Skönhet

Doften som inte längre är

S101655_XLARGE
Vad är det för parfym du har på dig, sa han en dag. Den doftar underbart.
Det är samma parfym jag hade på mig när vi sågs för första gången, svarade jag. Det är Chanel Beige.

Å som jag önskar att jag aldrig tagit den på mig den där gången, den där allra första gången, för nu kan jag inte ha den utan att för evigt tänka på dig.
Den är förstörd för mig. För alltid förknippad med det mörka träbordet, de piggt trevande händerna och allt det där som aldrig blev. Men det visste vi ju förstås inte då. Eller så gjorde vi det. Kanske hade jag en föraning. Dina ögon var lite för pigga, dina gester lite för självsäkra och jag själv lite för sårbar ännu.

Hur ska jag kunna bära den igen?

”Jag tar tillflykt till beige för det är naturligt”, sa Mademoiselle Chanel. Fritt översatt. Och lite så gjorde väl jag också. Tog en tillflykt till den mest underbara men vardagliga doft jag hade på mitt parfymbord. Inget som stod ut, samtidigt den mest indragande, inbjudande doften jag kunde tänka mig.

Självklart fanns det en plan. När jag satt vid mitt parfymbord och gjorde mig i ordning. Den där kvällen, den där dagen. Klockan nära sjuslaget, himlen gjorde sig i ordning och visade sitt allra mest sprakande jag. Jag bestämde mig snabbt. Chanel Beige. Den som står långt fram i mitten i min samling, alltid till hands, aldrig i vägen. En sådan jag vill vara.

Och nu är beige en färg som mest speglar mitt sinne, färgar min vardag. Inte på mademoiselles eleganta, sofistikerade vis utan mer som en färg i avsaknad av andra färger. Det som förut var lockande är nu färglöst.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Tom Fords London

Tom-Ford-London-perfume-vogue-25july13-pr
Är tillbaka från London och lätt groggy. Är det åldern som gör att jag blir så trött och sliten av minsta lilla resa numera? Njä, snarare långa dagar tror jag, som börjar med tidiga morgnar på gatan utanför, väntandes på en taxi till Arlanda. Och som slutar med att jag femton timmar senare ligger i sängen och känner hur flygplansljudet fortfarande ringer i öronen.
Hur som helst, i London passade jag på att dofta på Tom Fords specialare London. Tillverkad och komponerad som en tolkning till just denna stad och jag blev glatt överraskad men inte på det sätt man skulle kunna tro. Tom Fords, tycks det mig, måste verkligen avsky London i hemlighet. Parfymen doftar ungefär som en asfaltsvarm dag i en storstad då man är trött på allt och bara längtar bort till landet eller till en tyst och helt öde solstrand någonstans. Den typen av dagar då man blir knuffad i tunnelbanan, man inser för sent att man glömt plånboken hemma och då håret inte vill lyda och just då springer man på en gammal klasskompis man inte sett på år och dar och som ser skitbra ut. Typ så. Eller mer konkret doftar den diesel, brända och utmattade bildäck, något sunkigt curryhak som har för mycket kummin i rätterna och cigarettrök.

Caroline Hainer

Skönhet

Gypsy Water

gypsy
Idag är det filmquiz på Strand och jag behöver därför en parfym som är rätt aggressiv för den rätta vinnarkänslan (jag är en dålig förlorare). Jag ser mig själv lite som lagets ledare och coach, till för att ta fram det bästa ur varje spelare. Doften ska därför inte göra mig till en chef utan mer en teamplayer. Sedan har jag inte spelat på säkert ett halvår, är lite ringrostig och vill göra storstilad comeback. Så doften måste också reflektera detta, återspegla viss självkänsla och säkerhet. En comeback, helt enkelt.

Därför tänker jag trä. Trädoft. Grundat, tryggt men också med en viss maskulin, bossig underton. Skulle kunna gå på en herrdoft rakt av men vill också vara den ömsinta, moderliga lagledaren. Så trä är det jag är ute efter. Mjukt, varmt sandelträ i botten med lite eggande och uppmärksam citrus i toppen. Lite klartänkt sådär. Som när någon sticker en citron under näsan på en. Man piggnar ju till, helt klart. Med skogsnoter i hjärtat har också Gypsy Water något ädelt och hemlighetsfullt över sig vilket också passar bra för kvällens ändamål. Jag vill vinna med värdighet, förlora med stoltheten i behåll. Jag vill kunna inge hopp och mod hos mina medspelare (så att vi därmed psykar de andra lagen).

Önska mig lycka till.

Caroline Hainer

Skönhet

VÅR!

Termometern visar tolv grader. Det tolkar jag som tjugo grader och slänger av mig vinterkappan och låter den gamla trotjänaren skinnpajen komma fram ur garderoben. Jackan är lika våryster som jag, den ser lite dammig och bortglömd ut. Förvirrad över solljuset. Men jag lugnar den med vårparfym som får den att komma i form igen.

la tulipe
ByredoLa Tulipe
Jag har aldrig sett ett blossande fält med tulpaner men jag är hel säker på att det här är doften som skulle möta mig om jag någon gång befann mig i Holland och släpptes ut vid en odling och tog ett djupt andetag. Det finns många bra blommor, naturligtvis, min egen favorit är den stroppiga pionen, men tulpanen har ändå en speciell plats i mitt hjärta. Den känns som en så hederlig och rejäl blomma. Pålitlig på något sätt, som den i blomvärlden man utan problem skulle låna ut pengar till. Rakryggad och ordentligt kupad skulle den lämna tillbaka på exakt utsatt tid.
Nå.
Tulpanen är ju också intimt förknippad med vår. Så när det börjar bli gränsfall mellan vinterjacka och vårjacka, däromkring, när solen lyser medan vindarna drar förbi är La Tulipe en bra doft att rama in det hela med.

diorissimo_
DiorDiorissimo
Doften av små men ack så starka liljekonvaljer hör också våren till. Välkomnande och rara men lite elegant stela, ungefär som ett hem helt inrett med Svenskt Tenn-möbler. Men det finns också något romantiskt över liljekonvaljen och även över Diorissimo. Den är frisk och klar som en daggig vårmorgon i en skogsdunga som kan finnas eller som bara finns i ens fantasi. Enligt Dior-legenden såg Monsieur Dior liljekonvaljen som en symbol för ”hopp, lycka och glädje” och visst kan man  känna ett dofteko av detta när man luktar på denna fantastiska kreation från 1956, en era av Grace Kelly-elegans, framtidsoptimism och frasiga, vippiga klänningar.

Paul-Smith-Rose-100ml-EDP-Spray-181241
Paul SmithRose
Rosor känns mer sommar än vår men när solen kommer så för den allt som oftast också med sig känslor och längtan efter mer. Mer sol, mer värme, mer sommar. Helt enkelt. Och då kan man hjälpa den känslan på vägen med lite sommarassociationer i form av ros, ros och åter ros. Den doftar inte så mycket annat, Sir Paul Smiths parfym med gissa vilket namn. Men jag ger honom det, hade jag en egen rossort uppkallad efter mig (!) skulle jag också destillera den till fullo, ge ut en parfym med endast denna egoros och döpa den till…Caroline Hainer Rose.

Caroline Hainer

Skönhet

E!

nd.24632Den ska tydligen lukta marijuana, lime och nejlika. Alla Richard E Grants favoritsaker enligt honom själv. Det finns därför ingen parfym jag är mer sugen att lukta på än denna just nu. Inte bara är Grant en av mina absoluta favoritskådisar (som skvallertackan i Oskuldens tid är han helt enkelt fenomenal) utan han har tillverkat parfymen Jack på eget bevåg och sköter all pr själv. Tydligen på uppmaning från Anya Hindmarch, de är tydligen buddies. Och kolla bara hur fin hemsidan är. Och bara det att en parfym har en hemsida. Tur för mig att jag ska till London nästa vecka och kan lukta på den på Liberty där den tydligen säljs exklusivt.

Caroline Hainer