Skönhet

När Sephora kom till Sverige

Det har säkert inte undgått någon med intresse för makeup att Sephora öppnar sin första butik i Sverige. Jag, som den naturliga skeptikern, har svårt att se att Sephora-märken (i alla fall i USA) som NARS och Fresh ska få komma med på Sephoratåget till Sverige och undrar därför vilka märken som kommer hit i och med detta intåg. Finns det några som är värda att jubla över?

Svaret är nja.

En god nyhet är att Sephora tar med sig sina egna Sephora-produkter vilket betyder okej smink men jättebra verktyg och accessoarer. Håller man prisnivån på medel också så har vi eventuellt en anledning att ta oss till Täby centrum efter 25 oktober.

Man tar också hit Make Up For Ever, Benefit, Nails Inc. och Sampar där, tycker jag, Benefit är den roligaste nyheten. De har de överlägset skönaste produktnamnen (min favorit är ögonskuggan Trust fund baby, trust fund)och de retroroligaste förpackningarna. Sen får man blunda lite för att produkterna inte alltid (läs: sällan) håller vad de lovar. Men deras rouge är ändå ytterst bra (Dandelion passar precis alla) och deras Benetint är att betrakta som en modern sminkklassiker (tips: köp HighBeam på samma gång, och blanda på kinden för perfekt dewy rouge/highlighter kombo-effekt)

Den andra glädjande nyheten är att man tar in Diane von Furstenbergs parfym. Den är elegant och snygg, lika enkel som en wrap-dress och det är roligt att man i alla fall ges chansen att på någon nivå konkurrera med COW och NK i fråga om någonting rörande doft.
Sephora finns i Täby Centrum från och med 25 oktober.
Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Trippel mystik

Att starta ett eget skönhetsmärke idag är någonting jag kan beundra. Att man vågar, alltså. I denna djungel av hudvård och smink är det för mig helt obegripligt att man vågar tänka ”Äh, jag gör mina egna produkter istället”.

Likaså parfym. Vem är modig nog idag att säga ”Jag tror jag tar och kontaktar en av världens bästa parfymörer  och låter honom tillverka en egen doft istället. Eller vänta, tre. Och jag sätter inget tak på budgeten, han får ta vilka råvaror han vill, kosta vad det kosta vill. Det allra viktigaste är att doften blir bra”.

Så resonerade i alla fall två damer, tyskan Nina Friede och svenskan Elizabeth Modin, som ligger bakom det nya parfymmärket FriedeModin. Deras första doftkollektion (!) heter Jardin Mystique (”Hemlighetsfull trädgård”) och består av tre kombinationsbara parfymer. Den första, Jardin Mystique, är en klassiskt damig parfym med dominerande vita blommor som jasmin och liljekonvalj. Den mest anonyma av de tre, men också den mest lättillgängliga. Jag tänker på Patous Joy eller på Dior-familjen (i synnerhet J’Adore) när jag luktar på den, vilket inte är negativt men heller inte nyskapande. Dock står det klart från första sniffen att detta är en välkomponerad doft med djup, och vill man ha en klassisk, blommig doft med vita blommor och fransk touch men kanske inte från de gamla vanliga giganterna så är detta ett kandidat.

Den andra doften i serien, däremot, är en sprudlande frisk och galet grön doft full av färska örter, kryddor och blad. Men framför allt gräs. Nyklippt, daggigt och friskt och grönt gräs på det vis som man bara upplever i bakhuvudet, när man tänker tillbaka på en särskild tid eller ett ställe och gräset, i alla fall i minnet, ter sig extra grönt (min barndoms somrar på Värmdö, för egen del).
Vertine
har också en topp av pepparmint vilket är en riskfull sak i en parfym skulle jag säga. Det krävs så lite för att det ska bli tandkräm av det hela men Vertine lyckas hålla sig på precis rätt sida och är istället den friskaste av morgonfläktar medan daggen är våt under den bara foten, en lite kylig men solig morgon någonstans under tidig sommar. Det är en imponerande doft, risktagande skulle jag säga, och grönare än till exempel Martin Margielas Untitled som ändå hade som tydligt uttalat mål att vara en ”blixt av grönt”, och mycket örtigare och gräsigare grönt än middle-of-the-line-gröna dofter som ”den gröna Chloé som finns ute nu. Grönt är inte bara skönt, grönt är också lite av en ”trendig” doftgrej just nu men få går hela vägen och få lyckas utan att ramla ned diket, så att säga (haha!).

Den tredje doften heter Rosée Nuit. En varm ”tea rose” blommar i mitten av denna varma sommardoft som överraskade mig totalt eftersom jag är väldigt selektiv med rosdofter (även om det finns många, många olika rosor naturligtvis och ännu fler rosdofter). Men ”tea rose” är speciell, den är mjukare, varmare, solnedgångigare och blev, mycket otippat, min favorit i trion som faktiskt är en fullgod trio där ”layering”, alltså att lägga på parfymerna i lager/kombinera dem är fullt möjligt. Ta till exempel Jardin Mystique som bas (blomstrande trädgård med många vita blommor) och kombinera med Vertine för en grönskande trädgård med fler buskar och en liten örtagård i hörnet.

Eller grunda med Vertine och lägg på ett lager Rosée Nuit för en trädgård som njutit av sol och värme en hel dag men som nu upplever ”magic hour” precis innan skymningen, då bina fortfarande surrar och någon hare kanske springer över kullen borta mot horisonten. Jag medger direkt och mer än gärna att en så bra och tydlig utformning av ”layering”-konceptet har jag nog inte upplevt.

FriedeModin säljs exklusivt på NK i Stockholm.
30 ml, 600 kr.
100 ml, 1100 kr.
Collection set med 3x 30 ml, 1500 kr.

Caroline Hainer

Skönhet

Aaaaaaha! Mina bästa AHA- och a-vitaminprodukter

Jag tjatar ju alltid om a-vitamin. Och AHA/BHA-syra. Men det är banne mig det närmaste man kommer ett universalmedel. A-vitamin är för cellförnyelsen, för skadad hud, för hud som behöver balanseras, för akne…you name it. AHA är bästa möjliga peeling, som håller huden ren och ny. Problemet är ju bara att det är svårt att hitta bra komponerade produkter med nog med AHA/BHA och A-vitamin (eller Retinol, en form av a-vitamin) som inte kostar absoluta skjortan. Det gör många produkter tyvärr. Här är min guide, produkter jag personligen rekommenderar och kan skriva under på. Några är prisvärda ändå, andra bra men med ett svidande pris.

Som den här. Hydra-Pure Firming Serum från Dr. Dennis Gross (ett bra märke överlag). Kostar närmare tusenlappen men är bra (tyvärr?). Innehåller 14 olika cellstimulerande ingredienser. Fullspäckad med anti-oxidanter och dessutom – bonus – i skön lotionliknande form, inte rinnigt serum eller (som med många a-vitaminkrämer) fet kräm.

 A-vitaminkrämen och Defy Damage från Beauté Pacifique är också bra, men svårare att få tag i. Vissa av deras produkter finns på NK och till exempel här men det finns starkare versioner av en del av dem och de säljs bara på salong. Detsamma gäller danska Image som också kör med ganska kraftfulla formulas i burkarna men som – därmed – också i första hand är ett salongsmärke. Stor fokus på A-vitamin här.

Svenska Gilda kör aningen omvänt. Gilda är en salong men med egna produkter till försäljning. Här är fokus snarare på AHA-produkter, som AHA-masken och nyheten AHA-gel, att ha dagligen. Deras AHA-mask måste ses som lite av ett fynd i sammanhanget, för 319 kr (specialerbjudande till och med 31 okt). Att ha starkare AHA-produkt, som en mask, innan man tar på en annan kräm som till exempel a-vitamin eller fukt är en superkombo. AHA-peeligen förbereder vägen, röjer hindren som döda hudceller. Där vill man ju inte att produkten ska hamna, man vill ju ha den direkt på den friska hyn. Nu är den här masken inte alls i absolut starkaste laget men man kan ändå se den som ett bra städredskap för hyn.

Glycolic Acid 10% Moisturizer från Peter Thomas Roth annars, är en väldigt, väldigt bra (keeminsk) peeling för hemmabruk. Mellanpris på runt fem hundra, lite billigare här. PTR är också ett salongsmärke men ett lite mer tillgängligt sådant. Jag är inte emot tanken på att starkare saker köps under någon slags inrådan av ett proffs, det är lätt att peela för mycket eller glömma fukten. Men ibland är det lite löjligt svårt att få tag i sakerna. Eller ha råd med dem. Men den här får ändå ses som lite av ett alternativ till ett salongsbesök, i alla fall om huvudsyftet är peeling. Paula’s Choice har också en bra AHA/BHA och peelingserie till bra pris. Finns bara online men att beställa går smidigt. BHA-lotionen man har varje dag är behaglig, lotionlik (finns i gel också) och bra. BHA är ju att betrakta som AHAs snällare, långsammare men kanske också lite noggrannare syskon. Så BHA kan man ha varje dag. Hennes RESIST-serie är ett bra val för A-vitaminlovers där ute vars främsta bekymmer är begynnande rynkor.


Min senaste upptäckt är annars svensk-amerikanska (!) Transderma som, precis som jag, verkar uppskatta less is more-approachen. Fyra olika serum i serien, enkla ingredienser, ingen utfyllnad, ingen tillsatt doft eller annat fånigt, bara aktiva ingredienser och det är allt. En med a-vitamin, de andra med c-vitamin (”C”), ett fuktserum (”M”) och ett uppljusande (”R”). Alla kostar 1319 kr styck vilket är ögonbrynshöjande såklart men jag rekommenderar dem ändå. Huden får faktiskt lyster med en gång och en ytterst behaglig fuktnivå som känns. A-serumet är väl tänkt till natten, eftersom det kan upplevas som något fetare (det är en egenskap hos många a-vitaminkrämer) men det är ändå ingen oljighet att tala om. För den som använder mineralfoundation blandas den väl på hud som förbereds med Transderma A, tycker jag, resultatet blir då lite mer täckande om det är det man vill åt. Imponerar.

Caroline Hainer

Skönhet

Coco Noir?

Precis som när parfymtillverkare lägger till ordet ”Sport” i ett parfymnamn så är också det lilla epitetet ”Noir” aningen förpliktigande. En parfym som heter någonting med ”Sport” förväntas ha marina noter, beskrivas som ”fräsch” och kanske marknadsföras med en halvnaken dude som kliver upp ur någon form av hav eller swimmingpool.

En parfym med ”Noir” i namnet, däremot, är sensuell, kryddig, msukig och lämpad endast för nattbruk eller vid tillfällen av ”up to no good”. Själv har jag flera ”Noir”-dofter som jag är extra förtjust i. Estée Lauders Sensuos Noir, till exempel, och Byredos Rose Noir.

Men liksom det finns bra parfymer som heter något med ”Sport” (den bästa: Lanvin L’Homme Sport) finns också dåliga som heter något med ”Noir” och tyvärr är Coco Noir en av dem.

Självklart var förväntningarna höga. En lansering utan like, dyrt och påkostat pressmaterial, en notis i varenda glossy tidning och så vidare. Och så fanns där den viktiga storytellingen, om hur doften inspirerats av Coco Chanels resa till Venedig och sorgen efter Boy. Och även om jag inte är ett fan av Chanel-dofter på samma sätt som jag sällan blir besviken av till exempel Guerlain så håller de ändå, givetvis, alltid en intressant och hög standard.

Men inte den här gången. Coco Noir öppnar med citrusiga toppnoter (grapefrukt och bergamott) och vecklar sedan ut sig till en ros. Oh yes, här finns definitivt en ros. Kanske inte den mörkröda sorten utan den rosa. I buketten finns också vita, ganska starka blommor, man känner jasmin (och tydligen ska påsklilja vara med på ett hörn också). Men vit blomma tillsammans med ros är de mest framträdande tillsammans med den typ av doft jag upplever som ”lila”. Som luktklistermärkena på 80-talet som hade lila vindruvor på sig, eller som hård lila godis, eller syntetisk lila glass. Den här lila doften, inte ovanlig i noir/orientals, ar över rätt så mycket efter ett tag.

Och sen händer det ännu tråkigare grejor. Alltså, en noir-doft brukar ha en murrig botten och det har också Coco Noir. Med besked! Patchouli, sandalwood vanilj, musk och rökelse. Alltså lite för mycket av det goda, kan jag tycka. Här finns ingen subtil balans, någonting som stannar där mitt emellan kinesisk opiumkällare och oskyldig ros, eller mitt emellan svart, tajt klänning och vita, oskyldiga underkläder. Nej, här smackar man på med allt kryddigt man kan tänka sig inom ”oriental”-familjen. I min näsa doftar det jobbig rökelse och billig handtvål i någon lila färg.

Dessutom upplever jag att doften försvinner förbluffande snabbt. En sak med orientaliska dofter, i synnerhet de som innehåller musk, är att just basnoterna verkligen kan stanna kvar på huden lite längre. Inte den här gången, de försvinner lika snabbt som jag hinner säga ”Boy Capel”. Det här är å andra sidan ingenting jag delar med alla som recenserar doften, jag har läst recensioner där man påpekar att just den (för vissa, inklusive mig, obehagliga liksom ”lila” fruktdoften) sitter kvar länge. För min del känner jag egentligen ingen skillnad på Coco Noir och en vanlig billig duschtvål i lila färg som ska dofta ”orientaliskt”, precis som den ”exotiska” Jasmin-doften i DATE-serien. Hon var visserligen min favorit men då var jag å andra sidan också 13 år och hade aldrig tidigare ägt en parfym i hela mitt liv.

Caroline Hainer

Skönhet

Ja, typ så!

Läser att Hugh Jackman använder Grey Vetiver från Tom Ford. Men bara de kvällar han har föreställning, för att liksom göra just de kvällarna lite speciella och för att komma i showtime mode.

I put it on before I go onstage. It symbolizes a special night. Not ‘Ugh, this is the sixth show I have done this week!‘”.

Han är någonting på spåren där, Jackman, helt klart. Parfym som mood-setter. Jag skriver under på det.

Caroline Hainer