Skönhet

Frågelådan: strategi

aqua

Jag har nästan hela mitt (33-åriga!) liv kört på enklare, billigare dofter. Dels för att det är sådana jag fallit för, dels för att jag liksom aldrig orkat förstå vad jag gillar tillräckligt mycket för att hitta den där (eller de där) dofterna jag vill investera i. Men ökat intresse + ökad ålder = börjar känna att jag nog vill (och kanske borde?) ta mig i kragen och gå längre än till närmsta Body Shop. Eller, vad tycker du? Är det värt att gå från “kedjornas” dofter till “märkenas” (med tiden och pengarna det innebär)? Och i sådana fall, hur ska jag tänka när jag tar steget? Några rekommendationer? Gärna både i form av strategi och parfymnamn!
Är det värt det?

Det är nästan en filosofisk fråga. Nej, det är inte värt det om man är nöjd med de dpfter man har. Och en “märkesparfym” är ju inte nödvändigtvis alltid bättre än en kedjas parfymer, Lush har till exempel fantastiska dofter, men oftast kan den vara mer komplex, alltså ha fler doftnoter, och det är nog det du också syftar på när du refererar till ålder, att du kanske nått en ålder då du är redo att utmana näsan mer. Vill du göra det – ja, då är det värt att ge sig in i den större doftdjungeln.

Jag skulle säga att som strategi kan du börja undersöka de stora märkenas yngre, mer lättburna kollektioner. Chanel har till exempel flera Chanel Chance och Dior har Miss Dior-flaskorna. Nu tror jag inte att just de är något för dig (de är visserligen blommiga men med touch av tråkigt, damigt). Prova till exempel See by Chloé, den är blommig och fräsch (finns i flera utföranden men prova originalet först) eller Marc Jacobs Daisy Eau so Fresh (finns också i flera versioner, kör på originalet).
Tanken hos dessa utgåvor och kollektioner är precis densamma som hos underlinjerna till vissa klädmärken. Som att Chloé är exklusivare kläder för den mogna, dyrare plånboken medan See by Chloé mer streetwear för den yngre kunden med mindre disponibel inkomst. Samma med parfymerna: Chloé-parfymen är damig medan See by Chloé är lätt och fräsch. De yngre kollektionerna är till för att vara lite av en inkörsport.

I ditt mail som jag kortat lite nämner du att du gillat The Body Shop White Musk Smokey Rose, Italian Fig, Shea och Honeymania, Lush Kerbside Violet och Burberry London Woman. De noter du identifierat att du gillar är mer doftfamiljer än noter (blommigt, träigt) vilket dels öppnar upp dina möjligheter men också gör det lite svårare att vägleda. Jag tänker mig att du borde dofta på Guerlains Aqua Allegoria-serie, en kollektion med lättare dofter baserade på växter, blommor, örter och natur. Nu har flera av dem citrus i sig men oftast är det bara som en toppnot (den försvinner alltså) eller för att ge lite söt fräschör. Någonting säger mig att du kan hitta en favorit där.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Frågelådan special: dåliga känslor

7b86e83a71b2855e2c1b0d1ccb1066be

 

hej fifty! för några år sedan hittade jag *min* parfym. en superpopulär doft från calvin klein men det spelade ingen roll, jag luktade på den och jag kände mig hemma och varm och trygg för den hade en svag doft av min mamma, som inte lever längre. jag har använt den varje dag, länge nu. gillar tanken på att ha en enda doft. men nu är jag kluven. jag har precis brutit med en kille, efter 4 månader. vi var knappt ihop men ändå väldigt mycket som att vi var ihop. det var första gången jag var kär på riktigt och det, typ, var besvarat. men han var ingen bra människa. han gjorde mig illa – medvetet.

en grej var dock att han ääälskade min parfym. pratade om den ofta, så doften blev så förknippad med honom och oss och hur han upplevde mig liksom. jag hatar det, för nu är den liksom befläckad, min parfym, den som kändes som jag. vad ska man göra? gå med sin instinkt och byta till nåt helt nytt, eller stå emot och inte låta en känslokall kille förstöra något så personligt för en?

Kära du, vilken viktig fråga. Verkligen. Jag tror många har haft en liknande erfarenhet, till exempel en låt man gillat och delat med sig av till någon man velat komma närmare och vars kyla eller liknande gjort att låten nu är helt förstörd. Betingad med ledsamhet och obehag. Det behöver inte ens vara ett kraftigt obehag, bara känslan av att låten tappat sin läkande kraft. I ditt fall handlar det om en doft.
Att göra någon illa medvetet är hemskt. Det som är bra är att du verkar se detta klart, och inte ta på dig skuld. Det betyder att du är stark och att du är på väg att gå vidare. Det betyder också att han inte äger dina känslor, så där som annars så lätt händer när det finns tvivel. Det betyder också att han inte äger din doft och minnet av din mamma. Förstår du vad jag menar?
Om du kan tycker jag att du ska se detta som ett tillfälle att med högburet huvud och kanske till och med ett leende förvägra killen din doft. Han har inte längre med den att göra, den är din. Han saknar den säkert, synd för honom för den är din och du delar inte med dig. Inte den här gången i alla fall. Du kommer säkert träffa någon annan att dela den med men inte han och inte just, precis nu.
Just detta kan ta tid och det får det göra. Öppna sår gör ju ont. Men jag tycker att du ska ställa in dig på detta – att i sinom tid återta din doft, ta den ifrån honom, ta den tillbaka. Gör den till din egen igen. Hur? Dels genom tid, dels genom den insikt du redan har – han förstörde den, inte du. Och kanske kunde du bära den i trygga, härliga och glada tillfällen till att börja med? Tillsammans med vänner, en kväll när du känner dig superglad, snygg och härlig? Och påminn dig själv om detta: ingen äger dina känslor, ingen äger din doft. Bara du.

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan: raka besked

make-up-for-ever-hd_146306364

 

Här kommer lite beauty-nördiga frågor gällande make-up.

1. Bästa flytande foundation? Önskemål: Heltäckande, inte tendens till kakigt, vänliga ingredienser pga tendens till problemhy, inte as-dyrt.
Bra att du specificerar vilket resultat du önskar, det gör det ju lättare. Och vi ska förstås röra oss mot parfymfritt om det finns tendenser till hudreaktioner. Några kandidater i den heltäckande, matta kategorin med en modest prislapp är Kat von D och Lumene. Jag gillar både BB och CC från det finska märket. CC skulle mer passa dig då kanske, den är mer täckande. Och mer matt än BB. Kan du tänka dig att gå upp lite mer i pris ska du snegla på Laura Mercier. Förvisso dyrt men också, skulle jag säga, drygt.

2. Bästa setting-pudret? Önskemål: Inte för matt, inte för skimrigt + csn-vänligt.
Sephora har några bra, inte jobbigt dyra lösa puder som är bra som “setting”. Det som gäller är en stor, mjuk borste så att det blir just “setting”, alltså inte den kakiga effekten. Smoothing Translucent Setting Powder, till exempel. Make Up Forever (också på Sephora) HD High definition powder är många förtjusta i, en riktig storsäljare. Kan upplevas som aningen för mattande av dig, kanske och eventuellt. Men återigen – stor, mjuk borste och detta problem minimeras eftersom pudret är så fint och tunt.

Bästa eyeliner? Önskemål: Ej för komplicerad pga nybörjare, välfungerande till vingar och även det får gärna vara snällt mot plånboken.
Super Liner Perfect Slim från L’Oréal tycker jag är superbra och ytterst prisvärd (119 kr). Tipsade om den här förut någon gång och en läsare upplevde den som torr men jag har bara goda erfarenheter av min. Lättjobbad, tydligt ving-kompatibel. Sitter bra. Ibland grundar jag med en extremt vattenfast penna från Urban Decay innan, då sitter den ännu bättre.

Caroline Hainer

Skönhet

En fråga om gråt

Vintage-Botanical-Printable-Lilacs-GraphicsFairy3-621x1024


Hej Caroline, en fråga: Mitt liv är tyvärr sådant att jag för tillfället gråter ganska ofta. Ibland dessutom ganska länge (typ går omkring hemma och smågråter bort en hel söndag…). Förutom att det är tråkigt att gråta hela tiden så blir jag ful av det. När jag nyss har gråtit är jag alldeles röd och svullen runt ögonen, och ofta är jag svullen även när jag vaknar morgonen efter. Men framför allt blir jag liksom torr och stram runt ögonen, det känns som att rynkor runt dem syns tydligare och jag ser tio år äldre ut (jag är 38 och inte särskilt rynkig i vanliga fall). Jag undrar om du har några bra tips och/eller produkter som kan hjälpa lite? Mest av allt känns det som att huden runt mina ögon längtar efter något svalt och oerhört återfuktande när den reagerat på tårarna. Tack på förhand, och PS, din bok verkar jättefin och jag ska läsa den så snart jag hinner.

Hej du, det smärtar mig att läsa att gråter så mycket och ofta. Du skriver att det är för att ditt liv är så just nu, och detta verkar du ge utrymme för. Ibland blir livet hemskt. Utan att på något sätt förringa din situation så kan det finnas en poäng att acceptera detta och göra de små saker man kan för att ta hand om sig. Som att se till att huden är mindre svullen och att man inte ser grå ut när man ser sig i spegeln. Att låta det yttre försöka kommunicera med det inre.

Svullnaden runt ögonen är svår att rå på. Kallt vatten lindrar och sköljer bort saltet från tårarna (som kan orsaka irritation och därmed mer svullnad). En kall, blöd tvättlapp kan också fungera kylande och lindrande men var försiktig med att frysa den eller liknande innan, det kan irritera din redan irriterade hud runt ögonen.
Orkar man så är en lätt massage under ögon och näsryggen bra, man vill öka blodcirkulationen och öppna luftvägarna (om näsan är svullen efter gråt). Vad man kan göra är att blöta en tops och stoppa den i frysen. Med den kan man sedan ömt och försiktigt massera ögonområdet. Drick ett glas vatten också, gråt gör att man förlorar vätska på flera sätt.

Efter det behövs mycket riktigt fukt. Fuktlotionen får också gärna innehålla anti-inflammatoriska ingredienser som också dämpar svullnaden. Kiehl‘s Skin rescuer är ett förslag, Calm Redness Relief Serum från Paula’s Choice är ett annat. Sensibio AR från Bioderma kan jag uppleva som fet men har å andra sidan bra, anti-inflammatoriska ingredienser som grönt te. Ett alternativ för natten om inte annat? Den är effektiv.

Vad gäller makeup, om du har sådana tankar, så försök hålla det till ett minimum. Dels är det lätt att det blir kladdigt om gråten plötsligt skulle falla på, och det gör den ju ibland. Och dels kan rinnande mascara förvärra rödheten i ögonen. Jag skulle säga att en concealer (tex Laura Merciers snälla sådana eller Kat von Ds extremt täckande och pålitliga sådana) och läppstift. Håll dig till nude-färger om du upplever att ditt ansikte är rött och svullet. Röda färger kan förstärka det medan kalla, rosa färger kan kontrastera det för mycket. Vattenfast mascara är förstås ett alternativ också men min erfarenhet säger att ögonskugga är att föredra, det är mindre irritationsrisk. Curla ögonfransarna bara, och kör en bronze-färgad skugga, det kan dölja det röda lite.
Vattenfast kajal (Urban Decay) om man verkligen vill.

Viktigast av allt – stanna upp, andas, lägg dig ned och känn in gråten. Sov så mycket du kan och var snäll mot dig. Ibland är livet hemskt. Men inte alltid. Det är livets stora glädje och sorg – inget varar för evigt. Inte heller hemsk ledsamhet.

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan special: rabarber och neroli

hermesfragrance_4

Fick nys om Hermés “Rhubarbe Ecarlate” som jag dock inte har fått tillfälle att prova, men en cologne med rabarber istället för citrus i toppen? HUR funkar det? Känner att min värld är upp och ner. Du måste recensera!

Jag har goda nyheter: den är fantastiskt fin. Rhubarbe lyckas dofta rabarber en masse men utan att gå över till söt. Man doftar alltså inte som en paj när man bär den utan mer syrligt och grönt, som en varm sommarvind.

Jag återkommer till den men kan bara snabbt dra lite skön sidohistoria. Hermés “chefsparfymör” (i brist på en bättre titel) Jean-Claude Ellena är en härlig figur. Superelegant i allt han gör, har gjort några av tidernas största dofter och jobbat för “alla” stora hus. Jag frågade några doftvänner om vem de skulle översätta honom i, i rockstjärnetermer. Bryan Ferry tycker jag var ett bra förslag: rötterna i experimentell musik med romantiska new wave-influenser. Alltid rätt, alltid elegant. Min kompis Andreas som skriver om doft i Bon tyckte Brian Eno. Lättlyssnad trots experimentell. En modern klassiker.
Ja, han är i alla fall enorm i parfymvärlden. Mäktig. Och har en fin bakrundshistoria – började plocka jasmin på plantagen i Grasse redan som barn, jobbade extra i en parfymfabrik bland stora, glödheta destilleringsmaskiner när han var 16 och minns ännu känslan av att vara dränkt i neroliolja. Hans bror, pappa och dotter Céline är också parfymörer. På Hermés har han full frihet, något de flesta parfymörer (eller kreatörer över huvud taget) bara kan drömma om. Inga deadlines, inga budgetkrav. Använd vilka ingredienser som helst.

Nå!

För inte så längre sedan (tre år sedan) började parfymören Christine Nagel hos Hermés och Ellena har sagt att hon ska ta över för honom när han bestämmer sig för att dra sig tillbaka. Hans dotter Céline är också med på ett hörn, hon gör doftljus. Nagel själv har jag träffat en gång. Också elegant, men vän och aningen tillbakadragen. Aningen mer kommersiell i sina uttryck (hon har gjort Armani Si, till exempel, och dofter för Jimmy Choo). Jag minns henne som oerhört älskvärd och ödmjuk. Hon skämdes för sin dåliga engelska och jag önskade verkligen att jag var bättre på franska. En tolk fick översätta allt vi sa.

Okej, och nu till själva poängen här och tillbaka till rabarberna. Rhubarbe Écarlate och Neroli Doré släpptes samtidigt. (Båda finns för övrigt i butik, på Åhléns i Stockholm och på NK och är verkligen prisvärda). Rabarbern är Nagels verk och nerolin är Ellenas. Och det är både roligt och intressant att se dem som ett par. Rabarbern, har Nagel berättat, är för henne en “grönsak som tror att den är en frukt”. Poetiskt, tycker jag. Och hennes doft är, som sagt, krisp som ett rabarberlöv, som det knäppande ljudet som uppstår när man bryter en rabarberstjälk. Samtidigt doftar den ljuvligt varmt och sött av det röda, syrliga. Inte rabarbersaft, men soliga somrar vid stugan ute på Värmdö. I alla fall för min egen del. Det är den lilla kryddan av vit musk som gör att den inte är så söt som man skulle kunna tro. Jag gillar den väldigt mycket (har den i min ägo till och med) men är nog ännu svagare för Neroli Doré som jag tycker inte är lika lättillgänglig och – förlåt – insmickrande. Om man nu måste jämföra dem båda och i det här fallet har jag valt att göra det.

Neroli Doré är fantastisk. En fullpoängare i citrusgenren. Den är alltså Ellenas barndomsminne av att komma hem från parfymfabriken dränkt i neroli. En explosion av citrus, dämpad av varm saffran men förstärkt av kryddig apelsinblomma. Den är som ett bländande sken av guld och gult. En doft att bli pigg och optimistisk av.

Jag skulle säga så här, att Rhubarbe är en mjuk, fin smekning på kinden. Vilken kan behövas i dessa tider (nu syftar jag både till det politiska läget och till vädret) medan Neroli är en rejäl ryggdunkning. Ibland behöver man båda. Ibland föredrar man den ena framför den andra. Det är i alla fall väldigt spännande och intressant, tycker jag, att se de båda parfymerna (och parfymörerna) sida vid sida. Och den gamle Ellena lämna över till den yngre Nagel. Och deras två doftbrev till sin publik. Jag tar i alla fall tacksamt emot dem båda.

 

 

Caroline Hainer