Skönhet

Blicken inåt

Går emot alla tidigare principer och langar upp en bild på mig själv här. Det är från programmet Tv-cirkeln som går ikväll kl. 22.45 och där jag misstänker att jag kanske förlorar en del av er som vänner eftersom jag är med eftersom jag är skeptisk mot tv-serien Girls som ju behandlas i TV-cirkeln.

Men jag vill ändå rikta uppmärksamheten mot den beige paletten här. Icke-skimrande bronzer på kinderna, beige gloss på läpparna och jordiga toner på ögonlocken. (Jag har brunt nagellack också men det syns inte i denna bild). Jag ber att få påpeka att dels är nudes och beige toner på ingång och dels ska de aldrig, aldrig misstas för tråkiga.

Varför är detta viktigt?

Det är det inte. Men det är i viss mån intressant eftersom beige inte får den cred den förtjänar som färg. Greige-hajp till trots. Plus att jag ser detta som en gyllene chans att försvara/hylla den beige färgskalan.

För faktum är ju att vårpaletter i nio fall av tio fokuserar på pasteller. Och det är det många som gör även i år (YSL Armani, Estée Lauder och Lancôme till exempel). Alltid pasteller, alltid färger som förknippas med syrén, tuggummi, ballonger och pioner. Alla trevliga, positiva saker som hör våren till. Alltid är det så.

Men förvånansvärt många visar också fina beige och nudes – fast utan att riktigt skylta med det. Som Diors Cheire Bow, som framställs som pudrig och rosa (och visst har den inslag av det också, i synnerhet bland rougen) men som har underbara nude-toner bland till exempel skuggorna. Även Armani gör misstaget (tycker jag) att fokusera på pastellinslagen i dessa annars så felfria nudepaletter.

Endast Chanel håller sig närmast sanningen. I deras vårkollektion finns underbara nudes och rosa nyanser. Man har inte döpt den till något som avslöjar någonting om denna inriktning. Kollektionen heter Printemps Précieux (”dyrbara vår”) och trycker mer på puderrosa än beige. Ja, en anledning är ju förstås att några av läppstiften går i korall och rosa. Så visst, ett par pastelliga inslag. Tillsammans med pudrigt rosa rouge.

Men det främsta skälet till att absolut inget märke går ut med att ha en grym beige kollektion tror jag faktiskt är att beige förknippas med höst, färglöshet och det absolut fantasilösaste.

För nog har man, i alla fall på Chanels håll, insett den beige palettens värde hos kunden – man släpper ju samtidigt också Les Beiges, vackra, matta bronzerpuder. Pasteller har något mer optimistiskt och glatt över sig, visst. Det är positivt laddat. Medan beige används fortfarande som beskrivning av något mer färglöst.

Synd, eftersom beige inte bara är en kanonnyans att ta till när dagarna är färgglada men huden fortfarande blek, utan också en palett som tar fram ens egna färger mer än någon annan. Färglös? Bara missförstådd. Beige är den hårdast arbetande färgen i hela färgvärlden. Beige kliver åt sidan så att alla andra färger kan få komma fram. Vad har beige för det? Ingenting. Uppenbarligen.

PS. Bra bronzer-rouge utan skimmer finns hos MAC, bra beige läppstift hos Chanel och bra jordiga ögonskuggor hos Dior.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Shiseido-alert!

Åhléns City säljer ut alla sina Shiseido-produkter till halva priset! Passa på att handla en Benefiance Extra Creamy Cleansing foam till bra pris. Säljs i vanliga fall för närmare fem hundra.

Utförsäljningen pågår under mars. Start idag!

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan: REN, vatten och tuggummi

Undrar om du har någon erfarenhet av hudvårdsmärkena REN och Akademikliniken? Funderar på att köpa några av deras produkter för torr hy men tvekar bl.a. pga priset är lite i överkant.

 

Akademiklinikens produkter vet jag för lite om för att uttala mig. De produkter jag provat (rengöring, toner, dagkräm, nattkräm) har inte imponerat särskilt på mig men jag har för lite på benen för att döma ut dem.
REN
har jättebehagliga, väldoftande hudvårdsprodukter och fina oljor men för ansiktsprodukter skulle jag lägga mina dyra slantar på någonting annat, till exempel Super Rescue från Clinique (495 kr) eller Moisture Boost från Paula’s Choice (249 kr). Om du inte insisterar på REN förstås, i så fall skulle jag satsa på Mayday, Mayday Rescue Balm.

Trivia förresten:
a) märket REN skapades av två uttråkade dudes i reklambranschen.
b) Den här reklamfilmen har orsakat lite kontroverser här och var.

 

Hej, jag måste fråga om den här kajalpennan du skrivit så bra om. Jag har förstått att den är vattenfast, men håller den för typ värme/fet hy? Känns som jag provat alla kajalpennor som är vattenfasta, men de liksom smälter bara ändå.

 

Ja, det är ett problem. Skulle säga att i smältbarhet ligger YSLs vattenfasta ögonpennor snäppet bättre. De är mjuka, nästan kladdiga och kan därför hamna mitt i ögonlobslinjen om man tenderar att glansa till på ögonlocket. MEN med rätt underlag dvs en puderögonskugga, så sitter de faktiskt imponerande bra.

Tack för en jävligt bra blogg. Jag är på jakt efter en ny parfym, hoppas att du kan tipsa mig – Jag gillar dofter som är lite pudriga, en nyans av bubbelgum blandat med mystik och krydda. Har Alien av Therry Mugler på vinter men har ingen sommar/vår parfym. Gillar breath of god av lush. Keiko M.s loukohoum tex (dock för mkt mandel i den). Please help!

Angel? Om du ändå är inne på Thierry Mugler. Vill du vara wild and crazy kan du prova One Million av Paco Rabanne. Där finns både krydda och tuggummi. Faktiskt. Räknas som herrparfym men skit i det.

Jag har mycket akne, fet hud med överdriven talgproduktion och har provat med mesta, men ingenting hjälper. Jag är dessutom känslig mot parfym i hudprodukter så behöver någonting skonsamt men som ändå förebygger mina problem. Akne är ju hormonellt så om utvärtes rengöring ens hjälper börjar jag tvivla på efter år av olika produkter. Har du några tips?

Det är supertrist att känna att ”ingenting hjälper”. När det är hormonellt är det ju svårare men med rengöring kan du se till att det i alla fall inte blir värre. Sedan tror jag på a-vitamin för att balansera din sebumproduktion, och något oljeabsorberande dagtid för att matta till. Här är några ytterligare förslag. Har du råd kan det vara värt ett besök hos en hudvårdsterapeut. Är du helt förtvivlad, och det kan man vara, så fråga doktorn om behandling med Roaccutan som en absolut sista utväg (ger biverkningar).

Caroline Hainer

Skönhet

Doft av makt

Någon som ser House of Cards? Amerikansk nyversion av en engelsk serie med makt, ambitioner och ännu mer makt i centrum. Både politisk och personlig makt. Det är en bra serie, en som tar tid och som låter sina karaktärer hålla på sig, inte visa alla sina sidor från början utan veckla ut sig som solfjädrar i mönster som man först inte uppfattar.

Jag såg ett avsnitt tidigare idag och har tänkt på maktdofter sedan dess. På i synnerhet vad Claire Underwood, huvudrollsinnehavarens fru skulle kunna ha för flaska i badrumsskåpet.
Eller, nej, för det första har hon inget badrumsskåp. Hon har ett elegant, minimalistiskt sminkbord med ett fåtal effektiva, dyra krämer så redan där får vi backa.

Claire Underwood spelas av Robin Wright som aldrig varit bättre. Hon fullkomligt osar kontroll. För det mesta kall sådan, även om mycket hon säger och gör är varmt och altruistiskt. Hon är chef för en välgörenhetsorganisation, till exempel, och bjuder över gäster som hon sedan underhåller med sådan perfekt grace. Till och med när hon springer sin dagliga löprunda är hon totalmedvetet kontrollerat. Inte ett hårstrå ligger fel. Gud som hon avskyr överraskningar.

Jag tror att hon äger en flaska från Carthusia, kanske Ligea. Själva namnet är poetiskt mäktigt i sig självt – Ligea hette en av de tre sjöjungfrur som försökte snärja Odysseus under hans resa på det stormande havet.
Doften är, som många andra italienska dofter, en älskvärt krävande historia. Så självklart självsäker. Vaddå, vem skulle det annars handla om? Tanken på att någon annan skulle kunna vara historiens mitt är för denna doft ganska osannolik. Istället är det den starka, lagom citrusberikade nektaren som är huvudrollsinnehavare här. Varma, pudriga noter som av någon anledning får mig att tänka på marmorgolv och marmorspelare. Det är väl något kungligt över det hela. Och sedan den friska, kontrollerade men ändå manipulerande söta doften av mandarin. Ligea är ett bra namn, flaskan är respektingivande elegant och doften en sådan man spontant niger inför.

House of Cards visas på Netflix.

Caroline Hainer

Skönhet

Alla hjärtans dag-dofter

Traditionellt är det förstås blomsterparfymer som står för de mest romantiska dofterna. Men själv tycker jag att de lite mörkare, mer sensuella har en hel del att erbjuda i romantikväg och även de pudrigt gröna som har en frisk optimism över sig, inte olik en förälskelse.

I den försiktigt, blyga blomfamiljen tycker jag att Etiquette Bleue är en av de mest romantiska dofterna. Som en rodnande liten blomma, för blyg att titta upp och möta blicken hos den älskade. Ja men faktiskt, det är en doft som kräver den typen av bild. Lägg också till att den skapades åt Lady Blessington i gåva av greve D’Orsay på 1800-talet. Den hade inget namn, bara en blå etikett. Vad är mer romantiskt?

Finns hos Insanto för 570 kr.

Guerlains L’Heure Bleue är annars en parfym jag brukar förknippa med vemodiga kvällar, tung himmel och fukt i luften. Någonting darrande, någonting flämtande. Men den kan också stå för romantik. I alla fall en slags Oskuldens tid-romantik med raka ryggar och tillbakahållen längtan. Den doftar mjukt och lätt instängt, som en korsett. Lite anis i början och sedan viol, tuberose, nejlika och ros i en oskyldig explosion. Frédéric Malles Lipstick Rose är lite besläktad, inte i notväg men i känslan. Själva doften är såklart mer rosbaserad (en parantes men vilket fantastiskt namn på en parfym!). Den känns för mig som en tydlig doft i färg: rosa, aprikos, hudfärgad, chockrosa. Spektrumet däremellan. Som en len sammetspuff i en tung, guldig puderdosa.

Guerlian har ju också Shalimar förstås. En mer sensuell version av romantik. Mer iris, ambra och jasmin i ett svall av vanilj. Ja, svall. Kan köpas här till ett bra pris (408 kr).

I samma familj finns också Bulgaris Mon Jasmin Noir, Diors Dolce Vita och La Perlas J’Aime La Nuit. De där lite kryddiga, peppriga lila blommorna. Ett pärlhalsband mot ett solbränt nyckelben, hela den grejen. Mer undertryckt hetta, mer svepande rörelser och prasslet av satin. För den som klär sig i helsvart eller bara i färger som kan matchas med blodröda nyanser.

Och om man kan tänka sig att förlåta det lite banala i den så är Lagerfelds överromantiska Sun, Moon, Stars (i reklamen rider Daryl Hannah på en vit häst i månskenet. Så vi vet vad vi har att göra med här beträffande ”överdrivet romantisk”) en kandidat. Jag kan känna en riktig längtan efter den ibland när himlen sänker sig över staden och man kollar upp mot taken och nästan tycker sig se något övernaturligt, typ vad som helst bara det är romantiskt och oförklarligt. Reklamen regisserades förresten av David Lynch.

 

Caroline Hainer