Skönhet

Index: Kiehl’s

Nyckelord: Trend, NY, stilrent, ”apotek”
Stjärnprodukt:
Créme de Corps (bodylotion), muskolja, Facial Fuel (för män)
Tips:
Imperial Body Balm

Amerikanska Kiehl’s har flera ”usp”, det kanske allra kändaste är deras syn på ”samples”. Att vara generös med små varuprover (i perfekt resestorlek dessutom) är en av deras stöttepelare. Tanken är att produkterna i sig är så bra att ju fler kunder provar desto fler blir kunden benägen att köpa.

Kiehl’s började som ett litet kvartersapotek i NY och det är en image man försökt bevara in i det längsta trots att apotek kan betyda många saker i USA och att man idag finns över hela världen. Men att gå in i en Kiehl’s-butik, vare sig det är i Singapore, Stockholm eller NY, ska kännas som att besöka sin lokala apotekare och man ska känna igen både stilen och den återkommande rekvisitan, som till exempel skelett, flygplan och motorcyklar. Alla dessa är en del av storytellingen. Grundarens son var pilot i andra världskriget och den som såg till att ge Kiehl’s nytt liv genom att förfina konceptet med top notch-hudvård och cleana förpackningar. Samma son samlade också på vintage-motorcyklar. (Weird trivia: I originalbutiken finns en Harley-Davidson från 1934 som tillhört Clark Gable)

Kiehl’s utmärker sig också med sina stilrena förpackningar och sin tydliga herrlinje med fuktkrämen Facial Fuel i spetsen. Här funkar ju också flygplanet och motorcykeln bra, och används flitigt som symboler för herrar och äventyr, och de stilrena, apoteksliknande förpackningarna kommer till sin rätt. Unisex!

Men det kanske mest intressanta är att Kiehl’s aldrig annonserar. I alla fall inte i traditionell mening med annonser i tidningar eller på billboards. Istället förlitar man sig på mun-mot-mun-metoden, kändisanknytningar, kändissamarbeten med till exempel Brat Pitt och den generösa sample-policyn. Och, misstänker jag, produktplacering? I Sex & the City II vill jag bestämt minnas att Carrie smörjer händerna med Kiehl’s Ultimate Strength Handsalve.

Ur den synvinkeln är det imponerande hur stort och känt Kiehl’s är. Några av produkterna – bodylotionen Créme de Corps till exempel, muskoljan och Face Fuel – är mer eller mindre ikoniska. Deras hårvård är också känd och uppskattad, inte minst i kändistidningar världen över, även om den också fått viss kritik för att enbart rikta sig till/passa vitt, nordeuropeiskt hår. (Jag minns förresten när jag såg The Holiday. Det finns en scen där Cameron Diaz tar ett bad och lite diskret, på badkarskanten, står flera flaskor med hårprodukter från Kiehl’s). Amino Acid-shampot är min favorit. Mjukt, snällt och med lätt doft av kokos.

Även om man ofta skryter med ovanliga, raffinerade och välgörande naturliga ingredienser i produkterna är resultatet inte på något sätt naturligt. De naturliga ingredienserna utgör i regel en väldigt liten mängd. För mig gör det varken till eller från men för någon som har ett uttalat krav på naturliga ingredienser är det värt att se upp. Man bör också vara försiktig med alkoholhalten i flera av produkterna som är väldigt hög, i synnerhet i serien mot acne.

Kiehl’s styrka ligger i ett par stjärnprodukter. Bästsäljaren Créme de Corps är en bra hudlotion. Den är i stort sett luktfri, den är mjuk och krämig som lätt vispad grädde men absorberas ändå snabbt in i huden. Jag gillar deras Imperial Body Balm väldigt mycket, en tjockare kroppskräm som är drygheten själv. Den är å andra sidan ytterst starkt doftande vilket borde dela den potentiella köpkretsen i två: de som gillar doften och de som hatar den. Jag tillhör den första gruppen.

Deras dofter, förresten. Parfymoljorna kostar visserligen över tre hundra kronor men är ytterst dryga och långverkande. Deras muskolja är imponerande och det är ändå rätt vågat att sälja en pärondoft som olja. Men nu är också ”päronträdet” en annan symbol kopplad till märket. Det står nämligen ett sådant utanför originalbutiken.

Annars är det en fördel med märket att det finns många luktfria produkter i sortimentet. Och att de allra flesta ansiktskrämer finns med både solskydd och UV-skydd, det är bra. Och på tal om ansiktskrämer är Facial Fuel en helt okej sådan för män, om än inte exceptionell på något vis alls. Men den är snygg och en fin present till en man i ens närhet,  i synnerhet eftersom serien också har andra bra och snygga saker att kombinera med. Deras ”manliga” deo är till exempel mycket bra, och doftar bara lätt diskret.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Svenskarna och parfymerna

Du har Sveriges bästa blogg om parfym. Och skönhetsprodukter förstås, men jag är mest intresserad av parfym. Jag undrar nu följande: hur  många parfymer har du i din samling? Hur många ”får” man ha? Jag kan känna att jag inte får ha för många parfymer- vad nu för många är. Kanske för att jag känner skuld över att inte hinna använda alla och kanske för att jag tror att de kommer bli gamla om jag inte använder upp dem i tid. (har 5 styckna).
Sen undrar jag också, varför tror du att (som jag har fått för mig åtminstone) att rena, cleana, enkla, citrusaktiga parfymer verkar gå så bra i Sverige? Har det något med klimat att göra eller finns en rädsla för att sticka ut om man bär tyngre, orientaliska eller rentav galna och ovanliga dofter?

Med vänligaste hälsning!
Nathalie

Tack snälla för mail och bra frågor. Jo, jag skulle vilja börja med att bekräfta att det är som du tror – enligt försäljningsstatistiken föredrar vi svenskar enkla, friska, fräscha dofter. Ingenting som kan uppfattas som ”starkt” eller ”för mycket”. Det får gärna lukta tvål, nytvättat eller sköljmedel. Vi är ganska unika i detta, till och med grannländer som Norge och Danmark köper nästan dubbelt så mycket parfym som oss och räds inte mer framträdande dofter. Där använder man också gärna produkter som matchande parfymerad deo och sånt som säljer ganska dåligt i Sverige.

Jag tror att det har med flera saker att göra. En är vår kulturella uppfattning om minimalism-idealet. Svenska skönhetsnormen är att se frisk och hälsosam ut. Till det hör väl att dofta ”naturligt”.

Tror också att det är kulturellt, att svensken i gemen ogillar dramatik, högljuddhet och att sticka ut. (Det är ord som inte bara kan förknippas med vissa parfymer utan till och med används i lanseringen av dem). Vi verkar istället föredra ”diskreta” dofter som Fresh Laundry och Cotton t-shirt som sålts jättebra här i flera års tid.

I Sverige har vi heller ingen historisk lyxkonsumtion per se, inga anrika parfymhus, inte särskilt många ”naturligt” starkt doftande blommor (som till exempel jasmin) som vant oss vid starka dofter. (Den enda jag kommer på är syrén).

Allt det har man i till exempel Frankrike där ju parfymkonsumtionen är mycket, mycket högre än här. Och inställningen till lyx eventuellt också lite annan, och parfym räknas ju fortfarande som en lyxvara. Praktiska folkhemstankar och nyttotankar är nog – gissar jag – starkare förankrade hos gemene svensk än strävan efter lyx. Men det är lite av en gissning. Men det skulle också förklara varför vi svenskar, statistiskt sett, köper bara en parfym och använder den till den tar slut och sen köper en annan.

För det tangerar också din andra fråga, hur mpnga parfymer man ”får” ha. Tror din parfymskuld är ganska vanlig, det har väl också med att göra att en parfym ju faktiskt är ganska dyr (och lyxbetonad). Jag tycker att fem parfymer låter helt okej, det låter som en bra doftgarderob. Min beau ägde inte en enda för ett halvår sedan. Nu äger han fem: en friskare, lättare sommarparfym, en lite tyngre kvällsparfym, en mer avantgard/experimentell parfym att ha när man känner sig extra swanky, en murrig höst/vinterparfym och en vanlig, klassisk cologne för ordinära dagar.

Detta är inte någon slags riktlinje, som från Socialstyrelsen, utan ett exempel på hur en doftgarderob kan se ut och tänker man på den så, så känns fem som ett bra antal. Om jag får ge dig ett personligt råd i all välmening så skulle jag säga – sluta tugga på frågan om huruvida du kommer att hinna använda upp dem, och njut av dem istället. Spraya ofta, spraya kudden, spraya för det egna humöret när du kliver ur duschen. Se dem som något njutfullt, som en del av välbefinnandet.

Det är också vad jag själv tycker och tänker och jag har säkert ett tjugotal parfymer, vilket är mycket i jämförelse med gemene man men väldigt lite i jämförelse med seriösa samlare. (Trivia: Min bok- och filmsamling är likadan, hellre kvalitet än kvantitet, jag spar bara de titlar jag verkligen gillar och kommer att läsa/se om). Jag har fler parfymer ”i omlopp”, som jag köper, testar, tröttnar på, ger bort (man får lätt många vänner om man börjar intressera sig för parfym) än vad jag äger. Men det är bara de jag verkligen älskar som får lov att stanna kvar och bo permanent på mitt sminkbord.

 

Caroline Hainer

Skönhet

Makeupkänslighet

Min kompis X undrar om – och i så fall hur – han ska tala om för en bekant att hon har för mycket smink.
”Det ser inte klokt ut”, säger han.

X är inte ensam. Det finns diskussionsforum och frågelådor och trådar på nätet som behandlar detta känsliga ämne.

Jag kan själv ibland känna någonting som är nära besläktat med ömsinthet, kanske till och med besvikelse, när jag ser någon med för mycket smink. Det är ofta en ung tjej, kanske ser jag henne på bussen. Oftast har hon för mycket foundation eller för mycket puder som hon begravt hyn under och som gör hennes ansikte livlöst.

För mycket smink för vad? För mycket smink för att det ska se snyggt ut, ge henne en look, göra henne till sig själv bara lite snyggare som det heter i reklamen. För mycket handlar om att ta bort balansen, att gå från flerdimensionell till endimensionell.
För mycket smink är en felaktig hudton, färger och texturer som stjälper mer än de hjälper (som ger kakig hy eller små, kantiga ögon till exempel). Hur påpekar man något sånt utan att vara ett as?

Jag säger ingenting till de unga tjejerna jag ser ibland, jag fattar att det kan uppfattas illa. Men jag önskar. Att de såg att de faktiskt inte på något sätt behöver allt det där. Att en bar hud, eller ett tunt lager puder i t-zon, eller en lätt, tranparant foundation gör huden mer levande. Nej, den blir inte en och samma, Photoshoppade färg, men den lever. Den ser inte ut som en jämnt utstruken hög med mjöl.

Tidningen Jane, som tyvärr inte finns längre, var länge min favorit. I den hade de en sektion som hette ”MakeUnder” (istället för ”MakeOver”) där objekten fick fotas med sin vanliga sminkning (till skillnad från Makeover-objekten som fotas osminkade) och sedan körde en makeup-artist en liten smink-detox, visade att less is more. Kanske fokus på en feature i ansiktet, inte allt på en gång. Utan att någon endaste gång bli nedlåtande. Tvärtom, det fanns alltid något pushigt, girlfriend-igt över det hela. Lite ”visa upp det du har, dölj det inte under en massa skit”-aktigt. Minus hippie.

Nå. Hur gör man då? Kanske betonar man personens naturliga skönhet (försök göra det utan att låta mammig).
Kanske undersöker man om vännen sminkar sig i dålig belysning.
Kanske säger man något i stil med ”Du har så fin hy, du behöver väl knappt foundation?”.
Kanske påminner man om någon gång man såg personen utan smink (bad? sommar?) och påpekar att hon var snygg då, till och med snyggar än med smink och det är inte många som klarar av.
Jag vet faktiskt inte.
Jag vill ju å ena sidan känna att folk får göra som de vill, de får klä sig som de behagar och de får sminka sig precis hur de vill. Men å andra sidan vill jag ju också gå emot makeupföretagens budskap om att spacklat är snyggt, om att man behöver minst en säck med produkter för att över huvud taget få kalla sig för kvinna. Det gör man inte, det räcker så bra med vad som nu får dig att känna dig lite mer bekväm när du går utanför dörren på morgonen. Men ta en sista blick innan du går – var säker på att du ser dig själv där under pudret bara.

Caroline Hainer

Skönhet

Höstlila

Gillar verkligen de mörklila och oxblodsfärgade tonerna som kommer i höst. Lila naglar känns både Twilight och Boardwalk Empire, på samma gång. Alltså vampyr möter trettiotal. Underbart. Mer punk än rött men lika klassiskt, på sitt sätt. För oss som kanske vill lite mer men inte är helt pigga på att öka sminkframträdandet i hela ansiktet är detta den gyllene vägen. Jag har kört mycket med blek hy, hyfsat diskreta ögon med tunnaste, försiktigaste eyelinern och kontrat med oxblodsmun. Det blir bara snyggare och snyggare, detta är min nya höstidentitet. Så nöjd.

Som vanligt är det inte ett enda märke som tar fasta på detta utan alla stora på en gång. Så ta inte bara mitt ord för det, du kommer se det med egna ögon.

Räkna med drama queen-mörka läppar från Armani, lugnare lila-greige från Chanel och, som på bilden, lila accenter som nagellack, från Estée Lauder. Jag säger ju det. Lila. Snart på ett sminkbord nära dig, sanna mina ord.

Caroline Hainer

Skönhet

Index: Clarins

Nyckelord: kroppsvård, naturliga ingredienser, helylle
Stjärnprodukt: HydraQuench moisturizer, Beauty Flash Balm
Tips: Skin Illusions foundation

Clarins är superfranskt och har en pålitlig, trygg, image som riktar sig till en mogen kund (många anti-age-produkter i sortimentet). Förutom den trygga apoteksliknande inriktningen är Clarins produkter tungt baserade på ”naturliga ingredienser” som plant-extrakt och havsalger. Jag tillhör skeptiker-sidan av debatten, den som inte nödvändigtvis tror att en produkt blir bättre för att den har ingredienser som vuxit i marken eller fångats upp ur havet, men jag vet att många naturliga ingredienser är bra för hudbesvär som irritation och kan vara rika på antioxidanter. Och Clarins styrka är definitivt kroppsvård. Deras handkräm, fotkräm och kroppslotion är mycket bra. Snälla, sköna och behagligt vårdande. Man kan nästan kalla dem ”ömma”.
De har också överraskande bra makeup, deras (mineral)puder är drygt och täckande och texturen är perfekt, deras ögonskuggor sitter bra och rouge har imponerande pigment. De har också en väldigt bra concealer, och en utmärkt foundation, Skin Illusion, som drar fördelar av märkets kunskaper inom hudvård. Det är en mjuk, len underlagskräm som verkligen jämnar ut huden och ger medium täckning. Jag tycker inte att Skin Illusion fått den cred och uppmärksamhet den förtjänar, men så är ju Clarins, som sagt, mer inriktat på en trygg och trevlig image, inget som står ut, mer som ett kvartersapotek som funnits där i all evighet. Och Clarins har funnits sedan 1954.
De är också bra på solskyddskrämer och brun-utan-sol-produkter vilket också passar bra in med tanke på att de ju är bra på det här med kropp.

Caroline Hainer