Skönhet

Bekännelser

Roliga saker händer när man säger att man skriver om parfym. Det händer att det öppnar dörren till olika typer av bekännelser. Det hela är mycket intressant. När jag berättar för den nya tandläkaren (som frågar) att jag skriver om parfym kommer en enda lång monolog från honom om hans förhållande till doft.
”När jag är full och kommer hem sent händer det att jag bara vill spruta på mig en massa. Har väl nåt med mamma att göra förstås”.

Älskar mitt jobb.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Florabotanica!

Flaskan är rätt hiskligt ful, Kristen Stewart passar inte riktigt in på doften tycker jag men annars ger jag nya Florabotanica från Balenciaga två tummar upp!

Förra doften, Balenciaga Paris, är en utsökt, diskret elegant och ytterst snygg violdoft. Lite grön, lite sval, väldigt mycket viol. Den tillhör en av mina absoluta favoriter. Att använda en chillaxad Charlotte Gainsbourg som posterflicka, vid en lummig innegårdsfontän, var ett genidrag.

Med Kristen Stewart som fröken Florabotanica har man givetvis en helt annan approach. Yngre, klatchigare, färgstarkare. Så blir doften därefter också. Den doftar ganska mycket som precis allt denna poster vill förmedla: modernt, lite vågat, sprudlande, blommigt ”med en edge”. Men vad gör Kristin Stewart med i bild? För mig är hon lite för konventionell för den här doften, även om jag vet att hon är ett Balenciaga-fan. Hade kunnat tänka mig Rachel Evans Wood istället, fast nu är ju hon uppbunden av Gucci förstås. Men hon spelar ändå i en lite annan attityd-liga men har samtidigt något ungt och skört över sig.

Nå. Med det inte sagt att Florabotanica är en ung och sexig doft för det är den inte. Som oftast när man ska marknadsföra sig mot yngre så fruktar man och blommar till doften, och så även här. Detta är en blommig doft. Jag repeterar: en ytterst blommig doft. Mest vita blommor som jasmin och liljekonvalj, men också rosa som ros och nejlika. Man har också valt att behålla en massa gröna, bångstyriga blad i buketten vilket ändå också är glädjande för det gör den långt ifrån söt utan bara härligt grönskande.Okej, för att tala klarspråk då: mindre tant och mer dyrt schampo från en trendig, fullbokad hårsalong någonstans på Södermalm.

Skulle säga att Balenciaga Florabotanica är ett av årets bästa köp – bra så här innan jul! Och det är bara en tidsfråga innan den släpps i ett varuhus nära dig, förutsatt att du bor i huvudstaden.

Florabotanica finns i butik från början av december. 30ml kostar 585 kr.

Caroline Hainer

Skönhet

Hej alla!

Såg ni den fina Rodeo-bilagan som gick i DN i lördags? Vet att flera av er gjorde det för ni var vänliga och uppmuntrande nog att skicka mail till mig. De tackar jag för såklart och ber – som alltid – om ursäkt för att svar dröjer. Jag försöker alltid svara, antingen här eller mailledes.

När jag inte skriver här på Fifty Scents, vilket ändå får ses som en av mina favoritsysslor, så är jag vanlig, hederlig journalist. Jag är inte butiksägare, jag har ingen skönhetssalong i Norrtälje. Ledsen om jag inte var helt tydlig där.

Nä, jag är bara en vanlig journalist. Jag skrev nästan uteslutande om film och tv i flera år i tidningar som Cinema och Bon. Numera är det mest här film- och tv-artiklarna hamnar. Men alldeles strax också i en annan kanal nära dig.

För två år sedan ungefär lade jag om och började skriva om mina andra stora intressen: skönhet och parfym. Intressen av flera anledningar, inte minst förekomna eftersom jag haft en del hudproblem, särskilt i tidiga 20-årsåldern. De gick ju aldrig över vad jag än testade eller vad olika experter och expediter än sa åt mig så jag började studera på egen hand och lärde mig vad det är som händer i huden när den krånglar.

Idag skriver jag om skönhet och parfym på olika ställen, som NK Stil och A Perfect Guide. Och här då.

Men det viktiga i detta är två saker: jag är journalist och inte bloggare eller ren entusiast i grunden. Jag är van att göra research och är i grunden skeptisk, så kan man väl sammanfatta det hela. Det andra är att jag har haft problem själv, jag fattar våndan. Jag vill ha grejor som funkar. Och därför vill jag också, självklart, svara på alla som frågar om råd. Men eftersom ni (glädjande!) är många så kan det ta tid. Har sagt det förut men säger det igen. Tack för att ni hör av er, fortsätt med det. Det är ändå mitt mål att kunna höra av mig tillbaka!

Nu: snart lunchpromenad i höstlig sol —-> jag har på mig Tom Ford Violet Blonde. Ja, det är jag där på bilden. En av få ni får se av mig här på Fifty eftersom jag tycker att det är produkterna som ska synas, inte jag. Men här är jag, framför sminkbordet och spanar man riktigt, riktigt ordentligt kan man se ett par Guerlainflaskor i bild tillsammans med två parfymer från Fresh och en från Profumo Roma.

Foto: Emily Dahl

Caroline Hainer

Skönhet

Mer Chanel No. 5

I kölvattnet av relanseringen av Chanel No. 5 med Brad Pitt (!) som talesman kommer en gigantisk flaskalagom till jul, i sällskap med världens största badtvål.

Flaskan är på hela 200 ml (!) och dessutom EdP. Men så kostar den också 2200 kr.

Det vore roligt att tänka sig någon som sådär lagom anspråkslöst gav bort denna luxuösa kombo i julklapp. (”Jag plockade upp något bara, som jag tänkte att du skulle gilla”). Men jag skulle ju inte tacka nej, såklart.

Jag nämnde detta, helt apropå ingenting, för min beau över fredagsmiddagen och han svarade att han aldrig doftat på Chanel No. 5. ”Jag vet inte hur den luktar”.

En av många saker jag uppskattar med beau är att han håller mig lite i schack, lite mer in touch med verkligheten bortom mina parfymer. Det är ju faktiskt kanske ingenting som hör till allmänbildningen, att veta hur Chanel No. 5 luktar, ingenting man ska ta för givet att alla vet eller gör. Men lite roligt är det ju att dofta på en riktig klassiker, närapå legend kan jag tycka så därför – på förekommen anledning – ber jag att få berätta om mina känslor för doften.

Chanel No. 5 sägs ha fått sitt namn på följande sätt: När det var dags för parfymören Ernest Beaux att presentera sina förslag på parfymen han hade fått i uppdrag att komponera så lät han Coco Chanel dofta på olika prov som han hade numrerat med nummer 1-5 och 20-24. Hon valde nummer fem, sa att den var perfekt och bad honom behålla namnet med följande motivering: ”Jag visar upp min kollektion femte maj, årets femte månad så vi låter den här parfymen behålla namnet det redan har, det ger tur”.

Vare sig det är sant eller inte är det ett faktum att parfymindustrin och framför allt parfymtraditionen såg annorlunda ut 1920. Respektabla kvinnor bar fräscha, friska blomparfymer. En kavaljer eller en make kunde köpa en blommig parfym till sin dam men starkt doftande parfymer med murrig musk eller högljudd jasmin var inte att tänka på, de parfymerna bar bara skökor och fallna kvinnor. När Chanel släppte Chanel No.5 var den någonting mitt emellan och därför både utmanande och modern. Den är dessutom, jämfört med andra samtida it-dofter, ytterst unisex och är det än idag. Det kunde man anspelat på i Brad Pitt-reklamen om man hade velat. Men det gjorde man alltså inte. Synd.

Det är den generösa mängden aldehyder (oxiderad alkohol) som gör doften. Någon har beskrivit aldehyd-doften som ”varmt strykjärn på fuktigt tyg”. Önskar att jag själv kunde ta cred för den beskrivningen för den är väldigt bra, mycket träffande.Det är också aldehyderna som många brukar beskriva som att de ”luktar parfym”, någon slags generell ”parfymdoft”, den man ibland kan snappa upp (oftast ofrivilligt) när man till exempel går förbi taxfreebutiken på en flygplats där parfymer blandas i luften, på huden och lite överallt och bildar något slags generellt parfymmoln.

Aldehyderna i Chanel No. 5 är de som sätter den sensuella, murriga, varma tonen som känns ganska så på en gång och som sedan hänger med hela vägen. Däremellan fräschas doften upp av fräscha citrusnoter som bergamott, citron och neroli. En bra balans, såklart, mot det varma och sensuella. Håller det hela på rätt sida av anständigt. Minns nu att doften alltså tillkom 1920.

Men här finns också ett lagom oanständigt hjärta fullt av självsäker och ganska högljudd jasmin (vanlig i Chanels dofter, så vanlig att man säkrat jasminfält i Grasse) och liljekonvalj som också hör till den typen av starkt, doftande vita blommor.

Vanilj och ambra ligger i botten, typiskt hos orientaliska parfymer eller parfymer med lite tyngd i. Kvällsparfymer, förförarparfymer. Också de varma noterna hos sandelträ gör sitt till vilket alltså resulterar i detta: varmt, sensuellt (vanilj, ambra, sandelträ) men också starkt och påtagligt blommigt (jasmin) men med en frisk topp (citrus). Vad blir kontentan? Jo, med 1920 års mått blir det en elegant sköka (revolutionerande!) med både pengar och självförtroende. Och mycken sex appeal. Men 2012 års mått blir det en varm, sensuell dam i obestämd ålder (”ålder är en inställning”) som provat det mesta, rycker lite roat på axlarna åt nymodigheter, been there seen that men som genom åren i framkanten ändå lärt sig uppskatta varaktig kvalitet.

Personlig reflektion: när en äldre dam i min bekantskap tog med mig på café, jag var kanske sexton år och hade på sin höjd råd med en kopp te någon gång i månaden. Damen (min gamla svensklärarinna från högstadiet, faktiskt) bjöd mig på te med en kaka till. När jag skulle få välja mellan ett tiotal olika tesorter där bakom disken blev jag alldeles ivrig. Tog det blev kanelte. Svensklärarinnan valde Earl Grey och jag kunde inte förstå varför. När det fanns så många andra sorter. Jag minns att jag till och med frågade och hon sa ”Efter ett tag känns det som om man provat allt, då kan man bli lite trött och vill bara ha det klassiska som man känner igen”. Hon har ju helt rätt. Jag gissar att jag är hennes ålder nu och jag dricker oftast Earl Grey, äter gärna vaniljglass och handlar i stort sett bara klassiska basplagg när jag handlar kläder.

Nå, tillbaka till sak. Parfymkritiker världen över är väl hyfsat överens om att EdT-versionen inte är lika bra som EdP, mest för att de ingredienserna som det är mest drag i (jasminen, ambran) får maka åt sidan och göra sig diskreta i EdT-versionen. EdT har inte samma stora spektrum i buketten, för att uttrycka sig på ett annat sätt. Den är långt ifrån dålig, bara en mer tillbakahållen upplevelse.Sen kan jag bli lite besviken på att den inte sitter kvar på huden så länge, liknar lite en skin scent eller en flyktig citrus på så vis. Men då får man spraya mer och det är faktiskt en upplevelse att lyfta den tunga flaskan med den klassiska formen och spraya. Lite känner man sig som Marilyn Monroe då. Och bara det är värt en hel del.

No5 EdP 200ml kostar 2200kr.
No5 Jumbo Bath Soap kostar 560kr.

Caroline Hainer

Skönhet

Jahapp…?

Nä, men det ska väl vara nytänkande och så men jag förstår ändå inte poängen. Jag kan i alla fall inte tänka på annat än att det låter som styltigt, som dålig poesi som han läser utan äkta inlevelse. Och vem skulle han annars tala om, om inte Angelina och jag tvivlar starkt på att hon använder något så konventionellt som Chanel No. 5. Eller parfym över huvud taget.

Caroline Hainer