LARS NORÉN – STILLHETEN

Nu undrar ni säkert vad jag tyckte om Norénpjäsen jag såg i förra veckan…. denna fråga ska jag nu besvara efter bästa förmåga.

Huvudrollsinnehavaren som jag tidigare hypat i bloggen gjorde mkt bra ifrån sig – som väntat. Dock att hans roll var lite…. ja… ”Norén”, men det var inte skådisens fel att manuset var lite töntigt i vissa stunder – det var ett sånt manus som kan bli _riktigt_ _pinsamt_ om det är dåliga skådisar, men Michael Jonsson bar upp det hela och det kändes trovärdigt, bra och riktigt kul i sina stunder.

Skådisen är inte lång och har en smal kropp, vilket jag gillar eftersom det gör att han kan spela vilken roll som helst… Förra gången jag såg honom spelade han nästan barn (i Harper på Stadsteatern c/o Galeasen), och nu var han trovärdig som ”yngling”.. tror också jag skulle gilla honom som man, eller gubbe. Väldigt fint med olika kroppar som syns på scenen tycker jag.

Alla människor är fina, alla människor finns lika mycket. Därför ska många olika också synas för att representera riktiga människor, pga alla ser inte ut som Endre eller Persbrant.

*Likes this*

Kul grej:

MJ’s mustasch gav Strindbergs-komplex-vibbar, men i vissa vinklar fördes tankarna snarare till Lil Wayne…

+

=

*

I  mitt Xtremt kulturella sällskap ingick Norén-savanterna Maria (litteraturvetare och expert på estetik) och Seb (”konstnär”, akademiker mm) samt Norén-n00ben KV (”kulturjournalist”).

Kulturskribeten Kristoffer Viitas recension:

”Jag tyckte det var kul när de började slåss.. och det blev lite action. Annars var det ju rätt mycket snack….mycket prat om man säger så”.

Vad tyckte du var bäst?

”Det var när han drog upp sina kalsonger och gjorde stringtrosa av det… Och tanken att Norén någon gång gjorde detta.. Om det nu var självbiografiskt”.

Doktoranden i vardande Maria Mårsells recension:

”Jag gillade scenografin, och sen gillade jag han Sten Ljunggren och han den unga killen. Och att de har plockat fram den här bizarra humorn i Norén väldigt bra. Och att de lyckats gestalta att ord betyder ingenting, och kan såra väldigt mycket, så länge man pratar förbi varandra”.

Kulturpersonligheten Sebastian Rozenbergs recension:

”Sten Ljungren spelade lysande, uttrycksfullt. Hela pjäsen som en långsam ond dröm om norens favoritgrej,
dysfunktionell familj. Några roliga absurda scener.
Kändes som att de alla var helt ensamma pjäsen igenom, ensamma på en nästan tom scen,
ingen förmår lyssna eller trösta den andre.”

 

champagne

LARS NORÉN med ”nya stjärnskottet”

This just in, ikväll ska jag, Maria mfl på:

Lars Norén
STILLHETEN

på Stadsteatern

Det är genrep, och då kostar biljetterna bara 50 kr om man är under 26. Jag är det i …. några månader till, så här sparar man $$$$

*räknar mina stacks med osynligt kulturellt kapital*

Mest peppad är jag på att den unga skådisen jag såg i en liten men extremt bra roll i HarperGaleasen c/o Stadsteatern som var GRYM (mer om det i detta inlägg av CONST).

Jag och Maria tror att hen är nya skådespelar-stjärnskottet. Ska bli kul att se hen ikväll, se om hen performar!

Michael Jonsson heter hen visst. Det här verkar vara en av hens första stora roller.

Ni vet var ni läste det först!

champagne