Skönhet

Mer Chanel No. 5

I kölvattnet av relanseringen av Chanel No. 5 med Brad Pitt (!) som talesman kommer en gigantisk flaskalagom till jul, i sällskap med världens största badtvål.

Flaskan är på hela 200 ml (!) och dessutom EdP. Men så kostar den också 2200 kr.

Det vore roligt att tänka sig någon som sådär lagom anspråkslöst gav bort denna luxuösa kombo i julklapp. (”Jag plockade upp något bara, som jag tänkte att du skulle gilla”). Men jag skulle ju inte tacka nej, såklart.

Jag nämnde detta, helt apropå ingenting, för min beau över fredagsmiddagen och han svarade att han aldrig doftat på Chanel No. 5. ”Jag vet inte hur den luktar”.

En av många saker jag uppskattar med beau är att han håller mig lite i schack, lite mer in touch med verkligheten bortom mina parfymer. Det är ju faktiskt kanske ingenting som hör till allmänbildningen, att veta hur Chanel No. 5 luktar, ingenting man ska ta för givet att alla vet eller gör. Men lite roligt är det ju att dofta på en riktig klassiker, närapå legend kan jag tycka så därför – på förekommen anledning – ber jag att få berätta om mina känslor för doften.

Chanel No. 5 sägs ha fått sitt namn på följande sätt: När det var dags för parfymören Ernest Beaux att presentera sina förslag på parfymen han hade fått i uppdrag att komponera så lät han Coco Chanel dofta på olika prov som han hade numrerat med nummer 1-5 och 20-24. Hon valde nummer fem, sa att den var perfekt och bad honom behålla namnet med följande motivering: ”Jag visar upp min kollektion femte maj, årets femte månad så vi låter den här parfymen behålla namnet det redan har, det ger tur”.

Vare sig det är sant eller inte är det ett faktum att parfymindustrin och framför allt parfymtraditionen såg annorlunda ut 1920. Respektabla kvinnor bar fräscha, friska blomparfymer. En kavaljer eller en make kunde köpa en blommig parfym till sin dam men starkt doftande parfymer med murrig musk eller högljudd jasmin var inte att tänka på, de parfymerna bar bara skökor och fallna kvinnor. När Chanel släppte Chanel No.5 var den någonting mitt emellan och därför både utmanande och modern. Den är dessutom, jämfört med andra samtida it-dofter, ytterst unisex och är det än idag. Det kunde man anspelat på i Brad Pitt-reklamen om man hade velat. Men det gjorde man alltså inte. Synd.

Det är den generösa mängden aldehyder (oxiderad alkohol) som gör doften. Någon har beskrivit aldehyd-doften som ”varmt strykjärn på fuktigt tyg”. Önskar att jag själv kunde ta cred för den beskrivningen för den är väldigt bra, mycket träffande.Det är också aldehyderna som många brukar beskriva som att de ”luktar parfym”, någon slags generell ”parfymdoft”, den man ibland kan snappa upp (oftast ofrivilligt) när man till exempel går förbi taxfreebutiken på en flygplats där parfymer blandas i luften, på huden och lite överallt och bildar något slags generellt parfymmoln.

Aldehyderna i Chanel No. 5 är de som sätter den sensuella, murriga, varma tonen som känns ganska så på en gång och som sedan hänger med hela vägen. Däremellan fräschas doften upp av fräscha citrusnoter som bergamott, citron och neroli. En bra balans, såklart, mot det varma och sensuella. Håller det hela på rätt sida av anständigt. Minns nu att doften alltså tillkom 1920.

Men här finns också ett lagom oanständigt hjärta fullt av självsäker och ganska högljudd jasmin (vanlig i Chanels dofter, så vanlig att man säkrat jasminfält i Grasse) och liljekonvalj som också hör till den typen av starkt, doftande vita blommor.

Vanilj och ambra ligger i botten, typiskt hos orientaliska parfymer eller parfymer med lite tyngd i. Kvällsparfymer, förförarparfymer. Också de varma noterna hos sandelträ gör sitt till vilket alltså resulterar i detta: varmt, sensuellt (vanilj, ambra, sandelträ) men också starkt och påtagligt blommigt (jasmin) men med en frisk topp (citrus). Vad blir kontentan? Jo, med 1920 års mått blir det en elegant sköka (revolutionerande!) med både pengar och självförtroende. Och mycken sex appeal. Men 2012 års mått blir det en varm, sensuell dam i obestämd ålder (”ålder är en inställning”) som provat det mesta, rycker lite roat på axlarna åt nymodigheter, been there seen that men som genom åren i framkanten ändå lärt sig uppskatta varaktig kvalitet.

Personlig reflektion: när en äldre dam i min bekantskap tog med mig på café, jag var kanske sexton år och hade på sin höjd råd med en kopp te någon gång i månaden. Damen (min gamla svensklärarinna från högstadiet, faktiskt) bjöd mig på te med en kaka till. När jag skulle få välja mellan ett tiotal olika tesorter där bakom disken blev jag alldeles ivrig. Tog det blev kanelte. Svensklärarinnan valde Earl Grey och jag kunde inte förstå varför. När det fanns så många andra sorter. Jag minns att jag till och med frågade och hon sa ”Efter ett tag känns det som om man provat allt, då kan man bli lite trött och vill bara ha det klassiska som man känner igen”. Hon har ju helt rätt. Jag gissar att jag är hennes ålder nu och jag dricker oftast Earl Grey, äter gärna vaniljglass och handlar i stort sett bara klassiska basplagg när jag handlar kläder.

Nå, tillbaka till sak. Parfymkritiker världen över är väl hyfsat överens om att EdT-versionen inte är lika bra som EdP, mest för att de ingredienserna som det är mest drag i (jasminen, ambran) får maka åt sidan och göra sig diskreta i EdT-versionen. EdT har inte samma stora spektrum i buketten, för att uttrycka sig på ett annat sätt. Den är långt ifrån dålig, bara en mer tillbakahållen upplevelse.Sen kan jag bli lite besviken på att den inte sitter kvar på huden så länge, liknar lite en skin scent eller en flyktig citrus på så vis. Men då får man spraya mer och det är faktiskt en upplevelse att lyfta den tunga flaskan med den klassiska formen och spraya. Lite känner man sig som Marilyn Monroe då. Och bara det är värt en hel del.

No5 EdP 200ml kostar 2200kr.
No5 Jumbo Bath Soap kostar 560kr.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Jahapp…?

Nä, men det ska väl vara nytänkande och så men jag förstår ändå inte poängen. Jag kan i alla fall inte tänka på annat än att det låter som styltigt, som dålig poesi som han läser utan äkta inlevelse. Och vem skulle han annars tala om, om inte Angelina och jag tvivlar starkt på att hon använder något så konventionellt som Chanel No. 5. Eller parfym över huvud taget.

Caroline Hainer

Skönhet

Index: Smashbox

Nyckelord: “Hollywood”, primer,
Stjärnprodukt: Primern Photo Finish, helt klart.
Tips: Halo Yellow Correcting Hydrating Power, Anti-Shine, makeupborstar

Smashbox är namnet på en fotostudio i Los Angeles. Egentligen en hyfsat oansenlig barrack (jag har varit där) men med en gedigen glamour-historia i väggarna och det är självklart den man trycker på i marknadsföringen och profileringen.
Här har verkligen alla fotats. Alla. För skivomslag, tidningsomslag och allt som andas showbiz och pengar.

Själva namnet Smashbox syftar till de där stora burk-kamerorna man använde i filmens och filmstjärnornas begynnelse och är såklart ämnat att bidra till märkets känsla av ”old Hollwood”. Ännu mer Hollywood blir det, tycker jag, när man också vet att märket startades av Dean och Davis Factor – släkt i rakt nedstigande led med en viss herr Max Factor.

Själva Smashbox-märket lanserades 1996 och utifrån ”behovet” hos de makeupartister som hade som jobb att preppa och snygga till alla de stjärnor som kom till studion för att fotas. Därför heter också produkterna saker som ”Photo Finish” och ”Camera Ready” och lovar att hålla ”i flera timmar framför kameran” eller i spotlighten.

Det är också just primern Photo Finish som satt Smashbox på kartan,den slog verkligen ned som en bomb när den kom. Idag finns den i flera varianter som fuktgivande och oljefri och med SPF och flera kommer hela tiden. Men originalet är fortfarande storsäljaren. Är den outstanding? Nej, det är den inte (dessutom dyr och silikonbaserad, vilket inte gillas av alla hudtyper). Men Photo Finish är bra även om jag tycker fuktvarianten (hydrating) är ännu bättre och deras anti-shinekräm det allra bästa alternativet. Samma mattande och jämna resultat fast med bonusen i att glansen i ansiktet försvinner. Photo Finish råkade dyka upp i precis rätt tid, och utlovade precis rätt sak. Står sig hyfsat, som sagt, men i grov konkurrens med andra primers men också av andra Smashbox-produkter.
I primer-utbudet finns också några varianter som sägs korrigera eller balansera ut hudfärgen. Den typen av produkter finns också i flera utföranden hos Smashbox, bland annat det här till synes helt gula pudret som är en bra hjälp om och när man vill dra ned rödheten i ansiktet, till exempel på sommaren, efter en dag på uteserveringen eller om man helt enkelt satt på sig för mycket rouge.
Rekommenderar också borstarna i utbudet som kostar runt 200 kr styck, vilket är att betrakta som mellanprisnivå. Det går att hitta små borstar, som eyeliner, billigare men för större, fina, mjukare borstar som för rouge är priset rätt bra.

Caroline Hainer

Skönhet

Välkomna!

Om ni undrat var jag hållit hus de senaste dagarna så är svaret Norrtälje, där jag har min skönhetssalong som bekant. Just nu stor doftrea – kom och fynda!

Skoja. Jag har ingen butik.

Caroline Hainer

Skönhet

Index: L’Occitane

Nyckelord: ”rent”, ”naturligt”, franskt, lantligt, väldoftande
Stjärnprodukt:
Handkrämen!
Tips:
Bra presentkit, väldoftande ”vardagsprodukter” som handtvål och duschtvål

En grej först bara: namnet uttalas ”LocksiTANN” och deras produkter är alltid väldigt lätta att känna igen. Fransk, lantlig charm. Plåttuber med vackra etiketter, en doft som välkomnar en in i butiken redan från gatan. Imagen är helt intakt, från början till slut. Till och med namnet är lantligt franskt och syftar till en gammal provins i södra Frankrike.

Med tydlig lantlig/naturlig image är också några av deras stjärnprodukter baserade på passande ingredienser, som shea butter, lavendel och essentiella oljor. Shea butter säljs till och med separat, i en egen liten plåtburk. Ingen slump, för förutom de väldoftande produkterna i sortimentet – tvålar, duschgel, body lotions – är det just de mjukgörande som är L’Occitanes stora styrka. Det är därför logiskt att det är shea butter-handkrämen, med typisk doft och i typisk plåtförpackning, som är bästsäljaren i hela världen.

I mellanprissegmentet och naturliga ingredienser-imagen är de naturliga konkurrenterna The Body Shop och Yves Rocher. Men där vinner L’Occitane på snygghet och väldoft. För övriga innehållet är snarare en smaksak än en självklarhet. Lavendel, till exempel, är inget för känslig hy. Men allt doftar förföriskt, men långt ifrån allt är naturligt och inte alls självklart välgörande. Nu har jag ju ingenting emot kemisk inblandning i produkter, jag är ingen eko-förespråkare inom makeup per se, men med L’Occitanes hyfsat tydliga lant-image skulle man kanske vänta sig mer? Nå, priserna är föredömliga, det mesta luktar himmelskt men är ingenting för folk med känslig näsa, tvålarna är vackra och L’Occitane utklassar i regel konkurrenterna ordentligt och rejält när det kommer till julförpackningar och specialare. De här fyra små handkrämerna i resestorlek för under hundringen är väl en jättefin liten present, till exempel. Eller – tips till Fars dag! – det här badskummet med lavendel om hela 200 ml för 215 kr.

Också lyxigt fina och fylligt väldoftande är den flytande handtvålen som faktiskt snitsar upp vilket badrum som helst med både doft och look. Finns i refill dessutom, vilket är 100% ekotänk däremot. Den här tvålen med familjeimage är en annan trivselhöjare som dessutom doftar himmelskt rent, oskyldigt och varmt som en mjuk bomullsfilt.

Hardcoreskeptiker (som jag själv) kan bekymras över att hudvårdsprodukterna så ofta säljs i burk, vilket ju alltid är det näst bästa valet med tanke på bakterierisk och oxidering.

Eftersom man kör naturligt (”naturligt”) så är det mest fukt och mjukgörande som är grejen med ansiktsvården i sortimentet, här finns inga AHA-produkter om man säger så. Det behöver ju inte vara en nackdel, givetvis, men ansiktsvården känns långt ifrån komplett. Dock finns här många bra och milda rengöringsprodukter, i synnerhet snälla, mjölkiga lotions som inte torkar ut.

Caroline Hainer