Skönhet

Kolla kol!

Eyepowder Kajal - Gamme - HD
Här är en rolig grej som just anlänt till By Terry-disken på NK: en kajalpenna av den gamla skolan, alltså kol. En kajal fast i puderform, kan man väl säga, som ger en fin, kolsvart (!) linje, som också kan suddas ut om man vill det eftersom innehållet är pudrigt och varken flytande eller fast.
Fördelen är att det är en rolig produkt. Att eyelinern blir lätt att dra men den mjuka lilla borsten som påminner om en väldigt smal bommullstops ungefär. Men nackdelen är att kolpudret lätt färgar av sig. Jag går svart på kinder och under ögat. Antagligen har jag helt fel teknik men om inte jag, som är en makeupkonsument över den genomsnittliga måttet, inte klarar av att dra en linje utan att se ut som en ledsen clown, är det då mig det är fel på eller är det en knepig produkt?
Jag överlåter svaret till er. Men påpekar också gärna att det är en rolig, nytänkande produkt som är värd att leka med, alltså testa, för den som har vägarna förbi NK.

By Terry, Eye-Powder Kajal. Pris ca 295 kr.

touche couleur eyepowder kajal

 

 

 

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Upp och ned

ENGLISHFERNEAUDETOILETTE

Kära ni. Jag vet att jag varit frånvarande. Det är trist. Men jag har varit låg, jag har förlorat ett jobb, det har varit varmt ute och det finns massor med skäl. Alla lika tunna på pappret men tunga i hjärtat och sinnet.
Men nu är hösten här och det finns något närande och värmande i det. Jag tar fram mina allra vackraste grytor och gör långkok. Jag stuvar ned mina sommarkläder i en låda som det står SOMMAR på och tar ned en som det står HÖST/VINTER på från vinden. Alla dessa ritualer man gör för att markera att någonting är slut och någonting annat tar vid.
Jag tar bussen ut till Värmdö, till min barndoms sommarställe. Hälsar på får, ror stilla i en ensam eka och säger hej då till sommaren bland öde klotgrillar och igenbommade skjul. Sedan plockar jag en bukett ormbunkar och det gör mig ingenting, tänker jag, det gör mig ingenting. Att sommarens blommor byts ut mot höstens ormbunkar, det var inte en bra sommar ändå. Och när jag kommer hem tar jag på mig Penthaligon’s English Fern och gör mig redo. För alla murriga, kyliga, regniga och vackra dagar som komma skall.

Caroline Hainer

Skönhet

Nystart

papillons
Ibland är våren en mental sak. En tid för förnyelse och hopp, oavsett årstid. Och ibland är det helt enkelt vår fast det är augusti.
En doft som i all sin oskuldsfulla naivitet påminner om vårens alla förhoppningar är La Chasse aux Papillons från L’Artisan. En gullig, söt och rar parfym som bara vill väl. Som skrattar av förvåning och glädje när den ser en fjäril, och som aldrig skulle klä sig i annat än lätta, blommiga klänningar med fin stuns.
Jag har på mig den idag. Jag har den solida formen, som ser ut som en liten ask för ett speciellt smycke eller bara en dröm. Jag försöker. Jag gör mitt bästa, att ställa in sinnet på att det inte är döende sensommar utan begynnande vår. Ibland kan man behöva en hjälp på traven och idag ger jag mitt sinne La Chasse daux Papillons och hoppas att det lyfter. Det tror jag, för jag har redan, helt spontant, bytt nagellack och tummat på den skiraste kjolen jag har i garderoben. Funderar också på att gå ut i regnet i ett par ballerinaskor och dansa fram under ett paraply. Så ja, en mental vår. Finns i denna lilla flaska.

Caroline Hainer

Skönhet

En befriande indiansommar

Caroline hainer
Det blev lite ofrivillig time out här märker jag. Så här i efterhand. Och det beror såklart på allmän låghet. Men nu är ju semestertiderna snart över, rutinerna återgår till det normala och vi behöver alla lite Fifty-råd och rön igen. Eller hur?
En sak jag har upptäckt, lite till min glädje, är hur befriande det är att sminka sig mindre. Vilket jag gjort här under sommaren. Det har smugit sig på, minskat från ena veckan till den andra. Det har lite med lågheten att göra förstås men mycket, kanske mest, att göra med det tryckande, pressande, uttorkande och allmänt svettiga vädret. Visst finns det produkter som står emot även detta (vi snackar MACs Paint Pots, Chanels vattenfasta kajal, Lumene mascara och Diors Art Pen) men orken att göra mer än det minimala – ta på sig kläder och försöka hitta någonting som svalkar – minskar ju i samma takt som temperaturen ökar.
Det började nog med att jag slutade med foundation. Körde BB-creme ett tag eftersom man får SPF på köpet. Men så orkade jag inte med att svettas bort alltihop så jag nöjde mig med cremerouge och nu är jag faktiskt nere på bara ögonbrynspenna, rouge och mascara. Bildbevis bifogas. Och saken är den att jag känner mig lycklig befriad. Jag vet att detta inte kommer att hålla i sig, så fort det kommer en antydan till höst så kommer också känslan av att tillrättalägga. Det har väl med de där rutinerna att göra igen. Men hittills, medan sommarens anarki råder, så fortsätter jag fundera på vari befrielsen att sminka sig mindre ligger och varför jag inte alltid gör det.
Tankar?

Caroline Hainer

Skönhet

Doften som inte längre är

S101655_XLARGE
Vad är det för parfym du har på dig, sa han en dag. Den doftar underbart.
Det är samma parfym jag hade på mig när vi sågs för första gången, svarade jag. Det är Chanel Beige.

Å som jag önskar att jag aldrig tagit den på mig den där gången, den där allra första gången, för nu kan jag inte ha den utan att för evigt tänka på dig.
Den är förstörd för mig. För alltid förknippad med det mörka träbordet, de piggt trevande händerna och allt det där som aldrig blev. Men det visste vi ju förstås inte då. Eller så gjorde vi det. Kanske hade jag en föraning. Dina ögon var lite för pigga, dina gester lite för självsäkra och jag själv lite för sårbar ännu.

Hur ska jag kunna bära den igen?

”Jag tar tillflykt till beige för det är naturligt”, sa Mademoiselle Chanel. Fritt översatt. Och lite så gjorde väl jag också. Tog en tillflykt till den mest underbara men vardagliga doft jag hade på mitt parfymbord. Inget som stod ut, samtidigt den mest indragande, inbjudande doften jag kunde tänka mig.

Självklart fanns det en plan. När jag satt vid mitt parfymbord och gjorde mig i ordning. Den där kvällen, den där dagen. Klockan nära sjuslaget, himlen gjorde sig i ordning och visade sitt allra mest sprakande jag. Jag bestämde mig snabbt. Chanel Beige. Den som står långt fram i mitten i min samling, alltid till hands, aldrig i vägen. En sådan jag vill vara.

Och nu är beige en färg som mest speglar mitt sinne, färgar min vardag. Inte på mademoiselles eleganta, sofistikerade vis utan mer som en färg i avsaknad av andra färger. Det som förut var lockande är nu färglöst.

Caroline Hainer