En vän har precis brutit upp i ett förhållande, en annan ligger i skilsmässa. Våren sägs ju vara årstiden då vi blir kära men det är inte hela sanningen. Våren är också tiden då vi gör slut. Vi har klarat en mörk, hård vinter tillsammans men när vårsolen kommer kastar den nytt ljus på saker som kanske låg gömda tidigare.

Hur hanterar man ett uppbrott med stil? Frågan dyker upp då och då men det gör den inte mindre angelägen att svara på.

Mia Farrow är ett fint exempel att ta till här för att statuera exempel på hur ett breakup får oss att vilja styla om oss själva. Lämna den vi varit, markera ett slut, och kliva in i en förändring. När det knakade i fogarna mellan Frank Sinatra och Mia Farrow (eftersom hon, själviskt nog, ville spela in filmen Rosemary’s Baby istället för att hänga med honom på turné som kuttersmycke) så lät hon Vidal Sassoon klippa av henne håret. Sen blev det slut.
Michelle Williams gjorde väl samma sak i vevan då det tog slut mellan henne och Heath Ledger?

Nå. Poängen är att man vill ha förändringar när det gör ont. Lämna någonting bakom sig innan man går in i något nytt och så vidare.

1. Första impulsen är att klippa av sig håret. För all del, gör det. Men bara om det är någonting du också tänkt på innan. Blir du missnöjd med breakup-frisyren blir du dubbelt missnöjd med livet.

2. Ska du köpa något, köp ett läppstift. Det är en enkel men potentiellt drastisk förändring. Dessutom finns det kraft i ett rött läppstift, i synnerhet om det inte är någonting du brukar ha. Då blir förändringen – och resultatet – så mycket mer. Känslan i ett bra läppstift är lyxig, och när vi är ledsna längtar vi efter tröst, uppmuntran och någonting som vi kan få för att vi anstränger oss så för att må bättre. Ett läppstift är lyxigt i sig, en vacker hylsa, någonting att hålla i när det blåser. Och dessutom – om ögonen är rödgråtna får läpparna distrahera!

3. Kolla in Jennifer Aniston och Nicole Kidman som båda gått igenom varsin skilsmässa, och skött det snyggt. Jennifer höll sin hälsosamma solbränna rakt igenom utan att hamna i något blekt och grått känsloträsk. Nu hjälper det förstås om man har en privat makeup artist i sin närhet och är skyddad av skyhöga murar kring sin lyxvilla i LA men poängen är: tänk brun, inte blek. Brunt signalerar (fortfarande) hälsa och välmående. Och det vill du också göra. När du orkar. För vem orkar när man bara gråter?

4. Glöm inte händer och fötter. En manikyr – av dig själv eller någon annan – är en liten minimassage. Beröring är viktigt och naglarna kan ta smällar när man blir stressad. En manikyrsession kan därför i bästa fall vara både hjärtesmärtlindrande och uppiggande. Och få dig att känna dig aningen, aningen fräschare. När tiden är mogen.

5. Skaffa en bra concealer, till exempel Select Moisturecover från MAC, så är du redo att maskera bort sömnlösa nätter och gråtrinnig näsa.

6. Lycka till.

Om en vecka är det mors dag igen och för den som vill glädja mamsen med några väldoftande paket har jag ett par tips.

L’Occitanes Bonne Mére-produkter har jag tipsat om förut. Bra pris, bra konsistens och fin, mjuk, behaglig doft av nytvättade bomullslakan. Handtvålen i den sköna retroflaskan tillsammans med en fast Bonne Mère-tvål är en bra kombo som landar på 170 kr totalt.
Salviderm Naturligtvis sockerskrubb har kanske inte direkt en air av lyx över sig men produkten är top notch för det. Sockerskrubben doftar behagligt sött, på rätt sida av slisk, skrubbar fint, lämnar huden len (tack vare solrosolja) och kostar strax över hundra kronor. Köp någon sötsak till för maximerad sockerpresent till söta mor.
Vill man skämma bort sin mor med lite större, bredare gester så överraskar man med Dragée Eau de Parfum från Reminiscence. Referensramarna är naturligtvis olika men själv tycker jag att det finns något moderligt och ömt över en söt mandeldoft. Tänk de där chokladöverdragna mandlarna man ibland hittar i påskägget (om man har tur!) eller i en skål hemma hos någon flott människa som bjuder på middag? Det söta men samtidigt mjuka, lena, vaniljiga. Det är inte en slump att just denna parfym ingår i Reminiscences Les Notes Gourmandes-kollektion. Nog är den aptitlig. Kostar ca 820 kr.

Doftljus är ju också en klassiker. Det här fikondoftande ljuset från Rituals kostar 175 vilket får anses billigt. Diskret doft, diskret glasburk. Bra.

Ett fint organiskt, lipbalm från svenska Estelle & Thild? Bra färg som passar alla, gör läpparna mjuka utan att bli kladdiga. Den fina blommiga förpackningen gör ju att lipbalmet kan ges “istället för ett kort” tillsammans med mors dag-buketten?

I korthet, om man kanske har annat för sig och bara orkar skumma det här inlägget, så går det ut på detta:
Kvaliteten på en mascara hänger på två saker: borsten och formulan. Rätt kombo av dessa två ger önskat resultat.

Okej, och nu till själva texten.

Att svara på frågan “vilken mascara är bäst” kräver tyvärr en jättetråkig motfråga nämligen “vad vill du ha för resultat?”. Vill du ha tjockare fransar, längre fransar eller mer volym?
För att minimera en eventuell besvikelse vid ett mascaraköp är det bra att ha svaret på den frågan klart för sig någonstans i bakhuvudet. För det är svårt att få allt på en gång. Vaxet i mascaran som ger volym och böj på fransarna är till för att böja dem medan formulan i en mascara som skapar längd är fiber-baserad. Att blanda dem två blir inte bra, man får koncentrera sig på det ena eller det andra.

Börja med själva borsten. Det är faktiskt egentligen inte svårare än att en stor och tjock borste (som Lancôme Hypnôse, Palinas Drama Queen Volumizing Mascara) tenderar att ge större och volymösare fransar medan en kort, spikig, taggig borste (som Lancôme Defincils, Benefits They’re Real, Maybelline Define-A Lash) separerar fransarna bättre. Ganska logiskt när man tänker på det. Tänk på hårborstar: en glesare borste eller kam separerar bättre, en tjock borste kan fluffa upp håret på ett sätt som inte en kam kan. En böjd mascaraborste ger självklart böjningen lite hjälp på vägen (igen: tänk på en rund hårborste).

Sen formulan. Den som gör att mascaran känns tjock, tunn, klumpig eller följsam beroende på vilket resultat man är ute efter. Här är det också rätt logiskt att tänka att en förtjockande mascara givetvis tenderar att vara lite tjockare medan en förlängande eller volymerande är mer följsam.
Diors mascara Diorshow är en typiskt förtjockande mascara, den är vaxig och aningen tjockare i konsistensen för att lägga sig i ett lager om fransen och ge intrycket av att fransen är – just – tjockare. Nackdelen med dessa mascaror är förstås den uppenbara – den tjockare formulan kan göra den svårare att applicera och kan också tendera att klumpa.
En volymerande mascara (som Dior Diorshow Iconic och L’Oréal Voluminous) ska inte förväxlas med en mascara som förlänger fransarna. Volym är inte längd. Volym är sånt man vill ha när man upplever att man har få, raka, tunna fransar oavsett längd. Oftast är mascaran tunnare, mer lättanvänd och kan (och bör) användas generöst, i två lager. Nackdelen här är att de tenderar att kladda, eftersom fomulan är tunnare.
Vattenfast är förstås alltid ett alternativ, men man ska komma ihåg att det ofta kräver lite tuffare tag att få bort vattenfast mascara och det är därför inte lönt att ha en sådan varje dag.

Personligen tycker jag att en ögonfransböjare tar dig ganska långt. Alltså, själva böjningen gör att man i viss mån kan koncentrera sig på mascaror av typen förlängande, förtjockande eller bara lättanvända och därmed genskjuta djungeln med volymerande och böjande. Bara för att förenkla valet, liksom. Och lägg på mascaran medan din spegel ligger ned på bordet eller låt den ligga flat i handen. Du kommer att märka skillnad.

Och var inte rädd för att ha mascara på de undre fransarna. Skälet till att man oftast automatiskt röstar ned den möjligheten beror, som alltid, på dåliga tidigare erfarenheter. Men tänk bortom stark, klumpig applicering med mascaraborsten och prova att istället stryka på mascaran på de undre fransarna med en pensel. Ta på mascara på penseln och stryk på. Gärna i sidled, alltså med penseln lodrät. Eller fuska med en mascara designad för detta ändamål som Cliniques Bottom Lash Mascara.

Så okej, vilken är då den bästa mascaran?
Well, för volym och längd tycker jag….
Chanel Le Volume
Lancôme Hypnôse Doll Eyes
Palina Drama Queen
Benefit Bad Gal

För separerade, fint definierade fransar gillar jag…
Benefit They’re Real
Sensai Kanebo 38C
Laura Mercier Long Lash

…och säkert har ni andra favoriter?

…och om ni undrar varför jag “glömt” klassiker som Diorshow, Maybelline Great Lash och YLS Volume Effet Faux Cils så tycker jag att de är svårapplicerad, tenderar att kladda och tenderar att klumpa. Respektive.

Och i budgetklassen ger ja specialomnämnanden till Maybelline Volum’ Express The Falsies och The Colossal  (liten tendens till kladd och klump men kan förvånansvärt lätt kammas bort), MAC Zoom Lash (tjock i konsistensen, passar därför bäst för den som vill tjocka till fransarna), MAC Studio Fix (enkel att använda, inga “specialeffekter” men sitter fast väldigt väl och kan därför kräva lite extra jobb att få bort) och Lumene Blueberry Curl (tendens till kladd om man blir varm eller fuktig)

Jag fick frågan för ett tag sedan om hur man får till en perfekt hästsvans. Hur mycket man än försöker anstränga sig, försöker att få till den där lilla skillnaden mellan “har tvättstugan idag”-hästsvansen och “jag vet vad jag sysslar med”-hästsvansen så blir det bara samma, platta resultat.
Hur gör man?

Well, svaret är såklart lika enkelt som nedslående. Den goda nyheten är förstås att det finns ett svar. Den dåliga är att det är tidskrävande.

Ordet är förarbete. Ordet är tupering. Gör det, alltså tupera håret, och du märker skillnaden direkt. Ja, även en svans av modellen till höger mår bra av lite för-tupering, det ger volym på ett sätt som inte går att få på samma sätt.

1. Dela in håret i tre sektioner.
Ett mittparti, och två “sidbenor”. Tupera “mittpartiets” hår, sektion för sektion. Från sektionen närmast hjässan och framåt mot pannan. Var lätt på handen ju längre fram mot pannan du kommer. Använd gärna en lätt stylingprodukt. Själv kör jag en lätt spray utan särskilt mycket “hold”.

2. Borsta håret bakåt
Men, och här är det ktitiska momentet, borsta bara lätt, borsta bara det översta lagret hår. Vi vill ju att det ska se borstat och slick ut, inte nödvändigtvis vara det.

3. Gör en svans

4. Spraya lätt med spray
Håll sprayflaskan på lagom avstånd. Sprayens enda uppgift är nämligen att hålla småhåren på plats. det går också bra att spraya lite i handen och snabbt låta fingrarna rätta till.

Goda nyheter: jag gör skönhetssidorna i Plaza Magazine.

Eftersom jag var så skeptisk till Chloés juvenila reklamfilm så kan det kanske vara på sin plats att visa lite roligare reklamfilmer? De här är underbara i sin keffhet, jag älskar dem alla.

Som den här, fantastiskt pretentiösa reklamfilmen för Calvin Kleins Obsession. Det överdramatiska skådespelet här, försöket till poesi (“Ashes. Only ashes!”) och den styltiga scenografin som ser ut som en mimares dröm. Fantastisk i sin överdrivna, teatraliska uselhet.

Apropå CK, den här är ju också en riktig klassiker (precis som parfymen). Sammanfattar nittiotalet på en halv minut. Poserandet, second hand-looken, uttråkningen och en ung, waifig Kate Moss. Jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar den här reklamfilmen i all sin posighet, och får kan inte intrycket av att modellerna luktar mest hårspray och damm? Kanske är den “too close to home”, för mig. 1995 kändes ju verkligen såhär. Undantaget att jag själv mest luktade Samba.

När vi ändå pratar tidsangivelser och tidstypiska reklamfilmer så måste jag bara få sticka in den här innan vi går vidare. Parfymen Enjoli från 1980. Nådde aldrig Sverige vad jag vet men alltså kolla vilken otrolig uppvisning av “kvinna på 80-talet” det här är! Businesslooken, texten “I can bring home the bacon, fry it up in a pan” (med andra ord: jag kan också tjäna pengar, men jag tar hand om kökssysslorna sen i alla fall, och ser till att man och barn får middag i tid). Och sen den vita, sexiga klänningen. “Bara för att jag jobbar och så, betyder inte att jag inte är en kvinna”.

Och sen har vi den här som ur något slags pr-perspektiv är genialisk men upplevelsemässigt plågsam. Det är förstås helt rätt att låta Justin Bieber spela drömpojkvän, som lägger armen om en, skickar gulliga sms, ler förälskat och tar med en på äventyr. Och hela tiden textraden “I can be anything you want” och i och med att man aldrig ser “tjejen” i fråga (vi får anta att det är en tjej för vi ser hennes manikyrerade tånaglar vid ett tillfälle) så kan hon vara vem som helst. Du till exempel. Han ger också sin tjej parfym, såklart.
Som sagt: genialisk marknadsföring, plågsam upplevelse.

Och sen älskar jag den här i all sin italienska vulgaritet. Dolce&Gabbanas Light Blue. Roligt att den, som egentligen bara luktar rumspray, här framställs som själva sinnesbilden av svettig sensualitet. Vita badbyxor, vem har det?

Två bra blommande dofter just nu, hörni. See by Chloé och Inflorescense från Byredo.

See by Chloé är som bekant Chloés yngre syster, vilket egentligen är en bra sammanfattning av märkets parfym. Och om man inte fattade den yngre målgruppen innan så gör man det sanningen efter att ha sett tidernas mest juvenila reklamfilm:

Personligen kan jag inte se den utan att mitt blodtryck når en ohälsosam nivå och jag fattar inte varför man vill ge sin egen parfym ett så dåligt rykte? Av reklamfilmen att döma så är unga tjejer fån och parfymen luktar DATE-parfym i bästa fall. Inte för att tjejerna bryr sig, de har ju uppenbarligen inget vett ändå. De leker sanning och konsekvens och alla killar älskar ju när en tjej “sjunger karaoke” in i en parfymflaska för dem.

Det är orättvist för See by Chloé är ändå lite mer än bara en billig, enkel och oraffinerad tonårsparfym vilket den av någon anledning verkar marknadsföras som.

De krispiga toppnoterna känns riktigt gröna, som första tuggan av ett Granny Smith-äpple. Sånt är jag själv svag för även om den lite mer personlighetslösa fruktcocktailen man får med på köpet lämnar mig ganska sval. Det är sött men inte för sött (vad än den här muppiga reklamfilmen försöker påstå), här finns inget av den där överväldigande mjukmedel-sötman uppblandat med vanilj som annars bukar höra “unga” parfymer till. Det här är 2013 års Marc Jacobs Daisy.
See by Chloé är krispig, grön och ren. Jag tänker mig vita knappt utslagna knoppar på en trädgren i vår, den typen av bilder. Jag tänker mig vita bomullsklänningar som strukits med stärkningsmedel. Jag kommer att tänka på låttiteln “Girls in their summer clothing“. Jag gillar den.

Och om See by Chloé är en ung, oskyldig promenad i den tidiga sommarsolen i vit bomullsskjorta och stråhatt så är Inflorescense en mer mogen blombukett med en blandning av vildvuxet och planterat. Någon har helt enkelt gått ut i trädgården en tidig morgon, svept kashmirsjalen om ryggen, och klippt olika blomster med trädgårdssaxen och satt dem i en enkel men dyr kristallvas. Rosor, förstås, och den alltid så närvarande jasminen. Men också gräddig, krämig magnolia och den lite, lite beska liljekonvaljen. Det här är en doft för en lite mer mogen palett, som sagt. Och funkar därför som ett bra komplement till den unga, storögda See by Chloé.

Inflorescense, 100 ml EdP kostar 1400 kr.
See by Chloé, 30 ml EdP kostar 469 kr.

Åhléns City säljer ut alla sina Shiseido-produkter till halva priset! Passa på att handla en Benefiance Extra Creamy Cleansing foam till bra pris. Säljs i vanliga fall för närmare fem hundra.

Utförsäljningen pågår under mars. Start idag!

Traditionellt är det förstås blomsterparfymer som står för de mest romantiska dofterna. Men själv tycker jag att de lite mörkare, mer sensuella har en hel del att erbjuda i romantikväg och även de pudrigt gröna som har en frisk optimism över sig, inte olik en förälskelse.

I den försiktigt, blyga blomfamiljen tycker jag att Etiquette Bleue är en av de mest romantiska dofterna. Som en rodnande liten blomma, för blyg att titta upp och möta blicken hos den älskade. Ja men faktiskt, det är en doft som kräver den typen av bild. Lägg också till att den skapades åt Lady Blessington i gåva av greve D’Orsay på 1800-talet. Den hade inget namn, bara en blå etikett. Vad är mer romantiskt?
Finns hos Insanto för 570 kr.

Guerlains L’Heure Bleue är annars en parfym jag brukar förknippa med vemodiga kvällar, tung himmel och fukt i luften. Någonting darrande, någonting flämtande. Men den kan också stå för romantik. I alla fall en slags Oskuldens tid-romantik med raka ryggar och tillbakahållen längtan. Den doftar mjukt och lätt instängt, som en korsett. Lite anis i början och sedan viol, tuberose, nejlika och ros i en oskyldig explosion. Frédéric Malles Lipstick Rose är lite besläktad, inte i notväg men i känslan. Själva doften är såklart mer rosbaserad (en parantes men vilket fantastiskt namn på en parfym!). Den känns för mig som en tydlig doft i färg: rosa, aprikos, hudfärgad, chockrosa. Spektrumet däremellan. Som en len sammetspuff i en tung, guldig puderdosa.

Guerlian har ju också Shalimar förstås. En mer sensuell version av romantik. Mer iris, ambra och jasmin i ett svall av vanilj. Ja, svall. Kan köpas här till ett bra pris (408 kr).

I samma familj finns också Bulgaris Mon Jasmin Noir, Diors Dolce Vita och La Perlas J’Aime La Nuit. De där lite kryddiga, peppriga lila blommorna. Ett pärlhalsband mot ett solbränt nyckelben, hela den grejen. Mer undertryckt hetta, mer svepande rörelser och prasslet av satin. För den som klär sig i helsvart eller bara i färger som kan matchas med blodröda nyanser.

Och om man kan tänka sig att förlåta det lite banala i den så är Lagerfelds överromantiska Sun, Moon, Stars (i reklamen rider Daryl Hannah på en vit häst i månskenet. Så vi vet vad vi har att göra med här beträffande “överdrivet romantisk”) en kandidat. Jag kan känna en riktig längtan efter den ibland när himlen sänker sig över staden och man kollar upp mot taken och nästan tycker sig se något övernaturligt, typ vad som helst bara det är romantiskt och oförklarligt. Reklamen regisserades förresten av David Lynch.

Okej, här är en teori. Att använda makeup, menar akademiker och forskare, är så lockande för att det stimulerar inte mindre än tre av våra fem sinnen:

känseln (smörja kroppen, känna krämernas konsistens, röra ansiktet)
lukten (den parfymerade kroppslotionen, det smaksatta läppbalsamet)
synen (estetiska förpackningar, vackra färger)

Den positiva känslan man får i överflöd av att flerfrontsstimuleras på detta sätt gör makeup till både en sinnlig och psykologisk upplevelse.

Om man ser på makeupritualien utifrån detta kliniska sätt så kan man lätt se varför det ofta blir just en ritual. Alltså, det finns såklart en logisk förklaring till ritualen också. Man måste börja med underlaget innan man kan använda rouge för annars så försvinner ju rougen under foundationkrämen och så vidare. Men  vare sig det är under morgonstress i badrummet man sminkar sig eller om det är medan man lyssnar på skön musik och gör sig i ordning för kvällsgalej så hänger ritualen med.

Och alla vet (eller, i alla fall vi som läst socialantropologi) att ritualer är till för att skänka trygghet och en religiös dimension till saker och ting. De får mening när vi ritualiserar dem. Att äta en fralla som man stoppar full med grädde är ju helt meningslöst men kallar man den “semla” och säger att man äter den traditionsenligt på den så kallade Fettisdagen varje år och aldrig annars för då blir det fel, så ger man semlan en mening. Annars är den bara en bulle med grädde.

Så. Makeupritualen – och här närmar vi oss alltså frågan “varför sminkar vi oss?” – stimulerar våra sinnen och skapar (därmed) en skön, mysig upplevelse som vi gärna återkommer till. Själva makeupakten i sig blir en del av upplevelsen, där ritualen ger oss trygghet och mening.

Ja, eller så gillar vi att skapa oss ett utseende. Som mer överensstämmer med det utseende vi tycker att vi har än det vi ser osminkat i spegeln.

I vilket fall som helst: det ligger mycket mer kraft än vi tror bakom ett läppstift. Och det är därför jag älskar att skriva om detta ämne.