Marcus, du har ett alldeles speciellt förhållande till Chanel Egoïste Platinum. Kan du berätta om det?
- Jag köpte den för 3 år sedan då jag jobbade i Berlin och hade många intensiva diskussioner med min tyska chef. Då kunde det hända att man steg upp på morgonen och visste att man var tvungen att gå in i ett mötesrum med ens chef, ens chefs chef, och ens chefs chefs chef, och förklara att man tyckte att de alla hade fel.
I en sådan situation vill man inte sticka ut för mycket, eftersom man vill vara säker på sin sak och inte låta ens kritik sättas i relation till ens personlighet. Så jag försöker klä mig så neutralt och opersonligt som möjligt. En grå kostym, en blårandig skjorta, ett par svarta lågskor, och en grå kostymjacka. Innan jag begav mig ut så brukade jag använda Chanel Egoïste Platinum som en slags sköld för att dölja min sårbara privata personlighet.
Det är inget jag bär för att folk skall tycka om mig. Det är något jag bär för att känna mig stark, trygg, elegant och framgångsrik.
Jag tycker att reklamen för parfymen är ganska talande: en ung man som boxas med sin skugga.

Hur kom det sig att det blev just Egoïste Platinum som fått agera barriär mellan dig och dåliga dagar/chefen?
- Platinum är en doft en som jag både tycker om att bära och som jag känner mig säker på att få människor kan kritisera mig för. I efterhand har jag lärt mig att Platinum faktiskt tagits fram med hjälp av fokusgrupp, vilket för mig är ett tecken på att jag valt rätt parfym.