VAD LETAR DU EFTER?
Modern konst
CONST SER: EXPLOSION! MÅLERI SOM HANDLING PÅ MODERNA
I helgen är det sista chansen att se utställningen “Explosion! Måleri som handling” på Moderna i Sthlm. Kortfattat kan man säga att utställningen kretsar kring relationen mellan måleri och kroppen – eller som titeln antyder – måleriet som fysisk handling. Jag var där sent om sider och kikade, och tänkte ge alla som inte har chansen att se utställningen en snabb recap. Here goes:
Andy Warhol – Oxidation Painting
Här är Warhols tavla som ser ut som/är ärgad koppar, ni vet hur kopparn blir grön när den rostar/blir gammal? Japp, här har vi det. Fint tycker jag, naturens eget mönster…
Det här bubblande lergojset är signerat Robert Rauschenberg och kallas “Mud muse“.
Det är liksom en gryta som puttrar, och bubblor av lera skvätter upp som om vattnet har ett eget liv… lite som en kokande kittel, ni vet. Något med den här grejen är väldigt avkopplande – vet inte om det är den liksom “lena” färgen, eller själva puttrandet, men folk stannade till och såg på leran länge. Lite zen-vibe på det hela!
Kazuo Shiraga – Kanesada (nosada ) 1961
Här är en helt röd skvätt-tavla. Nu är min mobilkamera inte så superbra, men gillar “rödheten” i bilden. Och tjockleken i färgen, kletig och varm och man riktigt känner energin när den har “kastats” mot kanvasen. I kombination med “varma” färgen rött blir hela tavlan så himla levande, och nästan lite obehaglig, trots att den på sätt och vis saknar figurativt motiv (alltså: den “föreställer” inget).
Ett annat verk av Kazuo Shiraga har den här instruktionen. Konstnären har alltså hoppat på färgklickar längs ett långt vitt papper/duk. Nedan ser ni det färdiga verket, med splasharna. Coolt! Påminner om den här grejen, som trogna läsare säkert minns från CONST!
Kazuo Shiraga
Ni vet de där rutnät-aktiga grejerna som brukar hänga för att skydda byggnader/byggarbetare vid hus som renoveras? Har ni också nån gång tänkt på att de liknar grovmaskiga brodyr-tyg? Tanken har faktiskt slagit mig nån gång, kanske för att jag tillbringade många eftermiddagar med att brodera grejer i sällskap av farmor när jag var liten (…växte alltså upp under 1890-talet…….). Hur som helst, tanken har också slagit konstnären Maja Bajevic som har gjort videoverket “Women at work – under construction”, där en massa kvinnor – många av dem klädda i hucklet äldre kvinnor i öst ofta bär – broderar på byggarbetsplatser by night. Jag gillar verkligen det här verket, dels för att det kommenterar idén om arbete – som ju traditionellt skiljer sig för kvinnor och män, och som också värderas olika. Tex fasadreparation av ett hus är ju också en slags dekoration, även om det är fysiskt mer ansträngande än att dekorera ett stycke tyg.. Sen är det så himla fint, med glada tanter som livar upp döda tygbitar som hänger i offentligheten!
Maja Bajevic – Women at work – under construction
JANINE ANTONI – LOVING CARE
Här är ett annat videoverk som jag gillade att titta på – och som många andra museibesökare fastnade vid. Det är konstnären Janine Antoni som 1992 iscensatte performancet/videoverket “Loving care” där hon målade ett gallerigolv med hårfärgen Loving hair. Enligt texten vid verket jobbar Antoni mycket med att omsätta vardagliga aktiviteter till ”skulptrala processer”. Nånstans i det här finns ju också en kommentar om kvinnors vardag, kroppar, och ja- ni kan ju spåna vidare på det här själva. Under tiden kommer fler bilder på Antoni och hårfärgen som bildar en målning–
Sist tänkte jag dela med mig av en Yoko Ono-idé för en “Smoke painting”. Mitt tips: don’t try this at home!
YOKO ONO – INSTRUKTIONER FRÅN GRAPEFRUIT (1961)
Explosion! pågår till 9 sept. Läs mer på Modernas hemsida!
*****
PS
GILLAR DU DET HÄR? HJÄLP CONST ATT HITTA FLER LÄSARE SOM KAN TÄNKAS VARA INTRESSERADE AV ATT LÄSA BLOGGEN GENOM ATT TIPSA VÄNNER (TEX GENOM TELEFON, FB-CHATT, TWITTER, SMS ELLER RENT AV NÅGOT SOM OMODERNT SOM: KONVERSATION!), ELLER TEX FÖLJA CONST PÅ FACEBOOK FÖR ATT FÅ UPPDATERINGAR KRING VAD SOM HÄNDER I BLOGGEN! LOVAR DETTA: JU FLER SOM LÄSER DESTO OFTARE UPPDATERAS THA BL00G!
YOURS TRULY
IDA / CHAMPAGNE / OSV
2012.09.06 10:56
COOLA: ALEKSANDRA ERIKSSON OM MÅLERI
Aleksandra Eriksson-Pogorzelska är en svensk-polsk jurist och curator. Hon bor sedan några år i Bryssel. Där jobbar hon med två projekt: Ponyhof Gallery, ett nomadiskt galleri som främjar samtida måleri samt POPPOSITIONS, “en mässa för gallerier som gör saker annorlunda”.
Jag passade på att ställa några frågor till henne för att begripa vad hon sysslar med egentligen!
CELINE FELGA – UNTITLED (2012)
VARFÖR BOR DU I BRYSSEL?
Jag kom till Bryssel för en praktik på Europaparlamentet. Men att jag stannade beror på att det är lätt att göra saker här, det finns ett bubblande kulturliv, hyrorna är låga, man kommer lätt in i olika kretsar och träffar väldigt spännande personer, däribland en tjej som heter Liv Vaisberg som blev min kompis och kollega. Nu jobbar vi tillsammans på Ponyhof och POPPOSITIONS.
VAD ÄR PONYHOF?
Ponyhof är ett nomadisk galleri, vilket betyder att vi inte har en fast lokal utan ställer ut på olika platser varje gång.
Vi har valt att vara utan fast lokal eftersom det redan finns många fasta gallerier i Bryssel som fungerar bra, och vi ville skapa något nytt och annorlunda.
“Lokallösheten” ger oss möjlighet att experimentera mera och nå ut till en större publik. Vi slipper också oroa oss för en fast hyra att betala varje måndag och kan istället lägga energin på att tänka igenom våra utställningar och försöka förnya. Inom ramen för Ponyhof har vi också en blogg om samtida måleri - där vi delar med oss av våra upptäckter.
JENS HESSE – POPE 1 (2011)
VARFÖR STARTADE NI PONYHOF?
Dels för att vänner ville ha tips om bra och överkomliga konstnärer, dels då vi kände ett par begåvade målare som hade svårt att nå ut till potentiella konstsamlare – de var mer intresserade av att måla … Så vi ville underlätta mötet mellan unga målare och intressenter. Konst har blivit väldigt populärt, det skrivs om utställningar i dagstidningar och modemagasin, man går på museum som man går i kyrkan och mår lite dåligt om man missar något. Men även om många betalar muséeinträde eller köper affischer på muséebutiken, är det färre som betalar för själva konsten. Det är synd, för mycket skulle ändras i konstvärldsdynamiken och sättet som konstnärligt värde skapas på om fler köpte konst en gång om året eller en gång varannat år. Man skulle inte vara lika beroende av de stora konstsamlarna som ibland drivs av spekulation snarare än genuint konstintresse. Sen finns det väldigt konstintresserade samlare också, men alla gallerier försöker flörta med dem redan och det känns överoptimistiskt att tro att de kan rädda hela konstvärlden.
TEOPHILE’S PAPERS (VANDRANDE BOKAFFÄR)
Samtidigt tycker jag att våra målare bevisar att måleri fortfarande spelar en viktig roll idag: vi använder allt mer bilder i vår kommunikation och inte alltid övertänkt, en bra målning kritiserar dåliga bilder genom att erbjuda kvalitetsalternativ.
HAR DET GÅTT SOM FÖRVÄNTAT?
Allting tar mycket längre tid än vad man tror. Vi har massor med idéer till utställningar och ibland är det lite tråkigt att det tar så lång tid att förverkliga dem. Men det går definitivt i rätt riktning.
SARAH LAGARDE – A COCKFIGHT
VAD ÄR PLANERNA FRAMÖVER KRING PONYHOF?
Vi planerar kommande utställningar och letar också efter nya konstnärer och kuratorer som vill arbeta med oss i framtiden, också utomlands. Om någon är intresserad av att veta mer får man gärna gå in på vår hemsida!
VAD ÄR POPPOSITIONS?
POPPOSITIONS (http://poppositions.com/) är en vandrande konstmässa för lovande konstnärer och gallerier som arbetar med platsspecifika utställningar. Den första upplagan gick av stapeln i Bryssel 20-22 april, där verk av unga konstnärer presenterades i samverkan med en järnvägsstation.
JÄRNVÄGSSTATIONEN
HUR KOM NI PÅ IDÉN TILL POPPOSITIONS?
Internationellt sett är mässor de viktigaste bytesplatserna inom samtida konst och spelar en mycket central roll för hur konst värderas och i vilken riktning den går. Vi tyckte dock att de traditionella konstmässorna är lite tråkiga och ville skapa ett kritiskt och omtumlande alternativ. Sen bjöd vi in unga gallerier som jobbar med platsspecifika utställningar. Platsspecificitet har en lång tradition inom konsthistorien och vi ville använda det för att skapa sammanhang för besökarna. Så alla verk producerades speciellt för vår utställningslokal, en k-märkt belgisk järnvägsstation. Två konstnärer skapade en fontän i huvudpassagen för det fanns ingen naturlig mötesplats för stationens pendlare. Vi hängde fotografier där tågscheman brukade vara och visade film bakom biljettdisken. I trapporna byggdes en tillfällig bokaffär. En dj-duo intog väntsalen med kuddar och musik så att folk kunde hänga där hela helgen. Det blev jättefint och vi hade intressanta diskussioner, så nu fortsätter vi med nästa års upplaga som kommer bli ännu bättre.
SARAH VAN MARCKE
ALLT DET HÄR MÅSTE TA OTROLIGT MYCKET TID. VAD MOTIVERAR DIG, OCH FÅR DIG ATT FORTSÄTTA?
Jag tror på mina målare och på idéerna bakom Ponyhof och POPPOSITIONS. Så jag vill se dem förverkligade.
ALAN FERTIL OCH DAMIEN TEIXIDOR – MODEL FOR A FOUNTAINHEAD
2012.06.08 14:12
RÅD TILL EN UNG KONSTNÄR, DEL 5, 6, 7? MINNS INTE
2012.02.10 10:21
COOLA: GRAYSON PERRY
Minns ni när jag var på Arken – museum för modernt konst utanför Köpenhamn?
Det finns ett konstverk som jag gillade när jag var där, och som jag funderat på flera gånger sen jag var museet. Det är Grayson Perrys (känd för hippie-ish grejer, och att han har ett kvinnligt alter ego som ibland dyker upp i verken) “The Walthamstow Tapestry“. Det är en lång gobeläng -något som ju är väldigt gammaldags…. Den är broderad i specialmaskin och beskriver den moderna människans väg från vagga till grav… fast genom varumärkena som defninierar våra liv i detta kapitalistiska system vi kallar “världen”.
Detaljer om varumärkena som förföljer oss, och i den moderna tiden, definierar oss och våra liv….. Rätt coolt tycker jag.
Bonusinfo: Grayson vann Turnerpriset 2003.
Såhär sa han till the Guardian om verket och de nästan religiösa värdena varumärkerna har i livet nu för tiden.
“It’s almost like a religious fresco celebrating obscure gods and beliefs”.
PÅMINNER OM:
HÄR KOMMER EN INTERVJU MED KONSTNÄREN:
Just nu har Grayson en utställning om hantverk och vad det är och fyller för funktion, på British Museum. Ett intressant och bara 2 min långt klipp finns här, bland annat jämför han specialgjorda motorcyklar med riddarrustningar:
2011.11.14 09:39
CONST SER: KLARA LIDÉN PÅ MODERNA MUSEET
Moderna museet i Sthlm är först i världen att visa en “totalutställning” av Klara Lidén. Inte jättekonstigt kanske, eftersom hon fortfarande är ung (född 1979). Tidigare har hon mest ställt ut utomlands. Museet samarbetar med Serpentine Gallery när de ställer ut hennes verk. Utställningen tar slut 9 oktober, så nu är det sista chansen! Givetvis var jag ute i sista sekunden….jaja förlåt mig för jag har syndat osv….
Klara är intresserad av arkitektur och stadsplanering och hon har själv pluggat arkitektur på KTH. Det syns i hennes verk, som ofta handlar om typ stad, “urbanitet” osv. En annan sak som syns i hennes verk är att hon bott i Berlin och om vi säger såhär-………..-det märks.
KLARA LIDÉN (FOTO MODERNA MUSEET)
Här kommer orden som är med i mitt huves lilla mind map över utställningen:
Urbant
Poetiskt
Androgynt
Ensamt
Berlin
Natt
Gator
Urban natt
Klubb
Asfalt
……..Ja ni får skratta åt denna lilla dikt……………
BODIES OF SOCIETY 2006 (VIDEOVERK)
Alltså, menar inte att vara taskig men…….den här videon är ungefär definitionen på “art school”. Med det inte sagt att jag inte gillade den, men… i bakgrunden är det lite falsksång, nånslags indiemusik och en kvinna upprepar “I dont wanna talk about it” medan en person (Klara?) slår sönder cykel+med ljuden ackompanjerar musiken…yup, jag sa ju det: art school. Men jag gillar ju det lite så who cares.
TOUJOURS ËTRE AILLEURS (ALWAYS TO BE ELSEWHERE) – KLARA LIDÉN 2010
Jag tycker att denna är fin…. typ säckar/reklam/plastväv som vikts och bildar nånslags prinsessan-på-ärten-madrass-liknande abstrakt konstverk… I dont know men jag gillar det. Mkt…… urbant………….
UNHEIMLICH MANÖVER, 2007
Unheimlich manöver – som är en ordlek kring Heimlich-manöver, ni vet när nån sätter i halsen och man trycker till för att få dem att hosta upp (som filmen Choke, som bygger på romanen av Chuck Palahniuck, handlar om…. rekommenderas). Lidéns installation är allt som finns i hennes lägenhet. Det finns säkert också en idé om att ordleka med “heim“, alltså typ “hem” på tyska. Det är alltså ett slags sätt att……. hosta upp hemmet (för offentligheten)? Rätt kul idé, rekommenderas inte att köpa hem dock….om den nu är till salu….. om man inte har nån abnormt stor 12:a på strandvägen som man inte vet hur man ska fylla dvs…
UPDATE: Unheimlich (Das Unheimliche på tyska, det “uncanny” på engelska) är också en freudiansk term som betyder också det här obehagliga, oklara….(se mer på Wikipedia!)… jag hade glömt bort det här- men tack för påminnelsen till Julia i kommentarerna nedan!
En sak: Installationen är långt ifrån mysig och tjejig, utan det känns mer som en traditionell ungkarls/konstnärslya…..
Just det androgyna är återkommande i utställningen. Ofta diskuteras ju det här med “kvinnligt” skrivande, och kvinnor har en särskild, “egen” röst. Vad är kvinnlig konst? Det är i alla fall inte det här. Och det gillar jag lite, att det känns så androgynt. Nu vet jag ju att det är gjort av en kvinna, men jag tror att det skulle vara svårt att bedöma annars (förutom verken som föreställer henne….vilket tidstypiskt nog iofs är fett många……). Men också när man får se Klara själv in action är det svårt att bedöma könet på personen. Hon klär sig i linne och keps, filmas ofta bakifrån och det kunde lika gärna vara en man i bild.
Det där tänker jag ofta på – när folk hela tiden pratar om att “det är bara för att jag är man/kvinna/whatever”. Går folk hela tiden runt och funderar på vilket kön det är? Shit, jag glömmer vilket av dem jag är half of the time, kanske är nåt fel på mig? Jag går liksom inte runt och tänker “jag är tjej jag är tjej jag är tjej”, jag mer….. är…. Jaja jag vet inte, sen är det ju lätt att snacka när man bor i “the saudi arabia of feminism” där man kan ta sina friheter som kvinna mer eller mindre för givet… eller, det är i alla fall lätt att göra det. Kvinnor får ju trots allt inte rösta i alla länder (i Lichtenstein fick kvinnor börja rösta 1984…) osv osv.
ONE BIG ROOM, FULL OF URBAN POSTERS
ONE BIG ROOM… FULL OF MARK ROTHKO’S
Ni vet Mark Rothko.. han som gärna målade tavlor i EN färg. Jag tänker på honom när jag ser grejerna oven, som är bekanta för alla som sett hur affisch på affisch har klistrats på en vägg, för att till slut börja flagna av väggen, vika sig och skaffa ett eget liv. Lite som en tyst protest på något sätt…. Jag vet inte. Klara har använts sig av det fenomenet och fyllt ett helt rum i utställningen med såna affisch-högar. Mkt…. modernt. Plus: ja, ni visste det. URBANT. (lol)
Der mythos des Fortschritts (Moonwalk) 2008
Det här är en film där Klara (?) går baklänges längs en motorväg (?) i New York (?). Precis som namnet med myten om framåtskridande, uppfattar jag det som en slags protest mot vår idé om att allt ska gå framåt, bli bättre och bättre….. För så är det ju inte alltid. Jag försökte göra ett loopcam-klipp av det så ni ser hur hon går… baklänges:
OM DET ÄR URBANT? VAD TROR NI
Här kommer några djupa frågor att diskutera på kafferasten:
Hur rör vi oss i rummet?
I tiden?
I det offentliga?
Slut på djupa frågor.
Klara Lidén- Self Portrait with the Keys to the City, 2005 © 2011 Klara Lidén
Jag avslutar det här besöket med en fan-bild på Klara Lidén och hennes…verktyg? Och en kommentar från mitt Moderna-sällskap efter att han sett videoverket “Paralyzed” (2003) där Klara typ strippar och dansar runt “tokigt” i en tunnelbanevagn… eller enligt Modernas egen (lite finare) beskrivning ”struntar i det offentliga rummets konvenansregler då hon uppträder som en anarkistisk, vild dansare på ett pendeltåg. Paralyzed vittnar också om det gemensamma tillståndet att vara ensam då hon inte tar direktkontakt med sina medresenärer.”
PARALYZED (2003) FOTO REENA SPAULDINGS GALLERY
“Jag har redan sett det här konstverket.”
“Jaså, vardå?”
“Ja… jag tror konstnären hette JOHNNY KNOXVILLE och galleriet hette JACKASS”
XO
eders,
2011.10.04 09:51
NÄR KONSTNÄRER FÄNGSLAS…. KINA OCH WEI WEI
Jag har skrivit en artikel om den tillfångatagna kinesiska konstnären och aktivisten Ai Wei Wei och situationen i övrigt för regimkritiker i Kina för ETC.
Man kan läsa texten här.
Jag pratat med Jakob Ohlsson som befinner sig i Beijing just nu.
Följ utvecklingen i Kina på Jakobs twitter: www.twitter.com/jakobohlsson
AI WEI WEI – NÄTAKTIVIST OCH KONSTNÄR I KINA
INSTALLATION/SKULPTUR/CYKELKONST AV WEI WEI
FINA UTVALDA BILDER PÅ WEI WEIS VERK HÄR
OBS!!! På söndag kl 13.00 kommer folk samlas utanför kinesiska konsulat och ambassader över hela världen, bland annat i Stockholm, för att uppmuntra regeringen att frige Wei Wei. Facebook-event finns här.
2011.04.15 09:16
KULTURNATTEN m.m. ELLER: “JAG ÄR PROPPMÄTT PÅ KULTUR NU IDA”
I lördags var det alltså KULTURNATT i Stockholm. Det var andra året. Förra året var det inte supermycket folk, men nu hoppas Sthlm Stad alltså att det ska komma mer folk (mer om det i SvD här). Och det gjorde det! I alla fall på platserna där jag var (Dramaten och Nationalmuseum) var det PROPPFULLT.
Här kommer en recap av KULTURHELGEN:
FREDAG
Jag startade kukturhelgen redan på fredagen och stack förbi Galleri Steinsland Berliner på Bondegatan för att gå på deras vernissage för HANG THE PRINTS. Men, som så ofta på liknande tillställningar fanns det allt för många trevliga babbliga typer att mingla med så konsten hamnade i andra hand. Allt jag minns är en teckning där man såg en massa människor – bland annat tjejer med extra snygga rumpor – klättra uppåt, och sen en tavla bredvid med samma människor men bara skeletten. *CREEPY* Allt i samma färgglada tecknade stil.
Som tur är har jag beslutat att någon gång under våren återvända till galleriet och göra en djupdykning där. Stay tuned för detta!
Fredagen fortsatte med att jag (med uppbackning av Rrrr) skulle spela skivor på Konstnärernas Riksorganisations fest på Debaser. Tänk är själva 100 KONSTNÄRER i åldrarna 25-85 som alla tycker att JUST DERAS musik är extremt mycket bättre än all annan musik….. jojo…. det var, som man säger, “en upplevelse”. *PUH*
LÖRDAG
Jag tjuvstartade kulturnatten med en KULTUREFTERMIDDAG på Moderna för att sortera tankarna. Det finns inget bättre än lite KONST när huvudet känns såhär:
Jag kikade en andra gång på EVA LÖFDAHL- utställningen. (Tidigare ett långt inlägg om det i bloggy här)
Här kommer lite oskarpa telefonbilder på några andra Löfdahl-favvosar:
EN BLOMKÅL SOM INTE ÄR EN BLOMKÅL
EN KVINNA SOM KÄNNS SOM EN BECKETTPJÄS!!
Vi hann också kika en snabb sväng på nya fotouställningen innan stängningsdags. Moderna var inte med på kulturnatten och stängde som vanligt på lördagar kl 18.
Här kommer en snabb favorit som jag stod och fnissade åt. Missade tyvärr namnet på verket, kommentera gärna om nån vet, annars får jag ta reda på det! *n00b*
HAHA ALLTSÅ TITTA PÅ DENNA HÄRLIGA HÄXA!! ÄLSKAR HENNE:
Okej, sen började alltså kulturnatten OFFICIELLT. Vi inledde den med en stärkande måltid på Atrium – Nationalmuseums prisvärda restaurang (gillar salladsbuffen men framför allt deras brödbuffé – för en smör-älskare som mig är det heaven eftersom de har något otroligt gott lifestyle-smör + diverse goda “spreads” dvs typ röror man kan ha på brödet.-.. mmmmmm).
På Atrium stötte jag på BFF Anna Jansson som jobbar som informatör på Nationalmuseum. Hon erbjöd sig att visa oss runt på Lust och last och det tackade jag INTE nej till (tidigare i bloggen om det här). Jag skriver ett separat inlägg om det här för det var så himla mkt intressant info!
Det mesta på kulturnatten var gratis. Bland annat var det gratis inträde till Nationalmuseum. Det var XTREMT mycket folk på museet!!!
ALLA ÄLSKAR KONST – RUSNINGSTRAFIK PÅ NATIONALMUSEUMJag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara om museet VARJE DAG hade GRATIS INTRÄDE - precis som det var för ett par år sen.
Jag har svårt att tänka mig att det skulle kosta samhället mer än det smakar…………
KRISTINA LUGN
Kulturnatten fortsatte mot en annan av mina favoritplatser i Stockholm nämligen DRAMATEN. Som trogna läsare antagligen märkt vid det här lagret älskar jag det stället.. men nej, jag är alltså INTE sponsrad av vare sig Dramaten eller Moderna… tyvärr… : )
Där läste /sjöng en massa kända skådespelare upp dikter och låtar av poeten KRISTINA LUGN. Hela Dramaten var proppfull mellan 23-02 på natten. Det här var så MÄKTIGT att det nog också förtjänar ett eget inlägg.
Framåt 2-tiden på natten var till och med min till synes omåttliga kultur-fix tillfredsställd och KV, som varit min trogna följeslagare under hela denna odyssee utropade:
“JAG ÄR PROPPMÄTT PÅ KULTUR NU IDA!!!!!”
Jag ger denna Kulturnatt 2011 fyra besatta/kåta snygga häxor av 5 möjliga
2011.04.10 11:23
Lust och last på Nationalmuseum
Hej allihopa, Vikarie-Elin igen. Jag var häromdagen på Nationalmuseum och ska berätta hur det var.
Foto: Erik Cornelius
Man tror lätt att vi lever i ett tidevarv då inget kan provocera längre. Kanske är det vår avtrubbade youporngeneration som är till bristningsgränsen frigjord, men åtminstone jag får intrycket av att lite naket aldrig kan tänkas uppröra någon i ”dagens Sverige” (de hetsiga känslorna kommer snarare först när man börjar bena i nakenheten och fråga sig vad den innebär, för vem den är där, vad den för med sig för normer, osv.)
För bara ett par dagar sedan kom dock nyheten att Anders Zorns dalkullor blivit censurerade av Facebook. Okej fejan är väl inte direkt någon sexualliberalismens högborg, men det är ändå mycket spännande att en vanlig nakenmålning kan uppröra någon. För ett tag sedan blev även en kille med Courbets Världens ursprung (en av undertecknads favoritmålningar) som profilbild bortplockad från Facebook.Och inte minst visar den så kallade mangadomen att förhållandet bildkonst-sex verkligen inte är ofarligt utan ett extremt lättantändligt tema även idag.
Det är allt detta som Nationalmuseums vårutställning Lust och Last vill få oss att tänka och känna igenom, under den ickekronologiska vandring genom erotik, synd och tabu från femtonhundratal till nutid som utgör utställningen. Här visas allt ifrån renässansens bleka, köttiga kvinnokroppar, förklädda till oförargliga mytologiska och bibliska figurer, till kontemporära (ett ord jag jobbar för att göra godkänt i svenskt språkbruk, all hjälp uppskattas) installationer, videor och fotografier som behandlar ideal, genus och den manliga blicken. För mig var den här kontrasten mellan gammalt nakenmåleri och moderna verk utställningens stora behållning. Ofta är konstverken också hängda på ett sådant sätt att den här konstrasten förstärks och man liksom tas på bar gärning i sina tankegångar – intrycken man får av en vacker målning av en förförisk ung kvinna problematiseras bara man tittar någon meter åt ett annat håll.
Foto: Jan Engsmar
Påfallande är naturligtvis överrepresentationen av bröst och kvinnorumpor, medan männen håller sig i bakgrunden som påklädda betraktare. Enbart detta krassa statistiska konstaterande sätter såklart ens tankar om objekt och subjekt i rullning, men sen finns också de många moderna konstverk som spelar med våra idéer om kön och blick och vem som finns där för vem. Bredvid en gammal målning (Jaktnymfen av Julius Kronberg) föreställande en ung kvinna som ligger passiv, naken och naturlig mitt i naturen medan hon betraktas av två gubbar, visas ett videokonstverk av Lars Nilsson föreställande en ung kvinna, också utsträckt mitt i naturen, men denna kvinna onanerar och ingen betraktar henne i den den mörka, kala skogen – ingen förutom vi. Denna kontrast mellan aktiv och passiv, i kombination med det faktum att man själv blir det utsatta objektet – för alla andra tittande musei-subjekt när man lystet står och glor på filmen – är rätt så intressant att uppleva.
Kul är också att få veta lite om vilka som ägde de gamla snuskbilderna, en stor del av den äldre konsten har fungerat som ren pornografi – målningar och teckningar som, troligen ackompanjerat av ett och annat gubbigt hö-hö, visats upp för manliga vänner eller hängt inne på toan hos greve Tessin. Man får även reda på lite kuriosa om när vissa syndiga konstverk visades på museum första gången, och moralpaniken det orsakade.
Jag får inte direkt chans att ta reda på var mina gränser går, som Nationalmuseum utlovade, men väl chans att tänka och känna lite kring ämnet. Det kommer också att hållas ett par föreläsningar som låter väldigt intressanta, ni kanske ska passa på att gå i samband med dem, det ska jag försöka göra.
Hejdå och trevlig helg! /Elin
2011.03.25 22:18
SUPERMARKET
Nu är det konsthelg-
Förutom tidigare nämnda Market är det Supermarket på Kulturhuset – “den konstnärsdrivna konstmässan”. Dvs den med konst man har råd att köpa!
De har en massa kul seminarier och performance, mer om det kan man läsa här.
Här finns också en chans för den som inte är superrik (dvs 99,9% av Sveriges befolkning) att fynda konst.
Jag funderar på att svänga förbi på fredag eftermiddag, eftersom jag är av uppfattningen att det är roligare att ha en tavla på väggen än ett par dyra sneakers, som många innerstadsbor verkar tycka är en rimlig sak att lägga pengar på? Fast mest gillar jag att lägga pengar på LEDIG TID, dvs inte jobba, dvs TID ATT SKRIVA. Så har jag levt hela mitt vuxna liv: jobbat stenhårt på SUGIGA jobb i perioder, sen tagit helt ledigt, skrivit heltid i några månader —
Så är det, när man lever i denna tid av arbetslinjer, möda och besvär -
MVH
*Pragmatisk Konstnär På 2000-talet*
TILLFÄLLET GER TJUVEN!!!
====~~
BONUS
Konstnärernas Riksförbund (KRO/KIF – vad nu dessa bokstäver står för) kommer att kommentera kulturpolitiken. Så här uttrycker de det själva:
“vi kommer att kommentera entreprenörskap, hälsa och barn & ungdom som “kulturpolitiska mål” i vår monter.”~
Gissar på att det kommer att låta så här, fast i mer nertonad och PR-vänlig form:
HALLÅ LENA, KULTURARBETARE ÄR INTE EN STATLIG ARM, HELLER INTE PROSTITUERADE!!! OBS!!
IF YOU DON”T KNOW, THEN NOW YOU KNOW, *****
2011.02.17 07:48
BONNIERS KONSTHALL – GARDAR EIDE EINARSSON
I WANT *YOU* TO USE THE BATON CORRECTLY
Jag var på vernissaget för nya separatutställningen på Bonniers Konsthall, med norrmannen Gardar Eide Einarsson (GEE).
Här kommer lite anteckningar från hjärnkontoret:
1) GEEs utställning/installation hette alltså “Power has a Fragrance“, och maktaspekten fanns med överallt. Inte bara i själva motiven – som ofta handlade om polis, förhållningsregler, stater och ja, sjuka kejsare och strippklubbar, utan också i själva formatet:
GEE jobbar mycket med grafittistil och spraytekniker som påminner om något du kan hitta på en vägg, om inte i städade Stockholm så i alla fall i Paris eller Berlin.
Något spännande sker alltid när man plockar in det oputsade, råa, in i en konsthall – särskilt en som har fancy arkitektur och heter Bonniers konsthall.
Vem har makten – vem ÄR makten?
Är det alternativa, rebelliska fortfarande alternativt, fortfarande rebelliskt när det sitter fint placerat på fina väggar. Det problematiska när det inte är fritt, en protest eller ett uttryck för FRIHET (ni kanske märkt att jag gillar detta tema i Const…).
Istället ligger det i maktens hand och gosar in sig bland stora pengar –
Eller??
Ok, jag fattar ju att GEE är medveten om allt detta, att det blir som något slags skämt, en sjuk twist, ungefär som när rappare låtsas vara GHETTO och bor i Bel Air med 2 miljarder miljoner dollar och 20 fruar….
Men ändå. Det funderade jag mycket när jag kikade på utställningen.
MATPLATS I FÄNGELSET DÄR INGEN KAN SKADA SIG PÅ UTRUSTNINGEN EFTERSOM ALLT SITTER IHOP/ MINIMALISTISK SKULPTUR
*
2) Om man har en kodläsare på sin mobil kan man “fota” koder på väggarna så får man se en videointervju med GEE. Jag råkade duscha med min iphone så hade bara en gammal rosa mobbe som jag “lånat” av min flat mate… : ( Den är ungefär lika bra på att läsa av väggkoder som jag är på sociala diton……. (MVH, den verbala ångvälten) Men.. kul… för er andra….
Man måste först ladda ner nån kodläsar-app, dock….
LÄSKIG : (
EN POLISSTUDERANDES ANTECKNINGAR
3) Här kommer lite kul Trivia:
a) På bilden ovan (bakom Livets Nektar) ser ni en skylt från en strippklubb som hette Caligula. I filmen tvingar kejsaren en massa kvinnor att prostituera sig…. Ja ni fattar! M_A_K_T_
b) Ljusrören refererar (jag spekulerar…) också till den amerikanska konstnären Bruce Nauman som satte neonskylt-konstverk på kartan. (Han hade en enorm utställning på Hamburger Bahnhof förra sommaren, jag var där ca 1 miljard gånger..pga har inget liv uppenbarligen… därför känner jag till denna gubbe.)
Så här ser några typiska Nauman-verk ut:
c) Här kommer en helt off parantes till:
När jag bildgooglade Nauman hittade jag den här kvinnan: Tracey Emin (nedan). Kände inte till henne innan men MÅSTE VETA MER! Ska plöja internet om denna kvinna nu.
Älskar dessa:
*
4) TRIVIA OM GEE:
Hen är norsk och HET. Jag såg den (“konstnären”) redan i lördags på seminariet/samtalet på Moderna i sällskap med konsthallschefen Sara Arrhenius (som f.ö. ÄGDE seminariet och t.o.m. fick sin-egen-röst-älskaren Viggo Cavling att bli stum….ni kan ju gissa om det flög sparks på scenen *hate=love*). Nu såg jag GEE igen igår, på vernissaget. Den har en maffig tatuering på halsen som var SNYGG. Den är född 1976 och tyvärr inte min kille : (
JAJA SÅNT ÄR LIVET, VAD ÄR VÄL EN SEXIG KILLE PÅ KONSTHALLEN–
2011.02.15 22:58
-
-
BECKMANS 2013- VAD BEYONCES LÅTAR HANDLAR OM
Daniel Sandler Watercolour Crème Bronzer "Fiji"
Winnie the Pooh
Vackert till mor
saker jag gillar i franska mataffärer.
Photo
2000 LIGHT YEARS FROM HOME
Vinn sandaler från ATP
MONEY MAKES THE WORLD GO AROUND
Tävlingsbidrag
Fredsgatan 12:
Feminismens pr-problem.
At Adidas in Adidas
Kelly
BEAUTY INSIDER BY ABSOLUT TORR
ANNAHITA YAZDI: ”DE MÅLADE NAGLARNA GER MIG KONTROLL”
About me...!
BYE RODEO, BYE BLOGGY!
REDKEN ARTIST: JENNY KARLSSON
PARIS AW13: SNAPSHOTS