Skönhet

Upp och ned

ENGLISHFERNEAUDETOILETTE

Kära ni. Jag vet att jag varit frånvarande. Det är trist. Men jag har varit låg, jag har förlorat ett jobb, det har varit varmt ute och det finns massor med skäl. Alla lika tunna på pappret men tunga i hjärtat och sinnet.
Men nu är hösten här och det finns något närande och värmande i det. Jag tar fram mina allra vackraste grytor och gör långkok. Jag stuvar ned mina sommarkläder i en låda som det står SOMMAR på och tar ned en som det står HÖST/VINTER på från vinden. Alla dessa ritualer man gör för att markera att någonting är slut och någonting annat tar vid.
Jag tar bussen ut till Värmdö, till min barndoms sommarställe. Hälsar på får, ror stilla i en ensam eka och säger hej då till sommaren bland öde klotgrillar och igenbommade skjul. Sedan plockar jag en bukett ormbunkar och det gör mig ingenting, tänker jag, det gör mig ingenting. Att sommarens blommor byts ut mot höstens ormbunkar, det var inte en bra sommar ändå. Och när jag kommer hem tar jag på mig Penthaligon’s English Fern och gör mig redo. För alla murriga, kyliga, regniga och vackra dagar som komma skall.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Nystart

papillons
Ibland är våren en mental sak. En tid för förnyelse och hopp, oavsett årstid. Och ibland är det helt enkelt vår fast det är augusti.
En doft som i all sin oskuldsfulla naivitet påminner om vårens alla förhoppningar är La Chasse aux Papillons från L’Artisan. En gullig, söt och rar parfym som bara vill väl. Som skrattar av förvåning och glädje när den ser en fjäril, och som aldrig skulle klä sig i annat än lätta, blommiga klänningar med fin stuns.
Jag har på mig den idag. Jag har den solida formen, som ser ut som en liten ask för ett speciellt smycke eller bara en dröm. Jag försöker. Jag gör mitt bästa, att ställa in sinnet på att det inte är döende sensommar utan begynnande vår. Ibland kan man behöva en hjälp på traven och idag ger jag mitt sinne La Chasse daux Papillons och hoppas att det lyfter. Det tror jag, för jag har redan, helt spontant, bytt nagellack och tummat på den skiraste kjolen jag har i garderoben. Funderar också på att gå ut i regnet i ett par ballerinaskor och dansa fram under ett paraply. Så ja, en mental vår. Finns i denna lilla flaska.

Caroline Hainer

Skönhet

Doften som inte längre är

S101655_XLARGE
Vad är det för parfym du har på dig, sa han en dag. Den doftar underbart.
Det är samma parfym jag hade på mig när vi sågs för första gången, svarade jag. Det är Chanel Beige.

Å som jag önskar att jag aldrig tagit den på mig den där gången, den där allra första gången, för nu kan jag inte ha den utan att för evigt tänka på dig.
Den är förstörd för mig. För alltid förknippad med det mörka träbordet, de piggt trevande händerna och allt det där som aldrig blev. Men det visste vi ju förstås inte då. Eller så gjorde vi det. Kanske hade jag en föraning. Dina ögon var lite för pigga, dina gester lite för självsäkra och jag själv lite för sårbar ännu.

Hur ska jag kunna bära den igen?

”Jag tar tillflykt till beige för det är naturligt”, sa Mademoiselle Chanel. Fritt översatt. Och lite så gjorde väl jag också. Tog en tillflykt till den mest underbara men vardagliga doft jag hade på mitt parfymbord. Inget som stod ut, samtidigt den mest indragande, inbjudande doften jag kunde tänka mig.

Självklart fanns det en plan. När jag satt vid mitt parfymbord och gjorde mig i ordning. Den där kvällen, den där dagen. Klockan nära sjuslaget, himlen gjorde sig i ordning och visade sitt allra mest sprakande jag. Jag bestämde mig snabbt. Chanel Beige. Den som står långt fram i mitten i min samling, alltid till hands, aldrig i vägen. En sådan jag vill vara.

Och nu är beige en färg som mest speglar mitt sinne, färgar min vardag. Inte på mademoiselles eleganta, sofistikerade vis utan mer som en färg i avsaknad av andra färger. Det som förut var lockande är nu färglöst.

Caroline Hainer

Skönhet

Tom Fords London

Tom-Ford-London-perfume-vogue-25july13-pr
Är tillbaka från London och lätt groggy. Är det åldern som gör att jag blir så trött och sliten av minsta lilla resa numera? Njä, snarare långa dagar tror jag, som börjar med tidiga morgnar på gatan utanför, väntandes på en taxi till Arlanda. Och som slutar med att jag femton timmar senare ligger i sängen och känner hur flygplansljudet fortfarande ringer i öronen.
Hur som helst, i London passade jag på att dofta på Tom Fords specialare London. Tillverkad och komponerad som en tolkning till just denna stad och jag blev glatt överraskad men inte på det sätt man skulle kunna tro. Tom Fords, tycks det mig, måste verkligen avsky London i hemlighet. Parfymen doftar ungefär som en asfaltsvarm dag i en storstad då man är trött på allt och bara längtar bort till landet eller till en tyst och helt öde solstrand någonstans. Den typen av dagar då man blir knuffad i tunnelbanan, man inser för sent att man glömt plånboken hemma och då håret inte vill lyda och just då springer man på en gammal klasskompis man inte sett på år och dar och som ser skitbra ut. Typ så. Eller mer konkret doftar den diesel, brända och utmattade bildäck, något sunkigt curryhak som har för mycket kummin i rätterna och cigarettrök.

Caroline Hainer

Skönhet

Gypsy Water

gypsy
Idag är det filmquiz på Strand och jag behöver därför en parfym som är rätt aggressiv för den rätta vinnarkänslan (jag är en dålig förlorare). Jag ser mig själv lite som lagets ledare och coach, till för att ta fram det bästa ur varje spelare. Doften ska därför inte göra mig till en chef utan mer en teamplayer. Sedan har jag inte spelat på säkert ett halvår, är lite ringrostig och vill göra storstilad comeback. Så doften måste också reflektera detta, återspegla viss självkänsla och säkerhet. En comeback, helt enkelt.

Därför tänker jag trä. Trädoft. Grundat, tryggt men också med en viss maskulin, bossig underton. Skulle kunna gå på en herrdoft rakt av men vill också vara den ömsinta, moderliga lagledaren. Så trä är det jag är ute efter. Mjukt, varmt sandelträ i botten med lite eggande och uppmärksam citrus i toppen. Lite klartänkt sådär. Som när någon sticker en citron under näsan på en. Man piggnar ju till, helt klart. Med skogsnoter i hjärtat har också Gypsy Water något ädelt och hemlighetsfullt över sig vilket också passar bra för kvällens ändamål. Jag vill vinna med värdighet, förlora med stoltheten i behåll. Jag vill kunna inge hopp och mod hos mina medspelare (så att vi därmed psykar de andra lagen).

Önska mig lycka till.

Caroline Hainer
Fifty Scents
Fifty Scents är tankar om doft och skönhet. Favoritparfymen kommer från Guerlain och bästa makeupen är en självsäker eyeliner. Allt däremellan undersöks med lika delar skepsis som entusiasm. Frågor och funderingar skickas gärna till caroline@rodeo.net.