Skönhet

Dubbelt upp

Urban-Decay-One-Done-Hybrid-Complexion-Perfector
Jag är inte direkt i mitt essä när termometern sträcker sig en bit över 30 grader. Blir till en vampyr som stryker längs skuggiga gränder tills efter solnedgången då jag går ut på gatan igen som en vanlig människa.

Chanels vattenfasta mascara sitter i alla fall som berget, så mycket kan jag säga. Och Urban Decays kajal.

Och appropå Urban Decay vill jag slå ett slag, om än tveksamt, till för One & Done Hybrid Complexion Perfector. Har med stor sannolikhet nämnt den förut men den är ett bra exempel på en produkt som skapar motstridiga känslor.

Det är en lätt, vacker foundation med lätt täckning men ändå tillräckligt för att bara jämna ut, helt naturligt. Funkar svinbra på kvällen för mig efter att ansiktet protesterat mot solen hela dagen och straffar mig med röda kinder och röd näsa trots solskydd. Så långt, så gott.

Nu påstår UD att produkten är vårdande och ger fastare hud med mer lyster, inte bara foundation. Det får vara hur det vill med den saken. Jag är osäker på vilka ingredienser som skulle åstadkomma det bortom den rent kosmetiska effekten, de förekommer inte i särskilt stor mängd ändå. Men det spelar mig mindre roll. Som en lättare foundation är den bra.
Den saknar olja, det är bra på ett sätt men det gör också att man använder silikonen cyclopentasiloxane för att få till det mjuka, silkiga. Apoteket har tagit bort produkter med denna ingrediens från hyllorna. Här i USA är man mer generösa med varningar, förbud och så vidare. I frihetens land (…) får konsumenten själv välja om denne vill ha cykliska silikoner i ansiktet eller inte.

Å andra sidan: solskyddsfaktor 20 och produkten finns i flera olika nyanser. Och silikonerna är de som gör att produkten glider fint. I till exempel hårbalsam där man väljer att skippa silikonerna och kanske bara använda naturliga ingredienser har man hemskt svårt att få till just den effekten, den mjuka.

Så hur ska man resonera, tycker ni?

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Skönhet i väst

kashuk

Inte sällan får jag frågan om vad man ska köpa i beautyväg om man är i USA. Jag har några standardsvar men vissa glömmer jag ibland bort för att de är så självklara.
Sonia Kashuk är en av dem.

Makeupartisten Sonia teamade upp med lågpriskedjan Target redan 1998. För de som inte har 1998 i färskt minne kan jag påminna om att foundations på den tiden var som concealers fast för hela ansiktet, att brunt läppstift regerade och supermodellerna var guds mest perfekta och beundrade varelser på denna jord.

Sonia Kashuk jobbade med Cindy Crawford, gav henne de där bruna läpparna man kommit att förknippa henne med för all evighet. Men för att sätta det i perspektiv: fatta att jobba med Cindy Crawford under 90-talet, att dennes produkter samtidigt blir tillgängliga och till superlåga priser, i en tid där makeuputbudet var mindre än hälften av det vi har idag.

Hennes produkter är fortfarande svinbilliga och många av dem imponerande. Dessutom har hon salonger, vilket är soft att ha samtidigt som man också säljer superbillig makeup. Fattar inte hur hon lyckas få det att gå ihop – att nå de exklusivaste kunderna (ett spabesök på en av hennes salonger är inte billigt) samtidigt som de är tillgängliga till även de mer ekonomiskt strikta klasserna. Det är bara att gratulera.

Det hon bommar på är, ironiskt nog, concealers. De är kakiga och konstiga. Hoppa dem. Och ögonskuggorna är lite opålitliga, vissa bra och vissa är talkpuder med färg.

De riktiga supervinnarna är borstarna - från 20 dollar för ett set (!). Billiga, extremt välpresterande och – bonus – snygga. Foundation, puder och blusher håller också toppkvalitet men det jag köper på mig fler än jag behöver (herregud!) är läppstiften. I synnerhet de som är “sheer”, för de är verkligen sheer. Samtidigt som de är krämiga, mjukgörande och inte “blöder”. Och priset? Herregud, under tio dollar.

Den enda tråkigheten är att det inte finns “testers” tillgängliga på Target, man får chansa. Men med läppstiften är man i alla fall, enligt min erfarenhet, hyfsat säker.

Caroline Hainer

Skönhet

Transderma-hjältarna

Transderma

Ibland glömmer man bort de där enträgna hjältarna som verkar i det tysta och inte gör så mycket väsen av sig. Som Transdermas serum.

De består av ett fåtal ingredienser. Det måste inte nödvändigtvis betyda att något är superbra men när de ingredienser som fattas är saker som silikoner, färgämnen, oljor och – halleluja! – parfym. Att det ska vara så svårt för tillverkarna att hålla sig borta från parfym är en gåta. Men här har man lyckats. Vilket gör att serumen kan lukta lite mysko, men hellre det. Och det är ingen doft som stannar på huden utan möjligtvis fingrarna och de kan man ju tvätta.

Nå!

Serumen som idag finns i fem olika varianter går såklart utmärkt att kombinera ihop eller med annan hudvård. Jag gillar ju att de håller sig till det lilla formatet och inte öser ur sig nya serum på löpande band utan kör less is more inte bara i innehållsförteckningen utan också utbudet.

Själv gillar jag A och C bäst. A står för A-vitamin och alla som någonsin kämpat med acne vet att A-vitaminen dyker upp i arsenalen förr eller senare. Den exfolierar också milt och används som tillskott i produkter som stimulerar kollagenproduktion.
C står för C-vitamin vilket betyder antioxidanter, skydd och tajtare hud. Funderar du på en C-vitaminsprodukt kan jag tipsa om denna. 10% L-ascorbic acid alltså L-askorbinsyra, vilket är den mest potenta C-vitaminsformen i hudvårdsprodukter.

Alla serum har toppkonsistens. I och med att de är befriade från silikoner lägger de sig inte som ett silkeslent skikt. De har heller inga oljor i sig vilket gör att det inte blir en fet hinna. De kan tyckas oljiga till sin form men är det inte, de glider in bra. Vänta några minuter bara innan vanlig fuktcreme.

Nu kostar serumen visserligen 1349 kr vilket såklart svider men å andra sidan är de dryga.

Caroline Hainer

Skönhet

Hello vintage

vintagepalette
Man kan tycka vad man vill om att den heter Vintage Effect Filter, ungefär som ett Instagramalternativ, men den här paletten från Sephora är den mest användbara jag sett på år och dar. Finns i tre versioner med tio skuggor med inspiration från 70-talet (really? Tycker de är rätt tidlösa) men den här är utan tvekan min favorit. En bra blandning av skimmer och matt, och i en fantastisk färgskala som drar åt det lite bleknade. Och ja, det är väl där namnet kommer in: likheten mellan färgerna på ett gammalt polaroidfoto. Alla rätt där tycker jag. Använder nu den gråbruna skuggan och den gammelrosa varje dag här på den kaliforniska kusten där det känns som om man lever i en film vad man än gör.

De är inte särskilt kraftigt pigmenterade. För mig är det okej, man kan bygga med dem. Man kan använda dem med blöt pensel om det är mer färg man vill åt. Och priset 285 kr får ändå ses som prisvärt för tio skuggor.

Caroline Hainer

Skönhet

Härligt tossig

simonsen

De ser supertossiga ut men är faktiskt rätt så sofistikerade. Hair bobbles, hair cuddles eller hair bubbles. Hårsnodden som ser ut som en gammaldags telefonsladd har många namn. Själv kör jag med HH Simonsens variant.

Fördelar:
* Lämnar inga märken i håret. Stor fördel detta!
* Blir inte blöt. Bra grej i sommartider.
* Hästsvansen eller knuten sitter mer ledigt, tillåter mer volym än en vanlig, stram snodd.

Nackdelar:
* Rätt så ful
* Sitter inte supertajt, om man till exempel ska gymma

Men för mig som inte direkt lider av ett överskott volym i håret och som tar det lugnt med gymmandet överväger ändå fördelarna nackdelarna. Tack för mig.

Caroline Hainer