Några små tips bara, i allmänhet

Torra läppar? Skrubba dem lite försiktigt med en frottéhandduk efter att du duschat eller borstat tänderna. När de är blöta alltså. Lägg på något bra läppbalsam.

Smörj torra fötter med en olja innan läggdags. Ta vilken som helst i stort sett, även om en torr sådan är bäst, kladdar minst och sabbar inte lakanen. Ta på bomullsstrumpor och sov. På morgonen har du lena babyfötter. (Finns säkert något skämt om ”babysteps” här)

Naglar mår bra av att smörjas in med olja, de älskar torr olja. Massera lätt hela nageln, och koncentrera dig på nagelbanden. Gör det medan du kollar på Real Housewives of Beverly Hills eller nåt så känns det inte så tråkigt. Eller innan du lägger dig, som en liten mini-meditation. Du kommer att märka skillnad. Jag använder Scratch Nails Nail Food för detta. Men hey, den består ju bara av oljor så vill man kan man göra en egen variant.

När vi ändå snackar naglar så skulle jag också vilja slå ett slag för snabbtorkande överlack. China Glazes variant är min favorit, men Scratchs är också bra liksom Seche Vite som verkar vara mångas förstahandsval. Lacket sitter bättre med ett överlack men det är också en ytterst förlåtande produkt. Någon liten ojämnhet eller någon liten, liten repa försvinner direkt om man drar överlacket långsamt på.

Jag kan inte nog påpeka vikten av välgroomade ögonbryn. Gör all skillnad i världen. Har du långa strån så kamma dem rakt upp (en tandborste är bra för detta ändamål) och trimma försiktigt. Vill man highlighta dem lite och samtidigt hålla dem på plats (det blåser ju ute!) så forma dem med lite, lite vaselin. Ta vilken vaselinprodukt som helst, Eight Hour Cream eller läppbalsam, don’t matter.

 

Caroline Hainer

Frågelådan

Hej! Mkt bra blogg som vanligt får jag ju säga. Jag har en fråga till dig. Vet du någon parfymerad argonolja eller någon motsvarande olja med liknande egenskaper som luktar mildare/bättre/annorlunda? Har så himla svårt för doften på oljan, men känner att mitt stora lockiga hår riktigt kan klara sig utan den. Massa tack :)

Moroccanoil? Dyr, dock, men väldigt bra och jag upplever inte att den doftar så mycket. Mandelolja funkar också, om du föredrar den doften? Snart kommer Blowpros produkter till Sverige. Jag är redan ett fan, de har bra produkter och flera som reder ut lockigt hår och minskar föntiden. Doftar initialt men försvinner. Håll utkik!

Tack för en fantastiskt blogg! Jag vill rådfråga, anser du att Armani primer är den bästa? Jag har funderat oerhört länge kring denna, men dock så verkar alla dyrka Smashbox. Vad anser du?

Den är absolut bra, Armani är tip top på allt inom foundation. Men jag slår även ett slag för Lumenes, vad gäller pris sett till resultat. Smashbox är bra men dyr och dessutom väldigt silikonbaserad vilket kan resultera i finnar och utslag.

Jag har funderat på det här med olika mascaror och hur mycket de fäller. Det verkar inte spela någon roll vilken jag köper (jag har provat Chanel, Lancome, MAC, Laura Mercier, Kiehls med flera), när jag kommer till jobbet på morgonen har jag undantagslöst några ”mascarafläckar” under ögonen. Jag har därför nu provat Lancomes vattenfasta vilket verkar vara den enda lösningen? Eller? Har du något tips på en mascara (kanske ska den vara ”torr” snarare än ”blöt” i konsistensen?) som inte fäller? Åh vad glad jag vore för lite vägledning!

Ja, det där är ett gissel. Jag lider också av oljeproduktion runt ögonen, vilket är vad det handlar om (i kombo med lättlöslig mascara) och vattenfast håller väl okej men även den löses ju upp av olja, och tenderar man att bli glansig runt ögonen så hjälper inte vattenfast hela vägen heller. Jag hör dig, syster, jag hör dig.
Jag tycker att de asiatiska mascarorna (om man får vara så generell) sitter bra. Jag har använt Shiseidos mascaror och Kanebos 38C med mycket, mycket gott resultat. Var också mäkta imponerad av Lancômes Doll Eyes som också sitter bra. Orkar man så kan man grunda ögonlocket och längs undre fransraden med lite (neutral) skugga innan, för att försprånga lite innan oljan kommer och sabbar.

Caroline Hainer

Wearable


Gillar ändå Estée Lauders sommarlook Topaz, den är användarvänlig och lättapplicerad. Färgerna är skönt Saint-Tropez och i det närmaste pedagogiska med neutrala färger (bas), en mörkare skugga för ögonlob och underfransar och lite skönt guldskimmer för locket. Är man ung och orädd toppar man med lite turkos.

Det som är weird är att jag tänker på Tom Fords sminkkollektion när jag ser denna. Det är egentligen taget ur luften, han jobbar – mig veterligen – mer med klarare färger, kör mycket matta skuggor och kinder med glossiga läppar och så vidare. Men det är väl glamfaktorn som kommer med allt som andas gyllene och franska Rivieran (aka turkost). Och guldförpackningarna också.

Är Estée Lauder en slags fattigmans-Tom Ford, frågar jag mig då? Tja, kanske det. Där Fords svindyra men oh så längtansvärda produkter utstrålar uttråkad, stylish, glam-lyx så är ju Estée Lauders image i det närmaste en fotbollsmorsas. Men å andra sidan, vad är glammigare än en soccer man som har kvar sin sex appeal och vet att använda den? Jag vill inte göra nåt superstatement nu men alltså en kokainsmal modell med illrött läppstift versus en hot mama med proffsigt skimrande kindben. Alltså, jag är som bekant inte en heterosexuell man men jag ser nog en viss ökad appeal ändå i Lauders tilltänkta bärare versus Tom Fords visserligen sexiga men på gränsen till vulgära (inte vräkig, men vulgär som i översjälvsäker och aningen självisk) kvinna.

Jag vet inte. Jag hade precis tänkt langa in en beställning på på en och annan Tom Ford-produkt med min vän som ska till Bryssel nästa vecka men nu blir jag lite osäker. Alltså, det är ju produkter som är läckra (ordet ”läckra”, haha!) som få men å andra sidan – är jag verkligen så fåfäng?

Estée Lauder är kanske, ärligt talat, mer jag numera. Snygga, skimrande skuggor och edge i form av – gasp! – turkos penna. Visst, hur gärna jag skulle vilja vara en modigare, självsäkrare kvinna som tar på sig det illröda, sprakande läppstiftet på tunnelbanan med ögonen halvslutna så är det ju inte jag. Jag blandar skuggor med pensel framför spegeln på sminkbordet medan jag lyssnar på Elvis Costello. Jag är mogen. Det är okej. Estée Lauder funkar för mig.

Caroline Hainer

Skönhet

Friday I’m in love!

Ibland kommer det en flanker av en doft som bara sopar mattan med alla andra flankers. Det hände med Guerlains Shalimar Initial och det händer nu, igen, mitt framför våra ögon, med Opium Vapeur.

Efter den ljumma, flick-kryddiga versionen Belle d’Opium är det dessutom en extra fin överraskning att denna lyckas så fint. Visst, inte mycket kvar av original-Opium som alltså är en av de mest sensuella och fina orientaliska dofter man kan dofta på (också något av de mest krävande). Men släktdraget är kvar – det varma, sensuella och sexiga.

Denna version är dock – som flaskan vittnar om – fräschare och friskare även om den behåller sin kryddighet. Inget fel med det – tvärtom, Belle d’Opium tycker jag missade på målet genom att vara varken eller, varken härligt spicy eller farligt fräsch. Här har man haft den goda smaken att bestämma sig för att göra en fin 70-talsekande doft (i dito flaska) som jag tycker andas mer så här än vad retro-glammiga Chloédoften gör. Resultatet är im-po-ne-ra-nde och får en självklar plats på mitt sminkbord.

Vårens hittills finaste doft innehåller vita blommor. ”Givetvis”, höll jag på att skriva, men det känns nästan så om man tänker 70-tal, Bianca Jagger och silkiga kostymbyxor, n’est-ce pas? Lite rosépeppar sätter kryddan men jasminen och apelsinblommen är mer framträdande. Och självklart den alltid och ständigt närvarande vaniljen. Kan med lätthet användas en masse. Jag gör så – sprayar hela mig. Med friska och vaniljiga noter är det svårt att överdoser och hey, kom igen, det är plusgrader ute. Omfamna, välkomna. Nu gör vi oss själva glada igen. Plötsligt får jag lust att köpa skor med kilklack…och inte var det väl en slump att jag lade extra mycket skimmer på kinderna i morse?

Parfym, Opium Vapeur, YSL. 50 ml 525 kr.

Caroline Hainer

Pasteller eller?

Alla dessa pasteller alltså.
Jesus.
Jag vill inte verka som världens största neggo men vem älskar egentligen pasteller?
Pudriga, flickiga, prinsessiga, omöjliga saker. Är det ens möjligt att ha en pastellskugga när man är över trettio och har ett jobb att sköta?

En blek, rödhårig skönhet kan absolut vara vacker i kalla, turkosa ögonlock och jag säger inte nej till lila runt ögonen men hur ska vi egentligen förhålla oss till ljusrosa ögonskugga och mintgrönt?

Alltså, jag har ett tveksamt förhållande till det här med att man i mångt och mycket översköljs av ett flickigt mode – Peter Pan-kragar, spets, volanger – och nu pasteller till våren. Hur ska man ta till sig det i en vardag av stiga upp tidigt, gå till jobbet, agera professionell och gud vet vad. Det är svårt nog att få till en vardagslook med bara lite ögonbrynspenna och mörk mascara. Pasteller?!?

Det är självklart lätt att vara snygg i klädsamt aprikos om man får hjälp av en makeupexpert, som i reklambilderna för Dior, Givenchy, Lancome och jag vet inte alla märken som – surprise – satsar på pastell till våren. Men gemene kvinna (och nu syftar jag på mig själv igen såklart) som provar en rosa skugga ser ut att vara förkyld.

Sen den här flickigheten. Jag vet inte jag. Äpplen och päron tänker någon, eller men vaddå det är väl bara att klä sig som man vill. Ja, jo. För all del, det är det alltid. Om man väljer att tänka så.

Själv känner jag mig obekväm. Jo, jag gör faktiskt det. För mig blir vårens pasteller mer som leksaker än smink som identitet och förstärkare. För om en eyeliner kan förstärka min känsla av appeal, vilket det kan ibland, och rött läppstift min självsäkerhet, vilket det kan ibland, så har pastellerna helt motsatt effekt på mig. Jag blir ungefär tjugofem år yngre alternativt trettio år yngre i en prinsessklänning i en låtsaslek, där jag inte är den jag är. Jag är en ung, oskyldig nickedocka. Jag gillar det inte.

Jag menar så här: om man accepterar eller tycker eller känner att smink ändå påverkar hur man är, upplevs och vill se ut, så måste ju även pastellerna ingå i detta? Och för mig är pasteller en lek med flickighet på ett sätt som inte är bara rent tekniskt svårt att få till (mintgrönt?!) utan också signalerar något övermålat och dockigt. Jag blir obekväm. Dessutom – och det här är ju en parantes – undrar man ju varför man inte kommer med nåt nytt? Alla dessa fina märken, dessa påkostade annonser och vackra produkter. Och så – pasteller!?

Caroline Hainer
Fifty Scents
Fifty Scents är tankar om doft och skönhet. Favoritparfymen kommer från Guerlain och bästa makeupen är en självsäker eyeliner. Allt däremellan undersöks med lika delar skepsis som entusiasm. Frågor och funderingar skickas gärna till caroline@rodeo.net.