Kultur, Mode

NATIONALMUSEUM

Insåg just att Nationalmuseum stänger den 3 februari för FYRA ÅRS OMBYGGNAD

FYRA!!!!

Skynda alltså på och gå dit innan dess, finns supermycket fint att se på!

TIDIGARE INLÄGG OM NATIONALMUSEUM I CONST

PS här kommer en cool ny låt (tipstack Ana Raab!)

champagne
Promotion

Kultur

CONST SER: PROSCENIUM (LUNDAHL OCH SEITL) PÅ DRAMATEN&

PROSCENIUM. FOTO: SÖREN VILKS/ DRAMATEN The artwork resists documentation and representation in text or image; it takes place in the visitor’s consciousness and is therefore highly individual.”

Förra helgen var jag på konstnärsduons Lundahl & Seitls nya verk ”Proscenium”. Det är ett så kallat platsspecifikt verk, där de har fått tillgång till Dramatens mest dolda vrår, och skapat ett verk som är anpassat efter miljön. Tidigare har de fått mycket uppmärksamhet för deras verk där besökarna befinner sig helt i mörker, eller i tex bländade ljus. Mest känt är kanske ”Symphony of a missing room” som visades på Nationalmuseum (procerat av WELD). Proscenium ska vara en resa in i teatern och Dramatens inre/själ/minne, men också in i ens eget minne…

PROSCENIUM. FOTO: SÖREN VILKS/ DRAMATEN

Det är alltså ett slags performance, men som jag skrivit om tidigare tyder mycket på att gränserna mellan konst, performance, teater och ”upplevelser” på att suddas ut i samtidskulturen. Det här är något vi bland annat pratade om i samtalet jag medverkade på vid Skånes konstförening för ett par veckor sedan.

[soundcloud url="http://api.soundcloud.com/tracks/63389471" iframe="true" /]

SAMTAL  I SAMBAND MED UPPLÄSNINGAR UR OCH PRESENTATION AV VÅR LITTERATURTIDSKRIFT CLP!

Tillbaka till verket: Tillsammans med en handfull andra fick jag vandra runt i Dramatens inre, i miljöerna man aldrig ser när man sitter i publiken. Man fick uppleva egna minnen, med förbundna ögon… Jag var helt omtumlad efteråt, ungefär som när jag var med om konstverket under hypnos förra året.

Det får räcka, vill inte säga för mycket för att inte spoila era ev. besök på verket. Proscenium visas fram till slutet på november. Det är tyvärr slutsålt, men hoppas på en förlängning!

Proscenium är ett samarbete mellan Dramaten och Lundahl & Seitl, och finansieras dessutom av Kulturbryggan, Konstnärsnämnden, Kulturrådet, The British Council och Sennheiser.

KONSTNÄRSDUON (KVINNAN OCH MANNEN VID DATORN)+ TEKNIKANSVARIGA (MANNEN TILL VÄNSTER) I SAMTAL OM FÖRBEREDELSERNA TILL ”PROSCENIUM”, PÅ DRAMATEN I VÅRAS

Missa inte heller samtalet mellan konstnärerna och Richard Julin (chefsintendent Magasin 3) om  verket, dess dramaturgi, koreografi och teknologin som behövs. Med i samtalet är även Jonas Bergström, skådespelare, Sara Lindström, konstnärlig medarbetare.  Fri entré, i mån av plats. 17 novkl 18.30, Målarsalen, Dramaten.

champagne

Kultur

CONST PÅ TV – OM THE SPIRAL

UPDATE: INSLAGET FINNS NU ÄVEN PÅ YOUTUBE

SE PROGRAMMET HÄR

Nu har det börjat ett nytt program på SVT. Det heter ”The Spiral” och är en slags thriller/dramaserie som tar sin utgångspunkt i en kontroversiell dansk streetkonstnär vid namn Arturos ”konstkupp”. Konstnären, förlåt menar KONSTNÄREN spelas av en supergammal gubbe och han ligger med heta early 30s Tuva Novotny? Ja, jag har ett problem med detta….

TUVA NOVOTNY SPELAR ”SIGRID” I THE SPIRAL PÅ SVT (FOTO: SVT)

Hur som helst, Arturos kumpaner stjäl en massa konstverk, och skapar ett datorspel som man måste spela för att hitta verken igen. Spelet finns inte bara i tv-serien, utan finns också att spela på nätet på thespiral.eu. Genom att spela det kan man även IRL hitta de stulna verken (bland annat ett Strindbergsporträtt som är stulet från Nationalmuseum!). Verkligheten och fiktionen flyter alltså ihop..

CARL LARSSONS STRINDBERGSPORTRÄ’TT SOM ÄR ”STULET” FRÅN NATIONALMUSEUM – I SERIEN OCH I VERKLIGHETEN

I samband med serien (som man kan se på SVT play här) har SVT gjort ett systerprogram, där Johanna Koljonen bjuder in gäster för att prata om olika aspekter av The Spiral. Programmet heter ”In i Spiralen”, och i fjärde och sista avsnittet är Ernst Billgren och lille jag gäster! Man kan se programmet där vi snackar om konstvärlden här. Det är min TV-debut så hoppas ni har tålamod med lite viftande händer…

SKEPTISK…

Nån som sett The Spiral? Vad tycker ni? Jag har bara sett första avsnittet än så länge, andra avsnittet visades i söndags så jag ska kolla in det, se om det växer eller faller…

champagne

CONSTAGRAM MAJ-JUNI 2012

TJA

jag har inte det här instagram-grejen eftersom jag har nån slags idé om att det ska vara dåligt för min spirituella utveckling eftersom det handlar om typ motsatsen mot att vara i nuet? Fast det är ju hela internet iofs.. hm aja

Hur som helst, har sedan jag skaffade smartphone för några månader sen tagit lite bilder som jag nu fått för mig att dela med mig av, typ saker jag velat blogga om men inte tyckt var värda ett helt eget inlägg. Mest är det saker jag fotat för att komma ihåg grejer, eller för MMS för att terra nån… Men men, här kommer typ… axplock ur grejer jag tänkt på senaste månaden eller 2.


Musigt samtal om performance & konst och sånt på Dramaten genom deras ”plusverksamhet” Dramaten& med vad de nu heter, men den grymma performanceduon Lundahl & Seitl som kommer att sätta upp verket Proscenium” på Dramaten i höst. Det kommer bli skitcoolt. Hur det kommer se ut är än så länge hemligt, men man kommer antaligen gå runt på Dramaten i mörkret och höra en massa ljud som kommer antagligen från nuet, eller dået, eller rummet, eller ett annat rum…. Ja ni fattar, det blir freakyyy.

De sa att deras performance var inspirerade av Werner Herzogs film Heart of glass där alla skådisarna var under hypnos..

YOKO ONO PÅ MODERNA!!! Fullpackat vernissage. Såg till och med museichefen Ann-Sofie Norling (PS love her hon är så mysig) tvingas köpa vin till sitt sällskap (Yoko?) eftersom det tog slut. Så mycket folk var det. Ungefär 200 grader inne på museet, jag hängde mest på terrassen med några rökande häxor, pallade inte trängas i utställningen, ska gå tillbaka dit nån förmiddag när det är lugnt & skönt

Från Yoko Onos önsketräd!!! Utanför Moderna. Utställningen bygger på hennes Grapefruit. Läste den för hundra år sen, måste nog läsa om. Dock klassisk bok för manic pixie dream girls…:

STATE HOME FOR 9-5…. MENAR MANIC PIXIE DREAM GIRLS

Har fått en hangup på grekiska pjäser senaste tiden, har läst flera och måste bara säga hur kul + lättlästa de är?? Brukade tro de var fett svåra, men egentligen är de extremt aktuella. Se tex detta exempel från boken ovan:

#WORD


Träffade på de här galningarna i city…. Makode, Tommie X, Jenna..?

Om ni inte får nog av den här skatan i bloggen: Skrev en artikel om boken Sex at Dawn – om sexualitet före jordbrukssamhället för tidningen Modern psykologi. Intervjuade författaren Christoper Ryan (doktor i psykologi), soft kille. Han skriver en ny bok som handlar om hur det moderna samhället fuckar upp oss. Ser fram emot att läsa den när den kommer…

Nåt ur artikeln?

It wasn’t me. Lovar!!

Nachla från Revolution Poetry kom till Vardagsrummet på Feministiskt Forums efterfest (som jag fick äran att arra) och gjorde svinbra spoken word. Brukar inte vara ngt fan av spoken word men började typ lipa, hon har sån feeling

Kakan RnB Hermansson hade nagelverkstad på Feministiskt forums efterfest. Här kan man prata om saker + mysa

Detta fina bokmärke fick jag av en av mina bästa vänner. Gjort i vår hemstad av återvunnet material. Mys mys

Utanför Halmstads stadsteater. Ler

I Gbg berättade min kompis Tiva hemligheten om denna Poseidonstaty: Konstnären Carl Milles tänkte att i och med att Poseidon skulle vara en sjukt stor man skulle även hans mer … intima kroppsdelar .. vara sjukt stora. Men nä nä nä, det var vulgärt tyckte de som bestämde i Gbg 1931 (bara att han var naken var 2 much). Så Milles tvingades ge Poseidon en orimligt liten kuk. Dock hämnades han genom att låta Poseidon se ut så här i profil… hehe

TJAAAAAAAAAAAA

On an unrelated note: detta härliga gäng kom till Vardagsrummet och körde några låtar för att fira Hannahs födelsedag. Ison+Grillat+Grändy (Grillat & Grändy är Fille från rapduon Ison & Fille, även känd som Lilla Al-Fadji från humorprogram på P3, fast i ny skepnad ihop med hans brorsa ”Grillat”). Lyssna på deras nya skiva!!!Varför tog jag denna bild? Misstänker att det var för att läska nån. Mm blir rätt sugen själv nu..

WOW COOL TJEJ

Bästa i 1 maj-tåget (vänsterns tåg innehöll 10 000 pers. rätt många). #TRUTH

Denna tårta serverade vi på 6 månaders-jubileet på Vardagsrummet!! Eller vänta firade vi 1 år? Beror på hur man räknar, men whatevs.  Den var god

Från New Scientist, har börjat gå genom alla nummer jag inte hunnit läsa efter att jag hade en helårsprenumeration förra året… funderar på att köpa en ny prenumeration, älskar den skiten

Det här ser ju musigt ut

Denna boken var cool

Mys Mys

Detta var när jag intervjuade Magdalena Nordin och passade på att hälla ut allt kaffe på köksgolvet+ delar av väggen. Klassiskt smart

Från en bok om nollans historia . Den var kul ibland och ibland för mkt matte för att jag skulle fatta allt. Minns inte vad den hette men men, fanns på bibblan

Denna fina finns på Nationalmuseets utställning med franska grejer…

…även denna tavla som jag ÄLSKAR. Tack & lov hade de den som affisch så nu hänger den även i mitt arbetsrum !! yey

Några kompisar drog med mig till denna djupa utställning!

Det var med konstnärsgruppen Claire Fontaine och var på Index

Handlade bla om att slåss. Aja

Hittade denna artikel i nån gratistidning och var tvungen att skicka till Agnes…  #REAL

Bra

dikt.

Av

Lillpers.

Från en bok om gudinnor: ”Gudinnans kropp var livets träd, det ständigt återfödande livet. I kristen tid blev hennes träd till korsets stam”

Avslutningsvis, en bild från en av mina favoriter konstnären / avantgardefilmaren / dansaren / koreografen Maya Derens film Meshes of the Afternoon (1943). Visades (fortfarande?) på Moderna, som del av deras specialutställning om videokonst.

Man kan se hela här:

KRAM

champagne

JAKTEN PÅ DET IDEALA – NINA WEIBULL OM PSYKOANALYS OCH KONST PÅ NATIONALMUSEUM

”Det som talar i konsten är dess tystnad”

”Var försiktiga med längtan efter det perfekta och ideala, både i livet och i konsten”

Nationalmuseum har ordnat en serie föreläsningar/seminarier sista tiden, som alla verkat intressanta.

Ikväll kl 18.00 pratar Karin Hassan Jansson om ”Tre våldtäktsoffer i 1600- och 1700-talets Sverige”. Karin är docent/lektor vid Historiska institutionen vid Uppsala universitet.

För en tid sen var jag på det här snacket om psykoanalys med Dr. Nina Weibull. En kompis anmärkte innan på Facebook, att det här är ”som gjort för dig”. Man kan väl typ säga att det stämmer, jag har sedan tidig tonår varit fascinerad av psykoanalys och Freuds teorier, och estetik och konst har gått sida vid sida som några av mina favvoämnen nästan lika länge.

Här kommer lite anteckningar från pratet. Jag kan inte garantera att allt stämmer, eftersom jag skrev det mkt rörigt på baksidan av en kreditupplysnings-brev jag hittade i handväskan eftersom jag glömt min anteckningsbok, men håll till godo -

Har jag missat något eller fått något om bakfoten – kommentera gärna nedan!

Nina Weibull är alltså konstintendent och en av grundarna till psykoanalytiska Tidskriften Divan.

Nina berättar, att Freud sa att psykoanalysen inte kan tolka just det estetiska. Snarare hade han ett uttalat intresse som är gemensamt för både konst och psykoanalys –  det som ligger bakom det som skapats – nämligen individens skapande förmåga.

Det som skiljer psykoanalysen från konsthistorian är därför att i psykoanalysen tar man tillvara på den inre upplevelsen, den inre förmågan, medan man i konsthistorian ser på den yttre, bevarade.

För båda står själva blicken i centrum. Men psykoanalysen letar efter sprickor i fasaden, inte bara den perfekta tavlan.

Sigmund Freud själv gick mycket på konstmuseum. Då passade han på att analyera verken lite grand. Bland annat refererade han till Madonnan i sixtinska kapellet som en ”barnflicka”. Typ: ”Kan hon verkligen vara gammal nog att vara mor?”

MADONNAN I SIXTINSKA KAPELLET AV RAFAEL

Nina testade att applicera lite psykoanalys på en av Cézanne-tavlorna på museet. Kan man tolka tavlan utifrån teorierna?

Hon berättar att poeten Rilke (som jag tidigare skrivit om i bloggy här) stirrade på en tavla av Cézanne och sa:

”Det här är den första och mest slutgiltiga fåtöljen i all konst”.

När man ser närmare på tavlan kan man se fler detaljer. Nina anmärker:

”Den borgerliga interiören har ett arktiskt inslag” och så pekar hon på tavlan, och plötsligt ser vi att det ser ut som ett isberg, mitt i tavlan. Var det medvetet, undermedvetet? Läser vi in för mycket i verket? Spelar det någon roll?

Nina frågar: ”Varför kommer vi till nationalmusem?” Publiken är tyst. Hon fortsätter: ”Vi vill att något ska hända inom oss, mellan konstverken och oss själva. Om man står ut med den process det är att finna sin tolkning.”

RAINER MARIA RILKE

Sedan berättar hon en liten anekdot om Cézannes besatthet av att måla äpplen, som jag ska försöka återberätta här. Cézanne målade ofta äpplen, vilket enligt psykoanalysen betyder bröst. Haha, han älskade bröst, kanske man tänker då. Men som för att illustrera hur förenklat det är berättar Nina om hur Cézanne och författaren Emile Zola gick i skolan ihop (jag visste inte detta! Älskar båda, så det var intressant info tycker jag). Zola var mobbad (*ledsen smiley*) och Cezanne, som var några år äldre, räddade Zola från några som var dumma mot honom. Efteråt kom Zola med en korg äpplen till Cezanne.

Kan det alltså vara ett skäl till Cezannes kärlek för äpplen i målningar? Representerar det något eget, speciellt för honom – tecken för vänskap, tacksamhet, ärlighet?

CEZANNES ÄPPLEN = VÄNSKAP? (FRÅN SENT 1800-TAL)

Nina berättar en annan anekdot, när personen Cezanne målar av somnar under poserandet ska han ha sagt: ”Man måste posera som ett äpple”. För ett äpple rör sig inte….

Det går givetvis att applicera på det mesta inom konst. Om ”tekoppar” betyder frihet för mig, kanske det betyder ångest för någon annan. Det kan alltid vara bra att ha i åtanke när man tittar på konst, eller upplever andra mer abstrakta konstformer – kanske poesi, performance eller dans. Vad betyder ”tekoppar” för andra?

Jag kom att tänka på det här igår när det franska burkaförbudet offentliggjorts lade Agnes upp en bild på Hussein Chalayan-kollektionen från 1998. Gissar att hon kommer blogga om det, kolla hennes blogg under dagen! Vad betyder burka för en franska politiker – och vad betyder det för en muslimsk kvinna? Ja, det finns otroligt mycket att säga om det här, jag kommer lämna det där men gissar att det kommer den debatten kommer fortsätta…

Vad hände med Cezanne och Zola då? Om jag förstår det rätt så skrev Zola om en misslyckad konstnär (nån som fattar vilken bok det här syftar på? Jag har bara läst Therese G och det var många år sen nu). Cezanne kände sig på något sätt träffad/sviken och vänskapen avslutades. Om nån vet mer om det här dramat får ni gärna berätta!

 

Nina uttrycker det bra med att det är själva kampen som leder fram till tavlan som är just psykoanalysens område – inte nödvändigtvis själva konsten.

Likaså skillnaden mellan:

primärprocess-upplevelsen, dvs vad vi ser

VS

sekundärprocess-upplevelsen, dvs vad vi upplever när vi ser en tavla.

 

Nina avslutar pratet med att konstatera något jättefint som jag kan skriva under till 100%, något som jag själv reflekterat över när jag håller på med egna projekt, något som jag tycker skiljer konst från typ reklam, PR, alla putsade fasader – nämligen att tillåta sprickor, låta dem finna, låta dem existera, leva för dem. Hon säger:

”Det fulländade, ideala, det är nästan avskräckande. Fragment, skärvor drar in, engagerar oss. Var försiktiga med längtan efter det perfekta och ideala, både i livet och i konsten”

Men också:

”Det som ropar på svar är det som inte finns där. Det som talar i konsten är dess tystnad”

SER DU INTE UT SÅHÄR VARJE DAG? SKÄRP DIG!!!! LÄS BOKEN FÖR I HELV–

..Det är en tröst för oss som aldrig lyckats, och egentligen aldrig velat, passa in i tjej-mallen där alla har en egen modetidning och där håret alltid ligger perfekt som en hjälm på huvet med naglar som aldrig spricker och kläder som aldrig luktar svett….

En roman utan något som skaver är sällan intressant. Då är det nån chicklit och det tycker i alla fall inte jag är så himla kul. Och en tavla som är helt perfekt, skulle det inte lika gärna kunna vara ett fotografi….

**

UPDATE: Agnes har nu skrivit ett grymt blogginlägg om ”NIQABITCH” här! Läs – även om du liksom jag inte är så modeintresserad i vanliga fall är det här ett bra tillfälle att reflektera över just modets relation till politik och samhällsdebatten

champagne
CONST
Ida Therén är 29 år, bor för tillfället i Brooklyn och jobbar som frilansskribent för olika tidningar. För Rodeo.net skriver hon sedan januari 2011 bloggen CONST, om kultur och vad den ska vara bra för. Hon driver litteraturtidskriften CONST Literary (P)review. Hon gillar att läsa böcker och att kolla på konst.
Kontakt
Kärlek, tips eller frågor? Maila const@rodeo.net