Skönhet

Kändisparfymens återkomst

Pharrell-Williams-Comme-des-Garcons-Parfum-GIRL-02Med tanke på hur många så kallade kändisparfymer som lanseras varje år och hur få av dem som är intressanta kanske man inte kan förebrå mig för att jag inte hade koll på att Pharrell Williams också släppt en parfym i eget namn. Eller i alla fall i Comme des Garçons namn.
Jag lyssnar ju själv hellre på halvgammal musik än ny, i regel, och är därför inte jättebekant med herr Williams låtar. Förutom Happy då, den måste man levt under en gigantisk sten för att missa. Så än en gång kunde man kanske inte förebrå mig för att jag inte hade koll på Pharells parfymsläpp.
Och det var ju synd att jag inte hade det. För detta, mina vänner, är den intressantaste kändislanseringen sedan Richard E Grant släppte Jack. Ja, jag säger det igen: den intressantaste kändislanseringen sedan…jag vet inte.

Pharells dito heter Girl men är totalt unisex. Ryktet säger att han kände sig manad att samarbeta med CdG efter att ha luktat på deras Wonderwood och där kan jag inte förebrå honom. CdG är i stort sett alltid intressanta även om just Wonderwood hamnar bland deras minst avantgarde dofter. Här är Girl i så fall dels lika kommersiell (läs: lättillgänglig) men också faktiskt mer komplex. Den är, precis som inspirationskällan, väldigt mjuk och träig men på ett lite tystare vis. Jag skulle kanske sammanfatta den mer som sockervadd och lavendel i en god, men inte alls barnslig, blandning. Den är absolut söt men inte sliskig på något sätt, vilket annars är ett ständigt återkommande ord vad gäller kändisparfymer. Men så samarbetar de flesta inte med CdG heller. Tanken på tuggummi återkommer också när jag doftar på Girl men lavendeln och en liten uppvispad, lättsockrad klick iris gör att det aldrig är något som tar över utan det kvarstående intrycket är en mjuk, halvsöt blandning glädje och coolness i ett. Med lavendel på toppen.

Sammanfattningsvis: För att vara en kändisdoft är Girl riktigt, riktigt bra. För att vara en CdG-doft också, skulle jag säga, och det är ett högt betyg. Sedan är flaskan tossig på gränsen till otäck men det har nog att göra med att jag tycker att den påminner om de där Lasse Åberg-glasen folk envisades med att ha som en skojig grej på 90-talet.

Kostar 1100 på Cow men finns också i en praktisk 10 ml-förpackning för 250 kr.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Santal Blush

T0-SANTAL-BLUSH_OC_50ML_A

Nu har Tom Ford kommit till Stockholm, i alla fall lite halvt. Nagellack, läppstift och en del dofter finns på Åhléns City och ett fullt sortiment kommer senare, 16 oktober, till NK. Men redan nu går det givetvis att hitta några av de mest intressanta dofterna på Åhlens. Som Santal Blush, den doft som bäst och mest ska passa till den ”nude” sidan av Tom Ford, som i stort sett jobbar med antingen nude eller totalglamoröst. Nude läppstift eller imponerande djupröda nyanser. Hudnära ”Skin scents” eller ganska högljudda dofter. Där Santal Blush då alltså passar i det förstnämnda facket.
Sägs det.
Men jag är inte helt säker. För någon ljuvt, blygt rodnande doft är detta inte tal om ändå, tycker jag. Den är för varm för det med en fin not av sandelträ i botten. Ni vet, den där exotiska, varma trätonen som kan gå från varm trähydda på stranden till ståtlig, lite krämig not. Den doften. Den dominerar.
Jag tycker Santal Blush är mycket varmare, sensuellare och modigare än vad namnet antyder. Detta är inte en doft för en blyg viol. Snarare för någon som älskar hudnära kläder, känslan av nyslingat hår och tanken på, men inte doften av, musk.
Och, om jag ska vara ärlig, någon som älskar att flirta. Jag tycker nämligen att Santal Blush är en rätt sexig doft. Och det kanske bara är jag men  det tvivlar jag på. Jag menar, se bara på Tom Fords reklamannonser. I stort sett alla anspelar på sex. Och det spelar ingen roll hur mycket den danska Tom Ford-representanten glatt försöker att stryka över det hela med att ”men för varje naken kvinna finns en naken man med i bild” för det stämmer inte, för det första, och det gör inte bilderna mindre sexanspelande.
Nu är ju (tyvärr) Ford inte den enda som kopplar samman parfym och sex men här, i Santal Blush, finns faktiskt för en gångs skull en sexighet. Det är det krämiga inslaget, de varma kryddorna och så, gömd under allt annat, den eviga musken. Bege er till Åhléns Tom Ford-disk och prova. Är det sensualism ni känner där i flaskan eller inte? Berätta för mig.

Caroline Hainer

Skönhet

Upp och ned

ENGLISHFERNEAUDETOILETTE

Kära ni. Jag vet att jag varit frånvarande. Det är trist. Men jag har varit låg, jag har förlorat ett jobb, det har varit varmt ute och det finns massor med skäl. Alla lika tunna på pappret men tunga i hjärtat och sinnet.
Men nu är hösten här och det finns något närande och värmande i det. Jag tar fram mina allra vackraste grytor och gör långkok. Jag stuvar ned mina sommarkläder i en låda som det står SOMMAR på och tar ned en som det står HÖST/VINTER på från vinden. Alla dessa ritualer man gör för att markera att någonting är slut och någonting annat tar vid.
Jag tar bussen ut till Värmdö, till min barndoms sommarställe. Hälsar på får, ror stilla i en ensam eka och säger hej då till sommaren bland öde klotgrillar och igenbommade skjul. Sedan plockar jag en bukett ormbunkar och det gör mig ingenting, tänker jag, det gör mig ingenting. Att sommarens blommor byts ut mot höstens ormbunkar, det var inte en bra sommar ändå. Och när jag kommer hem tar jag på mig Penthaligon’s English Fern och gör mig redo. För alla murriga, kyliga, regniga och vackra dagar som komma skall.

Caroline Hainer

Skönhet

Nystart

papillons
Ibland är våren en mental sak. En tid för förnyelse och hopp, oavsett årstid. Och ibland är det helt enkelt vår fast det är augusti.
En doft som i all sin oskuldsfulla naivitet påminner om vårens alla förhoppningar är La Chasse aux Papillons från L’Artisan. En gullig, söt och rar parfym som bara vill väl. Som skrattar av förvåning och glädje när den ser en fjäril, och som aldrig skulle klä sig i annat än lätta, blommiga klänningar med fin stuns.
Jag har på mig den idag. Jag har den solida formen, som ser ut som en liten ask för ett speciellt smycke eller bara en dröm. Jag försöker. Jag gör mitt bästa, att ställa in sinnet på att det inte är döende sensommar utan begynnande vår. Ibland kan man behöva en hjälp på traven och idag ger jag mitt sinne La Chasse daux Papillons och hoppas att det lyfter. Det tror jag, för jag har redan, helt spontant, bytt nagellack och tummat på den skiraste kjolen jag har i garderoben. Funderar också på att gå ut i regnet i ett par ballerinaskor och dansa fram under ett paraply. Så ja, en mental vår. Finns i denna lilla flaska.

Caroline Hainer

Skönhet

Doften som inte längre är

S101655_XLARGE
Vad är det för parfym du har på dig, sa han en dag. Den doftar underbart.
Det är samma parfym jag hade på mig när vi sågs för första gången, svarade jag. Det är Chanel Beige.

Å som jag önskar att jag aldrig tagit den på mig den där gången, den där allra första gången, för nu kan jag inte ha den utan att för evigt tänka på dig.
Den är förstörd för mig. För alltid förknippad med det mörka träbordet, de piggt trevande händerna och allt det där som aldrig blev. Men det visste vi ju förstås inte då. Eller så gjorde vi det. Kanske hade jag en föraning. Dina ögon var lite för pigga, dina gester lite för självsäkra och jag själv lite för sårbar ännu.

Hur ska jag kunna bära den igen?

”Jag tar tillflykt till beige för det är naturligt”, sa Mademoiselle Chanel. Fritt översatt. Och lite så gjorde väl jag också. Tog en tillflykt till den mest underbara men vardagliga doft jag hade på mitt parfymbord. Inget som stod ut, samtidigt den mest indragande, inbjudande doften jag kunde tänka mig.

Självklart fanns det en plan. När jag satt vid mitt parfymbord och gjorde mig i ordning. Den där kvällen, den där dagen. Klockan nära sjuslaget, himlen gjorde sig i ordning och visade sitt allra mest sprakande jag. Jag bestämde mig snabbt. Chanel Beige. Den som står långt fram i mitten i min samling, alltid till hands, aldrig i vägen. En sådan jag vill vara.

Och nu är beige en färg som mest speglar mitt sinne, färgar min vardag. Inte på mademoiselles eleganta, sofistikerade vis utan mer som en färg i avsaknad av andra färger. Det som förut var lockande är nu färglöst.

Caroline Hainer