Kultur

CONST ser: Gabriel Orozco – Natural Motion

 

 

bild 1

Jag svängde förbi Moderna Museet i Stockholm för att kolla nya utställningen med Mexikanska konstnären Gabriel Orozco, med rubriken ”Natural Motion”. Tyvärr rådde det fotoförbud (men jag sneakade till mig en bild utifrån, som ni ser ovan…) så det blir inget långt inlägg.

Höjdpunkten var två grejer: valfossilreplikan som var målad med grafittiliknande tecken, här smygfotad från katalogen:

bild 2

Och dödskallen, ”Black Kites

03-Orozco-G

Gabriel Orozco
Black Kites, 1997
© Gabriel Orozco. Courtesy of the artist and Marian Goodman Gallery, New York
Philadelphia Museum of Art: Gift (by exchange) of Mr. and Mrs. James P. Magill, 1997.

Dödskallen är en RIKTIG (!) människoskalle, som Orozco satt och ritade med svart penna på under tiden som han var sjuk. Temat för verket är tid, och typ: hur vi alla räknar ner dagarna till döden… Vare sig vi ritar små rutor hela dagarna eller gör något annat lika meningsfullt/meningslöst….

bild 3

Den här tyckte jag var fin också, My Hands Are My Heart / Mina händer är mitt hjärta / Mis manos son mi corazón (1991). Den hör ihop med några andra verk som finns på utställningen, olika lerklumpar som är brända, vissa spruckna av bränningen. Temat där ska vara hur vi separeras från tillverkningsprocessen, ser bara färdig objekt när vi går till affären men aldrig var de kommer ifrån. Kanske måste vi bli bättre på att komma nära föremålen vi vill använda, pressa dem, se våra hjärtan…..

bild 4

Här är en sista grej jag tyckte om: en mumifierad val i öknen. så fin, med ryggraden, som stenar som sticker upp ur ett hav… Passar fint ihop med utställningens enorma val, en hybrid mellan naturhistoriska museet och street art.

Gabriel Orozco

Gabriel Orozco
Dark Wave (Installationsbild), 2006
© Gabriel Orozco och Kunsthaus Bregenz. Courtesy of the artist and Marian Goodman Gallery, New York
Foto: Markus Tretter/Kunsthaus Bregenz

”Natural Motion” visas fram till 4 maj 2014

FLER MODERNA-BESÖK I CONST

champagne

Kultur

CONST ser: Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk (babyvisning!) Del 2

Som utlovat kommer nu andra delen om Moderna-utställningen Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk, nu med det bästa på hela babyvisningen, som jag var på. Nämligen: babymålning!

Skärmavbild 2014-02-10 kl. 16.23.19

Paletterna Foto: Modernas instagram @modernamuseet

Vi gick ner till bottenvåningen på museet, där de har en barnavdelning. Där hade vår mysiga guide förberett med mysig musik (tänk Amelie från Montmatre-soundtracket) och dukat fram ”paletter” till alla barn (ovan), med färger gjorde av de här ingredienserna:

Skärmavbild 2014-02-10 kl. 16.23.12

Till paletterna. Foto: Modernas instagram @modernamuseet

Vi satte oss till bords. Min unge väntande inte på ”varsegoda” utan körde direkt igång, ivrig och nyfiken… gissa vem den fått det ifrån…

Photo 2014-02-06 15 59 14

Vår & grannens palett

Någon minut senare, med några kompisar:

Photo 2014-02-06 16 26 56

Och hur blev konstverket? Låt mig presentera:

Photo 2014-02-06 16 31 32 Ger den här eftermiddagen tio kladdiga bebisar av tio möjliga. Rekommenderar alla som vill gå på detta att ta med handduk! Vill man rengöra funkar det bra att stoppa ner dem i en av diskhoarna och spola av dem. Mystajm!

FÖRSTA INLÄGGET OM UTSTÄLLNINGEN

champagne

Kultur

CONST ser: Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk (babyvisning!) Del 1

Photo 2014-02-06 15 28 58

Jag tog med mig min halvårs unge och drog på babyvisning av nya utställningen Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk på Moderna Museet. Det var supermysigt!

Att delta på babyvisningen kostar som en vanlig inträdesbiljett för dig, gratis för baby. En kunnig guide visar runt en i lugn takt. Ett tips är att inte släpa med barnvagn – själv använder jag aldrig barnvagn, har en men har inte rört den på typ 4 månader (hippie), men det gjorde också att jag, babyn och selen blev mycket mer flexibla än dessa SUV-storlek barnvagn alla andra släpade runt på. Så även om du har vagn i vanliga fall kan det här vara ett utmärkt tillfälle att lämna den hemma!

Photo 2014-02-06 15 16 54

Första halvan av visningen är alltså att kolla på konst. Mysig stämning med babybabbel och ett och annat skrik i bakgrunden. Utställningen kretsar mycket kring modernistiska konstnärer med förkärlek för futurism – alltså inspirerat av ”staden” och med framtidstron som var typisk för ungefär exakt 100 år sen, när industrialiseringen var hyfsat ny och spännande.

Giacomo Balla har till exempel i tavlan ovan velat illustrera en bil – som var en splitterny uppfinning vid den här tiden – och dess rörelse.

Och här illustrerar Fernand Léger, som är central för utställningen, ”staden”:

Photo 2014-02-06 15 27 51

”La Ville” (1919)

Den här snubben som jag glömde skriva ner namnet på (hjälp!) ville göra ett verk inspirerat av att ha sett solnedgång och uppgång (hjälp??) samtidigt, och det var så fantastiskt så han kunde inte nöja sig med att göra en vanlig tavla – han maxade på med 3D! Ramen förstärker att det är en ”tavla”, inte bara skulptur…

Photo 2014-02-06 15 19 43

Photo 2014-02-06 15 27 01

Photo 2014-02-06 15 28 50

Den här underbart vackra fondväggen målade Léger för dansmannen Rolf de Mare (mannen bakom dansmuseet i Sthlm!) som höll i svenska baletten, ”ballet suedois” – som brukade tävla med välkända ryska baletten. Den har länge legat nedrullad på Dansmuseet, ursprungligen till för svenska balettens föreställning. Baletten ville arbeta med de mest intressanta konstnärerna – och då föll lotten på Léger, som ritade fonden och dräkterna till ”Skating ring” 1921. Här finns jättebra läsning av Ballet Suedois från NY Times, och här finns en rekonstruktion av hur baletten såg ut!

 

I sin serie Animal Locomotion 1872-1885 tog Eadweard  Muybridge för första gången en bild som bevisade att det finns ögonblick då en häst galopperar som han har alla fyra benen över marken! Teknikens under….

Photo 2014-02-06 15 26 06

Eadweard Muybridge –Från serien Animal Locomotion 1872-1885


Photo 2014-02-06 15 39 17

Sist men inte minst – en av de få kvinnorna i utställningen (också för att det fanns väldigt få kvinnliga futurister!), ryska konstnären och designern Alexandra Ekster. Tavlan heter Venedig och är målad 1915.

Okej, det var lite av konsten! Imorgon kommer cute overload-sektionen när jag berättar om babysarnas höjdpunkt på dagen….. Håll i er!

champagne

Kultur

CONST ser: Cindy Sherman – Untitled Horrors på Moderna Museet

12-Cindy-Sherman

Cindy Sherman
Untitled #153, 1985
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Idag var sista dagen av Cindy Sherman-utställningen på Moderna Museet i Stockholm. Eftersom jag varit i Spanien hela hösten har jag inte hunnit, så rusade därför dit för att inte ångra mig i efterhand… Och det var verkligen värt det! Min tanke var ursprungligen att fota för att kunna blogga med bilder till alla er som av olika skäl inte kunnat se utställningen, men tyvärr rådde fotoförbud. Jag gissar, för att det just är fotografier (och en levande konstnär), brukar ju vara mer petigt då. Men skriver ändå ner några tankar jag fick om utställningen!

Cindy-Sherman-Untitled96

Cindy Sherman
Untitled #96, 1981
© Cindy Sherman. Courtesy konstnären och Metro Pictures, New York.

Cindy Sherman (född i USA 1954) är en av världens mest välkända konstfotografer. Hon är mest känd för hur hon fotar sig själv i olika situationer, utan att det någonsin liknar henne själv. Det är maskerader, konstnären som skriver in sig själv i verket. Är bilden för lik hennes ”riktiga” jag raderar hon den. Tankarna förs snabbt till vår tids ”selfies” och sminkbloggarna där man tex på youtube kan lära sig trolla om sitt ansikte, till en mask av andra ansikten. Så även om hon var först men den typen av fotografi som hon sysslar med är hon högaktuell idag. Talande nog handlar dagens selfies och smink nog mer om ytlighet och narcissism än om ifrågasättande av tex kvinno- och konstnärsrollen, något i alla fall jag menar Sherman sysslar med…

001-Cindy-Sherman

Cindy Sherman
Untitled #92, 1981
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Cindy-Sherman-Untitled-2004

Cindy-Sherman-Untitled-2004

Sedan en konflikt med konstvärlden & media tidigt i hennes karriär har Sherman vägrat prata om sina verk. Istället heter i princip alla något i stil med ”Untitled” (därav utställningens namn ”Untitled Horrors”), vilket ger betraktaren ett stort ansvar i att själv tolka verken. Jag kan gilla det, men samtidigt är det förvirrande då hon har olika serier med olika teman (tex bilder inspirerade av palyboys ”centrefold”-modeller, bilder inspirerade av kvinnotyperna som används av manliga filmskapare…) och det skulle vara lättare att hålla koll på vilken bild som tillhörde vilken serie, om man fick en hint genom namnet. Det ger verket ytterligare lager om man har koll på vad de refererar till, och de kan lätt tappa mycket mening när de blir lösryckta ur sitt sammanhang.

 

Cindy Sherman Untitled #458, 2007-2008 © Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Cindy Sherman
Untitled #458, 2007-2008
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Något jag tyckte var intressant är just äckligheten i många av hennes bilder, som verkligen syns när man sätter ihop dem, som i den här utställningen. De speglar det groteska i vår egen kultur, och ansiktet blir en kanvas för det bisarra i vårt västerländska samhälle. Den sexuella fixeringen i samhället gestaltas av dockor med enorma eller spruckna underliv, utseendefixering och modell-ikonisering av fejkade Vogue-omslag. Helt enkelt: bilderna kan verka sjuka, men fotografierna speglar bara det sjuka som redan finns hos oss.

Cindy-Sherman-Untitled

Cindy Sherman
Untitled #470, 2008
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Om du vill se mer rekommenderar jag den här filmen, där olika konstnärer berättar om Sherman!

LÄS OM FLER MODERNA-UTSTÄLLNINGAR I CONST HÄR!

champagne

NÅGRA NYA TEXTER HÄRÅ

Här kommer lite blandade nya texter jag skrivit för stackars arbetsgivare som inte visste vad fan de gjorde och anlitade mig:

Nya BANG: Där har jag ”forskat” lite om bortglömda Diana Miller, Sveriges mest internationellt kända lesbiska jazzstjärne-doldis som också råkade vara en av få svarta människor i Sverige på 1940-talet. Otippat att ingen har skrivit några böcker om henne, trots att hon var fett känd… tyvärr valde hon fel kön SORRY.. *tystnad i alla historieböcker*. Aja, texten finns tyvärr inte på nätet (än?) men köp tidningen! Släpps nu i dagarna.

LYSSNA PÅ DIANA!

 

Aftonbladet: Haninge byter namn till Heninge…. i förbjuden konstutställning.

Aftonbladet: Jag var på Hilma af Klint-symposiet på Moderna och funderade på kommersialism vs konst.

Lite krönikor i ETC:

Baksidan av ”kvinnligt företagande”

Bostadstext nr 1 där jag gnäller lite

Bostadstext nr 2 där jag blir bostadsslav

Har också skrivit en låååång grej till nya numret av Konstnären, som borde vara ute när som helst.

Ciau xxx

champagne