Skönhet

En ljummen fråga

Hej! Jag undrade om du kan tipsa om en bra makeup-borttagare som är oberoende av den rengöring man använder efteråt? Sedan undrade jag om det är bra att tvätta ansiktet i ljummet eller kallt vatten?

Om jag förstår frågan rätt så letar du efter en rengörare som främst tar bort makeupen, that’s it? I så fall tycker jag att YSLs Instant makeup remover gör jobbet imponerande bra. Men min go to-rengöringsprodukt är och förblir Shiseidos Benefiance Creamy Cleanser. Dryg, effektiv, mjuk och inte ett dugg uttorkande.
Varmt vatten öppnar porerna och gör att tvättningen går lite djupare. Sägs det. Kallt vatten sägs stänga igen porerna men jag skulle säga att det handlar mer om tvättar som sker under lite längre tid, som dusch. Vid en (hyfsad) snabb ansiktstvätt skulle jag säga att ljummet vatten är det bästa, det är mjukt och snällt mot ansiktet och är även att föredra innan man går ut, om man tvättar ansiktet på morgonen, för om ansiktet ”värms” av varmt vatten kan det få en chock av eventuell kyla ute och då svarar blodkärlen på det. Trist.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Kokos hjärta sol

Kokos är en ingen ovanlig doftkomponent i parfymer som ska lukta sommar och solbränna. De som marknadsförs med sol, bruna kroppar och vågsplash. Jag vet inte varför, är det för att man antas associera sommaren med kokosolja?

Bara på rak arm kommer jag att tänka på Bronze Goddess, Creeds Virgin Island, Bond No. 9s Fire Island och At the Beach 1966 från CB I Hate Perfumes.

Kopplingen solbränna/solkräm/kokosnöt är väl inte helt galen, antar jag, eftersom många av oss använder solskydd och den där skumma solskyddsdoften maskeras många gånger med kokos. Hawaiian Tropic har väl byggt hela sitt märke på den principen? Plus att sol förknippas med exotisk ö som i sin tur förknippas med exotisk ö-doft och exotisk ö-smak, som kokos.

Så visst.

Men det tycks mig ändå lite konstigt. At this day and age, så att säga. När Martin Margiela utökar sin doftserie med Beach Walk så får jag anledning att fundera mer över detta fenomen.

Margiela inleder alltså sin doftbesättning med den något märkliga, ärtgröna doften Untitled. Han gör sig svår, presenterar en doft som inte är inställsam på något sätt alls. Jag menar inte alla älskar att lukta ärta och gräs. Jag har själv ytterst blandade känslor för den. Men flaskan är snygg.

Man följer upp med doftserien Replica som förutom Beach Walk också innefattar dofterna Flower Market och Funfair Evening. Fatta vilka insmickrande namn, i synnerhet då i kontrast till den snobbiga ärtan Untitled. För visst får man associationer direkt? Det är också meningen, Replica är återskapanden av doftminnen, stunder, upplevelser. Som en blomstermarknad någonstans (Chelsea? Notting Hill?) och en sommarkväll på tivoli (popcorn? sockervadd?).

Den blommiga, välmående kokosdoften Beack Walk är fin, men inte speciell. Den hamnar på samma dofthylla som Bronze Goddess och hennes vänner och kommer antagligen kännas lite malplacé så fort det är dags att ta fram höstkappan. Men det hela gör mig ändå lite nyfiken på gränsen till fascinerad. Varför följa upp en knasdoft med dessa dofter? Varför gå från märkets övergripande mystiska/minimalistiska koncept till en hyfsad kokosdoft? Kokos för Guds skull! Parfymvärldens motsvarighet till tv4? Visst gillar jag kokos, jag har Gwen Stefanis G, men det är ju inte en finsmakardoft direkt. Det är en mjuk, varm, lättsam och – tack vare parfymvärldens marknadsföringshistoria? – en mycket glädjeförknippad doft. Den av kokos alltså.

Vilket betyder att Beach Walk är för lättillgänglig för att inte gå hem hos den bredare publiken. Och ja, det är väl antagligen det som är tanken. Inte mycket konstigare än så.
Eller?

Replica-serien finns på NK från och med den 10 augusti.

Caroline Hainer

Skönhet

Frågor på det?

Hej! Jag har en fundering kring bb-crème. Har precis köpt estee lauders och undrar nu – kan man verkligen ha bara den? Alltså helt utan ansiktscreme? Jag har problemhy, med en hel del acne på på kinderna och längs med käklinjen, använder idag produkter från suki skincare, bl.a. ett serum. Det känns liksom lite konstigt att inte ha ansiktscreme, hur gör du?

Jag har för det mesta bara BB-creme, det beror lite på dagsformen men för det mesta. Men å andra sidan kör jag en arsenal av produkter och ritualiserad tvätt på kvällen, har A-vitaminkräm till natten och kör AHA-produkter flera gånger i veckan. Har du problem med acne så kan du ha acneprodukter under eller satsa på dem till natten. Men då måste du verkligen akta dig för solen. Acneprodukter med AHA och/eller a-vitamin kan orsaka hudfläckar om man har riktig otur och vistas i alltför stark sol.

Alltså, jag hade en doft-dag på NK med min tvillingsjäl. Hon föll för Oud Immortal och jag för Accord Oud (båda Byredo, men det vet du säkert redan förstås), vi var väldigt förtjusta i idéen av matchande parfymer. Men, jag känner att jag behöver kolla först, vad för slags människa bär Accord Oud? Du är ju bra på sånt här och jag behöver reassurance. Snälla hjälp?

Men så fint att ni hittade varsin matchande oud! Friendship scents! Av dem två skulle jag säga att Oud Immortel är mer hardcore, mer down and dirty och Accord Oud mer elegant exotic. Eller, säg så här. Mötte jag Oud Immortel och Accord Oud i en märk gränd skulle jag bli mest rädd för Oud Immortel men jag skulle nog tycka Accord Oud var snyggare.

Tack för en fantastiskt bra blogg, jag har följt den länge nu! Jag har en fråga om parfym som jag undrar om du kan hjälpa mig med. Jag letar efter en parfym som luktar lindblom…har letat länge efter detta men aldrig hittat någon parfym som ens har lindblom(sdoft) i sig. Om den parfymen finns tror jag att det skulle vara den perfekta parfymen för mig – och så luktar det sommar!

Kommer direkt att tänka på Fresh, ännu en gång, som har en tvål som luktar så fantastiskt fint. Eau de Noho från Bond No.9 har lindblom i sig. Den luktar sommarlov. Prova Tilleul från Diptyque? Finns på NK i Stockholm vet jag. Annars får du kanske vända dig till Demeter, som ju har en doft för precis allt.

Jag läser ju din blogg Fifty Scents ofta. Det är en sak som ofta dyker upp som samtalsämne och uppslag i magasin och det är budget vs lyx-skönhetsprodukter. Jag har grävt lite i det för att jag är forskare i kemi, intresserad av hudvård och begriper
mig någorlunda hyfsat på ingredienser. Jag har ägnat en del tid åt http://thebeautybrains.com/ som oftast menar att det vi betalar för är märke och livsstil och inte mirakelprodukter. Varför betalar man (jag) då hundratals kronor för skönhetsprodukter? Om man tex tittar på innehållet i valfritt Lorealschampoo och jämför med betydligt dyrare Kerastase och Redken (kommer egentligen också från Loreal) hittar man inte stora skillnader.
Jo, av följande anledning: även om de ingående komponenterna är lika kommer de i tiotals, ibland hundratalks kvaliteter. Med kvalitet menar jag RENHET av kemikalierna (för allt vi någonsin köper, äter, andas är en blandning kemikalier och inget annat). Att jämföra två produkter enbart genom ingredienslistan är ungefär som att jämföra vin och säga att det är same same, fermenterade druvor.
Därmed inte sagt att det inte finns företag som utnyttjar konsumenter och har kopiösa marginaler på sina produkter. Och visst betalar man för livsstil och märke. Men faktiskt inte bara! Det finns billiga produkter som är svinbra och det finns dyra som är skit. Det krävs lite chansning, lite sunt förnuft, lite research för att hitta rätt./Dina
Så är det.
Caroline Hainer

Skönhet

Hello vemod my old friend

Är det latent boknervositet?
Är det pengabrist? Man blir ju, som bekant, inte fet på att författa generationsromaner med samtidsreferenser. Det är i det närmaste en dålig affär.
Är det vädret?

Vad det än är så botas det ändå bäst med ett besök på NKs parfymavdelning. NK Parfym är för mig vad Tiffany’s är för Holly Golightly.

För den som inte läst boken (eller sett filmen) Breakfast at Tiffany’s så handlar den om den ultimata partytjejen Holly som charmar allt och alla. Men hur mycket hon än festar och hur bra hon än är på att vira miljonärer runt lillfingret så kan hon aldrig riktigt fly från sig själv, sin ensamhet och sin historia för det kan man aldrig. Vissa dagar, när den kommer för nära, när hon får ”the mean reds”, den där oförklarliga vreden och sorgen på samma gång, så går hon till juvelbutiken Tiffany’s. Där, bland de prydliga raderna med smycken, guld och underbart gnistrande diamanter, känner hon sig av någon anledning lugn igen.

Det gäller att hitta sitt ställe, det som lugnar, det som får en att försvinna en liten, liten stund.

I brist på annat – som Los Angeles – så funkar NKs parfymavdelning bra för min del. I en liten våg av rastlöst vemod åker jag dit, doftar på de fyra Balmain-dofterna de fått in (Ambre Gris är en salt, lyxig lite torr sak som doftar underbar, grå cashmerekofta). Tar en te, går runt sakta, sakta, låter handen stryka över skjortor på rea, läderplånböcker som ligger på rad och tunna, skira blusar. Luften är regntung, min plånbok tunn men humöret mycket, mycket ljusare.

Caroline Hainer

Skönhet

Två kommande

Det är kanske lite retsamt att skriva om parfymer som inte kommit ut i butik ännu men jag kan inte låta bli. Två intressanta dofter, båda med citrus som sammansvetsande länk, är på ingång nu och jag känner att jag måste förbereda världen på detta.

Den första är Eau de Rochas, som är något av en klassiker på sitt sätt. En klassisk cologne, en klassisk flaska och nu är den på väg till Sverige i en nylansering. Tänkt som och lanserad som en damparfym även om jag alla gånger skulle säga att den är 100% unisex som 4711, Jicky och Eau de Guerlain.
Alltså, kolla bara denna vackra flaska. Så skönt maskulint formad, som något som står på en gammal hapsburgsprins toalettbord. De rejäla, räfflade ränderna som ska påminna om en forsande flod eller svalkande vatten någonstans. Samtidigt en så feminin och vacker kork, som en ”diamant stor som Ritz” (F. Scott Fitzgerald är min sommarläsning i år).

Var var jag nu?

Just det. Eau de Rochas, en klassisk cologne. En som är frisk, ren och full av uppiggande citrus som försvinner lika snabbt och lätt som den kom. En cologne är en snabb och ytlig bekantskap, vägrar binda sig, vägrar löften. Men är alltid, alltid pålitlig. Tänk på honom – colognen alltså – som en förlängning av duschen, eller en liten tandborstning innan man lämnar hemmet. En uppfräschning som får dig på bättre humör, som får dig att känna dig lite snyggare, lite fräschare. Eau de Rochas gör allt det där.

Eau de Rochas kom 1970, vilket eventuellt förklarar flaskans robusta form. Den marknadsfördes då som nu till kvinnor vilket jag tycker är ett misstag, eller i alla fall onödigt. Toppnoterna lime, mandarin och bergamot känner man klart och tydligt och man behöver knappast vara en utbildad näsa för att urskilja dem alla tre. Att jag gör det är bevis nog för detta. Men som med alla cologner med citrustoppar så försvinner de ju iväg hastigt och lustigt, drar vidare till nästa förförelse. Sedan dyker lite lavedel upp, kanske lite patchouli. Någonting ”lila” i alla fall. Men det är ändå citrusdoften som är den mest dominerande, den som ändå stannar kvar en liten, liten stund extra på huden innan vårt farväl. Det kanske är lika bra, för mycket citrus får en att vilja spela tennis. Lagom med citrus gör att man snarare vill ta på sig ståhatten och dricka lemonad.

Man väljer också att lansera en ny doft – Eau de Sensuelle, och en flanker till den första – Eau de Rochas Fraiche. Med hjälp av Olivia Palermo dessutom. Men skit i dem, har man doftat på originalet blir man bara besviken.

Lanseras v. 33 i utvalda Kicks-butiker och kommer inte att kosta (sommar)skjortan.

Caroline Hainer
Fifty Scents
Fifty Scents är tankar om doft och skönhet. Favoritparfymen kommer från Guerlain och bästa makeupen är en självsäker eyeliner. Allt däremellan undersöks med lika delar skepsis som entusiasm. Frågor och funderingar skickas gärna till caroline@rodeo.net.