Skönhet

Frågelådan: Guerlain och kemi

Varför finns det en deo till nästan alla herrdofter därute, men till nästan inga damdofter? Clean har ju, men inga av de andra varuhusparfymerna. Jag skulle vilja dofta Guerlain Insolence under armarna också, ju.

 

Det finns säkert fler svar på den frågan men gissningsvis har alla ändå med pengar att göra. En deo kan behöva justeras lite i doften för att funka även som effektiv deo (man kan ju till och med behöva tillsätta en liten, liten mängd ammoniak för att deon ska göra det den ska). Om doften då blir för alternerad är det säkert många gånger bättre att skippa idén. Men ett annat skäl är också att man i Sverige inte köper parfymerad deo lika mycket som utomlands, så butikerna tar ibland inte in deo-versionen. På kontinenten (älskar det uttrycket) använder man också spray-deo i större utsträckning än här. Om då deo-varianten på en parfym är i spray-form tar man i regel inte ens in den till Sverige. Vi svenska parfymköpare avskyr spray-deos enligt statistiken.

 

Har noterat att du gillar Guerlains parfymer. Sniffade på L’Heure Bleue för första gången för några veckor sedan och kan inte riktigt släppa den. Nu har ett parfymeri här i staden REA… Vad tycker du, funkar den under sommarhalvåret, eller bör jag vänta till höstsäsongen?

 

Visst är den fantastisk? Jag tror egentligen att du vet svaret på din fråga. Jag må vara skeptisk och aningen konservativ i mina val, men när det gäller parfymanvändning är jag ytterst liberal! Det är bara känslan och associationerna som styr när en parfym är rätt eller inte.
Eller såhär, jo för mig är L’Heure Bleue väldigt mycket en höstdoft. Men det beror på mina associationer, jag förknippar den disiga, pudriga violen med dimmiga, regniga höstdagar. Men det är ju en blommig doft, så kanske får den dig att tänka mer på darrande blomsterängar en tidig morgon i juni?

 

Jag älskar parfym, jag älskar arbetet bakom en parfym, känslor den kan förmedla, att den är som ett konstverk. Jag har velat bli parfymör sedan… Jämt. Men! Denna kemi- och ekonomiutbildning jag läst man måste ha, är det alltid så? Det är nämligen ämnen jag aldrig varit intresserad av och undvikit. Måste jag bita i det sura äpplet?

 

Den här frågan kommer upp lite då och då och det är roligt. Kul eftersom det betyder att fler intresserar sig för doft! Det är, som du säkert redan vet, ytterst få personer som utbildar sig till parfymör som faktiskt blir det. I alla fall i bemärkelsen ”blanda parfym”. De allra flesta jobbar med annan typ av doftsättning, som schampo, rengöringsmedel och annat som doftar fast man inte tänker på det. Till exempel börjar en liten minitrend växa fram med konceptuell doftsättning, som att doftsätta ett hotell eller en butik.
Men till dig fråga nu då. Jo, om du ska satsa seriöst så kommer du dessvärre inte ifrån kemin. Jag vet, supertrist. Men du skulle kunna minimera kemin genom att ta lite strökurser och bygga en egen utbildning, eller examen. Men för de kurserna får du nog sikta utomlands, till exempel Grasse. Och då se till att du scorar en riktigt bra praktikplats.
Men du, självklart kan du alltid köra DIY-spåret också eller söka upp någon parfymör och be att få gå som lärling. Hey, det funkade ju för Ben Gorham.

Här är förresten en liten text om parfymskolan i Grasse som jag besökte för ett par år sedan.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Hög svansföring!

Jag fick frågan för ett tag sedan om hur man får till en perfekt hästsvans. Hur mycket man än försöker anstränga sig, försöker att få till den där lilla skillnaden mellan ”har tvättstugan idag”-hästsvansen och ”jag vet vad jag sysslar med”-hästsvansen så blir det bara samma, platta resultat.
Hur gör man?

Well, svaret är såklart lika enkelt som nedslående. Den goda nyheten är förstås att det finns ett svar. Den dåliga är att det är tidskrävande.

Ordet är förarbete. Ordet är tupering. Gör det, alltså tupera håret, och du märker skillnaden direkt. Ja, även en svans av modellen till höger mår bra av lite för-tupering, det ger volym på ett sätt som inte går att få på samma sätt.

1. Dela in håret i tre sektioner.
Ett mittparti, och två ”sidbenor”. Tupera ”mittpartiets” hår, sektion för sektion. Från sektionen närmast hjässan och framåt mot pannan. Var lätt på handen ju längre fram mot pannan du kommer. Använd gärna en lätt stylingprodukt. Själv kör jag en lätt spray utan särskilt mycket ”hold”.

2. Borsta håret bakåt
Men, och här är det ktitiska momentet, borsta bara lätt, borsta bara det översta lagret hår. Vi vill ju att det ska se borstat och slick ut, inte nödvändigtvis vara det.

3. Gör en svans

4. Spraya lätt med spray
Håll sprayflaskan på lagom avstånd. Sprayens enda uppgift är nämligen att hålla småhåren på plats. det går också bra att spraya lite i handen och snabbt låta fingrarna rätta till.

Caroline Hainer

Skönhet

Just det!


Goda nyheter: jag gör skönhetssidorna i Plaza Magazine.

Caroline Hainer

Skönhet

En fråga om Light Blue

Jag har en dum fråga, som jag kanske nog kan svara på själv, men det skulle vara intressant att höra vad du tänker om saken. Jag tycker nämligen jättemycket om doften på Dolce & Gabbanas Light Blue, men har aldrig köpt den för att den alltid toppar bestsellerlistorna, typ på alla finska varuhus och t.o.m. på Viking Line. Kan en parfym som ”alla gillar” vara bra? Och är man en tråkig person/doftar man tråkigt om man har samma parfym som ”alla andra”? Alltså jag vet ju att det är klart man kan, men ändå? Doftar parfymer tillräckligt olika på olika personer för att det inte ska göra något?

Tack igen för världens bästa blogg!
Lisa


Hej Lisa!

Du ställer en bra fråga som jag tror (eller vet) att du inte är ensam om att undra. Eftersom jag är gammal film- och tv-kritiker drar jag gärna paralleller till filmvärlden. Kan en film som ”alla gillar” vara bra? Är man en tråkig person om man gillar samma film som ”alla andra”?

Det finns två svar där tycker jag. En är ju att Gudfadern är ett erkänt mästerverk och det är svårt att hitta någon som tycker den är alltigenom usel. Så att säga att Gudfadern är ens bästa film är kanske inte helt originellt men det gör å andra sidan inte filmen sämre.

Men det andra svaret är ju det här med topplistor och huruvida en parfym som är lätt att köpa/använda/dofta är bra. Det svaret är mer komplext. Just D&Gs Light Blue är ett extra bra exempel tycker jag. Parfymvärldens två kanske största auktoriteter Luca Turin och Chandler Burr tycker helt olika om den. Om herrversionen säger Turin ”Probably the worst masculine in production today, a combination of, it seems, only two armour -piercing notes that happen to be the most unpleasant in perfumery, marine and woody amber: plague and cholera at once” medan Burr säger (om damversionen visserligen) ”Light Blue is a scent that is absolute, virtually perfection”.

Nu ligger den på bästsäljarlistor och har gjort det i en evighet. Vad ska vi tycka om det? Jo, jag tycker, i egenskap av kritiker, samma sak som jag tycker när jag recenserar film eller teve, att bedömningen ska ske utifrån vad det är. En komedi bedöms utifrån en komedi. En film som helhet bedöms utifrån hantverk, berättande men också upplevelse. Light Blue tycker jag själv är väldigt banal men å andra sidan är den lättburen och lättanvänd. Alltså, som film skulle jag säga att det är en lättviktare men underhållningsvärdet är högt. Jag skulle rekommendera den som lätt, icke-krävande underhållning en fredagkväll om det är det man är ute efter men inte som underlag för en studiecirkel direkt. Så vill man inte alltid ha en spektakulär, komplicerad och intressant doft – och det kanske man inte vill alla gånger – så ska man inte ha det. Då ska man satsa på något i stil med Light Blue och då är den bra.

Kram
Caroline

Caroline Hainer

Skönhet

…och nu blir det (hysterisk) reklamfilm!

Eftersom jag var så skeptisk till Chloés juvenila reklamfilm så kan det kanske vara på sin plats att visa lite roligare reklamfilmer? De här är underbara i sin keffhet, jag älskar dem alla.

Som den här, fantastiskt pretentiösa reklamfilmen för Calvin Kleins Obsession. Det överdramatiska skådespelet här, försöket till poesi (”Ashes. Only ashes!”) och den styltiga scenografin som ser ut som en mimares dröm. Fantastisk i sin överdrivna, teatraliska uselhet.

Apropå CK, den här är ju också en riktig klassiker (precis som parfymen). Sammanfattar nittiotalet på en halv minut. Poserandet, second hand-looken, uttråkningen och en ung, waifig Kate Moss. Jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar den här reklamfilmen i all sin posighet, och får kan inte intrycket av att modellerna luktar mest hårspray och damm? Kanske är den ”too close to home”, för mig. 1995 kändes ju verkligen såhär. Undantaget att jag själv mest luktade Samba.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=RP7vNnABiMY

När vi ändå pratar tidsangivelser och tidstypiska reklamfilmer så måste jag bara få sticka in den här innan vi går vidare. Parfymen Enjoli från 1980. Nådde aldrig Sverige vad jag vet men alltså kolla vilken otrolig uppvisning av ”kvinna på 80-talet” det här är! Businesslooken, texten ”I can bring home the bacon, fry it up in a pan” (med andra ord: jag kan också tjäna pengar, men jag tar hand om kökssysslorna sen i alla fall, och ser till att man och barn får middag i tid). Och sen den vita, sexiga klänningen. ”Bara för att jag jobbar och så, betyder inte att jag inte är en kvinna”.

Och sen har vi den här som ur något slags pr-perspektiv är genialisk men upplevelsemässigt plågsam. Det är förstås helt rätt att låta Justin Bieber spela drömpojkvän, som lägger armen om en, skickar gulliga sms, ler förälskat och tar med en på äventyr. Och hela tiden textraden ”I can be anything you want” och i och med att man aldrig ser ”tjejen” i fråga (vi får anta att det är en tjej för vi ser hennes manikyrerade tånaglar vid ett tillfälle) så kan hon vara vem som helst. Du till exempel. Han ger också sin tjej parfym, såklart.
Som sagt: genialisk marknadsföring, plågsam upplevelse.

Och sen älskar jag den här i all sin italienska vulgaritet. Dolce&Gabbanas Light Blue. Roligt att den, som egentligen bara luktar rumspray, här framställs som själva sinnesbilden av svettig sensualitet. Vita badbyxor, vem har det?

 

Caroline Hainer