Herr, Intervju, Kultur

Coola: Stefan Ingvarsson och Stockholm Literature

I helgen, 24-26 oktober 2014, är det åter igen dags för förra årets stora litteraturhändelse – Stockholms egna litteraturfestival, på Moderna Museet!

13900_696698600386074_8496456071929979057_n

Presentation av festivalen (Stefan är han till höger)

Jag snackade lite med Stefan Ingvarsson, initiativtagare och konstnärlig ledare för festivalen. Han bor i Stockholm, där han också växt upp: i Fisksätra och Vällingby. Han har alltid läst mer böcker från andra språkområden än det svenska och han har pluggat litteratur i Krakow i Polen.

10609437_696684740387460_8186507774139025974_n

Berätta mer om din bakgrund!

När jag hade pluggat i Krakow blev jag kvar på universitetet och undervisade i Media och kommunikation och samtidigt började jag översätta från polska. Det var så jag kom in i bokbranschen, till slut började jag jobba på Modernista som gav ut mina översättningar av den polske författaren Witold Gombrowicz, sen på bokförlaget Atlas och till slut jobbade jag några år på Norstedts marknadsavdelning. Men att jobba i ett så stort maskineri har aldrig riktigt passat mig så jag blev egen. Jag behöver kunna skriva artiklar, hinna tänka och läsa själv och så är jag verkligen hooked på det här med samtal om litteratur. Redan på Modernista ledde jag en salong som hette Souterräng där vi pratade om moderna klassiker på nya sätt och det gav mig blodad tand. På Atlas gjorde vi liknande salonger några gånger med ALT, Atlas Litterära Tillägg, en tidskrift som försökte fylla det tomrum som även CLP [tidskriften jag driver ihop med Maria] försökte utmana.

10653838_696705923718675_8564995967457354237_n

Några av festivaldeltagarna

Berätta mer om festivalen!

Stockholm Literature bygger på en väldigt enkel slutsats: vi läser allt mindre och mindre översatta böcker och det hotar flödet av nya sätt att se på saker, nya tankar, insikter om andra erfarenheter, av hur världen ser ut, kort och gott. Vi hoppas att festivalen ska vara lite som att åka utomlands: du kommer till Moderna och upptäcker något nytt och får lyssna på riktigt bra författare från andra delar av världen som vi har valt ut åt dig. Men för att det inte bara ska bli samma sorts boksamtal som det ofta kan bli sådana sammanhang har vi bannlyst alla intervjuer och journalister från festivalen. På scen möter författare konstnärer, filmare eller andra författare. Vi har hittat en länk mellan dem och gör dem nyfikna på varandra.

Vad har ni som ligger bakom för bakgrund?

Vi som jobbar med festivalen är alla erfarna av att introducera nya författare och ordna program kring litteratur. Vi har jobbat med alla scener och sammanhang som finns och ville hitta ett nytt sätt att göra det på, vi ville skapa ett fyrverkeri för den internationella litteraturen som verkligen hjälper till att hitta nya läsare. En festival är ju bra på det sättet att man kan ha några namn som många känner till och sen locka besökare att vara nyfikna och upptäcka sådant som de inte ens visste att de ville läsa.

1890989_722283527827581_8733642605701266415_n

Såna här fina tygkassar kan man köpa också!



Vilka är ni som jobbar med festivalen?

Jag gör programmet tillsammans med Yukiko Duke som också är översättare från japanska (översätter bland annat Murakami) och som är redaktör på deltid på tidskriften Vi Läser och recenserar böcker i SVT. Vår producent är Malin Nasiell som har en lång bakgrund från förlagsvärlden och verkligen vet hur man basar över stora evenemang som detta. Stockholm Literature drivs av en ideell förening och i vår styrelse sitter andra som arbetat länge med att översätta eller introducera litteratur i Sverige.

Vad har du för favoritförfattare?

Jag vill inte avslöja för mycket om vilka författare jag själv är ett fan av för de är självklart på vår önskelista inför kommande år, men jag kan bara säga att Nina Bouraoui hade varit en dröm och att vi är extremt stolta över att ha Edmund White som gäst i år och att vi tittar mycket på Asien, Afrika och Latinamerika.

10366075_715338391855428_1481160181706315581_n

Planering. Snart är det dags!

 

Hur ska vi göra litteraturklimatet i Sverige bättre?
Det bästa sättet att göra det svenska litteraturklimatet bättre är att ta det litterära hantverket på större allvar. Tro på att god litteratur både väcker intresse och kan sälja. Och att det finns ett intresse för världen hos svenskar, det behöver bara väckas och ges vissa hintar och introduktioner. Visst vill vi alla underhållas på olika sätt, men läsare är inte dumma!

 LÄS MER OM FESTIVALEN OCH SE PROGRAMMET HÄR!

 

champagne
Promotion

Kultur

CONST ser: Gabriel Orozco – Natural Motion

 

 

bild 1

Jag svängde förbi Moderna Museet i Stockholm för att kolla nya utställningen med Mexikanska konstnären Gabriel Orozco, med rubriken ”Natural Motion”. Tyvärr rådde det fotoförbud (men jag sneakade till mig en bild utifrån, som ni ser ovan…) så det blir inget långt inlägg.

Höjdpunkten var två grejer: valfossilreplikan som var målad med grafittiliknande tecken, här smygfotad från katalogen:

bild 2

Och dödskallen, ”Black Kites

03-Orozco-G

Gabriel Orozco
Black Kites, 1997
© Gabriel Orozco. Courtesy of the artist and Marian Goodman Gallery, New York
Philadelphia Museum of Art: Gift (by exchange) of Mr. and Mrs. James P. Magill, 1997.

Dödskallen är en RIKTIG (!) människoskalle, som Orozco satt och ritade med svart penna på under tiden som han var sjuk. Temat för verket är tid, och typ: hur vi alla räknar ner dagarna till döden… Vare sig vi ritar små rutor hela dagarna eller gör något annat lika meningsfullt/meningslöst….

bild 3

Den här tyckte jag var fin också, My Hands Are My Heart / Mina händer är mitt hjärta / Mis manos son mi corazón (1991). Den hör ihop med några andra verk som finns på utställningen, olika lerklumpar som är brända, vissa spruckna av bränningen. Temat där ska vara hur vi separeras från tillverkningsprocessen, ser bara färdig objekt när vi går till affären men aldrig var de kommer ifrån. Kanske måste vi bli bättre på att komma nära föremålen vi vill använda, pressa dem, se våra hjärtan…..

bild 4

Här är en sista grej jag tyckte om: en mumifierad val i öknen. så fin, med ryggraden, som stenar som sticker upp ur ett hav… Passar fint ihop med utställningens enorma val, en hybrid mellan naturhistoriska museet och street art.

Gabriel Orozco

Gabriel Orozco
Dark Wave (Installationsbild), 2006
© Gabriel Orozco och Kunsthaus Bregenz. Courtesy of the artist and Marian Goodman Gallery, New York
Foto: Markus Tretter/Kunsthaus Bregenz

”Natural Motion” visas fram till 4 maj 2014

FLER MODERNA-BESÖK I CONST

champagne

Kultur

CONST ser: Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk (babyvisning!) Del 2

Som utlovat kommer nu andra delen om Moderna-utställningen Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk, nu med det bästa på hela babyvisningen, som jag var på. Nämligen: babymålning!

Skärmavbild 2014-02-10 kl. 16.23.19

Paletterna Foto: Modernas instagram @modernamuseet

Vi gick ner till bottenvåningen på museet, där de har en barnavdelning. Där hade vår mysiga guide förberett med mysig musik (tänk Amelie från Montmatre-soundtracket) och dukat fram ”paletter” till alla barn (ovan), med färger gjorde av de här ingredienserna:

Skärmavbild 2014-02-10 kl. 16.23.12

Till paletterna. Foto: Modernas instagram @modernamuseet

Vi satte oss till bords. Min unge väntande inte på ”varsegoda” utan körde direkt igång, ivrig och nyfiken… gissa vem den fått det ifrån…

Photo 2014-02-06 15 59 14

Vår & grannens palett

Någon minut senare, med några kompisar:

Photo 2014-02-06 16 26 56

Och hur blev konstverket? Låt mig presentera:

Photo 2014-02-06 16 31 32 Ger den här eftermiddagen tio kladdiga bebisar av tio möjliga. Rekommenderar alla som vill gå på detta att ta med handduk! Vill man rengöra funkar det bra att stoppa ner dem i en av diskhoarna och spola av dem. Mystajm!

FÖRSTA INLÄGGET OM UTSTÄLLNINGEN

champagne

Kultur

CONST ser: Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk (babyvisning!) Del 1

Photo 2014-02-06 15 28 58

Jag tog med mig min halvårs unge och drog på babyvisning av nya utställningen Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk på Moderna Museet. Det var supermysigt!

Att delta på babyvisningen kostar som en vanlig inträdesbiljett för dig, gratis för baby. En kunnig guide visar runt en i lugn takt. Ett tips är att inte släpa med barnvagn – själv använder jag aldrig barnvagn, har en men har inte rört den på typ 4 månader (hippie), men det gjorde också att jag, babyn och selen blev mycket mer flexibla än dessa SUV-storlek barnvagn alla andra släpade runt på. Så även om du har vagn i vanliga fall kan det här vara ett utmärkt tillfälle att lämna den hemma!

Photo 2014-02-06 15 16 54

Första halvan av visningen är alltså att kolla på konst. Mysig stämning med babybabbel och ett och annat skrik i bakgrunden. Utställningen kretsar mycket kring modernistiska konstnärer med förkärlek för futurism – alltså inspirerat av ”staden” och med framtidstron som var typisk för ungefär exakt 100 år sen, när industrialiseringen var hyfsat ny och spännande.

Giacomo Balla har till exempel i tavlan ovan velat illustrera en bil – som var en splitterny uppfinning vid den här tiden – och dess rörelse.

Och här illustrerar Fernand Léger, som är central för utställningen, ”staden”:

Photo 2014-02-06 15 27 51

”La Ville” (1919)

Den här snubben som jag glömde skriva ner namnet på (hjälp!) ville göra ett verk inspirerat av att ha sett solnedgång och uppgång (hjälp??) samtidigt, och det var så fantastiskt så han kunde inte nöja sig med att göra en vanlig tavla – han maxade på med 3D! Ramen förstärker att det är en ”tavla”, inte bara skulptur…

Photo 2014-02-06 15 19 43

Photo 2014-02-06 15 27 01

Photo 2014-02-06 15 28 50

Den här underbart vackra fondväggen målade Léger för dansmannen Rolf de Mare (mannen bakom dansmuseet i Sthlm!) som höll i svenska baletten, ”ballet suedois” – som brukade tävla med välkända ryska baletten. Den har länge legat nedrullad på Dansmuseet, ursprungligen till för svenska balettens föreställning. Baletten ville arbeta med de mest intressanta konstnärerna – och då föll lotten på Léger, som ritade fonden och dräkterna till ”Skating ring” 1921. Här finns jättebra läsning av Ballet Suedois från NY Times, och här finns en rekonstruktion av hur baletten såg ut!

 

I sin serie Animal Locomotion 1872-1885 tog Eadweard  Muybridge för första gången en bild som bevisade att det finns ögonblick då en häst galopperar som han har alla fyra benen över marken! Teknikens under….

Photo 2014-02-06 15 26 06

Eadweard Muybridge –Från serien Animal Locomotion 1872-1885


Photo 2014-02-06 15 39 17

Sist men inte minst – en av de få kvinnorna i utställningen (också för att det fanns väldigt få kvinnliga futurister!), ryska konstnären och designern Alexandra Ekster. Tavlan heter Venedig och är målad 1915.

Okej, det var lite av konsten! Imorgon kommer cute overload-sektionen när jag berättar om babysarnas höjdpunkt på dagen….. Håll i er!

champagne

Kultur

CONST ser: Cindy Sherman – Untitled Horrors på Moderna Museet

12-Cindy-Sherman

Cindy Sherman
Untitled #153, 1985
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Idag var sista dagen av Cindy Sherman-utställningen på Moderna Museet i Stockholm. Eftersom jag varit i Spanien hela hösten har jag inte hunnit, så rusade därför dit för att inte ångra mig i efterhand… Och det var verkligen värt det! Min tanke var ursprungligen att fota för att kunna blogga med bilder till alla er som av olika skäl inte kunnat se utställningen, men tyvärr rådde fotoförbud. Jag gissar, för att det just är fotografier (och en levande konstnär), brukar ju vara mer petigt då. Men skriver ändå ner några tankar jag fick om utställningen!

Cindy-Sherman-Untitled96

Cindy Sherman
Untitled #96, 1981
© Cindy Sherman. Courtesy konstnären och Metro Pictures, New York.

Cindy Sherman (född i USA 1954) är en av världens mest välkända konstfotografer. Hon är mest känd för hur hon fotar sig själv i olika situationer, utan att det någonsin liknar henne själv. Det är maskerader, konstnären som skriver in sig själv i verket. Är bilden för lik hennes ”riktiga” jag raderar hon den. Tankarna förs snabbt till vår tids ”selfies” och sminkbloggarna där man tex på youtube kan lära sig trolla om sitt ansikte, till en mask av andra ansikten. Så även om hon var först men den typen av fotografi som hon sysslar med är hon högaktuell idag. Talande nog handlar dagens selfies och smink nog mer om ytlighet och narcissism än om ifrågasättande av tex kvinno- och konstnärsrollen, något i alla fall jag menar Sherman sysslar med…

001-Cindy-Sherman

Cindy Sherman
Untitled #92, 1981
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Cindy-Sherman-Untitled-2004

Cindy-Sherman-Untitled-2004

Sedan en konflikt med konstvärlden & media tidigt i hennes karriär har Sherman vägrat prata om sina verk. Istället heter i princip alla något i stil med ”Untitled” (därav utställningens namn ”Untitled Horrors”), vilket ger betraktaren ett stort ansvar i att själv tolka verken. Jag kan gilla det, men samtidigt är det förvirrande då hon har olika serier med olika teman (tex bilder inspirerade av palyboys ”centrefold”-modeller, bilder inspirerade av kvinnotyperna som används av manliga filmskapare…) och det skulle vara lättare att hålla koll på vilken bild som tillhörde vilken serie, om man fick en hint genom namnet. Det ger verket ytterligare lager om man har koll på vad de refererar till, och de kan lätt tappa mycket mening när de blir lösryckta ur sitt sammanhang.

 

Cindy Sherman Untitled #458, 2007-2008 © Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Cindy Sherman
Untitled #458, 2007-2008
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Något jag tyckte var intressant är just äckligheten i många av hennes bilder, som verkligen syns när man sätter ihop dem, som i den här utställningen. De speglar det groteska i vår egen kultur, och ansiktet blir en kanvas för det bisarra i vårt västerländska samhälle. Den sexuella fixeringen i samhället gestaltas av dockor med enorma eller spruckna underliv, utseendefixering och modell-ikonisering av fejkade Vogue-omslag. Helt enkelt: bilderna kan verka sjuka, men fotografierna speglar bara det sjuka som redan finns hos oss.

Cindy-Sherman-Untitled

Cindy Sherman
Untitled #470, 2008
© Cindy Sherman. Courtesy of the artist and Metro Pictures, New York

Om du vill se mer rekommenderar jag den här filmen, där olika konstnärer berättar om Sherman!

LÄS OM FLER MODERNA-UTSTÄLLNINGAR I CONST HÄR!

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net