Skönhet

Frågelådan: Winona och Gentlewoman

 

netflix-stranger-things-winona-ryder-image

Skulle vi kunna tala om Winona Ryder? Känner att hon vore intressant att tala om  i relation till skönhet, åldersideal, att många avgudade henne i Stranger things då hon inte “förändrats avsevärt” var något återkommande. En tanke.

Självklart ska vi tala om Winona Ryder! Trodde aldrig någon skulle fråga. För det första kan man ju prata om varför man castat henne som ensamstående mor i Stranger Things. Jag är lite kluven till serien. Å ena sidan är den ju såklart oerhört spännande och underhållande och jag, precis som alla andra, har en soft spot för rörande barnskådisar (Mike!<3). Men det är ju en pastisch, en hyllning till 80-talsfilmerna.

Därför var jag övertygad om att filmskaparna Duffer brothers var tidiga 70-talister som växte upp med ET, Stand by Me, Goonies och alla andra de snott inspiration från. Därmed var de också unga på 90-talet då Winona var okrönt drottning. Det fanns ingen vackrare, möjligen Kate Moss. Hade man sett ut som Winona då så hade man vunnit. Man hade fått kungen, halva britpop-kungariket och ett liv i evig lycka. Själv hade jag långt, rakt hår med tog med en bild på Winona från Reality Bites till frisören och klippte av alltihop. Hon mpste ju varit deras dröm att jobba med sedan de såg Häxor, läxor och dödliga lektioner. Tänkte jag. De har såklart castat henne för att uppfylla en gammal pojkdröm.
Men till min förvåning är bröderna Duffer födda på 80-talet och har därför inte upplevt 90-talet på det sättet som jag förutsatte att de hade. Nu är jag övertygad om att de castade henne som en hyllning till 70-talisterna istället. Som alltså växte upp med precis den tidsera de hyllar genom Stranger Things. Jag är en av dessa 70-talister. Och jag reagerar som förväntat: Åh Winona! Så härligt att se att hon har gamla takter kvar!
Hon har ju, precis som till exempel den samtida Kate Moss, den typen av waifigt (90-talsord!) utseende som aldrig åldras eftersom man ser ut som ett barn. Och precis som andra 90-talsikoner som Claire Danes, Drew Barrymore och Liv Tyler också gör en slags comeback nu i mognare roller så känns det logiskt att Winona också kommer igen. I en åldersrelevant roll som morsa.
Nu till sak. Precis som du skriver så kan man ju förundras över om detta är en bra egenskap eller inte, något att beundra, det här med ett tidstypiskt men stillastående ansikte. Jag tyckte till exempel främst att hennes porträtt av en lagom hysterisk mamma som förlorar sitt barn var väldigt bra. Tyckte att det var fint att hon inte spelade kärleksobjekt utan just morsa. Hennes stora känslor tycker jag var helt trovärdiga. Utseendet kom i andra hand.

Däremot är hennes utveckling väldigt olik samtida snubbars. Johnny Depp (som ju också dejtade Winona på 90-talet) har ju till exempel vuxit upp till en gigant. Allt han rör vid, hur uselt det än är, bli till guld i biopengar (fast inte till filmrecensioner sett). Ethan Hawke är författare och intellektuell, Christian Slater dramatiker. Alltså, de har fått mogna och blomma ut och blivit totalt bankable. Nu menar jag verkligen inte att någon eller någonting hindrat Winona från att utvecklas, men det finns nog en hemlig önskan om att hon ska vara för evigt 90-tal. Aldrig tillåtas åldras.
Jag tror alltså att det handlar om mer nostalgi och önsketänk än att hon står för ett icke-åldrande-skönhetsideal. Man vill att hon ska vara Kim i Edward Scissorhands för evigt, som en nostalgisk påminnelse om en i backspegeln romantisk tid. Tror också detta faktiskt var tanken då hon dök upp i Black Swan (2010) som en ballerina som bittert inser att hennes tid är över, hon är inte ung och vacker längre utan måste lämna över scenen till efterkommande (Natalie Portman i det här fallet, de är för övrigt väldigt lika till utseendet). Det var som att visa “hjälp, Winona Ryder åldras!”. En mardröm.
Den andra stora rollen hon gjort på senare år har ju varit i HBO-dramat Show me a hero som utspelar sig i ja, gissa vilket årtionde…

Genom din blogg fick jag tipset om Juliette has a gun som jag inte hört talas om innan. Beställde prover och blev helt kär i Gentlewoman! Så jag beställde en i full storlek och älskar den. Nu har jag använt den i några månader och har egentligen bara ett problem – det känns som om doften försvinner väldigt fort från huden. Har du tips på liknande cologneaktiga doftkombinationer, citrus/musk/mandel, men hos andra parfymhus?

Roligt att du gillar den. Jag med! Här är ett gammalt inlägg där det står lite roliga fakta om Juliette has a gun, som att grundaren är släkt i rakt nedstigande led med Nina Ricci.
Tyvärr är det ju så att cologner, alltså citrus i toppen och så vidare, är flyktiga till naturen. De försvinner och de innehåller en mindre koncentration av parfym är EdT och EdP (och Gentlewoman verkar bara finnas som cologne).
Jag skulle inte i första hand råda dig att se dig om efter andra märken eftersom citrus alltid är en kort kärleksaffär som sedan försvinner från hyn. Och gillar du Gentlewoman är det ju svårt att hitta en som doftar likadant men ändå inte. Du kan komma att bli besviken och längta tillbaka till originalet. Du kan ju såklart gå över till klassiska cologner, som Dior Eau Sauvage, L’Eau d’Issay eller varför inte CKOne, den är citrusig med hint av musk.
Det du kan göra är att bädda för bästa möjliga förutsättningar: se till att huden inte är torr när du sprayar colognen, att du har smörjt in dig med en parfymfri lotion. Jag skulle också investera i en liten travelsize-refill som du kan ha med i handväskan och bättre på under dagen, varför inte? En doft man tycker om ska man inte snåla med. Livet är för kort och i synnerhet livets njutningar.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Jag gör en pudel! Jag tar tillbaka!

8809989111838

Till alla som jag genom ett tidigare inlägg fick att köpa Benefits Air Patrol vill jag be om ursäkt. Kan inte längre stå för den här produkten, kan inte längre rekommendera den. När det dessutom finns så många andra bra ögonprimers (NARS, Urban Decay, Lumene…) så ter sig min initiala entusiasm som superlöjlig.

Förlåt.

Den är visserligen täckande och fint utjämnande, det kan jag fortfarande intyga. Men produkten torkar på applikatorn, den blir svårare att använda efter bara någon vecka eller två. Eller tre. Hur som helst. Den torkar, smular.

Den är helt enkelt inte toppen. Eller ens bra. Den är okej, medioker. Och jag ogillar att jag var så ivrig att jag rekommenderade den efter bara någon test.

Caroline Hainer

Skönhet

Lite ödmjuk tacksamhet bara

tack
Bara en rad för att tala om att det bästa med Fifty Scents är läsarna. Ni. Att få vackra, tankfulla, roliga, smarta, filosoferande frågor från er är skälet till att bloggen lever. Det är i alla fall det roligaste jag vet att få svara på en fråga som ni ger mig förtroendet att svara på. Det är också ett skäl till att bloggen inte uppdateras varje dag. Får jag ett förtroende, om någon ber mig och råd eller hjälp, vill jag kunna skriva ett genomtänkt svar.

Fortsätt hemskt gärna att prata med mig på caroline[at]rodeo.net

Ni gör mig så glad och pepp och tacksam!

Caroline

Caroline Hainer

Skönhet

Explosion


Att H&M hårdsatsat på en ny skönhetslinje är gamla nyheter. Billiga produkter i stort utbud, många nyanser (varav fler supertrendiga) och enkla förpackningar. Ett koncept som inte är svårbegripligt på något sätt alls, helt i linje med H&M överlag.
Att de nu också kommer med en serie med eko-skönhet, alltså ekologiska produkter för hur och hår, känns också logiskt. H&M Conscious är ett sätt att påpeka att H&M tänker i hållbarhetstermer på sina håll. Serien består av saker som torrschampo, handcreme i superfin metalltub som en gammaldags tandkräm och handtvål i snygga, svarta plastflaskor med pump. Imponerande snygga förpackningar överlag faktiskt.

Nu kommer också Monki med sitt bidrag – flashiga färger, mycket glitter, sköna förpackningar med crazy namn. Jag testar den penntjocka eyelinern och två dagar senare syns fortfarande en mörk linje på handen, trots idel tvättförsök. Men, tänker jag, det kanske ska vara så? Kanske är tänkt som en skön sminkgrej att ha med sig på någon tuff musikfestival där justeringar, touch-ups och finlir är svårt och ett tjockt, svart streck kring ögat är att föredra. Man kan ju ganska lätt konstatera att det är en något yngre konsument som man riktar sig till här, en som dessutom inte räds glitter och starka färger på läpp och ögonlock.

Jag kan ändå inte låta bli att undra om marknaden är stor nog för alla dessa kollektioner. Visst finns det en skillnad i nisch och attityd mellan till exempel Lindex egna sminkprodukter och Monkis. Och visst är priserna tillåtande nog för chansningar och mer tillfälliga trendfärger men jag tror den genomsnittliga svenska makeup-kunden ändå är något konservativ. Inte att man är sina favoritmärken trogen nödvändigtvis men konservativ i färger och produkter. Chansningar gör man mer vad gäller läppstift och nagellack, snarare än ögonskuggor och foundations. Och kanske tillhör jag en annan generation men jag har så svårt att slänga en produkt jag inte använt upp. Och det tar en himla tid för mig att använda upp, säg, ett cremerouge eller ett puder.
Därför blir ju nischningen viktigare, om man ska försöka övertala kunden om att köpa ännu ett läppstift. Och priserna då, och där ligger ju H&M och Monki bra till. Men jag vet inte, det ska bli spännande och se vilka som överlever i det långa loppet.

Caroline Hainer

Skönhet

Angående Korea

 

haruhada2

För övrigt har jag fått en del mail och frågor om vad jag tycker om koreanska skönhetsprodukter i och med att Korea hypas som skönhetsland just nu och har gjort det i ett års tid ungefär, eller sedan BB-cremernas intåg. Här skriver jag lite grann om detta men en längre text kommer.

Om jag ska vara kortfattad så skulle jag tyvärr säga att en hype ofta är en hype av en anledning. Det snackas, man vill gärna tro, man älskar ju nya saker och särskilt om de utlovar yngre och fräschare hy. Och när man pekar på högst exotiska ingredienser som hästolja, griskollagen och åsnemjölk så tänker man ju gärna att de upptäckt något som inte vi vet.

Men en väldigt viktig sak man ska komma ihåg i fråga om landet Korea (och Asien i stort som skönhetsmarknad) är att västerländska produkter säljer bra även där. Den koreanska kvinnan använder inte nödvändigtvis uteslutande inhemska produkter.

Men, en längre utläggning kommer. Tills dess rekommenderar jag artikeln ovan som jag skrivit för KIT.

Caroline Hainer