Skönhet

Pai Skincare

PAI-Organic-Skincare
Min inställning till ekologisk hudvård är precis likadan som till all annan (kemisk) hudvård: om det funkar är det bra.
Pai Skincare är ett ekologiskt hudvårdsmärke som imponerar framför allt i ärlighet och råvaror. Märket har ett slags holistiskt tänk där produkterna egentligen bara är en förlängd del av din livsstil, din diet och allt annat som påverkar dig. Därför har man till exempel inga uttalade anti-age-produkter utan snarare age-confidence-produkter. Alltså, man ska inte lura sig själv. Bättre att ta livet som det kommer och acceptera att man blir äldre än att i desperation försöka få bort alla tecken på detta faktum.

Jag kan uppskatta tanken.

Den kompletta ingredienslistan på förpackningen är pedagogisk och enkel att förstå – också ett plus. Varje ingrediens är listad med en översättning och en förklaring. Inga färgämnen eller färgämnen är tillsatta, vilket i alla fall jag uppskattar. Och som en bonus doftar produkterna inte särskilt mycket heller, vilket annars kan vara en bieffekt av ekologiska produkter där de naturliga oljorna ibland tenderar att glida över i rena aromaterapin.

Pai Skincare utvecklades först och främst för känsliga hudtyper. Ekologiska produkter kan ibland vara högst potenta och innehålla irritanter (det kan kemiska produkter också, naturligtvis) men syftet med Pai var att detta skulle vara ett mildare alternativ. Sedan dess har man utvecklat olika produkter för olika hudtillstånd, som acne, rodnad och torr hy.

Eftersom jag är positiv till oljor är jag särskilt förtjust i all-around-produkten Rosehip BioRegenerate Fruit & Seed Oil. En mjuk, fin och lätt gulaktig olja som mjukar upp huden fint. Ska också bli spännande att testa deras rengöring och dagcreme mer ingående. Natalie Portman är tydligen ett stort fan.

 

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Under kontroll

Caroline Hainer

Nu har det alltså hänt igen. Tandoperation nummer två. Dubbelt så stor den här gången, hela underkäken är kvaddad. Två timmar tog det. När jag lämnade kliniken såg jag ut som en chipmunk. Det var inte pingisbollstorlek på kinderna men nästan. Nu ser de hyfsat normala ut och jag gör mig förstådd. Så pass bra att jag bara om någon timme är med i Mede i P4 och pratar skönhetsideal och skönhetsoperationer. Det ska bli kul. Även om min inställning till sådant är ganska tråkigt liberal: folk får göra vad de vill, jag är mest intresserad av varför de gör vad de gör. Alltså, vilka sociala och kulturella krafter ligger bakom ett beslut att, tja, injicera kinderna med fillers och skaffa större bröst? Hate the game, don’t hate the player.
Och medan jag halvligger i sängen, efter att ha legat i dvala de senaste två dagarna efter operationen, så tänker jag en del på skönhet. På hur illa tilltagen jag känner mig när en del av min kropp (tänderna) blivit modifierad. Hur jag inte vill visa mig på några dagar, generas lite av mitt utseende.
Bra då att underbara, omtänksamma och talangfulla vänner finns. Som fotografen, hundvännen och matbloggerskan Emily Dahl som lyckades ta det här fina porträttet av mig så sent som förra veckan. Det är alltid intressant, tycker jag, att se hur andra människor uppfattar en. Att se sig själv genom deras lins. Och när jag fick det här porträttet av Emily tänkte jag ”Ja, just det. Jag ser ju inte alltid ut som en chipmunk. Ibland är jag glad också, och ser ut så här”. Och jag kände tacksamhet.

Caroline Hainer

Skönhet

RIP Dr. Brandt!

banner-biography2

Jag hade äran att intervjua Dr. Brandt en gång i tiden. Han slog mig som väldigt vänlig, tillmötesgående och ödmjuk. När jag läser om hans död blir jag ledsen. Inte bara för att jag, som jag skrivit tidigare, känner en samhörighet med människor som liksom jag lidit av depression. Jag vet att den sjukdomen kan vara dödlig. Utan också för att jag kände med Dr. Brandt även på ett annat sätt.

Nu har man från flera håll nämligen pekat finger åt tv-serien Unbreakable Kimmy Schmidt där Martin Short gör en uppenbar parodi av doktorn. Man visar upp en man som ägnat så många botoxsprutor åt att försöka fånga ungdomens släta hy att han blivit ett skämt. En man som traskat så djupt ned i träsket av självstympning och utseendemodifiering att han gjort sig själv till ett monster. Alltså motsatsen till vad man kan förvänta sig av en dermatolog. Däri ligger skämtet. Han som ska göra människor vackra är själv ful. Haha.

Men vaffan, tänker jag. Bara för att det handlar om en strävan efter skönhet, ungdom och en slät hy så ska det hela inte längre tas på allvar utan reduceras till sinnesförvirring och något man kan skämta om eftersom det är så fåfängt. Ska vi inte diskutera skönhetsideal istället? Om vilka krafter som ligger bakom denna utveckling, vad man kan tänka sig driver fram en människa, en industri och en produkt som Dr. Brandt? Vad säger han om oss, om vår tid och vår industri?
Till mig säger han att alla kan styra över sitt eget ansikte, vem dom vill vara. Precis som han gjort. Och just att han gör det – skapar sig självt ett nytt ansikte – ses som någonting fel. För att han inte ser ut som han ska, som man väntar sig av en dermatolog.

RIP Dr. Brandt. Jag var alltid ett stort fan. Inte alltid av dina dyra produkter men av hela dig, som ett väsen. Jag tyckte du gick i bräschen för oss alla med din vilja och din nyfikenhet och din öppenhet till förändring. Du kände för att se ut på ett annat sätt. Du gjorde det.

Ingen ska håna dig för det.

Caroline Hainer

Skönhet

Head over heels

Apoliva fotsalva

 

Och så en eloge till Apoteket som lyckats göra något så osexigt som en fotsalva till en behaglig njutning.

När det gäller fötter så är det av någon anledning inte bara resultat som räknas utan också upplevelse. Alltså, primärt vill man ju ha bort förhårdnader och annat tjafs men med kroppsprodukter finns det ofta, tycker jag, också utrymme för annat, som att produkten luktar och känns bra. På ett annat sätt än med ansiktsvård där jag helst ser att mina produkter är doftfria och enbart effektiva. Hur de känns eller doftar är helt sekundärt.

Nå. Fotsalva. Kolla vilken söt liten knubbig burk de tagit fram. För det första. Och så den prydliga bläckskriften på etiketten, och så det rara i att kalla det ”salva” och inte ”kräm”. Vilket marknadsföringsgeni som än kom på detta ska ha cred. För visst blir man vänligare inställd, det blir i alla fall jag som inte tidigare har sett någon anledning att ha en fotsalva framme på sängbordet.

Sedan produkten. En seg, tjock och härligt gul massa av olika vaxer och smör och oljor. Ja, det är precis så effektivt som det låter. Det känns som att smörja fötterna med ett väldoftande vaselin ungefär och det är precis vad i alla fall mina fotsulor behöver efter att ha stängts in i ett par kängor i fuktigt väder. I flera veckor.

Doften är fin men diskret. Det är bra. Kollar man på innehållsförteckningen är det egentligen lite otypiskt många ingredienser som är med enbart för doftens skull men å andra sidan är vaxer och annat mjukgörande ofta inte särskilt doftrikt alls. Citronmelissen bidrar till fräschör och lite lavendel är alltid tryggt och mjukt.

I samma serie finns också en olja för naglar och hud (framför allt nagelband, skulle jag säga). Den bruna lilla flaskan är bedårande och innehållet mycket bra: rena oljor plus doftämnen som myrra.

Kostar 89 kr resp. 79 kr. Det får ändå anses som bra priser.

 

 

Caroline Hainer

Skönhet

Dear Gwyneth!

Gwyneth

Åh, Gwyneth. Stackarn.
Hur mycket hon än försöker så blir det fel.

Först det här med dieten, sen det här med att ångbada vaginan och mitt i allt det där kom ju också uppropet. Den allmänna uppmaningen till alla kvinnor där ute att sluta sminka sig och bara vara sig själva. Ni minns? NomakeupMakeup? Några celebs hakade på trenden, och även om Gwyneth inte var initiativtagare postade hon en bild av sig själv, osminkad och superfräsch, i samma veva med en vattenflaska i näven. Det var för #WorldWaterDay. Sedan dess har hon postat flera bilder av sig själv osminkad och nu har hon gjort det igen men med en tydlig avsändare: Max Factor. På Twitter och Instagram postar hon en före- och efter-bild.

The Daily Mail påpekar att enligt deras källor kostar det ungefär 160 000 kr i månaden att underhålla Ms. Paltrows skönhetsrutiner som inkluderar laserbehandlingar och facials, och då är inte diet och träning inkluderad. Inte så svårt att ”bara vara sig själv” om man har stashen och utseendet. Menar de med andra ord.

Kolla, här finns till och med en bok som heter ”Is Gwyneth Paltrow wrong about everything?”.

Jag måste erkänna att jag faktiskt känner lite för Gwyneth. Fast det är mest på något slags personligt plan. Jag, liksom hon, miste min pappa i trettioårsåldern och jag, liksom hon, har genomgått depressioner. Jag känner en samhörighet med henne för detta, om än falsk såklart. Och distanserad. Låten Fix You ska före detta maken Chris Martin för övrigt ha skrivit till henne, och den ska handla om sorgen och depressionen som hon kämpade med efter att hennes pappa dog.

Än en gång kan jag relatera.
Och kanske samtidigt spekulera.

För när hon sedan säger till CNN att “I’m incredibly close to the common woman” så tror jag verkligen att hon menar det. Hon påpekar: ”in that I’m a woman, and a mother”.

Och det är nog så hon ser det. Hon är en kvinna (faktum) och en mamma (faktum) och tycker sig därmed kunna relatera till värdens kvinnor, som också är mödrar, därute. Och hennes uppmaning till dessa är att ta hand om sig själva (med crazy diet och detox), skämma bort sig lite (med produkter från hennes egen sida GOOP) och bara vara. Makeup ibland, när situationen kräver det, men utan annars. När man bara vill vara sig själv.

Skillnaden är ju förstås pengar och berömmelse. Den vanliga kvinnan (och mamman) har inte dessa, och verkligen inte av Gwyneths kaliber. Så det är givetvis superlätt att avfärda detta (dvs hennes övertygelse om att hon är som ”vem som helst”) som nonsens, självbedrägeri och allmän desillusion. Och det har många också gjort i olika tidningar och forum.

Själv tycker jag att det hela är oerhört intressant. Frågor som huruvida rikedom gör att man diskvalificeras från att kunna yttra sig om ”den vanliga kvinnan” eller inte, till exempel. Eller, skulle hon som rik person lida mindre av sin depression och/eller sorgen efter sin pappa för att hon kan sörja i ett palats? Känna mindre moderskänslor eller oro för sina barn?

Men eftersom jag skriver om skönhet är det där jag reagerar lite extra. Jag känner att jag vill försvara Gwyneths ageranden inom detta område. Hon är genomsponsrad av Max Factor och kan därför inte säga att osminkat är bäst. Men hon kan langa upp en bild på Instagram som visar ett osminkat och sminkat ansikte och låta följarna avgöra vilken look som är bäst. Hon kallar det heller inte för sminkat/osminkat utan för dag- till natt-förändring, vilket alltså poängterar att även en osminkad look (dag) är en look.
Och att hon lägger en massa pengar på sitt utseende tycker jag inte är förenat med falskhet. Dels lever och verkar hon ju i en värld, rent professionellt, där hennes utseende är hennes handelsvara. Och dels kan laser, facials och allt annats om rabblas upp som ”dyra laster” bara göra så mycket. Man får vackrare, jämnare hy och så vidare men den nakna paletten kvarstår. Och den visar Gwyneth upp, trots att hon vet att detta kommer att få henne synad, skådad och dömd.

Caroline Hainer