Skönhet

Frågelådan: strategi

aqua

Jag har nästan hela mitt (33-åriga!) liv kört på enklare, billigare dofter. Dels för att det är sådana jag fallit för, dels för att jag liksom aldrig orkat förstå vad jag gillar tillräckligt mycket för att hitta den där (eller de där) dofterna jag vill investera i. Men ökat intresse + ökad ålder = börjar känna att jag nog vill (och kanske borde?) ta mig i kragen och gå längre än till närmsta Body Shop. Eller, vad tycker du? Är det värt att gå från “kedjornas” dofter till “märkenas” (med tiden och pengarna det innebär)? Och i sådana fall, hur ska jag tänka när jag tar steget? Några rekommendationer? Gärna både i form av strategi och parfymnamn!
Är det värt det?

Det är nästan en filosofisk fråga. Nej, det är inte värt det om man är nöjd med de dpfter man har. Och en “märkesparfym” är ju inte nödvändigtvis alltid bättre än en kedjas parfymer, Lush har till exempel fantastiska dofter, men oftast kan den vara mer komplex, alltså ha fler doftnoter, och det är nog det du också syftar på när du refererar till ålder, att du kanske nått en ålder då du är redo att utmana näsan mer. Vill du göra det – ja, då är det värt att ge sig in i den större doftdjungeln.

Jag skulle säga att som strategi kan du börja undersöka de stora märkenas yngre, mer lättburna kollektioner. Chanel har till exempel flera Chanel Chance och Dior har Miss Dior-flaskorna. Nu tror jag inte att just de är något för dig (de är visserligen blommiga men med touch av tråkigt, damigt). Prova till exempel See by Chloé, den är blommig och fräsch (finns i flera utföranden men prova originalet först) eller Marc Jacobs Daisy Eau so Fresh (finns också i flera versioner, kör på originalet).
Tanken hos dessa utgåvor och kollektioner är precis densamma som hos underlinjerna till vissa klädmärken. Som att Chloé är exklusivare kläder för den mogna, dyrare plånboken medan See by Chloé mer streetwear för den yngre kunden med mindre disponibel inkomst. Samma med parfymerna: Chloé-parfymen är damig medan See by Chloé är lätt och fräsch. De yngre kollektionerna är till för att vara lite av en inkörsport.

I ditt mail som jag kortat lite nämner du att du gillat The Body Shop White Musk Smokey Rose, Italian Fig, Shea och Honeymania, Lush Kerbside Violet och Burberry London Woman. De noter du identifierat att du gillar är mer doftfamiljer än noter (blommigt, träigt) vilket dels öppnar upp dina möjligheter men också gör det lite svårare att vägleda. Jag tänker mig att du borde dofta på Guerlains Aqua Allegoria-serie, en kollektion med lättare dofter baserade på växter, blommor, örter och natur. Nu har flera av dem citrus i sig men oftast är det bara som en toppnot (den försvinner alltså) eller för att ge lite söt fräschör. Någonting säger mig att du kan hitta en favorit där.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Inför hösten…

chanel

Eftersom det känns som höst idag kanske det är motiverat med en liten framåtblick? Den 1 september släpper Chanel No. 5 L’Eau. Det handlar inte om en vanlig flanker eller variant på No. 5, det är man noga med att påpeka, utan en helt ny skapelse. En uppdatering och en “återuppfinning” av parfymen.

Chanel No. 5 finns redan i olika utföranden (1924 kom EdT och 1986 kom EdP, 2008 kom Eau Premiére). För övrigt var det Jacques Polge som skapade både EdP och Eau Premiére. Intressant att notera eftersom det nu är sonen Olivier Polge som skapat det senaste tillskottet i familjen:
No. 5 L’Eau.

När jag provdoftar på L’Eau tänker jag att Chanel kanske inte vara helt fel ute med Brad Pitt som talesman för No. 5 ändå. Även om man i pressmaterialet är svintydlig med att detta inte är en cologne så skulle jag nog vilja säga att steget är i alla fall inte långt därifrån. Den påminner mig vid första sniffen om Gentlewoman från Juliette has a gun som ska vara en cologne för kvinnor. Som en herrcologne men mindre murr och mer citrusfräschör. Plötsligt är den stilrena, kraftiga flaskan med sin pondus mer perfekt än den var innan. Plötsligt ser flaskans form ut som en mans överkropp med stora axelklaffar. Ja, jag hallucinerar antagligen men associationerna går ditåt.

L’Eau är nästan helt genomskinlig och säkert finns det en tanke med det också. När man tänker på den klassiska No. 5 ser man ju direkt den kraftigt guldgula färgen framför sig, här är den helt borta och innehållet ser snarare ut som…vatten, alltså “eau” på franska. Säkert vill man också signalera att detta är en lättare doft. Och det är den: jasminen är flyktig, knappt märkbar. Citrusen en mjuk, frisk vind och kanske finns här också en liten bris av honung och päron? Och en svag, svag bas av ljust trä.
Det är en ytterst bärbar doft, som en stärkt, vit skjorta. En doft som passar alla årstider och som jag har svårt att se att man kan överdosera. Den känns verkligen unisex och det är här jag tänker att Brad Pitt kanske skulle gjort reklam för denna snarare än klassikern.

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan special: dåliga känslor

7b86e83a71b2855e2c1b0d1ccb1066be

 

hej fifty! för några år sedan hittade jag *min* parfym. en superpopulär doft från calvin klein men det spelade ingen roll, jag luktade på den och jag kände mig hemma och varm och trygg för den hade en svag doft av min mamma, som inte lever längre. jag har använt den varje dag, länge nu. gillar tanken på att ha en enda doft. men nu är jag kluven. jag har precis brutit med en kille, efter 4 månader. vi var knappt ihop men ändå väldigt mycket som att vi var ihop. det var första gången jag var kär på riktigt och det, typ, var besvarat. men han var ingen bra människa. han gjorde mig illa – medvetet.

en grej var dock att han ääälskade min parfym. pratade om den ofta, så doften blev så förknippad med honom och oss och hur han upplevde mig liksom. jag hatar det, för nu är den liksom befläckad, min parfym, den som kändes som jag. vad ska man göra? gå med sin instinkt och byta till nåt helt nytt, eller stå emot och inte låta en känslokall kille förstöra något så personligt för en?

Kära du, vilken viktig fråga. Verkligen. Jag tror många har haft en liknande erfarenhet, till exempel en låt man gillat och delat med sig av till någon man velat komma närmare och vars kyla eller liknande gjort att låten nu är helt förstörd. Betingad med ledsamhet och obehag. Det behöver inte ens vara ett kraftigt obehag, bara känslan av att låten tappat sin läkande kraft. I ditt fall handlar det om en doft.
Att göra någon illa medvetet är hemskt. Det som är bra är att du verkar se detta klart, och inte ta på dig skuld. Det betyder att du är stark och att du är på väg att gå vidare. Det betyder också att han inte äger dina känslor, så där som annars så lätt händer när det finns tvivel. Det betyder också att han inte äger din doft och minnet av din mamma. Förstår du vad jag menar?
Om du kan tycker jag att du ska se detta som ett tillfälle att med högburet huvud och kanske till och med ett leende förvägra killen din doft. Han har inte längre med den att göra, den är din. Han saknar den säkert, synd för honom för den är din och du delar inte med dig. Inte den här gången i alla fall. Du kommer säkert träffa någon annan att dela den med men inte han och inte just, precis nu.
Just detta kan ta tid och det får det göra. Öppna sår gör ju ont. Men jag tycker att du ska ställa in dig på detta – att i sinom tid återta din doft, ta den ifrån honom, ta den tillbaka. Gör den till din egen igen. Hur? Dels genom tid, dels genom den insikt du redan har – han förstörde den, inte du. Och kanske kunde du bära den i trygga, härliga och glada tillfällen till att börja med? Tillsammans med vänner, en kväll när du känner dig superglad, snygg och härlig? Och påminn dig själv om detta: ingen äger dina känslor, ingen äger din doft. Bara du.

Caroline Hainer

Skönhet

Håll dig borta!

o.35766
Ett roligt men elakt uttryck för en dålig parfym är en “scrubber”. Den är så dålig så att man måste tvätta (skrubba) bort den från huden direkt. En riktig scrubber. Med parfymindustrin är det lite som med filmindustrin, tycker jag (jag är ju också filmkritiker). De mesta som produceras görs för att tillfredsställa massorna, några är påkostade produkter som lägger mesta budgeten på effekterna och sen finns en del konstnärliga mästerverk som slinker igenom.
Den senaste scrubbern jag hade oturen att uppleva var Missonis nya parfym som är deras första i Sverige. Så fruktansvärd att jag faktiskt bokstavligen dök direkt in i badrummet och tvättade av den. Först med tvål och vatten och sedan ansiktsrengöring med en bomullstuss. Som trogna läsare vet brukar jag verkligen inte bry mig om att skriva om dåliga produkter utan snarare fokusera på de som är bra. Dofter kanske främst. Men det här är ett sånt typexempel på den typen av doft som, liksom en Michael Bay-film, lägger krutet på varumärket (flaskans ränder), noll handling (kompositionen) och en del specialeffekter (ingrediensen maholia, en “blommig molekyl”).

Två tankar här, förutom den uppenbara som bygger på att hur kan ett så stort modehus släppa ifrån sig något så uselt, är dessa:

1. Krångel betalar sig inte nödvändigtvis. Ta senaste Hermés Eau de Néroli Doré, ett mästerverk (signerat Jean-Claude Ellena som är parfymens motsvarighet till typ Paul McCartney) med neroli och saffran. Inga tossiga molekyler eller spektakulär skit. Motsvarigheten i film till bra manus och skådespeleri. Inget annat. finns på Åhléns City i Stockholm bland annat för den som behöver lite bildlig d-vitamin.

2. Vem vill man ska köpa en sån här katastrof? Det smärtar mig att någon person, jag föreställer mig någon som är en ovan doftköpare, plockar upp den här och tänker “fin flaska…luktar säkert gott också”. Att man i dessa eko-medvetna tider lägger naturresurser på att tillverka sånt här gör mig så illa till mods att jag måste sätta mig ned. Fungerar konsumentkraft? Ja, jag vill gärna tro det. Våga vägra dålig parfym. Säg blanknej till scrubbers! Och herregud, köp aldrig, aldrig en doft utan att ha testat den på huden. Även om det innebär att du går på en nit ibland och måste tvätta armen med tvål och vatten.

Caroline Hainer

Skönhet

Gentlewoman

poza_news_juliette_gentlewomen_800x460px

Två saker jag omedelbart älskar med Gentlewoman från Juliette has a gun är förstås annonsbilden och konceptet. En vanlig, hederlig cologne fast med viss tweakning så att den ska kunna funka på damer. Nu kan ju alla cologne funka svinbra på kvinnor i vilket fall som helst men jag gillar, och omfamnar, det hysteriskt vackra i det androgyna tilltalet. Sedan kan man ju tycka vad man vill om Yves Saint-Laurent-plagiatet (tänker på annonserna för hans kvinnliga tuxedo) och idén om manligt/kvinnligt och varför det måste definieras så hårt. Man kan också, om man orkar, reagera på parfymmakarens snack om “den moderna kvinnan” bla bla bla. Men vi skiter i det, i alla fall just nu.

Precis som en klassisk cologne är det citrus som dominerar toppnoterna. Det första intrycket är en skarp neroli som också kan vara lime och apelsinblomma. Lite bitter, som en kula sorbet eller en sipp limoncello. Aha, tänker man då. Klassisk cologne, en kall doft snarare än en sensuell och därmed mer typisk “kvinnlig” doft. Jag fattar.
Men icke, strax kommer en värme fram i form av en blandning av musk och mandel och – aha! – doften blir både varm och kall. Ja, precis, här kan man prata om manligt/kvinnligt om man har lust med det. Jag gillar i regel mandel, jag har tidigare skrivit om Reminiscence Dragée, till exempel, som doftar mandelmjölk och allting oskyldigt och kärleksfullt i världen. Riktigt så omfamnande är inte Gentlewoman men det är antagligen heller inte meningen. På det stora hela? En snygg och elegant doft på rätt sida av uppseendeväckande. Den är vad den säger att den ska vara: en cologne med några droppar mindre testosteron. Ett inte helt ointressant alternativ för dig som kommer på dig själv med att dras mer åt herrparfymsavdelningen/manliga bekantas parfymflaskor i badrummet än de som klassas som klassiskt feminina. Ser spontant att den här doften passar perfekt ihop med en kappa från Rodebjer och ett par kängor från, säg, Dr. Marten’s. Eller vänta, beskrev jag precis mig själv just nu?

Caroline Hainer