Skönhet

Frågelådan: Zoo och bästa parfymen genom tiderna

17230big
Vet du någon parfym på rak arm som doftar lite som tablettgodiset Zoo? Fick en liten hint av något liknande sött i doften Clean (originalet) men på huden försvann det nästan direkt…

Hm, i brist på annat så föreslår jag Britney Spears Circus. Kanske inte riktigt vad man springer ut och handlar så där vanligtvis. Känns det alldeles för tossigt så kan nog Juicy Couture ge lite liknande vibbar. Minns inte på rak arm exakt vilken jag tänker på där men tror det kan vara den här.

Vilken parfym har du fått mest respons och hyllningar av? Både från män och kvinnor?

Jättebra fråga som jag faktiskt aldrig tänkt på. Men nu när jag tänker igenom saken så står det ju klart att mer kryddiga och orientaliska parfymer orsakar fler komplimanger än svala och friska. Det är ju inte alls konstigt eftersom de ”märks mer”. Min fellow parfymvän Andreas på Bon säger att han aldrig får mer komplimanger än när han bär en vintageversion (1989) av Givenchy Gentleman. Den är visserligen inte särskilt markant utan ganska snäll men just därför tror jag att man kan vara mer benägen att spraya på sig en lite större dos?
Okej, jag avviker från ämnet. Nu ska vi se. Divin’ Enfant från Etat Libre d’Orange brukar inte gå förbi obemärkt. Men där är reaktionerna snarare förvånade, den är svårplacerad. Den fotar inte uppenbart av någonting.
Shalimar är såklart alltid en bra doft om man vill ha uppmärksamhet. För sådan får man. Någon minns doften från sin mamma, någon associerar till något härligt äventyr som får dem att rodna. Den väcker uppmärksamhet. Så är den lite härligt kryddig och murrig också.
Sedan har jag haft Angel på mig någon gång och blivit stoppad på stan. Det har också hänt när jag haft Ambre-doften från Mona di Orio. Men sammantaget är nog Shalimar vinnaren. Gammal är äldst och så vidare.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

En konservativ besatthet

Prada
Min senaste besatthet kommer från Prada. Doftserien Les Infusions (där stjärndoften Iris ingår) har fått en uppdatering. Iris kom 2007 och var då en limited edition. Nu har den strama, eleganta och inte så lite konservativa doften fått ett par pigga syskon. Favoritbarnet i skaran heter Infusion d’Oeillet.
Nejlika (”oeillet”) är kanske inte en blomma man förknippar med väldoft men som alltid handlar det ju om komposition och balans. Här har man balanserat upp nejlikans ganska pikanta, nästan lite bittra doft med mjuka, varma noter av sandelträ och patchouli. Och lagt till lite mandarin i toppen för att friska upp. Det gör den spännande, både varm och kall.
Som vanligt med Prada så är dofterna klara, tydliga men aldrig högljudda. Jag beskrev en gång Iris för en vän som en välklädd italiensk donna som saknar ett riktigt fascistparti att rösta på. Oeillet faller inte in i samma strama skola, men nog finns här antydan till skräddarsydd dräkt. Men på en något yngre och mindre konservativ person då. Att tankarna går till kläder och skräddarsytt har förstås med Prada-associationerna att göra men det är något annat också. Känslan av något som sveper in bäraren. Inte som en skin scent som liksom blir ett med bäraren. Snarare finns här något mer distanserat (är det där konservatismen kommer in?), som en doft som lägger sig lite utanför kroppen. Är det nejlikans lite bittra kylighet kanske? Jämför med en ros, den är ju varm och upplyftande sensuell. En nejlika är…stram prydnad? Hur som helst älskar jag denna och uppmanar alla att prova. Kommer bli en stapeldoft i vinter, är min gissning.

Les Infusions d’Oeillet kostar 895 för 100 ml (!) och säljs på NK, Åhléns City i Stockholm och här.

Caroline Hainer

Skönhet

HM x Balmain!

balmain-hm-fragrance
Hoppla! Detta kallar jag produktutveckling. Eller samarbetsutveckling. Vad som nu är den korrekta management/marketing-termen. Att H&M insett vidden av tunga designarbeten är etablerat sedan länge med utsålda kollektioner i samarbete med Stella McCartney, Viktor & Rolf och Sonia Rykiel som bevis. Att sedan utöka samarbetet till att även innefatta parfym är ju bara superkul. Så länge parfymen faktiskt får designers karaktär och inte bara blir en lam kändisparfym fast med en designers namn istället för en popstjärnas.
Det är därför med stor glädje som jag kan lugna alla oroade därute. H&Ms parfymsamarbete med Balmain är lyckat! Det är en mörk och rökig doft som först för tankarna till Tea for Two från L’Artisan. Tonkaböna ger en lite tyngre vaniljdoft, inte så söt. Och det ligger rejält med mysk och gror nere i basen. Så vitt jag förstår ska denna doft inte gå på mer än 349 kr? Men jag kan ha fel. Det har faktiskt krävt lite detektivarbete bara att få dofta på parfymen. Jag tänker mig en stor kopp lapsang-te tillsammans med en elegant dam i svart spetsklänning och långa pärlhalsband. Det var inte alls vad jag hade förväntat mig av H&M och Balmain. Men jag är glad att det blev så.

H&M x Balmain finns i butik 3 dec.

Caroline Hainer

Skönhet

Doftfria dagar (och nätter)

radio_1

Jag var förresten med i radio härom dagen. Det var med anledning av initiativet till en doftfri vecka (nästa vecka) som Astma- och allergiförbundet vill införa en gång om året. Jag var inbjuden som parfymentusiast och med mig i studion var en representant för förbundet. Jag fick lite känslan av att man antog att eftersom jag är parfymintresserad så skulle jag anse att jag hade någon slags rätt eller behov av att ha parfym på mig precis hela tiden, oavsett om folk mår dåligt. Så är det såklart inte.
För det första har jag länge hävdat att doftfria hudvårdsprodukter klart är att föredra om man gillar parfym, om man inte kör parfymerade produkter i samma serie som sin favoritdoft (layering). Det är ett problem att fler och fler produkter blir så gravt parfymerade. Ett väldoftande schampo, en parfymerad body lotion och, säg, en parfymerad handcreme är en dålig grund för att sedan använda sin dyra, fina favoritparfym. Det blir ett sammelsurium av dofter och man gör parfymen en otjänst genom att behandla den så. Bättre att grunda med doftfritt i så fall.
För det andra är jag inte alltid så säker på att en parfym i första hand är en ”personlig accessoar” och något jag måste bära för att uttrycka min personlighet eller min personliga stil. För mig är parfymen många gånger mer ett komplement till humöret. Melankolisk parfym, romantisk parfym, uppiggande parfym…Minns ni killen jag intervjuade som har en aggressiv parfym på sig när han ska ”bråka med chefen”? Det är väl ett ypperligt exempel på vad parfym kan vara bra för, att det kan vara mer än bara en ”accessoar”.
Och vad gäller en doftfri vecka så är det spännande. Och bra. Som experiment för att verkligen tänka efter och kolla hur många parfymerade produkter man använder varje dag egentligen.

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan: en mörk och dyster skymning

pamplemousse-rose
Bästa Caroline,

Jag orkar inte med världen just nu. Är det bara jag eller är det väldigt dålig stämning i Sverige? Jag försöker skingra mina tankar med klassisk musik och meditation men tror att det som verkligen skulle kunna hjälpa mig lite, om så bara för några minuter, är en parfym som gör mig glad. En som sprudlar, tar livet med en klackspark och lovar ljusare tider. I vanliga fall gillar jag Narciso Rodriguez edt, Byredo Rose Noir och Hermès Kelly Calèche. Men de tar sig själva på lite väl stort allvar. Har försökt med Marc Jacobs men dom är för söta för mig. Gillar inte vanilj och kokos men finner mig ofta gilla ros och sandelträ. Har du några förslag?

Det är inte bara du. Det känns som en grå, avdomnad skugga faller över Sverige just nu. Och då talar jag givetvis inte bara om det höstliga mörkret. Det är någonting annat också, en känsla av apati och uppgivelse. Man får göra vad man kan, samla trygghet och glädje där det går. Det finns några dofter som sägs lyfta sinnet: nyklippt gräs, pepparmint, rosmarin och tallbarr till exempel. Vi förknippar de dofterna med lata sommardagar, glad julafton och frisk natur.
De kanske tryggaste dofterna jag har i min samling är de som påminner mer om en imaginär, varm och god mamma. Divin’ Enfant från L’etat Libre D’Orange är en mysig, mjuk blandning av apelsinblom och marshmallows. Dragée från Reminiscence är en annan. Mandelmjölk och socker. Det finns något oskyldigt över de dofterna, någon rent och optimistiskt.
Men nu frågade du om glada dofter. Och jag tycker att du träffar huvudet på spiken i din beskrivning av dina doftpreferenser. Tar sig själva på stort allvar. Bra. Ros och sandelträ är ju bra och en fin kombination även om jag själv kanske inte skulle förknippa dem med glädje i första hand. Har du provat Portrait of a Lady från Frédèric Malle? Lipstick Rose är också spännande.
Clinique har ju gjort ett försök att destillera glädje i Happy, även om det är mer en syntetisk, plastig version av glädje som mest doftar apelsinester. Då tror jag att du kanske skulle föredra Eau de Pamplemousse Rose från Hermés. Grapefrukt i huvudrollen men med ros i birollen. Du får både friskheten från en citrusfrukt (som dessutom är lite bitter, perfekt) men värmen och kärleken från rosen. Tyvärr kostar den en förmögenhet, över tusen kronor, men kanske kunde du skrida in i butiken på NK i Stockholm, stjäla några droppar på huden och bara andas ett tag? För några minuter, som sagt. Som en liten injektion bara, fast utvärtes. Vi behöver ju all värme och glädje vi kan få i dessa tider.

 

Caroline Hainer