Blommogram och världens jobbigaste reklamfilm

Två bra blommande dofter just nu, hörni. See by Chloé och Inflorescense från Byredo.

See by Chloé är som bekant Chloés yngre syster, vilket egentligen är en bra sammanfattning av märkets parfym. Och om man inte fattade den yngre målgruppen innan så gör man det sanningen efter att ha sett tidernas mest juvenila reklamfilm:

Personligen kan jag inte se den utan att mitt blodtryck når en ohälsosam nivå och jag fattar inte varför man vill ge sin egen parfym ett så dåligt rykte? Av reklamfilmen att döma så är unga tjejer fån och parfymen luktar DATE-parfym i bästa fall. Inte för att tjejerna bryr sig, de har ju uppenbarligen inget vett ändå. De leker sanning och konsekvens och alla killar älskar ju när en tjej “sjunger karaoke” in i en parfymflaska för dem.

Det är orättvist för See by Chloé är ändå lite mer än bara en billig, enkel och oraffinerad tonårsparfym vilket den av någon anledning verkar marknadsföras som.

De krispiga toppnoterna känns riktigt gröna, som första tuggan av ett Granny Smith-äpple. Sånt är jag själv svag för även om den lite mer personlighetslösa fruktcocktailen man får med på köpet lämnar mig ganska sval. Det är sött men inte för sött (vad än den här muppiga reklamfilmen försöker påstå), här finns inget av den där överväldigande mjukmedel-sötman uppblandat med vanilj som annars bukar höra “unga” parfymer till. Det här är 2013 års Marc Jacobs Daisy.
See by Chloé är krispig, grön och ren. Jag tänker mig vita knappt utslagna knoppar på en trädgren i vår, den typen av bilder. Jag tänker mig vita bomullsklänningar som strukits med stärkningsmedel. Jag kommer att tänka på låttiteln “Girls in their summer clothing“. Jag gillar den.

Och om See by Chloé är en ung, oskyldig promenad i den tidiga sommarsolen i vit bomullsskjorta och stråhatt så är Inflorescense en mer mogen blombukett med en blandning av vildvuxet och planterat. Någon har helt enkelt gått ut i trädgården en tidig morgon, svept kashmirsjalen om ryggen, och klippt olika blomster med trädgårdssaxen och satt dem i en enkel men dyr kristallvas. Rosor, förstås, och den alltid så närvarande jasminen. Men också gräddig, krämig magnolia och den lite, lite beska liljekonvaljen. Det här är en doft för en lite mer mogen palett, som sagt. Och funkar därför som ett bra komplement till den unga, storögda See by Chloé.

Inflorescense, 100 ml EdP kostar 1400 kr.
See by Chloé, 30 ml EdP kostar 469 kr.

_Caroline Hainer

2 Kommentarer

2013.04.03 11:30

Vårsäkert gloss från Armani


Varför lip gloss ska vara glittrigt eller skimrigt är för mig ett av makeupvärldens största mysterium. För det första får jag tvångstankar om att varje gång jag råkar slicka mig om läpparna så är det som om jag äter glitter. Jag ser hur glittret glider runt i mina blodkärl och fyller mina lungor (ja, jag vet att mina anatomikunskaper inte är 100% korrekta här).
Ja, men sen är det inte lika snyggt som gloss utan skimmer heller. Poängen med gloss är att det är glansen man vill åt. Så varför överdriva till den milda grad med glitter och skimmer?
En som fattat poängen är ju Georgio Armani. Hans lip gloss är banne mig helt outstanding. I alla fall om det är ett mjukt, okladdigt gloss man är ute efter som ger tillräckligt med färg för att synas men inte så mycket att det ser målat ut. Nu kommer också Flash Lacquer, en kollektion om inte mindre än 32 olika färger indelade i tre grupper: vågade och klara (oh well), mindre uppseendeväckande pasteller och – ändå – färgstarkare med skimmer.
Det är de första två grupperna jag riktar in mig på. Där hittar man till exempel no. 522 är en rosigt rosa utan skimmer som ger ungefär samma underbara effekt som efter att man ätit en tomteklubba eller en isglass. En naturlig rosa, med andra ord, i en perfekt formula. Gör sig bra mot blek hy (oh! romantisk!), gör sig bra mot solbränd hy (isande, glassigt rosa!). Läpparna blir mjuka (bonus!) och vårvindarna som busar med håret kan göra det bäst de vill för inga strån fastnar i glosset ändå.
Ja, precis. Flash Lacquer är exakt så bra.

Flasch Lacquer från Giorgio Armani Cosmetics finns på NK från 3 maj och kostar skjortan.

Taggar: , ,

_Caroline Hainer

2 Kommentarer

2013.03.28 14:12

Och nu lite naket!

Är för övrigt rätt nöjd med Estée Lauders lilla kollektion med nagellack i olika “nudes”. Fina färger (Den mörkbruna som nästan närmar sig aubergine är min favorit), bra täckning även om två lager behövs. Bra storlek på flaskan som ligger tungt och skönt i handen. Det enda kruxet är väl priset: 245 kr styck.

Taggar: , ,

_Caroline Hainer

1 Kommentar

2013.03.27 13:30

En fråga om foundation

Fick en fråga för ett tag sedan om hur man egentligen och faktiskt använder foundation. Mitt svar är att en foundation ser man antingen som grund eller komplement. Alltså, antingen har man den för att ge ansiktet en jämnare färg och en jämnare grund för resten av makeupen. Här är ju nackdelen att förutom att det är svårt att få till det hela naturligt ibland så krävs det lite jobb. Jobb med pensel för att få det hela jämnt och fint, jobb med att hitta rätt nyans så att det inte blir färgskarvar.

Eller så har man foundation som ett komplement. Som något man har i t-zone för att där kan man vara glansig eller så tenderar man att vara lite rödare kring näsan och på hakan. Eller någon annanstans där man tycker att huden behövs jämnas till. Fördelen är att man ser mer naturlig ut, såklart. Nackdelen är att för att göra det så måste man ha rätt färg och rätt formula. Det funkar ju inte att ha en heltäckt näsa men bara kinder  alla gånger.

Här finns en bra översiktsvideo (signerad Bobbi Brown) där själva budskapet är att…
a) foundation aldrig ska se ut som foundation
b) du tar vad du behöver: kanske bara lite concealer under ögonen, eller puder i t-zonen, eller lätt foundation överallt, beroende på vilket resultat du vill få fram.

Lite som att se foundation som “komplement”, alltså.

Det fösta man ska göra, oavsett användningsfilosofi, är att välja foundation utifrån hudtyp och önskat resultat.
Börja med hudtyp.
Har du fetare hy vill duha en mattare/oljefri foundation.
Är du torr väljer du en krämigare, kanske mer fuktgivande.

Sedan tänker du på det önskade resultatet.
Vill du att din foundation ska vara täckande, alltså väldigt täckande, eller bara lätt täckande.

Därefter väljer du färg som såklart och självklart är så nära din egen som möjligt. Testa på käklinjen eller i pannan.

Sedan till själva användandet då. Om man använder fingrar, pensel eller sponge är valfritt men vissa formulas tjänas på att användas på olika sätt. Jag skulle säga att ju rinnigare och tunnare formulan är desto bättre är det att använda fingrarna. Den varma handen värmer foundationen en anings aning vilket gör att den smälter och glider in bättre. En pensel kan lämna drag som syns i ansiktet. En sponge äter upp.
Pensel och sponge används, tycker jag, med fördel när foundationen är mer täckande. Börja i t-zone och arbeta uppåt och utåt.

Här är en annan video (också c/o Bobbi Brown) som går mer in på hur man använder en foundation som grund/bas.

Taggar: , ,

_Caroline Hainer

4 Kommentarer

2013.03.25 11:21

Manifesto YSL

Manifesto är i många avseenden en typisk YSL-doft. Det är den första releasen av en damdoft sedan Parisienne (2009) och för den som vill ha snabbversionen av den här recensionen kommer den här: den liknar Parisienne med liknande flyktiga, lila toner, mycket vita blommor (jasmin och liljekonvalj) och en lasting power på ungefär en kvart. Det är, precis som med Parisienne, inget fel på doften. Den är bara hyfsat personlighetslös.

Den längre versionen av recensionen börjar nu.
…med att jag beklagar mig över att YSL en gång i tiden gjorde modiga kläder och gav ut modiga dofter. Hur kläderna ser ut nu för tiden har jag ingen koll på men dofterna, och då i synnerhet på damsidan, har inte direkt vad man skulle kalla för “edge“. Ingen Opium, Rive Gauche eller Paris har synts till på länge. De är å andra sidan i mångt och mycket typiska för sina respektive eror: Rive Gauche (1970) är en kaxig, unisexig doft i vida Annie Hall-byxor och basker medan Opium (1977) är en översminkad kvinna i dyr singoallablus. Rive Gauche doftar frihetsuppror, Opium doftar cigg och business/seduction (om än inte bokstavligt).

Det är liksom bara sorgligt att tänka sig att dofter som Parisienne och Manifesto ska vara 2010-talets motsvarigheter. Vad säger det om oss? Att vi är personlighetslösa och veliga. Att vi inte vill sticka ut, gärna bara smälta in eller inte märkas alls. Gärna inte störa på något sätt, bara lätt, lätt behaga.

Doftnoterna som listas för Manifesto är jasmin, liljekonvalj, svart vinbär, sandalwood, cedar, vanilj och tonkaböna. Ja, visst. Varför inte. Så är det säkert. Jag känner de vita blommorna och jag känner det lila, som här listas som svart vinbär. Och det är, som sagt, ingen dålig doft. Men fantasilös. Och därför -motsägelsefullt nog – lämpar sig Manifesto bäst i alla andra former än just parfym. Den passar utmärkt som doftljus till exempel, där den ganska behagliga men diskreta (artigt sagt) doften flyter in obemärkt men fint i rummet. Ja, jag har provat. Och i doftljusform är Manifesto välkommen då hon inte stör någon. Men i parfymform vill i alla fall jag gärna bli störd.

_Caroline Hainer

4 Kommentarer

2013.03.19 02:39

Powerful OPI

Såg Oz: The Great and Powerful precis och har nog aldrig sett en film – originalfilmen Trollkarlen från Oz inräknad – där naglarna har en sån framträdande roll. Även den som inte sett filmen med Judy Garland från 1939 känner säkert igen den gröna häxan med de långa naglarna?

Nå. Aldrig har jag sett en film med så mycket nagelfokus, som sagt. Välmanikyrerade, mörka naglar som river skåror i ett träbord. Tvåfärgade naglar i omvänd fransk manikyr, typ fast ändå inte, på Rachel Weisz och så polerade, ljusrosa naglar i bild på Michelle Wiliams. Naglar på stela fingrar som kastar spells, naglar på fingrar som håller ett stadigt tag om en trollstav och så vidare. NAGLAR i bild!


Allt har ju sin förklaring förstås, och som i de flesta fall är förklaringen en kommersiell sådan. OPI lanserar, tillsammans med Disney och filmen, en speciell Oz-kollektion med nagellack. Inte första gången OPI gör crazy nagellackskollektioner i samband med filmer, de har gjort massor med roliga samarbeten förut. Filmen om Mupparna fick sig en egen kollektion till exempel, det är roligt. Shrek, Alice i Underlandet och Skyfall är några andra. Alltid med roliga namn också. Denna gång: I Theodora you, Don’t Burst My Bubble och What Wizardry is This? (= referenser till filmen).

_Caroline Hainer

4 Kommentarer

2013.03.11 22:14

Självklarheten: Armani Pour Homme

Det är en sliten grej att säga men Armani Eau Pour Homme är ungefär som Armanis kläder men så är det. Subtil och underdriven elegans med bara rätt dos av italiensk maskulinitet. Tidlös, klassisk och lite, lite smak av 80-tal och makt. Nu nylanseras den (varför togs den bort över huvud taget?) och med rätta. Kolla den här sköna, nya reklamfilmen. Andas den inte precis alla de sakerna så säg? (Favourite moment: Armani med stängda ögon i tänkarposition)

Doften är i stort sett oförändrad sedan originalkompositionen som kom 1984 och flaskan härligt 80-talsmaskulin. Ungefär som Michael Douglas, Patrick Bateman eller Richard Gere.

Jösses, den kopplingen är sliten även den. Varför går det inte att säga något om Armani Pour Homme utan att låta fantasilös och upprepande? Tja, det är väl samma grej som när man svarar “Gudfadern” när någon frågar om ens bästa film någonsin. Den är ju inte dålig, den är ju ett mästerverk, men just därför ett så slitet svar. Men vad gör man? Gudfadern är en legend, Armani Pour Homme likaså. Man kommer inte ifrån det. Slitet eller inte.

Var var vi nu? Just det, Gere. Han körde ju som bekant 100% Armani i American Gigolo och fick den italienska designern att totalexplodera i USA. Här är beviset. Ett underbart klipp från början av filmen där den unge gigolon klär sig på morgonen. Öppnar garderoben och flashar alla sköna kostymer.

Vid det här laget borde man nästan kunna känna precis hur Armani Pour Homme doftar. Klassisker för det första. Klassisk man. Pappa, direktör, snubbe i backslick vid en bardisk. Dyr klocka, gin & tonic och så vidare. Allt det där, alla markörerna. Allt i en och samma överdrivet maskulina flaska. Den hade kunnat heta Armani Senator, Armani Diplomat eller varför inte Armani VD. Minns nu att detta är en parfym från 1984, då alla de yrkena tillhörde män och ingenting annat så det hade liksom bara varit logiskt. Tragiskt nog.

Mer konkret är det mer en klassisk (ordet IGEN!) cologne man möts av. Därför är det alltså skarpa citrusnoter vi först välkomnas av: citron, mandarin och bergamott. En våg av (italiensk) citrus, totalförföriskt. Ciao bella, kom närmare och så vidare. När vi sedan mött hans inbjudande blick, den okända mannen i baren med dyra manchettknappar, av ingen annan anledning än att han luktar gott, så kopplar han på den andra vågen. Hjärtnoterna. Lavendel som lugnar och försäkrar att allt är okej, men sedan grovt sensuella grejor som kryddor. Massor av kryddor: nejlika, koriander, kanel och något nötigt. Känslorna av trygghet, barndomens stabila mansgestalter och allt det där fladdrar förbi. Ska vi oroa oss? Nej, svarar basnoterna och försäkrar med varm och lugn sandalwood, ekmossa och cedar, världens kanske mest maskulina trädoft.

Men jag vet inte jag. Oroa oss kanske vi ska i alla fall. Armani Pour Homme är en doft för kontrollerande och beräknande människor. Och något sådant kan vara ack så förföriskt.

Armani Eau Pour Homme kostar 695 kr för 50 ml.

_Caroline Hainer

4 Kommentarer

2013.03.11 14:08

Blicken inåt

Går emot alla tidigare principer och langar upp en bild på mig själv här. Det är från programmet Tv-cirkeln som går ikväll kl. 22.45 och där jag misstänker att jag kanske förlorar en del av er som vänner eftersom jag är med eftersom jag är skeptisk mot tv-serien Girls som ju behandlas i TV-cirkeln.

Men jag vill ändå rikta uppmärksamheten mot den beige paletten här. Icke-skimrande bronzer på kinderna, beige gloss på läpparna och jordiga toner på ögonlocken. (Jag har brunt nagellack också men det syns inte i denna bild). Jag ber att få påpeka att dels är nudes och beige toner på ingång och dels ska de aldrig, aldrig misstas för tråkiga.

Varför är detta viktigt?

Det är det inte. Men det är i viss mån intressant eftersom beige inte får den cred den förtjänar som färg. Greige-hajp till trots. Plus att jag ser detta som en gyllene chans att försvara/hylla den beige färgskalan.

För faktum är ju att vårpaletter i nio fall av tio fokuserar på pasteller. Och det är det många som gör även i år (YSL Armani, Estée Lauder och Lancôme till exempel). Alltid pasteller, alltid färger som förknippas med syrén, tuggummi, ballonger och pioner. Alla trevliga, positiva saker som hör våren till. Alltid är det så.

Men förvånansvärt många visar också fina beige och nudes – fast utan att riktigt skylta med det. Som Diors Cheire Bow, som framställs som pudrig och rosa (och visst har den inslag av det också, i synnerhet bland rougen) men som har underbara nude-toner bland till exempel skuggorna. Även Armani gör misstaget (tycker jag) att fokusera på pastellinslagen i dessa annars så felfria nudepaletter.

Endast Chanel håller sig närmast sanningen. I deras vårkollektion finns underbara nudes och rosa nyanser. Man har inte döpt den till något som avslöjar någonting om denna inriktning. Kollektionen heter Printemps Précieux (“dyrbara vår”) och trycker mer på puderrosa än beige. Ja, en anledning är ju förstås att några av läppstiften går i korall och rosa. Så visst, ett par pastelliga inslag. Tillsammans med pudrigt rosa rouge.

Men det främsta skälet till att absolut inget märke går ut med att ha en grym beige kollektion tror jag faktiskt är att beige förknippas med höst, färglöshet och det absolut fantasilösaste.

För nog har man, i alla fall på Chanels håll, insett den beige palettens värde hos kunden – man släpper ju samtidigt också Les Beiges, vackra, matta bronzerpuder. Pasteller har något mer optimistiskt och glatt över sig, visst. Det är positivt laddat. Medan beige används fortfarande som beskrivning av något mer färglöst.

Synd, eftersom beige inte bara är en kanonnyans att ta till när dagarna är färgglada men huden fortfarande blek, utan också en palett som tar fram ens egna färger mer än någon annan. Färglös? Bara missförstådd. Beige är den hårdast arbetande färgen i hela färgvärlden. Beige kliver åt sidan så att alla andra färger kan få komma fram. Vad har beige för det? Ingenting. Uppenbarligen.

PS. Bra bronzer-rouge utan skimmer finns hos MAC, bra beige läppstift hos Chanel och bra jordiga ögonskuggor hos Dior.

_Caroline Hainer

7 Kommentarer

2013.03.05 18:11

Shiseido-alert!

Åhléns City säljer ut alla sina Shiseido-produkter till halva priset! Passa på att handla en Benefiance Extra Creamy Cleansing foam till bra pris. Säljs i vanliga fall för närmare fem hundra.

Utförsäljningen pågår under mars. Start idag!

_Caroline Hainer

2 Kommentarer

2013.03.01 13:52

Frågelådan: REN, vatten och tuggummi

Undrar om du har någon erfarenhet av hudvårdsmärkena REN och Akademikliniken? Funderar på att köpa några av deras produkter för torr hy men tvekar bl.a. pga priset är lite i överkant.

Akademiklinikens produkter vet jag för lite om för att uttala mig. De produkter jag provat (rengöring, toner, dagkräm, nattkräm) har inte imponerat särskilt på mig men jag har för lite på benen för att döma ut dem.
REN har jättebehagliga, väldoftande hudvårdsprodukter och fina oljor men för ansiktsprodukter skulle jag lägga mina dyra slantar på någonting annat, till exempel Super Rescue från Clinique (495 kr) eller Moisture Boost från Paula’s Choice (249 kr). Om du inte insisterar på REN förstås, i så fall skulle jag satsa på Mayday, Mayday Rescue Balm.

Trivia förresten:
a) märket REN skapades av två uttråkade dudes i reklambranschen.
b) Den här reklamfilmen har orsakat lite kontroverser här och var.

Hej, jag måste fråga om den här kajalpennan du skrivit så bra om. Jag har förstått att den är vattenfast, men håller den för typ värme/fet hy? Känns som jag provat alla kajalpennor som är vattenfasta, men de liksom smälter bara ändå.

Ja, det är ett problem. Skulle säga att i smältbarhet ligger YSLs vattenfasta ögonpennor snäppet bättre. De är mjuka, nästan kladdiga och kan därför hamna mitt i ögonlobslinjen om man tenderar att glansa till på ögonlocket. MEN med rätt underlag dvs en puderögonskugga, så sitter de faktiskt imponerande bra.

Tack för en jävligt bra blogg. Jag är på jakt efter en ny parfym, hoppas att du kan tipsa mig – Jag gillar dofter som är lite pudriga, en nyans av bubbelgum blandat med mystik och krydda. Har Alien av Therry Mugler på vinter men har ingen sommar/vår parfym. Gillar breath of god av lush. Keiko M.s loukohoum tex (dock för mkt mandel i den). Please help!

Angel? Om du ändå är inne på Thierry Mugler. Vill du vara wild and crazy kan du prova One Million av Paco Rabanne. Där finns både krydda och tuggummi. Faktiskt. Räknas som herrparfym men skit i det.

Jag har mycket akne, fet hud med överdriven talgproduktion och har provat med mesta, men ingenting hjälper. Jag är dessutom känslig mot parfym i hudprodukter så behöver någonting skonsamt men som ändå förebygger mina problem. Akne är ju hormonellt så om utvärtes rengöring ens hjälper börjar jag tvivla på efter år av olika produkter. Har du några tips?

Det är supertrist att känna att “ingenting hjälper”. När det är hormonellt är det ju svårare men med rengöring kan du se till att det i alla fall inte blir värre. Sedan tror jag på a-vitamin för att balansera din sebumproduktion, och något oljeabsorberande dagtid för att matta till. Här är några ytterligare förslag. Har du råd kan det vara värt ett besök hos en hudvårdsterapeut. Är du helt förtvivlad, och det kan man vara, så fråga doktorn om behandling med Roaccutan som en absolut sista utväg (ger biverkningar).

Taggar: , ,

_Caroline Hainer

18 Kommentarer

2013.02.21 17:04