Skönhet

Parfymens vett och etikett

Hur köper man en parfym till någon i present?

Det är tufft, men man bör försöka luska lite om personens parfymvanor innan för att göra ett så bra val som möjligt. Är detta en förstagångsparfymägare eller någon som redan har en liten doftgarderob hemma? Kör lättburen, blommig klassiker till rookien och lite tyngre grejor till parfymbäraren som är lite mer hemma i kläderna. Om man ska generalisera – och då ganska grovt – så funkar i regel en lätt blommig doft alltid bra till en yngre mottagare och en lite träigare, till och med muskigare till en äldre.
Prova till exempel Miss Dior till den yngre mottagaren. Eller gladblommiga Daisy Eau So Fresh eller lite mer bärigt blommiga Lovely från SJP som båda är att betrakta som moderna klassiker.
Eller kör Estée Lauders Sensuous till en yngre person, Sensuous Nude till den något äldre, Sensuous Noir till någon som är ytterligare lite mer mogen. Bra skin scents med rätt nivå sensualism – som bara nöjs från originalet till Nude till Noir.
Shalimar Parfume Initial är bra till alla åldrar (lika bra som originalet, anser jag, om än mindre dramatisk och därmed mer lättburen). Eller moderna (blivande?).

I vilket fall som helst och oavsett bör gåvan vara en parfym som även givaren gillar. Det är väl ändå a och o.

(Och till ”whom it may concern” så ligger Shalimar, Daim Blond och La Tulipe på min önskelista och min födelsedag är 2 december)

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Älskar denna egoboost

Jag intervjuades av bloggen MeAndMe. Här är intervjun.

Caroline Hainer

Skönhet

BFF

En av de vackraste flaskorna ”på marknaden” just nu är Ambre Gris från Balmain. En sober, Grace Kelly-elegant flaska med en skön discokula som hatt. Den är, gissar jag, lyckligt gift med Carbone, också från Balmain, och de lever ett harmoniskt liv tillsammans där Carbone är den lugna, smekfulla sortens make och Ambre Gris sådär svalt ljuv men med ett överraskande raspigt lynne.

Ambre Gris är varken orientalisk eller gourmand trots inslag som myrra, musk och kryddor. Istället skulle jag säga behagligt lyxig och varm, snarare en privat beach (ja, här finns saltvattendoft) och torr, animalisk musk. Torrt som damm, torrt som prasslande bakplåtspapper. Men på pappret ligger också några spröda, torkade blommor som eterneller, turberose (vit blomma, luktar lite som jasmin) och en och annan kvist från ett cederträ.

Men trots den ytterst eleganta framtoningen är detta ingen dramatisk och uppmärksamhetskrävande doft. Absolut inte. Detta är en grå kashmirkofta – dyr, lyxig, elegant men ingenting som står ut eller sticker i ögonen. Detta är din favorittrenchcoat, dina mest trogna svarta små ballerinor. Detta är din nya bästa vän. I alla fall är det min.

40 ml kostar 495 kr vilket ändå får ses som ett fynd. Finns på NK i Stockholm.

Caroline Hainer

Skönhet

En ljummen fråga

Hej! Jag undrade om du kan tipsa om en bra makeup-borttagare som är oberoende av den rengöring man använder efteråt? Sedan undrade jag om det är bra att tvätta ansiktet i ljummet eller kallt vatten?

Om jag förstår frågan rätt så letar du efter en rengörare som främst tar bort makeupen, that’s it? I så fall tycker jag att YSLs Instant makeup remover gör jobbet imponerande bra. Men min go to-rengöringsprodukt är och förblir Shiseidos Benefiance Creamy Cleanser. Dryg, effektiv, mjuk och inte ett dugg uttorkande.
Varmt vatten öppnar porerna och gör att tvättningen går lite djupare. Sägs det. Kallt vatten sägs stänga igen porerna men jag skulle säga att det handlar mer om tvättar som sker under lite längre tid, som dusch. Vid en (hyfsad) snabb ansiktstvätt skulle jag säga att ljummet vatten är det bästa, det är mjukt och snällt mot ansiktet och är även att föredra innan man går ut, om man tvättar ansiktet på morgonen, för om ansiktet ”värms” av varmt vatten kan det få en chock av eventuell kyla ute och då svarar blodkärlen på det. Trist.

Caroline Hainer

Skönhet

Kokos hjärta sol

Kokos är en ingen ovanlig doftkomponent i parfymer som ska lukta sommar och solbränna. De som marknadsförs med sol, bruna kroppar och vågsplash. Jag vet inte varför, är det för att man antas associera sommaren med kokosolja?

Bara på rak arm kommer jag att tänka på Bronze Goddess, Creeds Virgin Island, Bond No. 9s Fire Island och At the Beach 1966 från CB I Hate Perfumes.

Kopplingen solbränna/solkräm/kokosnöt är väl inte helt galen, antar jag, eftersom många av oss använder solskydd och den där skumma solskyddsdoften maskeras många gånger med kokos. Hawaiian Tropic har väl byggt hela sitt märke på den principen? Plus att sol förknippas med exotisk ö som i sin tur förknippas med exotisk ö-doft och exotisk ö-smak, som kokos.

Så visst.

Men det tycks mig ändå lite konstigt. At this day and age, så att säga. När Martin Margiela utökar sin doftserie med Beach Walk så får jag anledning att fundera mer över detta fenomen.

Margiela inleder alltså sin doftbesättning med den något märkliga, ärtgröna doften Untitled. Han gör sig svår, presenterar en doft som inte är inställsam på något sätt alls. Jag menar inte alla älskar att lukta ärta och gräs. Jag har själv ytterst blandade känslor för den. Men flaskan är snygg.

Man följer upp med doftserien Replica som förutom Beach Walk också innefattar dofterna Flower Market och Funfair Evening. Fatta vilka insmickrande namn, i synnerhet då i kontrast till den snobbiga ärtan Untitled. För visst får man associationer direkt? Det är också meningen, Replica är återskapanden av doftminnen, stunder, upplevelser. Som en blomstermarknad någonstans (Chelsea? Notting Hill?) och en sommarkväll på tivoli (popcorn? sockervadd?).

Den blommiga, välmående kokosdoften Beack Walk är fin, men inte speciell. Den hamnar på samma dofthylla som Bronze Goddess och hennes vänner och kommer antagligen kännas lite malplacé så fort det är dags att ta fram höstkappan. Men det hela gör mig ändå lite nyfiken på gränsen till fascinerad. Varför följa upp en knasdoft med dessa dofter? Varför gå från märkets övergripande mystiska/minimalistiska koncept till en hyfsad kokosdoft? Kokos för Guds skull! Parfymvärldens motsvarighet till tv4? Visst gillar jag kokos, jag har Gwen Stefanis G, men det är ju inte en finsmakardoft direkt. Det är en mjuk, varm, lättsam och – tack vare parfymvärldens marknadsföringshistoria? – en mycket glädjeförknippad doft. Den av kokos alltså.

Vilket betyder att Beach Walk är för lättillgänglig för att inte gå hem hos den bredare publiken. Och ja, det är väl antagligen det som är tanken. Inte mycket konstigare än så.
Eller?

Replica-serien finns på NK från och med den 10 augusti.

Caroline Hainer