Skönhet

Frågelådan: rakning och alkohol

001_painted

Undrar vad du vet och tycker om att raka ansiktet?

Mm. Du menar för att makeupen ska få större fäste och därmed ge en jämnare intryck? Ja, det finns såklart en poäng i det. Förespråkarna talar ju också om rakningen som en slags regelbunden peeling, att man med rakbladet också får bort döda hudceller. Mina invändningar är följande: ur makeupaspekt gör det ofta inte särskilt stor skillnad. Hårstråna är oftast så tunna och mjuka. Rakning kan, precis som för män, blotta huden och orsaka en ökad känslighet och irritation. Hårstråna finns ändå där som ett litet skydd. Är däremot helt för att vaxa bort oönskade strån, kanske till och med ta bort dem permanent med laser, och vaxa till exempel mellanrummet mellan ögonbrynen.

Hej! En fråga om Armanis CC, läste i någon recension att den innehåller en hög halt av alkohol och därav är den inte så pass återfuktande som den sägs vara, stämmer det och är det något att bry sig om? Har för tillfället Bobbi Brown´s BB som jag gillar, men tog hem ett test av Armanis tack vare dig!

Det stämmer. Den innehåller en svindlande hög halt alkohol och även parfym, vilket jag generellt avskyr i ansiktsvård och makeup. Men jag tycker ändå att konsistensen och resultatet blir så pass bra att jag har överseende och har hittills inte märkt av någon hud irritation. Återfuktande är den absolut inte, men den fungerar bra som tunn foundation.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Näsan i vädret

Peony

Var på en trevlig parfymgrej där en entusiast visade mig lite statistik på vilka råvaror till parfym som var mest inhandlade och beställda just nu. Det vill säga, vilka doftnoter är parfymhusen mest intresserade av just nu. Det vill säga vilka parfymtrender kommer vi att se den närmaste tiden framöver.

Föga förvånande är ros en sådan kommande trend. Rosen har varit angelägen en bra tid nu, det finns starka krafter som jobbar för att den ska slippa tantstämpeln helt och hållet och istället ses som en modern och kvinnlig not. Paul Smiths Rose var en av de som satte upp en tydlig doftagenda för detta ändamål. Och lyckades väl ganska bra? Burberry kommer med en variant av My Burberry i höst som doftar tydligt av ros och pion – en kombo jag tycker mig märka i flera doften, faktiskt. Minns var du läste det först.

Och detta kan man såklart diskutera. Varför ros, varför nu? Jag tror att det finns dels monetära förklaringar. Rosor är pålitliga, man kan skörda dem utan problem. Det är en bekant doft, folk vet hur ros doftar även om det finns hundratals olika sorters rosor, givetvis. Till skillnad från kanske tonkaböna eller fragipani menar jag. Eller vad vet jag. Och så tror jag att man, från kommersiellt håll, gör ett slags ryck på mer renodlade kvinnliga, feminina blomdofter. Lämnar de mer komplicerade och tossiga dofterna åt de nischade, mer avantgardistiska husen.

Ska man då välkomna detta? Alltså, det är alltid trevligt med upprättelse och även om jag personligen inte går igång särskilt mycket på ros så är det ändå med intresse som jag ser att man från parfymörernas håll försöker att experimentera med ros på olika sätt, göra den lite tyngre, murrigare och sexigare. Eller mer lätt, blommig och ljuv. Allt som har med sådant att göra, med olika manipuleringar av doftsinnet, är förstås underbart. Så ja, detta är ändå roliga nyheter.

Caroline Hainer

Skönhet

Budgetboostade blushers

Dimple peach

& Other Stories har en del intressanta skönhetsprodukter i sitt sortiment, och till bra priser. Bäst gillar jag deras cream blushers, cremerouge. Eller, som de kallar dem själva: Cheek & Lip Tint.
Det man vill ha ut av en cremerouge är framför allt “the dewyness”, alltså det som lite styltigt kan översättas till glans. Den skinande, hälsosamma effekten av återfuktad och hälsosam hy. Det där som inte är matt men heller inte skinande glansigt utan mitt emellan. Kanske kunde man tala om en silkeseffekt på kinden?

En cremerouge har också fördelen, om den är bra, att vara lättapplicerad. Den glider på kinden som mjukt smör och ger en jämn och fin yta. % Other Stories variant gör absolut allt detta, dessutom är pigmentet ganska lätt och blygsamt så att det går att bygga upp finfina lager beroende på vilken färgintensitet som önskas.

Just det, färgerna. Superfina, naturliga och helt enkelt ljuvliga. Kan tänka mig att just Dimple Peach, som är min favorit passar precis alla. Lagom varm, lagom mycket persika. Ett mästerverk i genren, och för bara 150 kr. Ber också att få tillägga att den är hyfsat generös i mängd och att den sitter på bra hela dagen.

Caroline Hainer

Skönhet

Stora inlägget om ansiktsvatten

anti-aging-mist

Behöver man ansiktsvatten? Svar: ja, om det är ett bra ansiktsvatten. Annars kan man lika gärna låta bli.
Och då blir förstås följdfrågan “Vad är ett bra ansiktsvatten då?” och det ska jag försöka svara på nu.

Den vanligaste uppfattningen om ett ansiktsvatten är att den enbart är till för att komplettera rengöringen, att den liksom tar bort det sista av rengöringsprodukten och så är det bra med den saken. Men ett bra ansiktsvatten tillför också mer än så. Ett bra ansiktsvatten förbereder den tvättade huden för reparation och kan i bästa fall tillföra antioxidanter, glycerin och ceramider som talar om för cellerna att de ska lugna sig.

I den sällsamma värld som är skönhetsindustrin är det däremot ganska svårt, idag, att hitta ett bra ansiktsvatten. Vare sig de kallas för toners, refreshers, mist eller allt vad det nu kan vara så rör det sig ändå om samma sak: alkohol- eller vatten/glycerinbaserade produkter att användas efter rengöringen.

Problemet är att antingen innehåller de mycket alkohol. Då marknadsförs de ofta som uppfräschande, uppstramande och mattande men kan tangera till uttorkande. I synnerhet om de också innehåller saker som ska verka “sammandragande” på huden, som trollhassel och mentol. Allt som känns “frächt”. Sånt kan potentiellt vara alldeles för starkt för huden. Jag undviker dem. Skyr dem som pesten faktiskt, om jag ska vara ärlig.

En annan sorts ansiktsvatten är de som marknadsförs som något slags friskt alternativ och innehåller ämnen som rosvatten, lavendelvatten, eteriska oljor och liknande. De heter ofta saker som “mist” har jag märkt, som för att poängtera att de är behagligare än toners. Och de är såklart superbehagliga, doftar friskt och underbart men gör oftast väldigt liten nytta. Jag har själv fallit för den här sortens ansiktsvatten och sprayat på mig mängder, i synnerhet under sommaren, men de är i stort sett verkningslösa.

Däremot, om man kollar noga, så finns det ansiktsvatten som faktiskt innehåller ämnen som gör någonting. Alltså annat än bara behagar. Jag föredrar själv alkoholfria toners, jag skyr alkohol i ansiktsprodukter överlag. Och dofter. Jag blir superskeptisk när en ansiktsprodukt har parfym eller doftämnen i sig. Varför då? Vad vill de dölja, tänker jag då. Men det är ett sidospår.

Nå.

Paula’s Choice har en fuktspäckad toner för normal till torr hud som är suverän. Lämnar en fin, lätt uppmjukad hy efter sig. MD Formulations har en bra Moisture Defense Antioxidant Spray som jobbar med återfuktning på ett imponerande sätt.

I kategorin anti-age har Filorga ett anti-ageing mist i deras Skin Perfusion-linje som är imponerande.

För fet och oren hud rekommenderar är Proactiv+ Re-texturizing toner bra. Jag använder den, men inte varje dag. Men extra feta dagar. Håller min hud i schack. Ingen alkohol, både AHA och BHA.

Kör ni toners?

Caroline Hainer

Skönhet

True lust!

nd.29397

Jag har en alldeles särskild plats i mitt parfymhjärta för violdofter. Iris, lila blommor. Men mest viol. Problemet är ju bara att viol kan dofta så olika och det är en hårfin skillnad mellan bra och dålig viol. Eller fantastisk och medioker. Spännande och trist.

True Lust Rayon Violet de ses Yeux från Etat Libre d’Orange tillhör definitivt den underbarare kategorin med en kylig, elegant, fuktig viol som minglar med pudrig och mjuk ros och murrig och varm patchouli. Ja, precis, jag är medveten om att jag precis beskrev att en not (viol) är kall och en annan (patchouli) är varm. Och det här är precis en sådan doft: varm och kall på samma gång på det vackraste sättet.

Jag tycker namnet “True Lust” är lite missvisande för detta är ingen animalisk, köttig, törstande eller eggande parfym. Jag tycker inte att kall viol, torrt puder och varm patchouli kan översättas till “lust” direkt utan mina associationer går mer till handskbeklädda damer i krinolinkjol, favoritfilmen Oskuldens tid och torra kakor på ett silverfat (som plockas upp med en kaktång). En återhållsam lust möjligtvis, men snarare en försiktig romantik.

Etat Libre d’Orange själva pratar om dikter av Rimbaud, en kvinnas lila ögon och en åtrå som övervinner rädslan. Må så vara, men den åtrån är av det ytterst eleganta och kontrollerade slaget i så fall.

Caroline Hainer