
Jag tar tillfället i akt och intervjuar mig själv. Jag inser nämligen att vi aldrig blivit ordentligt presenterade för varandra. Visst, vi känner väl varann vid det här laget men faktum kvarstår ändå – varför ska du bry dig om vad jag skriver, när du inte ens vet vem jag är. Fredagsintervjun idag är därför med en doftbloggare. Jag själv.
Caroline, du skriver om dofter en hel del. Har du en extra bra näsa för sånt?
- Nej. Extra bra fantasi möjligtvis.
Varför skriver du om doft?
- Jag skriver inte bara om doft, men det har blivit mer och mer sånt för att jag tycker inte att det finns så många som skriver om doft på det sätt jag vill läsa om det. Det kan låta förmätet, jag menar det inte så, utan det handlar mer om att doft inte är ett särskilt prioriterat ämne att skriva fördjupande eller analyserande om. Det gäller skönhet också, i viss mån.
Hur började du skriva om doft och skönhet då?
- Genom att jag slutade skriva om film och teve. Jag har varit frilansskribent i hundra år, eller i alla fall tio. Mest har jag skrivit om populärkultur men jag har alltid varit intresserad av skönhet. Både som populärkulturellt fenomen och av personliga skäl, på grund av min otacksamma problemhud.
Du ser inte ut att ha så dålig hy?
- Inte nu längre eftersom jag tagit reda på vad som funkar och inte. Jag har läst allt jag kommit över, intervjuat hudläkare och terapeuter och helt enkelt lärt mig hur huden fungerar. Typ. Jag är på min hud som en ilsken vakthund. Minsta lilla tecken på problem – app, app, app – så blir det insatsstyrkor direkt.
Vad är det viktigaste du lärt dig då?
- Att du inte nödvändigtvis får det du betalar för.
Nåt mer konkret gärna?
- A-vitamin är rena universalmedlet, man kan aldrig få för mycket fukt däremot för mycket fett. Att färga ögonfransarna är så värt det och var snål med att skölja ur allt balsam ur håret, jag brukar försöka låta lite sitta kvar.
Varför har du aldrig bilder på dig själv i bloggen, som läsare vill man ju kanske se hur du ser ut?
- Dels så tycker jag inte, på allvar alltså, att bloggen handlar om hur jag ser ut. Mer om skönhet och doft i lite vidare bemärkelse och dels…
Men kom igen nu…
- Ja, jag erkänner. Det låter sjukt pretentiöst. Men jag är väl inte så intresserad av att ha en “dagens outfit”-blogg då fast med smink. Jag överlåter det med varm hand till andra som är bättre på sånt och mer bekväma framför kameran och med sitt utseende.
Hur ser dina sminkvanor ut?
- Känner mig naken utan. Försöker gå ifrån foundation och nöja mig med lite concealer här och var och kanske aningen puder. Har insett att man – eller jag – ser bättre ut utan underlagskräm faktiskt. Håller mig gärna till naturliga, bruna, varma, bronziga färgskalor och önskar att jag kände mig mer bekväm med läppstift för att matcha det hela.
Har du några favoritprodukter?
- Många. Ögonbrynspenna tycker jag är ett måste, oavsett vad man har för bryn, och ögonfransböjare. Min kommer från Shu Uemura. Jag gillar Creamblend Blush från MAC, den ger en fin, naturlig glow. Estée Lauders Pure Color Illuminating Powder Gelee är också en favorit för lite skimmer på kindbenen. Är också ett stort fan av välmanikyrerade naglar, det förlåter det mesta, både rufsigt hår och slafsiga kläder.
Vad har du för favoritparfym?
- Är svag för det mesta från Guerlain. Och föredrar i regel lila och gröna dofter.
Vad har du på dig idag?
- Den superlila Balenciagadoften, faktiskt. Mjuk, diskret, lite hemlig. Det är en sån dag idag.
2012.01.20 15:21
Idag är en sån där då jag lyssnar på Wicked Game och drar upp axlarna och borrar ned händerna djupt i jackfickorna.
Jag som trodde…
Han som sa…
Jag kan inte dofta citrus eller nåt idag, det måste bli vemod. Jag tar L’Heure Bleue. Darrande viol. Tillbakaryggande iris. Mössan neddragen långt ned över öronen. Chris Isaak sjunger för mig om hur det känns att om än bara för en sekund luras att tro…att det fanns något där.
Det är kallt i luften, fingrarna är frusna.
Å andra sidan vill en del av mig sträcka på ryggen och gå stolt fram över gatan. Nähä, men det är väl din förlust då. Anamma min kloka väns Eriks råd “sätt dig själv i respekt, för fan!”.
Jag är vad jag är, och det var väl tråkigt att du inte vill ha mig så.
En del av mig vill därför måla en extra snygg eyeliner idag, lång och tjock. YSL har en i burk som sitter hela dagen och som måste målas på med en liten pensel. Lyxen, tiden. Det ändå tillfredsställande i att vissa klarar det, andra inte. Man erövrar en sådan eyeliner, man får den inte. Men jag klarar det, jag kan göra en fin båge.
Jag ska ha rött läppstift också. Jag vet att jag klär i det. Alltså, jag vet det. Det är inget smickersnack eller så. Min bleka hy och rödlätta hår gör att röda läppstift som drar mot orange är perfekt för mig, men jag vågar sällan ha det. vada vågar? Jo, men rött läppstift kräver också en del. Det förbiser man så ofta. Men det är väl som tajta badbyxor, det vågar väl inte alla män ha? (Och inte alla män ska ha det heller, herregud). Jag borde ha det idag, visa vad jag vågar, vem jag kan vara, vem han missar…
En del av mig vill det.
Den andra vill bara måla ögonen riktigt svarta och försvinna in i den blå vinterdimman tills det blir varmare i både luften och hjärtat.
2012.01.18 09:58
Listan på parfym och makeup som inte finns i Sverige men som borde kan göras lång. Förutom Tom Ford makeup så längtar jag efter Bobbi Brown och NARS. Och vad gäller parfym vill jag att någon tar in Michael Kors. Genast. Hans parfymer är faktiskt helt splendid, speciellt den självbetitlade och den som heter Gold.
Båda förlitar sig på tuberos, en vit blomma som luktar precis så. Alltså precis som man föreställer sig att en vit blomma doftar. Tänk orkidé, jasmin, liljekonvalj…nog finns det en gemensam doftnämnare hos dem?
Tuberos är kanske lite extra speciell. Inte bara är det en av de absolut mest klassiska doftblommorna, den är också väldigt svår att odla och komplicerad att omvandla till doftolja (det krävs dubbelt så många tuberosblommor som jasminblommor för att få fram samma mängd olja. Till ett gram absolut krävs sex kilo tuberos). Alltså är den dessutom dyr och hyfsat sällsynt. Men den doftar såklart gudomligt. Den är besläktad med jasminen men har inte det tunga, stickande draget. Den skulle istället mycket väl kunna vara själva definitionen på en sensuell blomdoft. Man vill bara omvandla sig till en humla när man doftar på den, och leta tuberosnektar i resten av sitt liv. Sötare, definitivt, men också kryddigare. Tänk ylang-ylang, tänk hyacint.
Vad gör man då, när det är så dyrt och galet jobbigt att framställa tuberos? Man tillverkar syntetisk tuberos såklart. Visst, det duger fint, men om man, som Michael Kors, vill göra en grej av lyx och exklusivitet så bör man naturligtvis sikta på parfym med äkta vara. Som Michael Kors. Vill du känna hur tuberos-parfym luktar? Prova Fracas från Piguet (finns på NK i Stockholm), Do Son från Diptyque eller Tubereuse från L’Artisan.
Och när du doftar, tänk då på detta oerhört poetiska fakta som nästan ger mig tårar i ögonen: tuberosen blommar bara om natten.
2012.01.17 11:36
Just det, nariga händer var det ja. Torra vinterhänder, jag fick en fråga om det. Om hur man blir av med dem.
Visst, “smörj in dem” är ett svar men det är inte det fullständiga svaret. Speciellt inte om man – såklart – gör det så ofta man kan och händerna ändå inte känns fullt värdiga att klappa en kind med.
Gör så här, vännen. Ta en mild scrub. Har du ingen så blanda till en av olja och socker. Blöt dina händer ordentligt, eller kör i samband med dusch eller bad. Skrubba fint (var snäll! Inte skrubba aggressivt, händerna är inte elaka mot dig, de är bara torra). Du kan gärna passa på att skrubba lite fint runt nagelbanden också, så att de får lite extra TLC.
Använd sedan en olja. Yes, box, en olja. Är det dagtid och du inte vill kladda ned tangentbordet på kontorets dator tar du givetvis en torr olja, är vi hemma och du ändå ska sitta framför teven och titta på Dowton Abbey innan du går och lägger dig kan du ta vilken olja som helst, i stort sett (mandelolja från Apoteket, Johnsons babyoil…) och är du riktigt illa däran så ta på dig handskar. Det låter “leprasjuk” om handskar men det är galet effektivt, du stänger in fettet och fukten, händerna har ingen chans, de måste ta emot.
Bonus: naglar älskar olja.
Du bör också se över dina handvanor. Diska med gummihandskar (det gör jag. Händerna luktar gammalt bildäck efteråt men nagellacket är intakt och händerna mjuka). Undvik tvål så mycket du kan. Självklart måste man tvätta sig men du måste kanske inte tvåla in händerna varje gång du tvättar dem? Smörj in dem så mycket du kan under dagen, det finns fuktkrämer som inte geggar. Satsa på en sådan (glycerin bör vara en av de första ingredienserna som listas i ingredienslistan). Och ha vantar när det blåser kallt!
Det kommer att bli bra.
2012.01.14 12:09
Även om jag inte är ett fan av rökelsedoft, patchouli eller alldeles för murrig mysk så kan jag ändå se tjusningen i kaliforniska Rich Hippies ekologiska parfymer.
Jag åker till Los Angeles så ofta jag kan och föredrar – i motsats till de allra flesta – LA framför San Francisco. Mycket har med hippies att göra, och hela området kring Haight/Ashbury luktar ungefär som de här parfymerna. Vill man uppleva något liknande i LA får man ta sig till Venice Beach och/eller hänga i närheten av Red Hot Chili Peppers. Jag håller mig gärna borta.
Men å andra sidan: parfymerna är helt naturliga och innehåller inga syntetiska ämnen. De är framtagna av växter, planter och örter och kommer i riktigt behändiga små roll-ons (du får en i handväskstorlek för 250 kr, vilket är billigare än till exempel Kiehl’s muskolja i samma utförande). De doftar dessutom koncentrerat och doften sitter i länge så ur den synpunkten är de extra ekologiska och värda en rekommendation.
Kan också uppskatta namnet. Flaskorna känns väldigt kaliforniska i sin rikemansbohemiska approach. Detta uppskattar jag och kan tänka mig att folk som Kate Hudson och andra rock-bohemer omfamnar dem som vore de utrotningshotade träd. Jag kom att tänka på dem eftersom någon för inte så länge sedan efterfrågade en parfym som doftar marijuana. Well, den rika hippien har en sådan. Extra plus eftersom den också, alltså, är gjord på enbart örter vilket banar för en autentisk dofttolkning? Och efterfrågan på ekologisk parfym ökar, det märker man och även om det inte är min påse, min typ av dofter, kan jag ändå se att de är välgjorda och välkomponerade vilket gör att de är värda att läggas på listan bland ekoalternativen. För den som vill dofta beach girl med salongsgjorda, solblekta slingor och en hyfsat hälsosamt, tillbakalutad livsfilosofi med en ton av murrigt café som serverar örtdrinkar.
2012.01.13 14:10
Av någon anledning har vi inte Jo Malone representerad i Sverige. Jag vet inte varför, kanske anser man att hennes parfymer är för pikanta och English lady för oss svenskar eller så vill hon hålla sig till en mer nischad publik.
Jo Malones dofter kan upplevas som just damiga, nästan konservativa, aningen starka men också väldigt tilltalande eftersom de ofta inte är så komplicerade. En stor doftingrediens – som apelsin – som dominerar doften. Hennes enkla förpackningar i gräddvitt och svart är ungefär lika komplicerade de med. What you see is what you get ungefär.
Därför är det överraskande och kul att hon inte bara hakar på trenden med “blåklocka” (tro mig, efter oud är blåklocka den nya doftvågen) utan gör det på ett helt oväntat sätt. Kolla de här kampanjfotona för Wild Bluebell. Underbart att se en parfymreklam som står ut, som inte anspelar på sex och som är riktigt talande för doften. Man riktigt känner blåklockans skogiga doft i de här Alice i Underlandet-inspirerade bilderna tycker jag. Tossig modell också! Fler borde ta efter hennes exempel.
2012.01.12 20:26

Hej. Jag har alltid haft en svaghet för gröna dofter och har varit en trogen användare av Kenzos Dìete. Men det har hänt något underligt, jag tycker helt plötsligt alldeles den är alldeles för citrusbetonad(?). Det har till och med blivit så att jag inte kan använda den längre. 
PS: Toppnoterna i en parfym försvinner snabbast, de är bara där för att locka oss. Har du provat Baudelaire på huden? Hur står sig dessa toppnoter där?
2012.01.10 14:11
En metafysisk doft är en doft som luktar som någonting man inte kan veta hur det luktar. Som sjöjungfrur till exempel. Eller den försvunna ön Atlantis.
Man kan ju gissa, men man vet inte. Jag tror till exempel att en sjöjungfru luktar ganska illa. Lite murket och mögligt. Men vad vet jag?
Nej, just det.
Profumum Roma har till exempel en typisk metafysisk doft som heter Victrix. Den doftar som “Rom för två tusen år sedan”. Det betyder rökelse från katedralerna, gröna lagerblad som växer vilt, furu och jord blandat med lite svettig krydda. Den är väldigt fin och maskulin, jag gillar den. Om Rom luktade såhär en gång i tiden vet vi förstås inte (jag skulle kanske också lagt till en del läder i blandningen, jag tänker mig att alla gick runt i Gladiator-wear) men det spelar ingen roll, det är storytellingen som är viktig.
För det är ju så – det är ett faktum – att luktsinnet är mer förknippat med minnen än vi tror, och mycket outforskat. Därför kan det göra mig uppriktigt besviken, närapå nedstämd, när en doft slentrianmässigt beskrivs som “modern”, “för den självständiga kvinnan” eller – i bästa fall – “som en sommardag” i tidningar eller reklamtexter.
Mitt luktsinne är alltså ett av de största luckorna in till mitt undermedvetna – och medvetna. Varför ska det inte få utmanas på samma sätt som mina andra sinnen? Jag får frågan ibland om jag har en bra näsa. Det tror jag inte att jag har, jag har nog en medelmåttig sådan. Men jag har bra fantasi, och associerar lätt. Så när något presenterar en doft för mig som luktar “som Rom för två tusen år sen” versus en som luktar “självständig kvinna som är både romantisk och elegant” så luktar jag ju alla gånger på den förra och skippar den senare.
2012.01.09 16:10
Att få sin favoritparfym att stanna kvar längre på kroppen är en av de eviga frågorna bland parfymbärare. Hur? Well, layering är ett sätt, att använda parfymoljor ett annat. Men frågan kvarstår…
Då kommer Guerlain in i leken. Luscious cream to Perfume ska förstärka och förlänga parfymens närvaro på kroppen, tydligen. Det är en lotion man smörjer in sig med innan man tar på sig sin parfym, på ställen som underarm, hals och nacke, var man nu brukar föredra att ha sin doft.
Tydligen är den lätt i konsistensen och dessutom fuktgivande. Den ska ha blommiga, pudriga och myskiga noter i sig för att dessa ska förstärkas i den parfym man använder, vilken det än må vara. Jag har inte testat och jag vet inte om den kommer till Sverige men BOY kommer jag att hålla utkik efter den. Den ska kosta runt 750 kr, tydligen, i England. Någon som ska till London snart?
Kanske jag själv, ju mer jag tänker på det.
2012.01.08 14:08
Det är inte bara nytt år, det är em ny tid för Fifty Scents också. Tidigare gjordes den här bloggen i samarbete med Saether, som distribuerar dofter från till exempel Chanel och mitt favorithus Guerlain till alla oss tacksamma parfymbärare.
Det samarbetet har upphört men tack vare popular demand (jag älskar er, mina fina läsare!) så är Fifty Scents kvar här på Rodeo ändå. Ingen har varit tacksammare och gladare än jag för Saethers parfymentusiasm och likaså är jag såklart lycklig över att det finns andra parfymintresserade därute som gör att jag får fortsätta blogga här.
Lite förändringar kommer att märkas, man kan tala om 100% Hainerisms, som mjukstartat redan med intervjun nedan. Mitt mission kommer ju alltid att vara att skriva om parfym och makeup från alla vinklar mellan skepsis och nyfikenhet. På just detta sätt och inget annat.
Hoppas att ni fortsätter att titta in. Ni är alltid välkomna.
2012.01.05 11:32