Skönhet

Om sex

orgasm-inc-006

Kopplingen mellan kvinnlig sexualitet och skönhet är både glasklar och inte särskilt tydlig alls. Om man bortser från det givna, som att parfym anspelar på intimitet, sensualism och i slutändan leder till förförelse. Eller tanken om att skönhetsidealet är att behaga, att upphetsa och så vidare.
Om vi snabbspolar oss förbi de sakerna så vill jag också göra en koppling till kvinnlig orgasm.

Inte bara handlar den om kroppskännedom, om att man faktiskt har koll på hur en normal kvinnokropp inte bara ser ut utan också fungerar. Detta ska man inte ta för givet, speciellt inte i USA där jag befinner mig för tillfället och där sexualkunskap är långt ifrån ett givet ämne i skolorna.

Skönhet handlar också om kropp, hur en kropp ska se ut och vilka kroppar som får synas. Och framför allt hur en idealkropp ser ut på en kvinna.

Om man är cynisk, och det måste man inte vara, så ser man kopplingar mellan läkemedelsföretag och skönhetsföretag. Man skapar “tillstånd” som kan “botas”/”förskönas”/”förbättras”. Nu finns det såklart starka, superhärliga och ofta feministiska krafter som säger att makeup och rolig hudvård är vår grej, allas grej. Inte förbehållet rika knösar. Ska väl de skita i vad jag har i ansiktet eller inte, jag väljer själv.

Det gillar jag förstås.

Men får mig en tankeställare när jag ser dokumentären Orgasm Inc som handlar om ett amerikanskt läkemedelsföretag som skapat ett “kvinnligt Viagra”. Men det får inte säljas eller marknadsföras som medicin i USA om det inte finns en sjukdom den ska bota. Så företaget uppfinner helt sonika sjukdomen/diagnosen/tillståndet Female Sexual Dysfunction (FSD). Att man inte kan nå vaginal orgasm, att man inte kommer varje gång man har samlag, att det låser sig ibland, att man inte vill lika mycket som man borde/ens partner/vad som nu ger en dåligt samvete.

Det vill säga en bullshit-diagnos som inte finns. Det vill säga helt vanligt, normalt, sexuellt beteende.

Självklart finns verkliga sexuella problem, som förlorad sexlust, smärta vid sex, rädsla för sex, oförmåga att genomföra sex och så vidare. Men det är inte de man riktar sig till här i första hand. Och det har ju säkert med känslor att göra och dessutom är ju kvinnor inte så kåta av sig så det där är mer grejer för en terapeut, verkar man resonera. Och dessutom är inte hela den grejen lika viktig som den manliga impotensen ändå så vi skiter i det.

Jag drar en ganska långsökt parallell till skönhet här, men båda snuddar ändå stundtals vid att upprätthålla en bild och ett ideal. Kvinnan som är villig, kvinnan som är vacker. Vad betyder villig? Inte för villig väl? Och vad betyder vacker?

De skapade tillstånden – som denna functional disorder. Som i skönhetsvärlden skulle kunna motsvaras av nya, moderna hudåkommor och tillstånd som “stressad hud” (vad är det?) eller liknande tveksam “diagnos” och sedan produkterna som skapas för att bota detta. När det kanske handlar om en normal hud som blossat upp tillfälligt av en eller annan yttre orsak.

Ja, jag vet. Inte skarpaste analysen i lådan men det stör mig så jävligt att saker och ting ska diagnosticeras, sjukdomsförklaras och framför allt botas. Även inom skönhet. Bota mörka ringar under ögonen, bota fräknar. Sluta hetsa, för fasen, kan jag tänka ibland.
Och det gör jag också när jag ser Orgasm Inc där en kvinna genomgår en till synes ganska smärtsam operation bara för att ingen talat om för henne att det går utmärkt att få orgasm med yttre stimuli också. Man måste inte förlita sig enbart på penetration, hjärtat.

Här är poängen: precis som vi måste lära känna våra kroppar för att veta vad som är normalt för oss eller inte måste vi också lära känna vår hud och vårt utseende. Inte genom läkemedelspropaganda eller påklistrade skönhetsideal.

Ps. Här finns en text (av mig) på lite samma spår.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Nudestix sa du?

nudestix02

Nudestix lät för mig till en början som ytterligare en gimmick snarare än härliga produkter: makeup i form av tjocka pennor, nästan som kritor, med stor betoning på nude-färger.

Clinique har i stort sett patent på sina “chubby sticks” som numera finns i massor av olika varianter, som för läppar och som foundation. Men Nudestix går längre.
Nudestix skiljer sig dels i formatet och dels i konsistens. Och i viss mån också i färgerna eftersom de satsar på nude, även om nude här också glider över till starkare nyanser.
Pennorna säljs i en liten plåtlåda som också innehåller en formatterad pennvässare och har ett enormt brett penn-sortiment med saker som ögonbrynsvax, sculpting och concealer i pennformen.

Det som gjorde mig skeptisk initialt var hela den här välbekanta visan om en välbeställd morsa som ansåg att “något fattades på marknaden” och att hon ville skapa “produkter hon själv ville använda”. Blah blah.
Hon skapade därför Nudestix med inspiration av sina döttrar som trots djungeln av färger därute ändå mest vill se naturligt snygga ut.

Nu är mamman kemist vilket kanske är aningen intressantare än en, säg, entreprenör. Och pennorna är faktiskt imponerande bra. Jag använder en Magnetic Eye Color, en tjockare spets med krämig formula som glider vackert längs fransranden. den går att sudda en aning men sätter sig snabbt och sitter då länge. Färgerna är fina, metalliska, men det är konsistens och uthållighet jag imponeras mest av. Efter en dag vid kusten, en promenad ut på en fuktig och blåsig pir och en svettig biltur hem igen sitter de fortfarande som berget. Och så är de så lättarbetade!

De testar inte på djur, det finns eko-tänk med i bilden (förpackningarna främst). Att produkterna sedan heter fantasifattiga saker som “Kiss” och “Wicked” får man väl stå ut med liksom att systrarna (grundarens döttrar) poserar tonårssjälvmedvetet på lika delar genant posande som härligt utlevande sätt får man naturligtvis ha överseende med.

Nudestix finns på Sephora och kostar 250 kronor styck.

Caroline Hainer

Skönhet

MAC-favoriterna

-1

MAC har öppnat sin första egna butik i Sverige, i Mall of Scandinavia. Det är ju ingen plats man åker till spontant direkt, eller ens i en handvändning, men lyckligtvis är en annan fristående butik planerad. Öppnar på Biblioteksgatan 7 senare i höst. Då kommer man att, förutom ett fullt utbud, också kunna köpa olika behandlingar, lektioner och makeuper. De flesta gratis (annars en kostnad som man sedan får välja produkter för). Gillar särskilt den individanpassade lösfransappliceringen.

Det tycker jag att vi firar med att gå igenom lite MAC-favoriter!

rubywoo
MACs starkaste kort är läppstiften. Stor bredd på färgerna, stor fokus på rött. Ruby Woo är ju standard numera vad gäller röd nyans på läppar. Det finns märken med bättre formulas, bättre kvalitet men ytterst få märken med lika stor bredd – och till bra pris. Skulle säga att den enda i den ligan är Sephoras egna kollektioner.
Gimmicken är ju annars de regelbundna specialkollektionerna och samarbetena med högst skilda kollaboranter som Hello Kitty, Rihanna, Barnie, Marge Simpson och Zac Posen.
Och dessutom ser man till att personalen i butikerna är makeupartister. Kanske ofta med en viss förkärlek för more is more men ändå.

mac-strobe-liquid

Men jag vill också gärna lyfta två andra triumfkort som inte får lika mycket glory: fuktcreme och redskap.
Jag tycker nämligen att deras Strobe Liquid Lotion tillhör toppskiktet. Nu är den inte allas kopp te och det är förståeligt. Dels är den lite sträv till sin natur även om denna lotionvariant är bra mycket mjukare än originalet creme-varianten. Dels har den en viss kosmetisk effekt (därav namnet) med ett lätt skimmer. För mig med någon slags normal blandhy så tycker jag den är en utmärkt bas, speciellt de dagar då man vill hålla makeupen till ett minimum, de dagar man känner sig solbränd och härlig och bara vill ha lite glow.
Dessutom – och detta är verkligen värt att poängtera – är den väldigt återfuktande och innehåller massor med fina ingredienser: vitaminer, grönt te och andra antioxidanter.

brow

Och innan vi gör över till redskapen och borstarna så höjer jag gärna mitt glas för MACs ögonbrynspennor. Både de torra pennorna och Penultimate Brow Marker är toppklass. Är själv förtjust i Brow Marker som är en tuschpenna för brynen. Strunta i att färgerna är lite off, det är inte det som är poängen. Utan att den smala, smala spetsen är så fin att man kan fylla i extra strån på ställen där det fattas. Och för att det ska få bäst (och naturligast) effekt bör nyansen faktiskt vara aningen ljusare än stråna. Lättarbetad som få. Enda minuset är att den kan kladda under varma dagar.

brush
Sen borstarna. Ljuvliga! Jag gillar särskilt foundationborstarna och – bäst av alla – de fjäderlätta, tjocka och vackra rougeborstarna som ger en naturlig, jämn och vacker finish. Och om man också kan få tillgång till specialkollektionerna MAC Pro i butikerna kommer en helt ny värld av borstar att öppnas. Och ingen kommer någonsin att tvivla på att basen och redskapen betyder allt.

Caroline Hainer

Skönhet

Radiotystnad

malma

Det har varit tyst här en stund, jag är medveten om det. Men även skönhetsbloggare och redaktörer tar en paus ibland. Själv åkte jag till smultronstället på Värmdö där ingen wifi finns. Tog inte ens med mig datorn. När jag kom dit upptäckte jag att jag dessutom inte ens hade fått med mig en rengöring så det fick bli sminkfria dagar. Förutom några solutslag (jag är så jobbigt känslig för sol) så tackade huden mig för det genom att hålla sig glad och härlig.

Jag älskar verkligen stället på Värmdö. Tyvärr är det uppköpt nu så det blir inga fler sommardagar där. Inga mer turer med ekan i en glittrande tystnad. Inga mer blossande hallon som smakar solvarmt. Det är sorgligt.

Istället blir det en tur till LA igen, jag åker på måndag. Vana Fifty-läsare vet att det hör till rutinen. Några månader om året där är min högsta prio. Nu blir det tre månader och jag våndas redan över vilka läppstift jag ska ta med mig. Förra gången (i vintras) så radade jag upp alla stift, sorterade på färg och konsistens och pressande ned det till femton. Sedan blev det svårt. Slutade med att jag tog med sex, sju stycken tror jag vilket i efterhand känns som vansinne.

Så hela den grejen är igång nu. Utvärdera smink, ta upp ögonskuggor och krasst tänka “Hur mycket behöver jag dig?”. Smink tar plats men mest vikt. Jösses vad smink väger mycket, vad är det med smink?
Väljer bort blushers, får dåligt samvete och vill be blushern om ursäkt. “Det är inte det att jag inte älskar dig!”. Vill ha med den stora, fina bronzerplaetten från By Terry men det är för stor. Eller?
Förvirring.

Detta upptar mer tid hos mig än vilka kläder jag ska packa ned. Och det borde ju vara ett större bekymmer eftersom det kommer att hinna vara både sommar, höst och vinter medan jag är där. Och ja, det blir kyligt i Kalifornien. I alla fall på kvällarna.

Men nej, det är sminket och hudvården som är det stora problemet just nu. Som så ofta.

Caroline Hainer

Skönhet

…och så en rad om Seinfeld och franska prinsessor

princess
Jag tror inte jag fattade då vad som ekade så konstigt med den där Seinfeld-vitsen men jag fattar i alla fall nu. Den där han mot det röda draperiet säger något om att kvinnor är märkliga, han begriper sig inte på dem. “De är rädda för en liten spindel men de har inga problem med att hälla rykande, hett vax över hela kroppen och dra bort det”.

Jag reagerade, något haltade i hans skämt. Men kunde inte säga varför eller vad. Det här var ändå tjugo år sedan. Nu vet jag bättre, nu kan jag formulera det jag kände: Det vi räds ännu mer än det heta vaxet är ju att någon ska se vårt kroppshår.

Just den frågan är så laddad. Den om hår. Julia Roberts orakade armhåla 1999 blev en världsnyhet. Ja, världsnyhet. Tanken på att en så perfekt människa kunde ha en så defekt syn på armhåla. Nu är ju inte the Mirror den mest intellektuella och härligt öppna tidningen i Storbritannien men det är ändå anmärkningsvärt så mycket shameande det finns i en orakad kvinnas kroppsdel. Tidningen skriver “pinsamt” och “hon glömde visst att raka sig?”.

Under hashtagen #LesPrincessesOntDesPoils (“Prinsessor har hår”) postar franska kvinnor bilder på kroppshår. Vissa ganska diskreta, får man säga. En hårig överarm, lätta fjun på benen. Medan andra är mer uttalat håriga. Och responsen är precis den förväntade – hejarop blandat med påhopp och glåpord som äckel och feminazi. Och jag tänker inte hoppa in i den diskussionen mer än att dels påpeka att man är fri att göra som man vill och dels påpeka att precis som med mycket annat kring kvinnokroppen är det värt att tänka efter kring varför man behandlar den som man gör. Hett vax och allt annat.

Men också konstatera detta: kvinnokroppen är politisk. Alltid och oavsett.
Och det är så sorgligt.

Caroline Hainer