Skönhet

Sol i hjärta, sol i sinne

Fresh-Sugar-Petal-Lip-Treatment

Fuktigheten här alltså. Det är som att gå runt i en ångbastu. Men min hud verkar gilla det även om håret tjurar och frizzar sig i protest. Whatever, jag har det ändå uppsatt. Av värmeskäl såklart.
Inser att detta extremväder är perfekt för att testa olika vattenfasta produkter i. Olika creme rouge har funkat okej, till exempel Chanels. Och Perversion-mascaran från Urban Decay håller sig i stort sett på plats. Men oftast kör jag inte makeup alls. Det är ingen idé.
Däremot kör jag läpprodukter med SPF. Mina favoriter kommer från Fresh. Jag älskar färgerna, de mjuka resultaten och den subtila känslan. Att de sedan smälter i värmen får man räkna med, kan inte tänka mig någon läpprodukt som inte gör det. Gloss möjligtvis. Köpte i alla fall den senaste kulör Tulip som är chockrosa. Jag passar inte ens i chockrosa eller cerise på läpparna. Jag har fel hudnyans. Men jag kan väl inte vara den enda som köper grejor bara för att man gillar märket? Eller?
Hur som helst. Nu är min samling lip balms från Fresh komplett igen och det är det viktigaste. Stor inre tillfredsställelse nu.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Alla dessa nudes

IMG_9970

Oklart vem som var först, kanske var det Bobbi Brown, men numera är paletten med nude-färger för ögonlocken en stapelvara. Urban Decays NAKED-paletter sägs vara de mest sålda. Och varför inte, skuggorna sitter bra och är härliga. Speciellt om man har ett öppet sinne gentemot glitter och skimmer. Nu kommer de dessutom ut med ytterligare ett tillskott: Smoky, som tar ett steg på den vilda sidan och går mot, precis, smokey eye det vitt säga lite mörkare färgskala.
Samtidigt låter sig Bobbi Brown, drottningen av nude, sig inspireras av kvällssolen i amerikanska Telluride och fixar en palett. Lite för många extrema glitteralternativ för min smak. Jag har inget emot skimmer men glitter.
Och så kommer By Terry och levererar en lite mer konstnärlig variant av nude. Grå och rosa? Tja, varför inte. I kombination med till exempel brunt då.
Tankarna kring detta går ungefär så här: eftersom NAKED-paletterna säljer så otroligt bra är det väl inte helt otänkbart att konkurrerande märken tänker ”vi gör också en palett med nudes!”. Eller så är det så att den allmänna efterfrågan på ögonskuggor rör sig i de hudfärgade, diskreta domänerna. I alla fall i väst.
Och vilken är då bäst? Till kvalitet sett så känns de väldigt likvärdiga även om jag tycker att UDs kanske sitter något bättre än BBs. UDs är också valet för den som inte har något emot lite skimmer medan BB erbjuden helmatt men samtidigt vansinnesglittrigt. By Terry håller sig till matt men skevar å andra sidan till färgerna lite, lite grann.

Caroline Hainer

Skönhet

Den avskalade skönheten och glittret

Miami sky

Här är utsikten från mitt fönster. Miami skyline i något slags begynnande kvällsoväder. Det har varit kärlek från första Miami-ögonkastet för min del. Staden levererar och bara fortsätter leverera. Att man sedan går runt och totalt smälter bort i värmen är en annan grej. Men jag har börjat uppskatta det, på ett sätt. Man slutar sminka sig. Man accepterar. Det känns renande. Alla lever på samma premisser (även om det tycks mig som om jag svettas mer än alla andra jag möter). Alla utsätter håret för samma fuktbomb. Det finns något befriande i detta.

Säkert inbillar jag mig men jag tycker min hud ser renare, klarare och gladare ut redan. Jag har bränt mig lite på näsan, fast jag (såklart) har solskydd. Men dels är det över 30C och dels rinner solskyddet bort hela tiden. Plus att jag bränner mig superlätt, bara jag tittar upp mot himlen en stund i maj blir jag röd. Sist jag svettades på det här sättet spelade jag tennis. Jag bär en flaska Anthelios i väskan. Har stor respekt för deras solskydd. Men måste nu alltså bli ännu bättre på att konstant smörja in mig.

På grund av jetlag vaknade jag tidigt igår, var ute ur huset vid åtta. Gatorna var ljusa och varma men tomma. De jag mötte joggade. Brunbrända, deffade och lättklädda.
Jag strosade omkring, blev gladare och gladare, kände solens värme liksom tränga sig in i mitt humör. Pastellfärgade hus. Havet som glittrar. Frukostätande människor i hatt. Själen tinar.

Åt en bagel och en skål med frukt. Då och då kände jag lätt på armen och konstaterade att den var våt. Konstant. Jag ska köpa en liten näsduk eller handduk av något slag att ha i väskan och torka ansiktet med. Jag har en tunn, vit skjorta på mig. Det känns så oerhört rätt. Jag älskar känslan av att vara upptäcktsresande.

Caroline Hainer

Skönhet

Det oväsentliga

hm-beauty-lips

Jag borde vara exalterad över H&Ms nya skönhetslinje, jag vet. Jag borde vara exalterad över massor av saker. Som att jag åker till Miami i övermorgon. Som att tropiska små orkaner och smaken av kubansk mat stundar.
Men energin går åt till annat, till att hålla huvudet rätt upp och till att inte sjunka ihop till en hög. Till att tygla det oroliga och onda i magtrakten och det pressande, tryckande över bröstet.
Jag struntar i sminket idag. Jag bryr mig inte. Jag fokuserar på parfymen istället. Balenciaga Paris. Den ömma violen. En gång för länge sedan hade jag en beau som ägde en flaska Grey Flannel. Också den violbaserad, men torrare, djupare. Inte lika skör som Paris. Men det hände att vi tog på oss våra respektive violparfymer och kände hur de skapade ett matchande band hos oss. His and hers.
Men det var länge sedan nu.
Och också då kände jag det oroliga fladdret i magtrakten och det pressande och tryckande över bröstet. Så jag har ju varit här förut, menar jag. Och sett det försvinna mot horisonten. Sakta, sakta.
Men vilken klen tröst det är. När stormarna härjar i bröstet och hjärtat. En så tunn och klen tröst. Men också den enda jag har just nu.

Caroline Hainer

Skönhet

Det ledsna hjärtat

L'heure
Den här känslan är mer än bekant, tyvärr. Känslan av brustna förhoppningar, att bli lämnad och försöka samla ihop det som är kvar av de krossade känslorna.
Jag tänker på violen, med sina hjärtformade och späda blad. Och på den sköra doften Iris. Guerlains L’Heure Bleue är alltid det uppenbara valet, melankoli översatt till doft.
Ja, visst kanske man skulle lämna flaskan med den känslosamma doften och istället peppa dig med energifyllda dofter som Gucci Rush eller Marc Jacobs Daisy. Men jag är inte där ännu. Jag är i stadiet då jag inte begriper hur människor kan gå runt i solskenet med ett leende på läpparna, hur de ens kan gå runt alls. Och inte bara ligga raklång på soffan och översköljas av de hemskaste känslorna av alla: övergivenheten, det förlorade hoppet och det absoluta slutet.

Caroline Hainer