Skönhet

Doktorn är inne

6a00d83451ccbc69e201156f6577b3970c-400wi

Sen fick jag ett ryck och anmälde mig till en grundkurs i psykologi. Börjar känna mig så pass gammal nu att det är bra med en Plan B när jobbtelefonen slutar att ringa.
Och det gör den väl snart. För inom kort är jag en tant som luktar för mycket Jicky eller kanske rosolja och då passar man bättre bakom ett stort skrivbord av tung ek, tänker jag. Ser fram emot de stora, tunga glasögon jag kommer bära och som ska inge respekt men också empati hos mina framtida patienter. Lätt att jag kommer köra eget. Mottagning med mitt namn på dörren och så vidare.
Planerar parfym och klädsel redan nu. Propert men inte för exklusivt. Dräkt? En doft som inger förtroende men också stil är ett måste. Jag är ju, vid det här laget, välutbildad och livserfaren. Och har lagt håret med läggningsvätska. Yardleys English Lavender passar utmärkt. Konservativ, självständig men samtidigt väluppfostrad och återhållen nog att bara hålla sig i bakgrunden. Det skulle förvåna mig oerhört om Margaret Thatcher inte bar denna om jag säger så.
Ja, så ligger det till. Jag är 37 på gränsen till 58.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Doften av förväntan

103_perfume1
Är det vår i luften ännu? Nej, antagligen inte även om solen börjar visa sig lite tidigare om morgonen. Men att det skulle vara vår är att ta i. Det ligger fortfarande neige fondue på gatorna. Slask, på franska alltså. Det roar mig att tänka neige fondue istället. Flottare på något vis.
Nå.
Våren.
Jo, den är ju inte här ännu men snart – detta är jag naturligtvis övertygad om – så kommer den där tiden då man hör andra ljud – kvittrande, grusiga, varma ljud – som hör en annan årstid till. En tid då förväntningarna och glädjen stiger, över att det snart blir varmt, grönt och friskt.
En parfym som luktar distinkt av förväntan är Memory of Kindness från CB I Hate Perfume. Den doftar tomatplanta och snälla grödor i en nyvaken sommarträdgård. I am a dandelion är en annan, som doftar nyplockad från fältet. Förväntan!
Jag gillar ju också den mer sköra, darrande förväntan som finns i Etiquette Bleue från D’Orsay. Vårtvekande små, blyga blommor genom en vårvarm apelsin.
Inga substitut för våren naturligtvis men ett litet steg på vägen och en liten hjälp för den där härliga känslan av förväntan att hitta fram.

Caroline Hainer

Skönhet

Grand Danois

kw_eye-shadow_charmedFilm och tv-området har de redan erövrat, och på skönhetssidan har danskarna varit på språng länge. Kjaer Weis, till exempel, har väl kanske makeupvärldens snyggaste förpackningar. De är också tänkta att kunna återanvändas, alltså man köper en ny skugga och återanvänder själva metalletuiet som ligger som en skön zippotändare (till känsla och tyngd sett) i handen. Makeupartisten Weis håller till i New York men säljer sina naturliga (!) produkter lite överallt. Ögonskuggorna finns i bra, spot-on färger med mycket pigment. Wisdom, till exempel, är grått, lila och brunt i ett. Smickrande för alla ögonfärger med andra ord. Genius.
Men förutom de bra pigmenten i ögonskuggorna verkar Weis mer favorisera less is more. Bra, begränsat utbud, det kan jag uppskatta. Att hålla sig till ett minimum av bra prylar istället för att smaska på mer nyheter i tid och otid. Foundationen är fjäderlätt, krämblushern dubbeljobbar som ögonskugga och, om man vill, läppglans. Den är ju naturlig. Och i krämform. Är själv väldigt förtjust i Abundance på ögonlocken, det blir som en rock’n roll-glansig brunlila.
Jättebilliga är inte produkterna, med ögonskugga för 385 kr och blusher för 510 kr. Men tanken är att man sedan ska kunna köpa refiller, inte helt nya förpackningar, och därmed komma ned lite i pris.

Danska Tromborg kör en lite annan filosofi. Mindre glamoröst och rockigt, mer hemtrevligt och allround. Här finns lotions, makeup, nagellack och doftljus. Prisnivån är lägre, färgerna kanske aningen mindre mitt i prick men kroppsprodukterna är helt enkelt dejlige. Underavdelningen Treatment är dessutom Ecocert vilket också kan ursäkta en del av priset. En kroppslotion med eteriska oljor (ljuvliga) kostar 495. En fantastiskt salt-scrub med lemongrass kostar 295 kr och kan absolut anses som prisvärd.

Än en gång: heja Danmark.

Caroline Hainer

Skönhet

Concealerdagar

ClarinsInstantConcealer1

Nä hörni, jag är väl inte på topp i dessa dagar. Det kan jag inte påstå. Det handlar i mångt och mycket om överlevnad just nu om jag ska vara ärlig och jag är för det mesta ärlig. Jag försöker.

I makeupväg översätts tillståndet till concealer. Det man använder för att dölja det värsta, släta ut det som är fel. Tecknen på att allt inte står rätt till, som ringar under ögonen, blemmor och annat som vittnar om att man inte orkar, inte bryr sig, inte kan. Just nu.

Concealerdagarna. De dyker ju upp ibland. När man drabbas av förkylning till exempel, eller dagarna innan då allting går på halvfart och föraningen om att förkylningens utblomning är på ingång. När sömnen inte fungerar som den ska. När stressen knackar på och sedan knackar starkare och starkare tills den får komma in och ta över allt.

Och så finns den andra sortens concealerdagar. De när själen är trasig och kroppen rasar med den. Där allting maskeras. Känslorna med medicin och ansiktet med concealer.

Så är det för mig nu. Clarins Instant Concealer står där på sminkbordet som en påminnelse om sakernas tillstånd. Om att nu är concealerdagarna här. Jag håller mig inne, jag klär mig varmt. Jag försöker att skriva på min bok, glädjas åt att det finns folk som vill läsa det jag skriver. Tacksam för jobbförfrågningarna som ramlar in, tacksam för läsarbreven och bloggmailen som dyker upp.
Men känner mig ändå tom i ett darrande skal som är min alltmer grånande kropp. Concealer är ju faktiskt bara, ordagrant, någonting som döljer. Det som finns därunder, det äkta, måste man för eller senare läka. Inte bara dölja.

Caroline Hainer

Krönika, Livsstil, Skönhet

Det vackraste

IMG_1291
När känner jag mig som vackrast? Fick frågan i en intervju för en tid sedan. Den förutsätter ju att jag känner mig vacker någon gång och okej, det får man väl förutsätta. Det får man optimistiskt förutsätta att alla människor gör. Någon gång.
Och för mig kom svaret ganska snabbt. Jag känner mig som vackrast ungefär två kilometer in på löprundan. Då man fortfarande är fylld med energi, då man känner att adrenalinet och dopaminet börjar rinna och man – i alla fall jag – vill bara le. Löpningen känns fortfarande som en dans, som att benen lever ett eget liv och överkroppen hänger med i svängarna bäst den kan. Svetten börjar rinna, porerna öppnas och reningsprocessen kickar igång. Kroppen vaknar på ett sätt ingen kräm i världen kan väcka den på. Eller doft för den delen. Man blir hyperkoncentrerad och lugn på samma gång.
Tredje och fjärde kilometern dunkar bort, svetten blir mer framträdande, mer som en konstant källa. Man känner håret klibba i nacken och luggen. Då och då dricker jag vatten ur min sportiga plastflaska. Då och då tar jag lite papper och torkar mig i pannan medan kilometervisaren slår över till fem. Nu är jag vacker. Riktigt vacker. Stark. Ostoppbar. Jag höjer till tian, försök stoppa mig nu, i min svettiga tröja och mina röddunkande kinder. Det här, det här. Det här är vad det handlar om. Att hitta den här känslan i allt. I alla ting utanför gymmet och löpbandet. Hittar man den så är man evigt vacker tänker jag.

Caroline Hainer