Skönhet

Håll dig borta!

o.35766
Ett roligt men elakt uttryck för en dålig parfym är en “scrubber”. Den är så dålig så att man måste tvätta (skrubba) bort den från huden direkt. En riktig scrubber. Med parfymindustrin är det lite som med filmindustrin, tycker jag (jag är ju också filmkritiker). De mesta som produceras görs för att tillfredsställa massorna, några är påkostade produkter som lägger mesta budgeten på effekterna och sen finns en del konstnärliga mästerverk som slinker igenom.
Den senaste scrubbern jag hade oturen att uppleva var Missonis nya parfym som är deras första i Sverige. Så fruktansvärd att jag faktiskt bokstavligen dök direkt in i badrummet och tvättade av den. Först med tvål och vatten och sedan ansiktsrengöring med en bomullstuss. Som trogna läsare vet brukar jag verkligen inte bry mig om att skriva om dåliga produkter utan snarare fokusera på de som är bra. Dofter kanske främst. Men det här är ett sånt typexempel på den typen av doft som, liksom en Michael Bay-film, lägger krutet på varumärket (flaskans ränder), noll handling (kompositionen) och en del specialeffekter (ingrediensen maholia, en “blommig molekyl”).

Två tankar här, förutom den uppenbara som bygger på att hur kan ett så stort modehus släppa ifrån sig något så uselt, är dessa:

1. Krångel betalar sig inte nödvändigtvis. Ta senaste Hermés Eau de Néroli Doré, ett mästerverk (signerat Jean-Claude Ellena som är parfymens motsvarighet till typ Paul McCartney) med neroli och saffran. Inga tossiga molekyler eller spektakulär skit. Motsvarigheten i film till bra manus och skådespeleri. Inget annat. finns på Åhléns City i Stockholm bland annat för den som behöver lite bildlig d-vitamin.

2. Vem vill man ska köpa en sån här katastrof? Det smärtar mig att någon person, jag föreställer mig någon som är en ovan doftköpare, plockar upp den här och tänker “fin flaska…luktar säkert gott också”. Att man i dessa eko-medvetna tider lägger naturresurser på att tillverka sånt här gör mig så illa till mods att jag måste sätta mig ned. Fungerar konsumentkraft? Ja, jag vill gärna tro det. Våga vägra dålig parfym. Säg blanknej till scrubbers! Och herregud, köp aldrig, aldrig en doft utan att ha testat den på huden. Även om det innebär att du går på en nit ibland och måste tvätta armen med tvål och vatten.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Gentlewoman

poza_news_juliette_gentlewomen_800x460px

Två saker jag omedelbart älskar med Gentlewoman från Juliette has a gun är förstås annonsbilden och konceptet. En vanlig, hederlig cologne fast med viss tweakning så att den ska kunna funka på damer. Nu kan ju alla cologne funka svinbra på kvinnor i vilket fall som helst men jag gillar, och omfamnar, det hysteriskt vackra i det androgyna tilltalet. Sedan kan man ju tycka vad man vill om Yves Saint-Laurent-plagiatet (tänker på annonserna för hans kvinnliga tuxedo) och idén om manligt/kvinnligt och varför det måste definieras så hårt. Man kan också, om man orkar, reagera på parfymmakarens snack om “den moderna kvinnan” bla bla bla. Men vi skiter i det, i alla fall just nu.

Precis som en klassisk cologne är det citrus som dominerar toppnoterna. Det första intrycket är en skarp neroli som också kan vara lime och apelsinblomma. Lite bitter, som en kula sorbet eller en sipp limoncello. Aha, tänker man då. Klassisk cologne, en kall doft snarare än en sensuell och därmed mer typisk “kvinnlig” doft. Jag fattar.
Men icke, strax kommer en värme fram i form av en blandning av musk och mandel och – aha! – doften blir både varm och kall. Ja, precis, här kan man prata om manligt/kvinnligt om man har lust med det. Jag gillar i regel mandel, jag har tidigare skrivit om Reminiscence Dragée, till exempel, som doftar mandelmjölk och allting oskyldigt och kärleksfullt i världen. Riktigt så omfamnande är inte Gentlewoman men det är antagligen heller inte meningen. På det stora hela? En snygg och elegant doft på rätt sida av uppseendeväckande. Den är vad den säger att den ska vara: en cologne med några droppar mindre testosteron. Ett inte helt ointressant alternativ för dig som kommer på dig själv med att dras mer åt herrparfymsavdelningen/manliga bekantas parfymflaskor i badrummet än de som klassas som klassiskt feminina. Ser spontant att den här doften passar perfekt ihop med en kappa från Rodebjer och ett par kängor från, säg, Dr. Marten’s. Eller vänta, beskrev jag precis mig själv just nu?

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan: Zoo och bästa parfymen genom tiderna

17230big
Vet du någon parfym på rak arm som doftar lite som tablettgodiset Zoo? Fick en liten hint av något liknande sött i doften Clean (originalet) men på huden försvann det nästan direkt…

Hm, i brist på annat så föreslår jag Britney Spears Circus. Kanske inte riktigt vad man springer ut och handlar så där vanligtvis. Känns det alldeles för tossigt så kan nog Juicy Couture ge lite liknande vibbar. Minns inte på rak arm exakt vilken jag tänker på där men tror det kan vara den här.

Vilken parfym har du fått mest respons och hyllningar av? Både från män och kvinnor?

Jättebra fråga som jag faktiskt aldrig tänkt på. Men nu när jag tänker igenom saken så står det ju klart att mer kryddiga och orientaliska parfymer orsakar fler komplimanger än svala och friska. Det är ju inte alls konstigt eftersom de “märks mer”. Min fellow parfymvän Andreas på Bon säger att han aldrig får mer komplimanger än när han bär en vintageversion (1989) av Givenchy Gentleman. Den är visserligen inte särskilt markant utan ganska snäll men just därför tror jag att man kan vara mer benägen att spraya på sig en lite större dos?
Okej, jag avviker från ämnet. Nu ska vi se. Divin’ Enfant från Etat Libre d’Orange brukar inte gå förbi obemärkt. Men där är reaktionerna snarare förvånade, den är svårplacerad. Den fotar inte uppenbart av någonting.
Shalimar är såklart alltid en bra doft om man vill ha uppmärksamhet. För sådan får man. Någon minns doften från sin mamma, någon associerar till något härligt äventyr som får dem att rodna. Den väcker uppmärksamhet. Så är den lite härligt kryddig och murrig också.
Sedan har jag haft Angel på mig någon gång och blivit stoppad på stan. Det har också hänt när jag haft Ambre-doften från Mona di Orio. Men sammantaget är nog Shalimar vinnaren. Gammal är äldst och så vidare.

Caroline Hainer

Skönhet

En konservativ besatthet

Prada
Min senaste besatthet kommer från Prada. Doftserien Les Infusions (där stjärndoften Iris ingår) har fått en uppdatering. Iris kom 2007 och var då en limited edition. Nu har den strama, eleganta och inte så lite konservativa doften fått ett par pigga syskon. Favoritbarnet i skaran heter Infusion d’Oeillet.
Nejlika (“oeillet”) är kanske inte en blomma man förknippar med väldoft men som alltid handlar det ju om komposition och balans. Här har man balanserat upp nejlikans ganska pikanta, nästan lite bittra doft med mjuka, varma noter av sandelträ och patchouli. Och lagt till lite mandarin i toppen för att friska upp. Det gör den spännande, både varm och kall.
Som vanligt med Prada så är dofterna klara, tydliga men aldrig högljudda. Jag beskrev en gång Iris för en vän som en välklädd italiensk donna som saknar ett riktigt fascistparti att rösta på. Oeillet faller inte in i samma strama skola, men nog finns här antydan till skräddarsydd dräkt. Men på en något yngre och mindre konservativ person då. Att tankarna går till kläder och skräddarsytt har förstås med Prada-associationerna att göra men det är något annat också. Känslan av något som sveper in bäraren. Inte som en skin scent som liksom blir ett med bäraren. Snarare finns här något mer distanserat (är det där konservatismen kommer in?), som en doft som lägger sig lite utanför kroppen. Är det nejlikans lite bittra kylighet kanske? Jämför med en ros, den är ju varm och upplyftande sensuell. En nejlika är…stram prydnad? Hur som helst älskar jag denna och uppmanar alla att prova. Kommer bli en stapeldoft i vinter, är min gissning.

Les Infusions d’Oeillet kostar 895 för 100 ml (!) och säljs på NK, Åhléns City i Stockholm och här.

Caroline Hainer

Skönhet

HM x Balmain!

balmain-hm-fragrance
Hoppla! Detta kallar jag produktutveckling. Eller samarbetsutveckling. Vad som nu är den korrekta management/marketing-termen. Att H&M insett vidden av tunga designarbeten är etablerat sedan länge med utsålda kollektioner i samarbete med Stella McCartney, Viktor & Rolf och Sonia Rykiel som bevis. Att sedan utöka samarbetet till att även innefatta parfym är ju bara superkul. Så länge parfymen faktiskt får designers karaktär och inte bara blir en lam kändisparfym fast med en designers namn istället för en popstjärnas.
Det är därför med stor glädje som jag kan lugna alla oroade därute. H&Ms parfymsamarbete med Balmain är lyckat! Det är en mörk och rökig doft som först för tankarna till Tea for Two från L’Artisan. Tonkaböna ger en lite tyngre vaniljdoft, inte så söt. Och det ligger rejält med mysk och gror nere i basen. Så vitt jag förstår ska denna doft inte gå på mer än 349 kr? Men jag kan ha fel. Det har faktiskt krävt lite detektivarbete bara att få dofta på parfymen. Jag tänker mig en stor kopp lapsang-te tillsammans med en elegant dam i svart spetsklänning och långa pärlhalsband. Det var inte alls vad jag hade förväntat mig av H&M och Balmain. Men jag är glad att det blev så.

H&M x Balmain finns i butik 3 dec.

Caroline Hainer