Skönhet

En dag på stan – julklappstipsen del 1

Christmas-Vintage-wallpaper-vintage-33115960-1024-768
När man har massor att göra, när man har några möten i stan men lite dötid däremellan. När man har datorn med sig och vet att man egentligen borde jobba. DÅ gör jag mina bästa inköp. Och just den där tiden på året är det suveränt att ha lite tid över när man befinner sig i stan och egentligen borde jobba. Julklappar!

Ett av mina bästa tips till kusinen man inte känner så väl eller någon annan man vill ge något men vet bara inte vad är ett doftljus från & Other stories. Bra pris (190 – 250 kr) och hyfsat bra urval som tagits fram med hjälp av Ben Gorham, alltså Byredo. Jag gillar Växthuset, en grön och krispig sak som doftar hyfsat diskret.

Till brorsan brukar jag ge en parfym men han har sagt stopp eftersom han inte använder upp dem i samma takt som han får dem. Han ska få en superträig Terre d’Hermés närmast och sedan är jag ivrig (ivrig!) att ge honom en Balmain Homme. Nu när det är extrapris och allt på presentförpackningen som också innehåller en töntig liten shower gel. Balmain Homme är också träig men stramare, torrare och samtidigt kryddigare. Ungefär som den disciplinerade franska löjtnant jag tänker på när jag ser flaskan, med putsade knappar på uniformen.

Det här med skägg sen då. Män i omgivningen som börjat med skägg. Eller snarare aldrig slutat med det. Ja, vad gör man? Inte så mycket att göra än att acceptera och liksom bara omfamna. Eller inte omfamna kanske men ge en julklapp som lite, lite accentuerar ansiktsbehåringen som identitetsmarkör. Som den här sköna trälådan med 24 olika skäggoljor. Ja, du kan gott läsa den meningen en gång till. 24 olika skäggoljor. Nu är jag inte ett fan av att kleta just eteriska oljor i ansiktet (det föreligger irritationsrisk) men om de bara ska användas på skägget så är det lugnt.

Skäggolja. Ni måste se det för att tro det:

wooden24sampleropenGanska snygg ändå. Det får man ändå säga.

Nå. Till någon ung släkting som kanske precis flyttat hemifrån eller till någon kompis man bara vill ge något anspråkslöst sätter jag ibland ihop ett användbart litet kit med en fin tvål, en
och då ser jag till att också stoppa ned en snygg tandkräm från italienska Marvis. Man ska inte underskatta estetikens roll i vardagliga ting. Jag köper gärna en snygg flaska diskmedel. Sen kan man fylla den med ”vanligt diskmedel” när originalsåpan tagit slut eftersom bara galningar köper diskmedel för 200 kr regelbundet. Det är känslan man vill åt, att vardagligt också kan vara härligt. Hela den grejen utan att börja prata om skit som ”guldkant på tillvaron” och så vidare. Jag brukar, när jag är på pompöst humör, referera till något som William Morris sa om att i ett hem ska man ha bara saker man använder och saker som är vackra. Och ja, det kan man ju säga om man har det supergott ställt (Morris var iofs supersocialist). Men även om man inte har det finns det i alla fall några smågrejer man alltid kan uppdatera för känslan av att bo i ett vackert hem.

Okej, nu kom jag av mig. Var var vi? Just det, klappar. Om man verkligen, verkligen vill lägga ut massor med pengar på hårvård så rekommenderar jag Oribe (uttalas ”åri-bej”). Deras svarta Signature-schampo och balsam är imponerande. Inte ofta man känner så om ett schampo och balsam men med dessa har det nästan varit en aha-upplevelse. De kostar ju massor förstås, tror de ligger på över tre hundra kronor. Finns på NK i alla fall. Tänk på saken.

signature-shampoo-group-large
Sedan ska man väl ha en present till sig själv också va? För min del blir det ett halsband med en kanin och så är det med den saken.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Och så ett kort avbrott för klagan

Lavender-Botanical-Printable-GraphicsFairysm

Jag ska strax återgå till att skriva om fina och härliga produkter, någon doft som väcker sinnen och minnen. Men först måste jag bara ventilera mig. Ni får verkligen ursäkta, jag har ju som tanke att skriva om bra och imponerande produkter här. Ignorera allt strunt och båg. Kanske ifrågasätta någonting vid tillfälle, kanske problematisera SKÖNHETSFRÅGAN och så vidare.

Men inte sällan blir jag trött. På att gå på pressvisningar av nya, revolutionerande produkter med supersmarta extrakt från supersällsynta växter som om man smörjer in dem i ansiktet ger värsta supereffekten. Okej, men varför ser vi då alla inte ut som nyfödda barn i ansiktet? Om alla nya upptäckter är så effektiva? Om alla nya innovationer med stjärningrediensen algextrakt/stamceller/djungelblommor funkar?
Ja, nä, men det är ju såklart en superdum fråga. Det handlar ju om hopp, pengar och marknadsföring. Förlåt att jag sa något. Ledsen att jag sabbade stämningen.

Jag sitter på pressvisningen och nickar trött i vanlig ordning. Om man tar en blomma som växer på en alptopp så växer den ju där för att den står emot extrema väderförhållanden, eller hur? Om vi då plockar den och pressar oljan ned i en burk med glycerin så kommer blommans egenskaper att skydda att hamna på vår hud. Ju!

Svar: nej.

Och jag känner på ännu en burk (regel nummer ett: köp aldrig ansiktskräm på burk. Den oxiderar och den samlar bakterier) med en mirakelkräm i som innehåller både lavendelolja (potentiellt irriterande för huden) och limonene och mentol. ”Känn så gott krämen luktar”, säger presspersonen. Och jag blir superirriterad. Klart det luktar gott när man proppat krämen full med lavendel och citrus. Men vad har det med en hudvårdsprodukt att göra?

Ja, nä, jag ska återgå till mitt nu. Jag vill bara säga att ibland orkar jag inte med all jävla dumhet i den här businessen. En speciell kräm för halsen? En kräm utformad av en aeronaut som ska motstå gravitation? Ansiktskräm med guld? En kräm för 3500 kr, vad är det i den – babyextrakt?

Men ibland dyker det ändå upp trevliga, härliga, bra saker på vår favoritmarknad. Och jag fortsätter att skriva om dem nu, ok.

Caroline Hainer

Skönhet

En konservativ besatthet

Prada
Min senaste besatthet kommer från Prada. Doftserien Les Infusions (där stjärndoften Iris ingår) har fått en uppdatering. Iris kom 2007 och var då en limited edition. Nu har den strama, eleganta och inte så lite konservativa doften fått ett par pigga syskon. Favoritbarnet i skaran heter Infusion d’Oeillet.
Nejlika (”oeillet”) är kanske inte en blomma man förknippar med väldoft men som alltid handlar det ju om komposition och balans. Här har man balanserat upp nejlikans ganska pikanta, nästan lite bittra doft med mjuka, varma noter av sandelträ och patchouli. Och lagt till lite mandarin i toppen för att friska upp. Det gör den spännande, både varm och kall.
Som vanligt med Prada så är dofterna klara, tydliga men aldrig högljudda. Jag beskrev en gång Iris för en vän som en välklädd italiensk donna som saknar ett riktigt fascistparti att rösta på. Oeillet faller inte in i samma strama skola, men nog finns här antydan till skräddarsydd dräkt. Men på en något yngre och mindre konservativ person då. Att tankarna går till kläder och skräddarsytt har förstås med Prada-associationerna att göra men det är något annat också. Känslan av något som sveper in bäraren. Inte som en skin scent som liksom blir ett med bäraren. Snarare finns här något mer distanserat (är det där konservatismen kommer in?), som en doft som lägger sig lite utanför kroppen. Är det nejlikans lite bittra kylighet kanske? Jämför med en ros, den är ju varm och upplyftande sensuell. En nejlika är…stram prydnad? Hur som helst älskar jag denna och uppmanar alla att prova. Kommer bli en stapeldoft i vinter, är min gissning.

Les Infusions d’Oeillet kostar 895 för 100 ml (!) och säljs på NK, Åhléns City i Stockholm och här.

Caroline Hainer

Skönhet

Döm inte nagellacket efter namnet etc

ellos

Här går man i godan ro och tänker att de snyggaste nude-nagellacken finns väl hos Essie eller Paul & Joe och så visar det sig att de finns hos Ellos och kostar 39 kr. Just nu har de dessutom ett galet erbjudande om 3 för 2 vilket såklart är vansinne. Fyndpris är en underdrift.
Ellos har, precis som H&M och Lindex, satsat på en egen linje med makeup. Av det jag testat hittills står lipgloss ut med bra färger, noll smak och rätt nivå av kladdighet medan nagellacken är stjärnprodukterna i samlingen. Bra, rejäla färger i kategorin säkra kort snarare än flashiga eller trendiga. Sånt gillar jag, när man vågar vara rejäl, användbar och begränsad. Framför allt det – begränsad. Och särskilt bra är detta förstås när produkterna säljs online. Man chansar inte lika gärna på någon tossig färg oprövad.
Det enda jag höjer ögonbryn åt är möjligtvis namnen på lacken. Nude in Paris? Ja, dessvärre är just den färgen min favorit, även om mina tankar inte på något sätt går till att klä av mig naken i Frankrikes huvudstad när jag bär den. Men strunt samma, det är en mycket vacker nude som inte ger ”mannequin hands”, det vill säga den ligger inte så pass nära den riktiga hudfärgen så att naglarna liksom försvinner. Nude in Paris är istället mjuk, fin och definierande. Penseln är inte helt up-to-date, gamla skolans borste snarare än de moderna platta och breda men strunt samma. Lacket glider på smidigt ändå och håller hyfsat bra. Jag reagerar inte på att det flagnar snabbare än någon dyrare eller kändare variant. Absolut inte. Jag köper tre av Nude in Paris redan idag.

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan: sommarkvällar och storhetsvansinne

ck

Jag letar efter doften av den perfekta sommarnatten: nya gymnastikskor, jeansjacka, moped, nylagd asfalt, vattenpölar och Sonic Youth.

Det låter som en helt fantastisk doft, den vill jag också ha! Tyvärr är de flesta parfymtillverkares definition av sommardoft en helt annan: sliskig drink med en gurkskiva i, reggaeparty på stranden med inslag av kokos. Din version av sommar låter mycket finare. Och kanske är det 90-talsreferensen Sonic Youth som gör att jag snabbt tänker på CK One? För mig doftar den verkligen sommarklibbiga second hand-kläder, svartfärgat hår och ett evigt bläddrande i vinylbackar. Men nu var det kanske inte tidseran du efterfrågade så mycket som doften av sommar i sig. Där skulle jag säga Thunderstorm från Demeter.

Har du någonsin lekt med idén att få designa en alldeles egen parfym? Vad skulle den heta och hur skulle den dofta och hur skulle flaskan och hela konceptet se ut?

Jag gjorde det fåfänga försöket att skapa min egen parfym en gång när jag var i Grasse. Minst ett av parfymhusen där, tror det var Fragonard, har en workshop där man får komponera en doft tillsammans med en näsa. Oerhört lyxigt. Jag gjorde en citrusdoft nästan helt baserad på neroli med peppar i botten, med tanken om att pepparn skulle ge citrusen lite zing. Det blev en ytterst medioker och amatörig skapelse som jag aldrig bär. Jag döpte den till Scout för vid den tiden hade jag seriösa planer på att köpa en hund som jag med absolut säkerhet skulle kalla Scout. Om jag inte visste innan hur svårt det är att balansera noter så vet jag det med absolut säkerhet nu och inser att det är någonting jag aldrig kommer att behärska.
Men visst, om jag fick drömma fram egna skapelse och sedan låta ett proffs försöka översätta den till dofter skulle jag ta fram en doftserie för brustna hjärtan. Lite som en skiva (säg, Tunnel of Love, som jag älskar), informellt kan bli känd som en ”skilsmässoplatta” så skulle min parfym bli ”skilsmässoparfymen”, en doft för tröst. Men det skulle vara en serie om tre. En lugnande och fin för tröst när kaoset och smärtan slår till. Mandel, vanilj, mjukt och varmt trä. En lite mer energifylld, peppande doft med rosépeppar, grapefrukt, fikon och något grönt. Apelsinblom?
Och så en sista, en härligt stärkande doft som man kan tänka sig att Lauren Bacall skulle burit i sin ungdom. I verkligheten bar hon dominanta dofter från Diptyque men jag tänker mig någon doft som man kan tänka sig hade fallit henne i smaken när hon var ung och coolast av alla, vilket är en bra målbild efter ett uppbrott. En självklar, självsäker doft utan att vara för kryddig eller orientalisk för den delen. Iris, vanilj, trä och kanske någon hint av grön ört eller tallbarr?
Ska vi kalla trion ”If I love you”, som en referens till min favoritpoet ee cummings?

Caroline Hainer