Skönhet

Mäktiga dofter

flakon_fleurissimo_75ml_originalEnligt ryktet var det parfymen som avslöjade Marie Antoinette när hon försökte rymma under den franska revolutionen. Ingen hade råd med sådana extravaganser annat än monarkerna och adeln. Busted!
Sant eller inte så kvarstår ju faktumet att parfymen avslöjar oss på ett eller annat sätt. Den säger någonting om vår personlighet. Eller i alla fall så vill vi gärna att det ska vara så. Och i många fall tycker jag att det stämmer. Särskilt intressant tycker jag att det är att syna maktdofter i sömmarna. Eller makthavare och deras doftval. Tydligen bar JFK Old Spice till vardags och Creeds Vetiver i mer uppklädda sammanhang. Går helt hand i hand med hans image tycker jag. Old Spice, en riktigt demokratisk parfym (alla har råd med den) och så Creed, en dyr, klassiskt manlig parfym för män som vill vara män i kostym.
Hans fru, Jackie, körde förstås på klassiskt damigt. Hade vi väntat oss någonting annat? Chanel No. 5, Guerlain Jicky och Creed Fleurissimo. Lika tidlöst som en dräkt. Lika damigt som en ärmlös, figursydd klänning. Och så passande att frun också har en Creed-favorit precis som maken.

Den extremblommiga Fleurissimo, förresten (som för övrigt skapdes till Grace Kellys ära) ska tydligen vara Storbritanniens drottning Elizabeth IIs favorit medan Margaret Thatcher bar hyperengelska Penthaligon’s Bluebell som doftar konservativ blåklocka. Blått var ju för övrigt inte bara partifärgen för Thatcher utan också hennes personliga favoritfärg vad gäller färg på plagg. Så det är väl bara naturligt att hon föll för en blå doft också. Nu undrar jag bara vad våra egna, svenska politiker har för favoritdofter. Om några.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Drömmen om skogen, trädet, hemmet

05_Chanel-Les-Exclusifs-Sycomore_Knock-on-wood

Egentligen är det väl lite orättvist att skriva om en produkt som inte går att köpa i Sverige. Men ni läsare är väl en berest skara? Jag tänker mig att ni flänger runt i Europa titt som tätt och under någon av dessa resor kanske ni känner för att låta doftsinnet flyta iväg till en lummig skogsglänta full av nobla, i det närmaste aristokratiska gröna, rakryggade vetivertgräset. Prova Sycomore från Chanels lyxkollektion Les Exclusif. Den är dyr, kostar över tusen spänn men har imponerande ”lasting power”, alltså den stannar kvar på huden länge, den är oerhört vacker, ytterst unisex och tilltalar, med största säkerhet, i stort sett alla.

Den mest dominanta doftnoten är vetivert, den där buskiga, gröna gräsbusken man så ofta ser ”utomlands”. Den doftar mossigt, jordigt och enligt Bhagavad-gita ska man utöva yoga på vertivertgräs. Det är lugnande och ytterst jordnära. Sycomore är uppbyggd kring förstklassig vertivert, det är dess själva hjärta. Och runt omkring gräset dansar sandalträ, cypresser och enbär i en fruktsam, grön dans. Själv tycker jag att det finns med bark och nöt i blandningen också men det är nog en högst subjektiv fantasi, jag älskar dofter som framkallar bilder av milda, förlåtande, susande skogar. Som liten drömde jag om att få vara en ekorre i Det susar i säven-skogen, och bo i ett litet hål högt uppe i ett träd. Det drömmer jag väl fortfarande om, i viss mån. Det känns som det ultimata lugnet. Och Sycomore tar mig dit.

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan: geleyeliner, sömnproblem och tunga violer

vintage-guerlain-ad

Jag älskar geleyeliner, men avskyr när den blir kakig och stel. Men! För en tid sedan fick jag höra av en makeupartist att ett bra trick för att återställa konsistensen på sin geleyeliner när den liksom torkat ihop är att antingen gröpa ur den ur sin burk, spatla upp i en sked och hålla en tändare under så att den smälter, sedan hälla tillbaka den ner i den rengjorda orginalburken och låta stelna. Alternativt köra hela burken i micron på låg effekt tills formulan smält och sedan låta stelna. Nå, allting gott so far. Häromdagen var jag dock på Bobbi Brown och pratade med en tjej som jobbade där. Skulle handla mig en ny mycket snygg lila geleyeliner och frågade henne då om detta jag hört. Hon blev närmast chockad och sa att det är absolut inte en bra idé ”med tanke på bakterierna”. Skamset lommade jag hem och och funderade på saken. Kan du berätta hur detta funkar? Är det helt förkastligt att smälta ner produkter på detta sätt? Eller är det ett smart drag som förlänger hållbarheten?

Förkastligt är det väl inte men väl onödigt? Med tanke på allt tidskrävande jobb du måste lägga ned. Prova att lägga den på elementet hemma en liten stund, eller investera i en bra geleyeliner som inte torkar. MACs Fluidline är legendarisk.

En doft för att somna och sova gott om natten-finns den? Jag har testat hela min samling, även Etro Heliotrope som jag fick tips om utan effekt. Ditt tips?

Standardtipset vad gäller avslappnande dofter är lavendel. Men själv tycker jag att doften av gröna örter kan ha en ännu mer lugnande effekt. Det kan bero på associationerna till trevliga middagar som får ta tid, en doft av utlandsresor och allt sånt men jag tycker murrigt, mörkgröna dofter stillar kvällsstunden. Tänker mig också att du inte ska hänga upp din avslappning på enbart en doft utan skapa en liten ritual kring sänggåendet där doften mycket väl kan ingå men inte utesluta annat. Ett bad med tallbarsdoftande badskum (brukar finnas på närmaste ICA) skulle kunna börja det hela, ett doftljus med gröna örter vara nästa steg och sen kanske lavendeldoft på kudden medan du till exempel gör en avslappningsövning.

Jag bär Balenciaga Paris i stort sett varje dag och älskar den till döds, men vill ha tag på en tyngre doft för de där kvällarna då man bara vill dofta mörkt och kraftigt. Viol är alltså storfavoriten men varken L’Heure Bleue, Insolence eller Angel funkar på mig (Angel luktar tigerbalsam på min kropp!) och jag börjar ta slut på idéer om var jag ska börja leta. Lakrits är en annan doft jag tycker mycket om. Bar Shalimar titt som tätt förut men har tröttnat helt och är mer intresserad av att hitta en kraftig och mörk blommig doft. Har du något tips på vart jag ska börja leta?

Aprés L’Ondée? Som L’Heure Bleue men med lite mer drag i. J’Aime la Nuit från La Perla har Shalimar Light-drag. Även Sensuous Noir från Estée Lauder.

Caroline Hainer

Skönhet

Stjärnglans

Soaps_2613484a
Brittiska varuhuskedjan Marks & Spencer har en hel drös med beauty-grejor som rider på Downton Abbeys storhet. De har Downton Abbey-tvålar, Downton Abbey-doftljus och – här är det bästa – Downton Abbey-lipgloss. Det sistnämnda är helt klart det underbaraste i detta eftersom bara tanken på att Lady Mary skulle ta upp en lipgloss ur sin handgjorda, paljettbeströdda lilla aftonväska är hyfsat skrattretande.
Men det är inte poängen. Poängen här är att jag visserligen är beautybloggare här på Fifty men jag är också film- och tv-skribent. Hela idén med merchandising som marknadsföring och pengaroffande kring en film är ett fenomen som bara växer, från att ha varit något som bara hört superhjältefilmerna och Disneyfilmerna  till, för att senare övergå till trilogierna (Sagan om Ringen, Twilight tc) och sedan de enorma supersatningarna på hela serier (Harry Potter). Det är helt enkelt det mest lukrativa sättet för filmstudiorna att håva in pengar när själva biobesökandet går nedåt (till förmån för biotittande hemma i soffan).
Men att man också börjar merchandisa kring tv-serier är kul. Inget nytt, det har funnits allt från Seinfeld-muggar till True Blood-kalendrar länge, MEN att göra det till en livsstil känns nytt. Med, säg, en True Blood-tröja kan man visa att man hejar på Eric och inte Bill eller bara signalera att man följer en viss tv-serie, säg till om du vill snacka shapeshifters med mig. En specialbox av tv-serien Sex and the City visar att man är ett fan. Men att omge sig med merch som faktiskt har med ens leverne att göra är intressant. Låt ditt hem, inte bara din överkropp, ikläda sig (den påhittade) atmosfären från tv. Låt ditt hem dofta som (en påhittad) herrgård. Och – i kölvattnet av kändisparfymer och andra falska intimitetsförsök – låt ditt utseende låtsas vara aristokratiskt.

Caroline Hainer

Skönhet

Cowshed – från engelska vischan till ditt badrum

cowshed-body-lotions

Goda nyheter för alla doftberoende anglofiler där ute! Brittiska Cowshed har kommit till Sverige. ”Vi anser fortfarande att det finns få saker i livet som är bättre än en engelsk lantlig trädgård” är budskapet som möter besökaren på deras hemsida. Jag är givetvis inte sen att hålla med, jag älskar fin lavendel och blygsamma rosor as much as the next girl (förlåt anglicismer, är i LA för tillfället) och har en speciell plats i mitt hjärta för märken som uppvisar lite humor. Som Cowshed gör genom att kategorisera sina produkter efter ”mood”, alltså humör. Är jag tjurig, trött, lat, vild eller faktiskt sugen på lite rajtan tajtan?
Detta, tycker jag, är ett uppfriskande sätt att använda sig av aromaterapitankarna om att doft kan påverka humöret (vilket det givetvis kan. Tänk på doften av en nybakad kanelbulle och gör det nu) utan att för den sakens skull hävda dess absoluta vetenskap utan snarare leka med tanken. Lavendel för att stilla sinnet efter en jäktig dag, och lite kryddig ros för de kvällar man känner sig sådär lite extra allt.
Cowshed går också 360 grader och erbjuder lotion och olika former av shower gels i samma serie men också parfymoljor och doftljus vilket gör tanken om att omge sig av en speciell doft, för ett speciellt ändamål, mer seriös. Essentiella oljor och en hyfsat ekologisk-men-inte-hela-vägen gör att dofterna är riktigt bra, inte för syntetiska i känslan och heller inte för starka eller uppenbara. Att märket också är hippa (jo men faktiskt) hotellkedjan SoHo Houses officiella gör det inte sämre.

Caroline Hainer