Skönhet

Lady LA

Lite över en vecka i LA och min hy har aldrig mått bättre. Jag tog med mig en löjligt stor arsenal av skönhetsprodukter, nu när jag liksom har lite extra tid att stå och pyssla om, på kvällen.

Jag kör harcore peeling från Beauté Pacifique, ett märke jag är mycket förtjust i. Den extra aggressiva peelingen jag kör köper man på salong. Den måste man inte ha, det finns en snällare variant som köps i butik, till exempel NK.

Efter det kör jag rikligt med A-vitaminkräm. Också den från Beauté Pacifique. Också den salongsvarianten, också den finns i snällare variant på NK. Man kan byta ut den mot en A-kräm från Exuviance också, om man vill. Eller Julique. Eller Laura Merciers multivitaminserum.

Men så är det också de gamla hederliga sakerna som att varva ned, dricka massor av vatten, röra på sig och äta antioxidanter som blåbär. Har gjort precis det i tio dagar nu och är ready for my close-up när som helst.

Om dagarna grundar jag med Vichys mattande solskydd eller den här från Paula’s Choice som också mattar. Har sen Vichys i väskan och bättrar på näsa och axlar då och då.

Detta, så att säga, svär jag vid.

Caroline Hainer

Skönhet

Why try harder? En liten påminnelse om vikten av att skala ned

Eftersom jag skulle på ”rockkonsert” så försökte jag sminka mig lite ”tuffare” än vanligt men resultatet blev mer Susan Sarandon i Rocksystrar än, säg, Lara Stone.

Så blir det när man anstränger sig för mycket ibland. Man ser målad, mejkad, äldre ut. Sen svettas man ändå under kvällen, i alla fall jag ty jag är mänsklig, och så försvinner halva intrycket.

Less is more ibland. Eller så får man hålla sig till den gamla devisen att bara markera en feature i ansiktet, som ett iögonfallande läppstift (röstar på fucshia eller orange) eller smudgiga smokey eyes.

Slutade med att jag tog en bomullstuss och tonade ned allting utom ögonen som jag formade med Chanels krämskugga i skimrande lila, och blandade i all oändlighet. Svart eyeliner, massor med mascara på det och sen to hell with it.

Succé.

Caroline Hainer

Skönhet

By any other name etc

Bara en rad om rosor. Blomman som bland annat Sir Paul Smith förlängt livet på, och räddat från tantparfymerna genom sin Rose. Det är en helt okej rosdoft, väldigt enkel och trevlig. Storyn – om hur hans hustru odlade fram en alldeles ny sorts ros och döpte den efter sin make och gav den till honom på hans födelsedag – är precis lika angenäm som doften själv.

Så varför gör han då en diskmedelsversion av sin signaturdoft? Årets Summer Edition av Paul Smith Rose är ett steg bakåt i helt fel riktning. Fejkdoft, rengöringsmedelsdoft och allt jag trodde vi var förbi nu.

Rosen. Denna ständiga ros. Denna hårfina linje mellan pudrig tant och Shakespeare-romantik. Ros är verkligen en doft som slår an på så många strängar. Själv upplever jag rosen fortfarande som tantig även om det såklart finns självklara undantag (som den här moderna rosklassikern). Men det är orättvist. Vad är en större symbol för spirande kärlek än en ros? Blomman förtjänar ju därför helt klart ett bättre öde än att för alltid bli förknippad med Barbara Cartland i resten av sitt liv.

Tag ditt ansvar, Sir Paul Smith. Att ha en egen ros uppkallad i sitt namn innebär också förpliktelser. Som att representera den väl.

Caroline Hainer

Skönhet

Huh?

Från 1979. Tiderna förändras.
Gudskelov.

Caroline Hainer

Skönhet

The pupil becomes the master

Jag började med kakeyeliner för att min mamma använde det. För det första såg det så oerhört elegant ut när hon målade dit strecket ovanför fransarna. För det andra så var det något seriöst över att ha en liten pensel i handen och en becksvart liten ask med svartast möjliga puder i badrumsskåpet.

Jag lånade penseln så ofta jag kunde förstås.

En liten pensel, de där sköra dragen, och den där näsvisa vingen i kanten. Allt, precis allt, med kakeyeliner beskriver exakt mina känslor för makeup.

Jag körde stenhårt på eyeliner medan mina jämnåriga gick på kajal. Men så kom Twin Peaks så tji fick dem, vem var det nu som hade koll? Håll dig till det du älskar så blir du trendig förr eller senare. Se bara på Dita von Teese, hon var ett freak som ung när hon gick omkring i sina maskeradkläder i småstaden i Michigan.

Jag har aldrig övergivit eyelinern, har haft det i stort sett varje dag sedan jag var fjorton.

Idag har jag bara eyeliner i gelform, aldrig att jag skulle använda något annat än pensel och burk. Kakeyeliner kan jag använda ibland, för en mattare, präktigare liner, och för gamla tiders skull. Hello old friend. You never change, do you?

Men döm om sveket när min mamma – min eyelinerförebild – berättar att hon numera aldrig orkar med pensel och kaka. Nej, det är alldeles för jobbigt, säger hon. Fattade inte vad man höll på med när man skulle stå där och doppa och sudda.

Jag tappar hakan.

Nej, fortsätter hon, numera är det så mycket enklare med penna.

Aldrig, säger jag. Och konstaterar att the master has become the pupil.

 

 

(Och okej, om folk nödvändigtvis måste överge gel-linern för penna så rekommenderar jag denna)

 

Caroline Hainer
Fifty Scents
Fifty Scents är tankar om doft och skönhet. Favoritparfymen kommer från Guerlain och bästa makeupen är en självsäker eyeliner. Allt däremellan undersöks med lika delar skepsis som entusiasm. Frågor och funderingar skickas gärna till caroline@rodeo.net.