokal, en k-märkt belgisk järnvägsstation. Två konstnärer skapade en fontän i huvudpassagen för det fanns ingen naturlig mötesplats för stationens pendlare. Vi hängde fotografier där tågscheman brukade vara och visade film bakom biljettdisken. I trapporna byggdes en tillfällig bokaffär. En dj-duo intog väntsalen med kuddar och musik så att folk kunde hänga där hela helgen. Det blev jättefint och vi hade intressanta diskussioner, så nu fortsätter vi med nästa års upplaga som kommer bli ännu bättre.

SARAH VAN MARCKE

ALLT DET HÄR MÅSTE TA OTROLIGT MYCKET TID. VAD MOTIVERAR DIG, OCH FÅR DIG ATT FORTSÄTTA?

Jag tror på mina målare och på idéerna bakom Ponyhof och POPPOSITIONS. Så jag vill se dem förverkligade.

ALAN FERTIL OCH DAMIEN TEIXIDOR – MODEL FOR A FOUNTAINHEAD

Missa inte Ponyhof-bloggen om samtida måleri!!

champagne

CONST SER: TECKNINGAR PÅ LSD

Hej!

Jag håller på att skriva en text om droger och konst, och hittade den här samlingen. Det är en serie på 9 bilder ritade av en man under påverkan av LSD, i ett försök som skedde med hjälp av amerikanska regeringen på 50-talet.

En konstnär gavs en dos LSD och ombads rita med hjälp av en låda med konstmaterial han fick fri tillgång till. En doktor satt bredvid och registrerade reaktionerna. Här finns några exempel på resultatet.

 

20 MIN EFTER DOSEN – GANSKA REALISTISKT…

85 MIN EFTER DOSEN – PLÖTSLIGT HÄNDER DET MER MED SYNEN?

2.32 EFTER DOSEN – SER UT SOM EN TECKNING FRÅN 20-TALET?

2.45 EFTER DOSEN – WOW! ABSTRAKT!!! KANDINSKY?

REFERENS: KANDINSKY – LIKT ELLER HUR?

4.25  EFTER DOSEN – NU KÄNNS DET MER SOM NÅGOT FRÅN SENT 1800-TAL?

REFERENS: LITE LIKT DEN HÄR TECKNINGEN AV SCHIELE ELLER HUR?

5.45 EFTER DOSEN – COOLA RINGAR?

8 TIMMAR EFTER FÖRSTA DOSEN……

Är slutsatsen alltså att droger gör människor till modernister? I dont know——–

champagne

CONST SER: ARKEN I KÖPENHAMN

HÄNG MED NÄR CONST GÅR VILSE PÅ JAKT EFTER CONST……….

Arken, museum för modern konst, ligger på en slags ö en bit utanför Köpenhamn. Om man åker bil dit är det nog lugnt, men jag och mitt sällskap tog kollektivtrafik. Det var inte det smartaste jag gjort.

Först tar man ett tåg från Köpenhamn till en förort. Efter att vi hade gått genom ett torg med ett gäng unga killar som stirrade på oss som om vi kom från en annan planet och gått på en nästan tom väg där den enda bilen bestod av några killar som ropade på oss, följt av en tio minuters promenad på en kolsvart väg, i mörker, under fullmåne, var både jag och mitt sällskap rätt redo att se lite lugnande CONST. Väl framme på Arken möttes vi av supertrevlig personal, men det första verket som min kompis envisades med att se var Olafúr Eliassons ljustunnel.

Tunneln kallades ”Din blinda passagerare” och är en del av Arkens Utopi-utställningstema.

Jag har sett Olafurs grejer förut, det var en stor utställning med honom i Berlin som jag var på, och visste lite vad jag hade att vänta mig. Tunneln var uppåt 100 meter lång och bestod av dimma, där man bara såg nån meter framför sig. Mycket av hans verk är såna, leker med sinnena – och det finns en anknytning till klubbkulturen i Berlin, som han varit en del av. Det fanns ett liknande verk i Berlin, där man gick runt i ett labyrintliknande rum fullt av dimma, och jag pallade inte det. Därför bestämde jag mig för att strunta i tunneln, eftersom jag inte riktigt kände mig fit för den efter nära-döden-promenaden vi haft just innan där vi skrämde upp oss för diverse mördare och zombies ute i skogen.

DIN BLINDA PASSAGERARE, FOTO:ARKEN

Min kompis envisades så hon gick genom tunneln själv. Eftersom man inte ser något måste man använda andra sinnen än synen för att ta sig fram. Under tiden kollade jag på filmerna utanför, en dokumentär om Olafurs labyrint-kristall-liknande verk (som jag gärna sett klart, men det höll på en timme), och Sören Christensens film ”What is Utopia” – från Platons idealstat till fascistiska stadsidéer till 1970-talets Utopia, enligt skylten. Den går att se här.

Min kompis kom ut ur passagen, och trots att hon i vanliga fall inte är en särskilt spirituell person hade hon ett nytt ljus i blicken.

”Det kändes som att man hade dött och var i mellanlandet till himlen”, sa hon. Helt sjukt för att vara hon, hade det varit jag som kastar superlativ omkring mig lite hur som helst hade det inte varit konstigt, men när det var hon……… då var det något speciellt.

”Det var så ljust ett tag att det var som att man hade *seen the light*…Jag tänker verkligen att det är så här när man dör”, sa hon.

Jag ångrade mig lite, men lever efter devisen att man inte _måste_ göra saker man inte känner för (därför jag inte kommer hoppa bungy jump) och det här var inte tillräckligt KBT-viktigt för att jag skulle övervinna mitt obehag för dimman…..för att jag skulle göra det.


SAINT BARTHOLOMEUS, EXQUISITE PAIN (2006)

Vi gick vidare till en miniutställning med Damien Hirst-verk. Ni vet han som sålde det där diamantskelett-huvet för typ 40 tusen miljarder kronor på nån auktion…..

Bland annat fanns det en bronsstaty av Hirst där han skurit av huden på en man.

I närheten fanns en naken gravid kvinna där halva var utan hud. LÄSKIGT.

HIRST – CORRUPTION, 2004

Det fanns också tryck från hans verk ”Last Supper” (1999) som leker med idén om vad som är mat, och näring.. och säkert en massa annat också som jag inte fattade men men. Jag har inte sett så mycket av Hirst tidigare men jag fick känslan av att hans grejer handlar mycket om vad som finns, i kärnan…alltså skelett… näringsämnen…allt det som ligger bakom det vi ser som kropp, mat…

I samma rum fanns en ko delat i två – båda delar indränkta i en vätska som bevarat kroppen. Man såg kon glo mot en med sina stora koögon, och man såg inälvorna i tvärsnittet. Det enda jag kunde tänka var: om man blir provocerad över det här kanske man borde fundera på vad man käkar till middag…… (se förresten Kobra om kött-tema, finns på SVT play nu!)

KONSTNÄR?

Här gick vi och kollade på Basquiat och Warhol-utställningen, som var huvudanledningen varför vi åkte dit. Men jag gör ett separat inlägg om det pga bildregn!

Den här grejen gillade jag: ”falling apart” av Sue Wester och Tim Noble. Det är skräp, som man ser i skugga. Härligt Mad Max- post-apokalypktiskt som känns högaktuellt…….

FALLING APART (2001)

Sen fanns en till Olafur-installation, måste erkänna att jag inte var helt såld på denna. I alla fall var den mindre sensorisk och mindre dramatisk. Det var ett ufo-liknande ljus i en stor cirkel… det var mörkt, vatten omkring ufot…nä, som ni märker går det inte riktigt att beskriva så skit samma. ”Your negotiable panorama” hette den i alla fall.

Vi gick vidare i den permanenta utställningen, och det var soft att vara där så sent. De har öppet till 21 på onsdagar så det är bra om man jobbar, eller tex bor i Öresundsregionen (typ Malmö) och vill passa på att hinna ut hela vägen även om man inte är ”arbetsfri”.

Både jag och min kompis gillade lokalerna, de kändes moderna utan att vara allt för kalla, som jag tycker modern design ofta kan vara. Påminde mig lite om ett av mina favoritmuseum, Hamburger Bahnhof i Berlin.

Okej, sen såg jag en tavla som jag HATADE. Ni som har läst den här bloggen mer än en gång har kanske märkt att jag inte direkt är nån hater… men denna tavla…. . Förlåt konstnärerna, ni är säkert jättebra men just denna… passade inte mina ögon. Lämpligt att den handlade om just ”skit” också…. Han kanske borde skitit istället för att måla den vad vet jag– Usch nu är jag hård förlåt

ANDREAS GOLDER (1979)

”geknackt non est pictum” – To shit is not to paint (2006)

Nästa grejer var bättre. Den här var cool_ en orange staty av Marc Quinn som heter Stripped (japp, ni känner igen temat från Hirst-grejerna!)

MARC QUINN: STRIPPED (BLACKHEAD AGAIN) 1996

 

Denna var fett läskig, min kompis vågade typ inte kolla på den tills hon vant sig och vågade gå fram (se bild)..obs att hon är säkert 190 cm i sina klackar så kistan är typ…2,5 meter hög

EMIL WESTMAN HERTZ (1978)

COFFIN (2005)

 

Sist kom en grej jag gillade, en hiss som inte ledde någonstans och en (trasig) trappa som inte heller ledde någonstans, bara till en dörr där det stod ”Administration”, men det var ingenting innanför (antar jag?? om det inte är nån slags i huvet på big lebowski-grej som gömmer sig där??) På skylten står det att det är en kommentar till vårt byråkratiska samhälle, och det tycker jag framgår rätt….väl

 

MICHAEL ELMGREN OCH INGAR DRAGET

SOCIAL MOBILITY (STAIRCASE) 2005

Avslutade besöket med att kika lite i giftshopen och flabbade lite åt det absurda i vissa saker man kunde köpa där…. alltså jag hoppas folk köper det så de får in pengar, men erkänn att dessa grejer är lite…. LOL?

Rekommenderar absolut ett besök på Arken! Särskilt när jag fick reda på att man kan ta bussen tillbaka till tunnelbanan som går tillbaka till Köpenhamn… man måste alltså inte gå genom en våldtäktsskog god bless

DETTA SORGLIGA LILLA ENSAMMA KONSTVERK HETER ABANDON- WEED OCH ÄR AV TONY MATELLI

PS Jag älskar Köpenhamn i övrigt det är som man stoppar in Stockholm, Malmö och Berlin i en mixer och kör. Här kommer dessutom ett Carrie Bradshaw-insider-tips: Är du singeltjej är det extra bra eftersom både killar och flator är supersnygga…….tips……..!

champagne

HUR BLIR MAN KONSTNÄR? (del 3734829202)

Hur gör man konst? Hur blir man konstnär?
Underbara ”Tales of Mere existence” har några bra tips här:

Jag citerar en av mina favorittanter, Romany Marie, som drev flera center där många av de stora namnen inom modernismen träffades och utbytte idéer i Greenwich Village under 1920-50-talet:
”Love is like art. You do it, you don’t talk about it.”

ROMANY MARIE

TIDIGARE RÅD TILL EN UNG KONSTNÄR

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net