Skönhet

En kärleksförklaring

CHANEL~1
Har jag skrivit om Chanels krämrouge Le Blush créme de Chanel förut? Kanske, det spelar ingen roll. Jag skriver om det i alla fall eftersom den är en i stort sett fulländad produkt, i synnerhet nyansen 62 Présage. En korallig orange nyans som ser ut som en nyponros när den ligger i hylsan men som en månad på Barbados med enbart solmogen frukt och näringsrik kost när den hamnar på kinden. Jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna bli förälskad i något annat krämrouge efter detta möte. Nothing compares to you, Chanel Le Blush Créme.
Konsistensen är mjuk, resultatet blir – tro det eller ej – matt. Satin snarare än siden, om man säger så. Den som är lycklig nog att ha fräknar (ge dem till mig!) kommer att kunna se dem under detta naturliga lager. Ni fattar? Applicera med fingrarna på kindbenen för fina, glada äppelkinder. Och det menar jag som en bra grej.

Kostar jobbiga 365 kr men verkar finnas på en slags rea här för 315.

Caroline Hainer

Skönhet

Det mest förlegade

Det var under stort hemlighetsmakeri man avslöjade att Diors nya herransikte är Robert Pattinson. Yngre framtoning, klassisk gentlemannastil blandat med lite rebell (Frank Sinatra-kostym, James Dean/Dylan i Beverly Hills 90210-ögonbryn etc). Javisst, varför inte. Man hoppas naturligtvis att Pattison skulle göra för Dior Homme vad Charlize Theron gjort för Dior J’Adore, nämligen föryngra kunden och öka försäljningen.

Så långt inga konstigheter naturligtvis.

Den svartvita, Led Zeppelin-ångande reklamfilmen regisseras av Romain Gavras vilket såklart också går helt i led med tanken om ett nyare, tuffare Dior. Mer streetsmart, mer cred, mer musikvideo och mindre stifft, franskt modehus. Det är inte heller särskilt svårbegripligt. Och Dior Homme är ingen gubbparfym direkt, tvärtom är det en behagligt manlig doft som tidigare marknadsförts med en uptight Jude Law i en pastish på streetsmart 60-talsfilm. Också i regi av om inte creddig regissör (nja) så i alla fall bloke-ig nämligen Guy Ritchie.

Det är däremot, för mig, något av en obegriplighet att man fortfarande i detta århundrade, fortfarande envisas med att påstå att det manligaste (mest ”homme”) som finns är att…
a) åka bil jättesnabbt
b) ligga med tjejer
c) ligga med flera tjejer på en gång
d) festa
e) busa, sno saker, crasha ett bröllop, vara impulsiv

Detta ska alltså illustrera hur det är att verkligen leva livet till fullo, och hur man är som mest man. Jag blir sängliggande av trötthet när jag ser detta. Det känns stundtals som om just parfymreklamen är den allra stadigaste och mest gedigna utposten för de absolut mossigaste könsbilder som finns. Minns See by Chloé-parfymreklamen med fnittriga brudar som leker sanning och konsekvens till exempel. Också gjord i modern tid. Liksom kommande Trésor-reklamen där Penelope Cruz är någon slags firad skådespelerska, eller bara hyllad för sin skönhet, det är oklart, och hennes kärlek i filmen är manligast av allt – boxare. Hon vacker i vacker klänning, han boxare i svettiga kläder. En visar upp sig, den andra gör någonting. Så det är ingen ny grej detta, menar jag, utan göra även idag 2013. Män i kostym, kvinnor i svepande klänningar som går ut ur bild och ser sig om över axeln för att bekräfta att de blir sedda medan männen stirrar självsäkert in i kameran. Eller åker bil jättejättefort.

Visst är sex, förförelse och sensualism förknippat med parfym. Men hur kom mossiga genusbilder in i bilden?

Caroline Hainer

Skönhet

BRF

maxresdefault
Det började som ett skämt, en parodi på amerikanska reklamfilmer för olika medicinska preparat och en ironi över den växande mängden diagnoser som finns. Lider du också av ett Bitchy Resting Face (BRF)? Alltså, ser du sur ut när du egentligen bara vilar ansiktet?

Skämtet växte och inom loppet av bara några veckor dök skojiga websidor och YouTube-klipp upp (”How to find love with a BRF”) tillsammans med listor på vilka kändisar som lider av BRF. Kristen Stewart och Anna Paquin till exempel. Den sistnämnda pratade vitt och brett om sitt BRF, och bad om ursäkt för sitt ansiktes nycker, när hon gästade Jimmy Kimmels talkshow härom veckan. Kate Moss informerade tydligen personligen The Guardian om att hon har ett BRF.

Det hela gick så långt att skämtet började bli allvar. Plastikkirurger gick ut och sa att BRF ”difinitivt är ett problem”. Men problemet kan åtgärdas, med plastikirurgi. Koreanska kirurger lockar med en operation som ger ansiktet ett permanent leende. Backlashen blev den förväntade: blogginlägg och artiklar av typen ”Därför älskar jag mitt BRF” där försvaret är olika versioner på ”Det är inte min plikt att lysa upp alla människors tillvaro”.

Grejen är att originalskämtet också talar om den manliga motsvarigheten RAF, Resting Asshole Face. RAF har givetvis inte genererat i ens en tiondel så mycket respons som BRF-skämtet. Och det är väl å ena sidan för väl, varför ska vi ens bry oss. Bruce Willis som har RAF enligt olika bloggforum, har inte personligen ringt The Guardian och meddelat detta eller pratat om sin diagnos på, säg, The Daily Show.

Skälet är naturligtvis att män inte förväntas le så mycket som kvinnor gör. En man som inte ler är hård, manlig och kanske lite farlig. Seriös. En kvinna som inte ler är en surtant. Jag intervjuade en gång Stina Ekblad för Rodeobilagan i DN. Hon spelade manlig direktör och jag frågade henne vilken den stora skillnaden är i att spela man jämfört med kvinna. ”Som kvinna ler jag hela tiden”, sa hon. ”Varför gör jag det? Vem har bestämt att jag ska gå runt och le jämt?”.

Kvinnor förväntas vara glada och bekymmersfria annars är det något medicinskt problem. De är hysterikor, de är ”överkänsliga” eller lider av ett BRF. Så är det i verkligheten och så är det också i den amerikanska fiktionen. Robin i Top of the Lake är traumatiserad. Amy i Enlightened har ett nervöst sammanbrott. Carrie i Homeland är bipolär, Hannah i Girls har OCD. Allt som inte är en leende kvinna har en diagnos, även om diagnosen i det här fallet är på låtsas.

(Här är en text i The Guardian, en av flera, på samma tema)

 

Caroline Hainer

Skönhet

Kaffeflaska

aero-shot-pure-energy
Jag är oklar över hur seriös den här nya ”energiparfymen” är men visst, det finns dofter som ger mer energi än andra (mint, grapefrukt, citrus). Men det här handlar mer om en parfym som levererar koffein och därmed gör oss piggare. Koffeinsprayen appliceras direkt på huden och ska tydligen absorberas av kroppen, gå ut i blodet och hela systemet och ge en energikick motsvarande några kaffekoppar.

Idén om dofter som påverkar vår sinnesstämning är inte ny, hela idén om aromaterapi bygger ju på detta. Och dofter kan definitivt påverka vår sinnesstämning (hur reagerar du när du kommer in i ett rum som doftar nybakade kardemummabullar och hur reagerar du när du kommer in i ett rum som doftar desinficeringsmedel?) men det här med att de skulle ha andra, rent fysiologiska egenskaper vet jag inte. Jag tänker på hela vågen med feromonsprayer, som skulle locka till sig partners enligt helt djuriska metoder. Så funkar det ju inte, även om min kompis som fick i uppdrag att testa vittnar om att han fick fler ragg än på länge just den  kvällen han hade feromonparfymen på sig. ”Men”, tillade han. ”Det kan också ha berott på att jag var på en bögklubb i Amsterdam”.

Hur som helst, dofter påverkar men frågan är om koffein verkligen går in i kroppen och ut i nervsystemet via spray. Tveksamt. Aeroshots är en koffein-inhalator, den är ”luft-baserad” vilket jag nu ägnat timmar åt att försöka komma på vad det innebär. Produkten har en varning från amerikanska hälsovårdsmyndigheten. Då tror jag marginellt mer på tandborsten med koffein eller smärtsillande. Om man nu verkligen inte kan ta en kopp kaffe eller en Alvedon istället.

 

 

Caroline Hainer

Skönhet

Öppenhjärtligt med Fifty

Caroline12

Nu finns det en intervju med mig här om skönhet. Fina bilder också.

Caroline Hainer
Fifty Scents
Fifty Scents är tankar om doft och skönhet. Favoritparfymen kommer från Guerlain och bästa makeupen är en självsäker eyeliner. Allt däremellan undersöks med lika delar skepsis som entusiasm. Frågor och funderingar skickas gärna till caroline@rodeo.net.