Skönhet

Stora inlägget om mascara

I korthet, om man kanske har annat för sig och bara orkar skumma det här inlägget, så går det ut på detta:
Kvaliteten på en mascara hänger på två saker: borsten och formulan. Rätt kombo av dessa två ger önskat resultat.

Okej, och nu till själva texten.

Att svara på frågan ”vilken mascara är bäst” kräver tyvärr en jättetråkig motfråga nämligen ”vad vill du ha för resultat?”. Vill du ha tjockare fransar, längre fransar eller mer volym?
För att minimera en eventuell besvikelse vid ett mascaraköp är det bra att ha svaret på den frågan klart för sig någonstans i bakhuvudet. För det är svårt att få allt på en gång. Vaxet i mascaran som ger volym och böj på fransarna är till för att böja dem medan formulan i en mascara som skapar längd är fiber-baserad. Att blanda dem två blir inte bra, man får koncentrera sig på det ena eller det andra.

Börja med själva borsten. Det är faktiskt egentligen inte svårare än att en stor och tjock borste (som Lancôme Hypnôse, Palinas Drama Queen Volumizing Mascara) tenderar att ge större och volymösare fransar medan en kort, spikig, taggig borste (som Lancôme Defincils, Benefits They’re Real, Maybelline Define-A Lash) separerar fransarna bättre. Ganska logiskt när man tänker på det. Tänk på hårborstar: en glesare borste eller kam separerar bättre, en tjock borste kan fluffa upp håret på ett sätt som inte en kam kan. En böjd mascaraborste ger självklart böjningen lite hjälp på vägen (igen: tänk på en rund hårborste).

Sen formulan. Den som gör att mascaran känns tjock, tunn, klumpig eller följsam beroende på vilket resultat man är ute efter. Här är det också rätt logiskt att tänka att en förtjockande mascara givetvis tenderar att vara lite tjockare medan en förlängande eller volymerande är mer följsam.
Diors mascara Diorshow är en typiskt förtjockande mascara, den är vaxig och aningen tjockare i konsistensen för att lägga sig i ett lager om fransen och ge intrycket av att fransen är – just – tjockare. Nackdelen med dessa mascaror är förstås den uppenbara – den tjockare formulan kan göra den svårare att applicera och kan också tendera att klumpa.
En volymerande mascara (som Dior Diorshow Iconic och L’Oréal Voluminous) ska inte förväxlas med en mascara som förlänger fransarna. Volym är inte längd. Volym är sånt man vill ha när man upplever att man har få, raka, tunna fransar oavsett längd. Oftast är mascaran tunnare, mer lättanvänd och kan (och bör) användas generöst, i två lager. Nackdelen här är att de tenderar att kladda, eftersom fomulan är tunnare.
Vattenfast är förstås alltid ett alternativ, men man ska komma ihåg att det ofta kräver lite tuffare tag att få bort vattenfast mascara och det är därför inte lönt att ha en sådan varje dag.

Personligen tycker jag att en ögonfransböjare tar dig ganska långt. Alltså, själva böjningen gör att man i viss mån kan koncentrera sig på mascaror av typen förlängande, förtjockande eller bara lättanvända och därmed genskjuta djungeln med volymerande och böjande. Bara för att förenkla valet, liksom. Och lägg på mascaran medan din spegel ligger ned på bordet eller låt den ligga flat i handen. Du kommer att märka skillnad.

Och var inte rädd för att ha mascara på de undre fransarna. Skälet till att man oftast automatiskt röstar ned den möjligheten beror, som alltid, på dåliga tidigare erfarenheter. Men tänk bortom stark, klumpig applicering med mascaraborsten och prova att istället stryka på mascaran på de undre fransarna med en pensel. Ta på mascara på penseln och stryk på. Gärna i sidled, alltså med penseln lodrät. Eller fuska med en mascara designad för detta ändamål som Cliniques Bottom Lash Mascara.

Så okej, vilken är då den bästa mascaran?
Well, för volym och längd tycker jag….
Chanel Le Volume
Lancôme Hypnôse Doll Eyes
Palina Drama Queen
Benefit Bad Gal

För separerade, fint definierade fransar gillar jag…
Benefit They’re Real
Sensai Kanebo 38C
Laura Mercier Long Lash

…och säkert har ni andra favoriter?

…och om ni undrar varför jag ”glömt” klassiker som Diorshow, Maybelline Great Lash och YLS Volume Effet Faux Cils så tycker jag att de är svårapplicerad, tenderar att kladda och tenderar att klumpa. Respektive.

Och i budgetklassen ger ja specialomnämnanden till Maybelline Volum’ Express The Falsies och The Colossal  (liten tendens till kladd och klump men kan förvånansvärt lätt kammas bort), MAC Zoom Lash (tjock i konsistensen, passar därför bäst för den som vill tjocka till fransarna), MAC Studio Fix (enkel att använda, inga ”specialeffekter” men sitter fast väldigt väl och kan därför kräva lite extra jobb att få bort) och Lumene Blueberry Curl (tendens till kladd om man blir varm eller fuktig)

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Läderfabriken


NK
har tagit in Mona di Orios parfymer och det gör de naturligtvis helt rätt i. De är i det närmaste en doftlektion, de är en utflykt i vad parfymer kan vara. Inte alla hennes parfymer är följsamma (eller ens bärbara, i viss mån) men alla är intressanta, komplexa och visar vad doft verkligen, alltså på riktigt, kan göra.

En riktig doft utvecklar sig. Det har vi ju pratat om förut. Det är de lockande, ofta lättsamma toppnoterna som sätter första tonen. De är, om man så vill, de som kommer fram och säger hej. Citron, lätta blommor eller något annat inbjudande. Saker vi tycker doftar fräscht och bra. Sedan kommer hjärtnoterna, de som mer agerar huvudpersoner i filmversionen av en doft. Basnoterna är de som stannar kvar, lite som supporting actor och actress, som ändå har en bärande del i dramat.

Okej, men Mona di Orios parfymer funkar inte helt så. Inte till 100%. De är mer som ett kalejdoskop av dofter, som när man vrider på det visar ett nytt mönster, en ny nyans. En ny story.

Ta till exempel Cuir, hennes läderdoft. En riktigt brutal sak som inte doftar bara läderjacka eller Chesterfieldfåtölj utan hel läderfabrik med de fållade djurskinnen hängande från taket, redo att skäras till. I mängder, rader hänger de. Den i det närmaste chockerande läderdoften kommer emot en som en vägg. Jag uppmanar er, ja verkligen uppmanar er, att prova.

När man väl gått in i fabriken, och inte all vill gå in i den, det kan jag lova, så ser man alla fabriksarbetarna. Några röker cigg, någon har avslutat sin lunch. Kött med peppar. Några av arbetarna är muskulösa och maskulina, några av tjejerna är nästan generande coola och skär i lädret med precision medan de har en cigg i mungipan.

Låt sedan doften sitta på armen, låt den utvecklas och berätta sin historia. För mig handlar den om en fabriksarbetande som packar sina väskor och går, hoppar i en båt som doftar nytjärat och seglar iväg över det salta havet i solnedgången. Andra har jag hört berätta om den coolaste bruden i hela Paris, med läderjacka och Birkinbag, som cyklat iväg på en oljig cykel.

Så här funkar äkta parfym. Den doftar inte bara eller ens alltid ”gott”. Den doftar liv, historia och bild. Jag uppmanar er, än en gång, att prova.

Caroline Hainer

Skönhet

Den utländska vännen

Lite baklängesfråga: jag bor vanligtvis i USA, men ska till Sverige och hälsa på. Vad ska jag köpa som är bättre där? Är förhållandevis ointresserad av nagellack och ögonskugga (då jag redan har vad jag tänker mig är perfekta alternativ) men annars är allt av intresse.

En imponerande bra mascara kommer från svenska Palina. Om du vill stimulera någon slags nationalpatriotisk nerv inom dig och känna att det är kul med svenskt på ögonfransarna? Och det kanske det är! Bra mascara hur som helst.
Den som är inne på ekologiskt kanske vill undersöka svenska Estelle & Thild? Deras Detox-produkter har ”fått bra kritik” som det heter. Själv föredrar jag deras läppglans.
Passa på att kolla in svenska Björk & Berries innan de helt går över till sin nya design. Den gamla har något trevligt Jenny Nyströmskt över sig, vilket banar för roliga presenter till utländska vänner om inte annat. Smultronserien doftar fint.
Sedan vill du väl besöka Byredo-butiken på plats och kolla in hela utbudet? Swedish pride! Om du är i Stockholm, vill säga. I så fall är heller inte & other stories så dumt, deras egna hudvårdsserie har mycket som verkar lovande. Har självklart inte provat allt men efter en första testomgång så är jag positiv.
En kanske inte särskilt glamorös men icke desto mindre bra produkt är deodoranten från Recipe for Men. Imponerande bra och dessutom doftfri (hurra!). Snygga och bra produkter i sortimentet i övrigt.

Caroline Hainer

Skönhet

Rapport från södern (alternativt mellanöstern)

Befinner mig på sydlig ort! Jag är i Tel Aviv och har konstigt nog inte bränt mig i solen ännu, trots massiv solexponering på både strand och i stan. Jag är förvånad. Vanligtvis är min näsa jobbigt röd vid det här laget. Nu: inte ens antydan till rosa.
Tror min räddning heter BB-creme. Solskydd och foundation i ett, resenärens bästa vän. Jag har Bobbi Browns med mig på denna resa (hade Estée Lauders när jag var i södra USA för någon månad sedan) och skulle väl säga att omdömet är runt högsta möjliga. Glansen kommer man inte ifrån. Alltså, det är ingen matt foundation vi pratar om när vi pratar om BB. Men det ligger också mycket i solskyddets natur. Den där zinkpasta-liknande delen av det hela. Men den täcker halvbra, och det tycker jag är positivt. För mycket täckning och man riskerar att bli randig i ansiktet så fort solen provocerar fram lite svett. Halvbra är att föredra.

Igår var jag i Jerusalem, drack en dadelmilkshake efter att ha knallat runt i den gamla delen av staden och hojtats på av olika försäljare (ett par sköna Jesus-sandaler hade jag kunnat köpa, men jag orkar inte pruta och tjafsa så det fick vara).

Krämögonskugga, guys. Krämögonskugga med torr, bakad skugga ovanpå. Sitter hela dagen. Nu dubbelt bevisat: har joggat med detta och vistats i Jerusalem med detta. Det är den gyllene lösningen på alla former av min-ögonskugga-smälter-bort-problem. Chanels mascara till och du behöver inte bekymra dig.

Vilken krämögonskugga? Tja, med risk för att låta upprepande så är Estée Lauders bra, Cliniques (passa på, de ska sluta säljas), MACs är okej men inte optimal (den är lite för glidig), Chanels är okej. Men det är alltså kombon med torr skugga ovanpå som gör det. Och där öppnas möjligheter, vet du. Ta en mörk krämögonskugga och täck med ljus till exempel. Och spana in djupet. Eller en skimrande krämögonskugga som täcks med en matt. 3D-effekt på detta!

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan: Guerlain och kemi

Varför finns det en deo till nästan alla herrdofter därute, men till nästan inga damdofter? Clean har ju, men inga av de andra varuhusparfymerna. Jag skulle vilja dofta Guerlain Insolence under armarna också, ju.

 

Det finns säkert fler svar på den frågan men gissningsvis har alla ändå med pengar att göra. En deo kan behöva justeras lite i doften för att funka även som effektiv deo (man kan ju till och med behöva tillsätta en liten, liten mängd ammoniak för att deon ska göra det den ska). Om doften då blir för alternerad är det säkert många gånger bättre att skippa idén. Men ett annat skäl är också att man i Sverige inte köper parfymerad deo lika mycket som utomlands, så butikerna tar ibland inte in deo-versionen. På kontinenten (älskar det uttrycket) använder man också spray-deo i större utsträckning än här. Om då deo-varianten på en parfym är i spray-form tar man i regel inte ens in den till Sverige. Vi svenska parfymköpare avskyr spray-deos enligt statistiken.

 

Har noterat att du gillar Guerlains parfymer. Sniffade på L’Heure Bleue för första gången för några veckor sedan och kan inte riktigt släppa den. Nu har ett parfymeri här i staden REA… Vad tycker du, funkar den under sommarhalvåret, eller bör jag vänta till höstsäsongen?

 

Visst är den fantastisk? Jag tror egentligen att du vet svaret på din fråga. Jag må vara skeptisk och aningen konservativ i mina val, men när det gäller parfymanvändning är jag ytterst liberal! Det är bara känslan och associationerna som styr när en parfym är rätt eller inte.
Eller såhär, jo för mig är L’Heure Bleue väldigt mycket en höstdoft. Men det beror på mina associationer, jag förknippar den disiga, pudriga violen med dimmiga, regniga höstdagar. Men det är ju en blommig doft, så kanske får den dig att tänka mer på darrande blomsterängar en tidig morgon i juni?

 

Jag älskar parfym, jag älskar arbetet bakom en parfym, känslor den kan förmedla, att den är som ett konstverk. Jag har velat bli parfymör sedan… Jämt. Men! Denna kemi- och ekonomiutbildning jag läst man måste ha, är det alltid så? Det är nämligen ämnen jag aldrig varit intresserad av och undvikit. Måste jag bita i det sura äpplet?

 

Den här frågan kommer upp lite då och då och det är roligt. Kul eftersom det betyder att fler intresserar sig för doft! Det är, som du säkert redan vet, ytterst få personer som utbildar sig till parfymör som faktiskt blir det. I alla fall i bemärkelsen ”blanda parfym”. De allra flesta jobbar med annan typ av doftsättning, som schampo, rengöringsmedel och annat som doftar fast man inte tänker på det. Till exempel börjar en liten minitrend växa fram med konceptuell doftsättning, som att doftsätta ett hotell eller en butik.
Men till dig fråga nu då. Jo, om du ska satsa seriöst så kommer du dessvärre inte ifrån kemin. Jag vet, supertrist. Men du skulle kunna minimera kemin genom att ta lite strökurser och bygga en egen utbildning, eller examen. Men för de kurserna får du nog sikta utomlands, till exempel Grasse. Och då se till att du scorar en riktigt bra praktikplats.
Men du, självklart kan du alltid köra DIY-spåret också eller söka upp någon parfymör och be att få gå som lärling. Hey, det funkade ju för Ben Gorham.

Här är förresten en liten text om parfymskolan i Grasse som jag besökte för ett par år sedan.

Caroline Hainer