Någon som ser House of Cards? Amerikansk nyversion av en engelsk serie med makt, ambitioner och ännu mer makt i centrum. Både politisk och personlig makt. Det är en bra serie, en som tar tid och som låter sina karaktärer hålla på sig, inte visa alla sina sidor från början utan veckla ut sig som solfjädrar i mönster som man först inte uppfattar.
Jag såg ett avsnitt tidigare idag och har tänkt på maktdofter sedan dess. På i synnerhet vad Claire Underwood, huvudrollsinnehavarens fru skulle kunna ha för flaska i badrumsskåpet.
Eller, nej, för det första har hon inget badrumsskåp. Hon har ett elegant, minimalistiskt sminkbord med ett fåtal effektiva, dyra krämer så redan där får vi backa.
Claire Underwood spelas av Robin Wright som aldrig varit bättre. Hon fullkomligt osar kontroll. För det mesta kall sådan, även om mycket hon säger och gör är varmt och altruistiskt. Hon är chef för en välgörenhetsorganisation, till exempel, och bjuder över gäster som hon sedan underhåller med sådan perfekt grace. Till och med när hon springer sin dagliga löprunda är hon totalmedvetet kontrollerat. Inte ett hårstrå ligger fel. Gud som hon avskyr överraskningar.
Jag tror att hon äger en flaska från Carthusia, kanske Ligea. Själva namnet är poetiskt mäktigt i sig självt – Ligea hette en av de tre sjöjungfrur som försökte snärja Odysseus under hans resa på det stormande havet.
Doften är, som många andra italienska dofter, en älskvärt krävande historia. Så självklart självsäker. Vaddå, vem skulle det annars handla om? Tanken på att någon annan skulle kunna vara historiens mitt är för denna doft ganska osannolik. Istället är det den starka, lagom citrusberikade nektaren som är huvudrollsinnehavare här. Varma, pudriga noter som av någon anledning får mig att tänka på marmorgolv och marmorspelare. Det är väl något kungligt över det hela. Och sedan den friska, kontrollerade men ändå manipulerande söta doften av mandarin. Ligea är ett bra namn, flaskan är respektingivande elegant och doften en sådan man spontant niger inför.
2013.02.19 12:39
Traditionellt är det förstås blomsterparfymer som står för de mest romantiska dofterna. Men själv tycker jag att de lite mörkare, mer sensuella har en hel del att erbjuda i romantikväg och även de pudrigt gröna som har en frisk optimism över sig, inte olik en förälskelse.
I den försiktigt, blyga blomfamiljen tycker jag att Etiquette Bleue är en av de mest romantiska dofterna. Som en rodnande liten blomma, för blyg att titta upp och möta blicken hos den älskade. Ja men faktiskt, det är en doft som kräver den typen av bild. Lägg också till att den skapades åt Lady Blessington i gåva av greve D’Orsay på 1800-talet. Den hade inget namn, bara en blå etikett. Vad är mer romantiskt?
Finns hos Insanto för 570 kr.

Guerlains L’Heure Bleue är annars en parfym jag brukar förknippa med vemodiga kvällar, tung himmel och fukt i luften. Någonting darrande, någonting flämtande. Men den kan också stå för romantik. I alla fall en slags Oskuldens tid-romantik med raka ryggar och tillbakahållen längtan. Den doftar mjukt och lätt instängt, som en korsett. Lite anis i början och sedan viol, tuberose, nejlika och ros i en oskyldig explosion. Frédéric Malles Lipstick Rose är lite besläktad, inte i notväg men i känslan. Själva doften är såklart mer rosbaserad (en parantes men vilket fantastiskt namn på en parfym!). Den känns för mig som en tydlig doft i färg: rosa, aprikos, hudfärgad, chockrosa. Spektrumet däremellan. Som en len sammetspuff i en tung, guldig puderdosa.

Guerlian har ju också Shalimar förstås. En mer sensuell version av romantik. Mer iris, ambra och jasmin i ett svall av vanilj. Ja, svall. Kan köpas här till ett bra pris (408 kr).
I samma familj finns också Bulgaris Mon Jasmin Noir, Diors Dolce Vita och La Perlas J’Aime La Nuit. De där lite kryddiga, peppriga lila blommorna. Ett pärlhalsband mot ett solbränt nyckelben, hela den grejen. Mer undertryckt hetta, mer svepande rörelser och prasslet av satin. För den som klär sig i helsvart eller bara i färger som kan matchas med blodröda nyanser.

Och om man kan tänka sig att förlåta det lite banala i den så är Lagerfelds överromantiska Sun, Moon, Stars (i reklamen rider Daryl Hannah på en vit häst i månskenet. Så vi vet vad vi har att göra med här beträffande “överdrivet romantisk”) en kandidat. Jag kan känna en riktig längtan efter den ibland när himlen sänker sig över staden och man kollar upp mot taken och nästan tycker sig se något övernaturligt, typ vad som helst bara det är romantiskt och oförklarligt. Reklamen regisserades förresten av David Lynch.
2013.02.14 16:54

Jag blir mer och mer imponerad av Chanel.
Det ska inte komma som en jätteöverraskning, Chanel är ju en stor makeupjätte såklart. Ingen man bara glömmer bort. Men som jätte kan man ju också fortsätta ge ut “nyheter” varje månad, om man vill, utan att bry sig överdrivet mycket om kvalitén bara förpackningarna är vackra och logon klart synlig. Men Chanel sträcker sig över det och kommer faktiskt med inte bara nyheter i bemärkelsen nya färger utan nya, uppdaterade, ibland omvälvande små innovationer. Som Vitalumiére, en krämig foundation med överraskande tunn, utjämnande, halvtäckande finish (man hade ju gissat på heltäckande med tanke på den generösa konsistensen som känns i det närmaste som en concealer).
Och säga vad man vill om reklamfilmen för Chanel No. 5 men den blev utan tvekan förra årets mesta lanseringssnackis.
Tycker fortfarande att de inte riktigt är helt haj på ögonskuggorna ännu, där ligger till exempel Dior steget före med sina lättarbetade long-lasting skuggor. I ögonskuggeväg har Chanel mer gemensamt med YSLs, som också gör alldeles för torra produkter även om färgerna är topp. Med undantag för Chanels krämögonskuggor då, som jag skrivit om förut.
Men, och nu har det här utvecklats till ett sportreferat helt plötsligt, vad gäller övrig ögonmakeup så är oddsen riktigt, riktigt låga på Chanel. De är givna vinnare, med andra ord. Deras vattenfasta kajalpennor är mjuka och sitter bra. Deras mascaror har jag överlag helt charmats sönder av. Och nu kommer dessutom Le Volume de Chanel-mascarorna i ytterst vackra plommon och marin (330 kr). De ingår i vårlooken som i övrigt fokuserar på… pasteller. Det gör ju alla vårlooker, alltid, mer eller mindre men i Chanels fall är jag benägen att ursäkta dem eftersom Chanel är så mycket nudes, beiges och pasteller. De initierade trenden med nude-nagellacken, de har kört nude/svart-kombon på sina plagg i årtionden (känns det som) och vad är mer Chanel-lady än pastelliga nackellack, läppstift och rouge? Det skulle vara det Chanel-röda läppstiftet då men då pratar vi lady på kvällstid.
Nå. Den senaste, då alltså fullt logiska, produkten är givetvis Les Beiges. Kör man pasteller till våren, presenterar signaturröda läppstift och eleganta parfymer känns det som det fullt naturliga nästa steget att fokusera på de beiga nyanserna härnäst.
Och det har man alltså gjort. Les Beiges Healthy Glow Sheer Powder SPF15/PA++ är en hybrid mellan puder och bronzer fast utan skimmer. I fem olika nyanser, och ypperligt vacker förpackning säljs de från v. 13 för 545 kr och kommer med all sannolikhet att uppfattas som “för mörka” vid första anblicken men räds ej, jag har den tredje mörkaste nyansen (No. 30) och jag är blek. Resultatet blir en mattande beige som, i alla fall i mitt sinne, bara signalerar “Weekend på landet”.
2013.02.11 16:36
Vad bär man för parfym på sin releasefest?
Det är surrealistiskt nog att tänka att man ens ska ha en releasefest för sin bok, en typ av tillställning som man säkert bara har en gång i livet om man har riktig tur. Ungefär som ett bröllop.
Och visst kändes det som ett bröllop igår när vänner och bekanta strömmade ned till Tranans källare och gratulerade och hade med sig blommor. Helt fantastiskt. Och precis som på bröllop så hann jag såklart knappt prata med någon, bara le och sjuda av overklighetsdimensionen i det hela.
Vad vill man dofta på den potentiellt största kvällen i sitt liv? Jag är ju inte gift så jag har ingen erfarenhet av att vara huvudperson i en dag som fokuserar på mig och min framtida, gemensamma lycka. Det här är nog det närmaste jag kommit en sådan kväll. Jag visste ju att jag skulle hälsa på en massa folk också så parfymen kändes såklart viktig. Hm. Inget för lätt och anonymt ändå, citrus försvinner ju ändå efter en kvart. Inget för murrigt och starkt heller, det kommer att bli varmt där nere i källaren. Något personligt, men inget för tossigt…
Äh, varför krångla till det? Jag tar nåt vackert men med lite styrka i bara. Det här blir min kväll ändå, tänkte jag och sprayade på mig Bulgari Mon Jasmin Noir.
Jag (sällsynt bild på mig på bloggen) och Svenska Larm.

Böckerna förlaget tagit med sig sålde slut!

Lappar som satt uppe i lokalen, som alla syftar på lite olika grejer i boken. Min favorit är en som det står “Caroline! Du ljuger!” på. Förlaget har satt upp lappar lite överallt på stan och sa att många reagerat och “velat ge dem en örfil”. Men när de sett att det är reklam har de skrattat.

Alla dessa blommor jag har hemma nu! Vilken fin påminnelse om att gårdagen inte var på låtsas utan faktiskt hände.
2013.02.08 10:37
Först lite parfymhistoria och sen lite om själva doften då, ok?
I tidernas begynnelse, eller i alla fall i den moderna parfymindustrins begynnelse, så var läder och doft sammanlänkade. I parfymstaden Grasse där parfymindustrin som vi ser den i dag tog början tillverkade man först lädervaror. Som handskar. De oljade man in med extra väldoftande olja för att göra dem extra mjuka och fina.
Okej, det var barnversionen. Egentligen parfymerade man dem för att maskera andra, mer obehagliga dofter. På den här tiden, vi snackar 1700-tal, var lädertillverkligen inte lika raffinerad som nu så lädret luktade starkt av just läder men också kött, blod och tjära.
Detta, vänner, markerade början på den moderna parfymindustrin.
Bra, då var vi klara med det. Nu till doften. Det finns självklart massor och åter massor med läderdofter därute. Mjukt och nött läder, strävt, hardcore läder. Tunn skinnjacka, tjock och gnisslande läderfåtölj. Alla former av läder. Men just idag vill jag nog nämna Keiko Mecheris läderdoft Cuir Cordoba som är en jag har ögonen på (och funderar på att betala över tusen spänn för).
Den är lite av en “skin scent“, där lädertonen är av det mjuka, hudnära och subtila slaget. Inte så mycket hårt-arbetande-cowbow alltså utan helt i linje med en mjuk, tunn, parfymerad läderhandske. (Parfymhistoria!)
En lätt hjärtnot av lila blommor (iris och viol) mjukar till det hela och jag får verkligen bilden av en välbärgad 1700-talsgubbe eller perukklädd 1700-talslady (tänk Marie Antoinette) i huvudet. Blandingen av fint läder och darrande violer är det som gör det.
Men vänta, här finns lite värme och något murrigt också. Det är lite patchouli och sandalträ som kommer fram efter ett tag och sätter en lite mer manlig (och i viss mån sexuell) prägel på lädret. Vilket gör att bilden i mitt huvud ändras lite och jag tänker mer på en läderklädd hand som knäpper upp en korsett någonstans men det är säkert bara jag. Ber om ursäkt för denna barnförbjudna text. Vi kan säga handskprydd hand som drar fingret lite längs någons vrist istället, det är lugnt för mig. Så här i Fifty Shades-tider. Eller en älskvärd, lätt örfil om man är inne på sånt. Det är inte jag. Men jag är väldigt inne på spets, läder och siden i någon slags fantasikombination. Här får jag den på flaska.
Så: om detta är en bra doft? Detta är en fantastisk doft.
Finns på NK.
2013.02.01 09:56
Hej, jag är en 22-årig tjej som undrar om tjejer kan använda Ralph Lauren Polo Black? Jag har två parfymer som jag brukar använda (Gucci “Guilty” woman och Ralph Lauren “Ralph”) och jag har alltid gillat doften av Polo Black, jag verkligen stannar upp när jag känner den. Jag tänker att dofter inte egentligen är uppdelade man eller kvinna utan att man ska ta den som luktar gott men Polo Black luktar ju väldigt maskulint. Och så undrar jag om Polo Double Black finns i Sverige?
Hur tycker du jag ska göra?
Så vitt jag kan se finns inte Polo Double Black i Sverige men däremot, som du redan vet, Polo Black i snygg flaska. Den tycker jag självklart att du ska använda om du gillar den. Grattis till att du hittat en doft du tycker om, säger jag. Ja, den är maskulin men framför allt är den härligt kryddig och det kan damparfymer också vara. Gucci Guilty som du nämner är ju rätt stark och dominerande den med, så du har nog hittat någonting du gillar hos den typen av dofter. Ralph är ju mer fräsch, blommig och damig men fortfarande stark . Eller “loud” som man ofta säger om parfymer. När toppnoterna i Polo Black lagt sig kommer du att ha en varm, kryddig och fin bas på huden. Det passar alla i. Go for it.
Hej fifty! Har en doftrelaterad fråga till dig: är nästintill överdrivet kär i 4711, den gamla godingen. Problemet är bara att den inte sitter så länge och jag är på jakt efter någon liknande doft, har du något förslag?
Det är ju en typisk cologne och där får du ju den tunna, flyktiga citrusen som mycket riktigt försvinner snabbt. Sikta in dig på en EdP så ökar livslängden i alla fall lite grann. Men att citrusdofter försvinner ligger dessvärre ganska mycket i deras natur. Tyvärr. Men Eau de Guerlain är ett bra alternativ. Tom Fords Neroli Portofino är också lik 4711. De säljs i EdP dessutom så “lasting power” är längre. Men ingen av dem säljs ju dessvärre i Sverige. (Plus att Tom Ford kostar förolämpande mycket). Så där föreslår jag istället att du provar Aqua diParma Colonia eller ännu bättre Colonia Intensa och ser vad du tycker om den, eller Armani Eau de Pour Homme? De har det där bittra, lite sura citrus i sig. Fast varför inte prova Eau Sauvage? Om du ändå är inne på cologner…? Lite outside the box men ändå.
hej! ang ögoncreme,ved du om denna är bra?
Jag känner inte till den specifikt men är överlag imponerad med allt jag provat från Dr. Perricone faktiskt!
Jag önskar mig ett riktigt bra tips på en intressant herrdoft. Eller herrdoft och herrdoft, främst intressant. Har en brokig relation till parfym, som börjar nånstans med Dior Homme Intense vid 17 år, vidare till Tom Fords Black Orchid EDP (underskattad som lite märklig, något flamboyant kanske ska erkännas, unisex), vidare till Byredos fina Bal D’afrique som 21åring (såpass lätt att den fick appliceras på kläderna då den inte fastnade alls på huden, klar besvikelse för en EDP i övre prisklassen).
Efter ytterligare några turer med “märkesparfym” tröttnade jag lite och använder i skrivande stund Kiehl’s myskolja, varvat med en pacholiolja från min lokala Kinabutik (Margiela Untitled kan ju ta sig som “grön doft” i jämförelse). På lördag blir jag 23 och tänker att det är dags för nåt nytt. Nåt enkelt, lite annorlunda. Tack på förhand! /J
2013.01.30 23:03
Veckorna nu alltså. Två veckor kvar tills min bok kommer ut. Igår åkte jag fram och tillbaka till Malmö över dagen och gjorde/gav två intervjuer. Tåget gick sex på morgonen. Jag kan inte nog prisa Chanels vattenfasta mascara och Bobbi Browns Ink Liner (som jag till min fasa ser tagits bort ur sortimentet! Måste såklart återkomma med uppdatering om likvärdig snarast!) som höll hela dagen. Hjälteprodukter!
Efter den typen av dagar kör jag ansiktsscrub och sedan massivt med fukt innan sängdags. Det enda som hjälper.
Frågan om fuktkräm är en ständigt återkommande och jag önskar att jag hade liksom en enda superprodukt att rekommendera där. Men det är så olika för olika behov, olika tillfällen och allt det där. Men en bra, prisvärd kräm som jag tycker alla ska hålla utkik efter är fuktkrämen som Recipe for Men ger ut i samarbete med Apoteket. Hela den serien heter c/o Recipe for Men och består av tio hudvårdsprodukter. Riktat till män då, givetvis, men det finns ingen anledning för kvinnor att ignorera produkterna därför. Tvärtom, svenska Recipe for Men är i det närmaste unisex skulle jag säga. De har förresten en av de bästa deodoranterna jag vet i sitt sortiment. Effektiv, dryg, snabbtorkande och i stort sett totalt doftfri.
Multi-Function Moisturizer, som alltså kommer säljas på Apoteket från och med mitten av februari är en lätt fuktkräm med aloe vera (mjukgörande, fuktgivande), allantoin (lugnande) och e-vitamin (fuktbevarande, antioxidant). Gör jobbet och gör det snabbt. Kostar 149 kr.
Inget krångel.
Heja.
2013.01.29 23:11
Är jag konstig som inte sminkar av mig innan jag gymmar? Jag brukar träna direkt efter jobbet och då tja…då går man ju mest dit direkt. Finns det folk som sminkar av sig innan? Nu har jag sällan på mig mer än concealer+mascara+läppstift (och evt rouge), men … ändå?
Konstig är du inte, de flesta bryr sig inte om att ta bort sminket. Men att svettas med smink på, i en bakteriefylld och kvav miljö som gymmet, är trivsamt för alla former av hudtrubbel. När du svettas öppnas porerna, och om du har smink på dig så blir själva “detox-effekten” av svettningen inte lika stor eftersom sminket fyller upp porerna då.
Men detta löser man egentligen enkelt genom att köpa med sig makeup-wipes eller, om man inte tyckes sig märka av någon obehaglig bi-effekt av träningen, om man inte tränar så pass hårt att man svettas, bara tvätta av sig så snabbt efter träningen som möjligt innan den salta svetten, de öppna porerna och det upplösta sminket hunnit festa loss på hyn.
Hej Caroline. En konstig fråga i en skönhetsblogg men skulle vara kul att höra en kritisk åsikt om ett eget intresse. Behöver vi verkligen hudvårdsprodukter? Varför tar vi för givet att man behöver det? Ansiktet kan väl ta hand om sig själv? Jag har alltid antagit att man behöver produkter men efter att ha slutat använda något och rengör ansiktet bara med vatten har min hy klarat sig ganska bra (detta alltså under vinter). Jag har flera vänner och familjemedlemmar som aldrig använt några som helst produkter och förespråkar bara vatten deras ansikten är släta och rena. Motsägelsefullt nog är de i min krets som har flest produkter också de som har mest hudvårdsproblem. Kanske hade de problem redan innan eller kanske använder de fel produkter, men det är en observation jag gjort. Vad säger du?
Det finns tre faktorer som bestämmer hur din hy (och kropp) mår och ser ut. Det är arv, livsstil och miljö. Har man haft turen att som till exempel Shiloh Jolie-Pitt födas av två personer som scorat storvinsten i det genetiska lotteriet har man ju ett rejält försprång. Hon lär inte behöva bekymra sig om rynkor i samma takt som oss andra är min gissning. Antagligen inte om porös eller problematisk hy heller.
Att du har familjemedlemmar som aldrig (valt/behövt) använda hudvårdsprodukter skvallrar kanske också lite om detta, att du tillhör en familj som är lyckligt lottad rent genetiskt? Det är bara att gratulera och självklart ska man inte behöva ta till någonting om man inte upplever att man har några problem. Tyvärr är inte alla lika lyckligt lottade.
Sen kommer de något mer komplicerade aspekterna. Livsstil, till exempel. Äta, sova, leva en så stabil tillvaro som möjligt och vistas måttligt under solen. Kan man göra det så kan man nog samtidigt räkna in ett bortfall på listan med produkter man “behöver”. Men om rökning, stress och sömnlösa nätter hör till ens livsstil så kanske man känner ett behov av antirynk-creme, concealer och fuktgivare.
Sen miljö då. Och här kommer nog mer svaret på din egentliga fråga. För ja, visst kan kroppen ta hand om sig själv. Tänk eller se bara på den generation män som vuxit upp utan sociala krav på grooming, som tillhör den (ålders)grupp som tycker att hudvård hör kvinnor till och som använt en tvål i duschen på sin höjd och som rakat sig och ingenting mer i hela sitt liv. De borde ju stå som ett exempel på att hudvård ändå är relativt. Kanske hade de kunnat behålla en viss lyster i huden, eller spänst om de också inkluderat fuktkräm i sin rakningsrutin men det är bara en kvalificerad gissning. Med rakningen får man också en viss (ytlig) peelingeffekt så lite grooming får de ändå fast de inte vet om det.
Men även om hud och kropp kan “ta hand om sig själv” så finns det fortfarande saker i vår miljö som vi inte kan påverka, och som påverkar oss. Vi har fler luftföroreningar nu än någonsin, till exempel. Under vintertid i Sverige utsätter vi också vår hy för extrema väderförhållanden och temperaturväxlingar på upp emot 40c mellan till exempel ute och inne. Även makeup, som vi väljer att bära, kan också ses som en påverkan på huden. Alla de sakerna får effekt och kan potentiellt skapa hudproblem. Dessa vårdar eller förebygger vi. Vi försöker att hålla vår hud ren och i och med detta påverkar vi den också lite ytterligare då rengöring och vatten kan vara uttorkande på sikt. Men på det stora hela: visst, vi talar om en industri som är typ hundra år gammal. Innan dess fanns den inte ens.
2013.01.23 12:37
Jag har ju kört någon helt galen löpargrej under hösten och sprungit fem dagar i veckan. En halvmil varje gång vilket för den stora, springande massan såklart är ganska lite.
Men min filosofi har varit att hellre springa ofta än långt. Men i onsdags sprang jag faktiskt en hel mil vilket för mig är rekord. Jag liksom bara fortsatte springa och när räknaren klockade in på 10 km kände jag mig fantastisk. Jag var inte ens särskilt andfådd bara lite mör. Däremot var jag genomsvettig som jag alltid är när jag tränar. Jag är verkligen en av de där människorna som får ett blött V på ryggen.
Ibland händer det att jag kommer till gymmet med makeup på mig. Det kan ju slumpa sig så. Och då är det några produkter som imponerat mig sjukt hårt genom att sitta kvar även efter rundan på löpbandet, svettbonanzan och allt som sker därefter med pulsdunkande stretching eller kanske några armhävningar.
Mitt första löpbandsformade pris i kategorin Pålitlig Mascara Under Extrema Förhållanden går till vattenfasta Chanel Sublime (ca 330 kr) som seglat upp som en klar, nästan självklar favorit. Helt imponerad av denna mascara, vore det en person skulle jag ha sådan respekt att jag inte skulle våga se henne i ögonen. inte bara lättapplicerad utan smular minimalt, kladdar minimalt men framför allt – sitter igenom alla former av prövningar. Som löpbandet och helgens Londonresa som var full av snö, regn och snöregn. Sublime gjorde jobbet helt galant. Hedersomnämnande också till Benefits They’re real som jag vet att jag nämnt flera gånger förut.
Bobbi Browns tunna, fina eyelinerpenna satt också tappert trots att regnet piskade mot ansiktet. Satt också kvar efter över en timme (!) på löpbandet utan att ha smetat ut sig någonstans alls. Detsamma gäller hennes vattenfasta kajalpenna. Och slutligen – Diors ögonskuggor. Endast marginellt fuktiga efter att jag upprepade gånger behövt torka ansiktet där under springturen. Damn alltså! Bra grejor!
2013.01.21 10:06
Okej, här är en teori. Att använda makeup, menar akademiker och forskare, är så lockande för att det stimulerar inte mindre än tre av våra fem sinnen:
känseln (smörja kroppen, känna krämernas konsistens, röra ansiktet)
lukten (den parfymerade kroppslotionen, det smaksatta läppbalsamet)
synen (estetiska förpackningar, vackra färger)
Den positiva känslan man får i överflöd av att flerfrontsstimuleras på detta sätt gör makeup till både en sinnlig och psykologisk upplevelse.
Om man ser på makeupritualien utifrån detta kliniska sätt så kan man lätt se varför det ofta blir just en ritual. Alltså, det finns såklart en logisk förklaring till ritualen också. Man måste börja med underlaget innan man kan använda rouge för annars så försvinner ju rougen under foundationkrämen och så vidare. Men vare sig det är under morgonstress i badrummet man sminkar sig eller om det är medan man lyssnar på skön musik och gör sig i ordning för kvällsgalej så hänger ritualen med.
Och alla vet (eller, i alla fall vi som läst socialantropologi) att ritualer är till för att skänka trygghet och en religiös dimension till saker och ting. De får mening när vi ritualiserar dem. Att äta en fralla som man stoppar full med grädde är ju helt meningslöst men kallar man den “semla” och säger att man äter den traditionsenligt på den så kallade Fettisdagen varje år och aldrig annars för då blir det fel, så ger man semlan en mening. Annars är den bara en bulle med grädde.
Så. Makeupritualen – och här närmar vi oss alltså frågan “varför sminkar vi oss?” – stimulerar våra sinnen och skapar (därmed) en skön, mysig upplevelse som vi gärna återkommer till. Själva makeupakten i sig blir en del av upplevelsen, där ritualen ger oss trygghet och mening.
Ja, eller så gillar vi att skapa oss ett utseende. Som mer överensstämmer med det utseende vi tycker att vi har än det vi ser osminkat i spegeln.
I vilket fall som helst: det ligger mycket mer kraft än vi tror bakom ett läppstift. Och det är därför jag älskar att skriva om detta ämne.
2013.01.16 21:50