New York Times har haft ett rundabordssamtal om makeup. “Skadar makeup självförtroendet?” är frågan och majoriteten av de tillfrågade svarar “Nej, tvärtom. Makeup boostar självförtroendet”.

Ja, det är (tyvärr?) bevisat, gång efter annan, att sminkade kvinnor uppfattas som proffsigare, självsäkrare, pålitliga och alla möjliga andra positiva saker. Som i den här undersökningen, med avsändare Procter & Gamble. Deras studie är inte unik, man gör den typen av studier hela tiden. Att Procter & Gamble betalar för resultaten är ingenting konstigt, de äger en hel drös med skönhetsmärken som Olay, CoverGirl (ett av USAs största budgetmärken) och MaxFactor. Självklart ligger det i deras intresse att vetenskapligt kunna presentera makeup som en positiv grej. Och självklart ligger det i deras intresse att ha koll på marknaden. Kvinnor upplever att makeup ger självförtroende —> Aha! Bra grej att anspela på i annonser!

Nå. Detta är alltså ett faktum. Sminkade kvinnor blir generellt mer positivt bemötta.

Låt oss lägga just den diskussionen åt sidan, alltså hur det kommer sig och om det är förkastligt eller inte. Vi kan väl, för tillfället, bara konstatera att miljö, sociala faktorer, pengaintressen och kultur gjort det så?

Okej, Men när några (ja, faktiskt inte bara en) av de tillfrågade experterna menar att det är ett val, huruvida man vill bära makeup eller inte känner jag hur mina ögonbryn rynkas. Makeupartisten Scott Barnes säger att yttre skönhet ger inre skönhet och att smink därmed gör världen mer positiv och vackrare, och vi sminkade människor borde använda sminket till att sprida en mer positiv känsla i världen.

En tillfrågad expert i NY Times-panelen går så långt att hon påstår att hon “bär makeup för sin egen skull, inte för någon annan“.

Samma argument hörs förstås också om annan form av transformering, som vid kosmetiska ingrepp och så vidare. Och frågan är: i en värld utan andra människor, i en värld utan blickar – skulle man fortfarande sminka sig på morgonen innan man går utanför dörren? Skulle man fortfarande lägga tusentals kronor på små färgburkar vars dyra innehåll får ens fransar att bli lite mörkare?

Eller, så här kanske snarare: upplever jag verkligen att effekten av att jag går utanför huset osminkad är precis och exakt densamma som om jag valde att inte ha smink på mig?

Tänk på saken.

Jag tror nämligen att makeup för med sig många positiva känslor men knappast för att makeupprodukterna besitter någon slags statisk, magisk egenskap helt oberoende av omvärlden. Nej, produkterna är positivt laddade för att det ligger kommersiella, kulturella och sociala drivkrafter bakom. Så visst, Scott Barnes uttrycker det väl lite väl naivt men i viss mån håller jag med om att yttre skönhet kan påverka din inre och därmed sprida viss harmoni. Jag ser inte att makeup kan förändra världen direkt men den kan förändra individens humör och självuppfattning.

Däremot tror jag ju inte att denne individ har ett val i samma utsträckning som man vill påstå i detta rundabordssamtal.

Makeupindustrin med alla sina pengar har gjort det valet åt mig. De har genom sina kommersiella krafter förklarat för mig att sminket gör mig självsäkrare och lyckligare (“Because I’m worth it”).

Vår skönhets- och ungdomsfixerade kultur har definierat den sminkade skönheten åt mig och visat att det är ett ideal (fotomodeller, stjärnor, dyra, exklusiva produkter med en omistlig känsla av lyx och succéliv) men också standarden.

Det sociala klimatet har visat att kvinnor bär smink, det är en av sakerna som gör oss till kvinnor rent sådär allmänt och vardagligt. Makeup till en viss gräns är bara ren ompyssling ungefär som att man tvättar håret och kanske borstar tänderna av ren artighet mot andra. Har vi inte makeup, och detta har ju alltså studier visat, så kan vi dessutom riskera att uppfattas som slarviga, opålitliga, osäkra (!), ospännande och till och med värdiga av lägre lön än våra sminkade medarbetare.

Så nej. Nog för att jag är intresserad av makeup och gärna sminkar mig. Men jag lever inte under någon illusion om att jag gör det för min egen skull, för att jag väljer att sätta mig vid sminkbordet varje morgon istället för det andra, helt likvärdiga valet att bara ta på mig kläderna och gå utanför dörren.

Min kära mor hävdar att allt som man smörjer på huden borde man kunna äta eftersom att huden absorberar krämer, smink, osv. Har du något att säga om ett sådant påstående? Själv tycker jag att det skulle göra livet lite tråkigare om det var så.

För det första måste vi konstatera direkt att du har en omtänksam mor som är mån om att du ska må bra. Och hon har rätt i att kroppen absorberar (mycket av) det vi smörjer på oss. Men på samma vis som att saker inte är bra för oss att äta även om de är naturliga (som flugsvamp till exempel) finns det också naturliga, ätbara saker som inte nödvändigtvis är bra för oss att smörja in oss i. Citron till exempel, är uttorkande (kolla på händerna efter att du skalat en citron och saften hunnit torka) och kan vara allergiframkallande.

Men det svarar kanske inte helt på din fråga och/eller mammas påstående? Men så här då: med den filosofin (som jag inte nödvändigtvis förkastar helt) så är det ju svårt att till exempel motivera att äta medicin. Den innehåller ju bara saker man inte nödvändigtvis vill ha i sig, alltså saker som egentligen “inte går att äta”. Men den gör också gott för oss på grund av sin sammansättning. Det finns det också kemiska hudvårdspreparat som gör. Men – och här håller jag med din mamma – så långt det är möjligt vill vi ju såklart äta saker som får oss att må bra, som inte innehåller mer kemikalier än vad som är rimligt, göra ekologiska val och så vidare.

Min personliga hållning till organisk hudvård är denna: självklart finns det bra, naturliga ingredienser och produkter som är utmärkta och välgörande för din hud. Absolut. Och då är de ett bra val.
Men att en produkt som är (eller marknadsförs) som naturlig nödvändigtvis är det bästa för din hud just därför motsätter jag mig. Å det starkaste. Och hänvisar då istället till att man med kemiska kompositioner kan testa sig fram till ett givet resultat. Alltså man vet att just den här blandningen får just det här resultatet, ungefär som med medicin. Med naturliga ingredienser kan man aldrig vara lika säker. Ett äpple är inte det andra äpplet likt även om det är samma sort. Jordmånen, soltimmar, temperatur och alla möjliga andra naturliga faktorer spelar in och därför kan man inte lika bombsäkert klarlägga till exempel äpplets exakta enzymvärde och säga vad det har för exakt verkan.

Hänger alla med?

Sammanfattningen kommer här: naturliga ingredienser anser jag att man ska använda så långt det är möjligt. Jag är inte emot ekologiskt eller naturligt per se (vem är det?). Bra exempel på naturliga produktval är läppbalsam, som går att göra superbra med bara naturliga ingredienser. Så slipper man slicka på kemikalier också! Mjukgörande produkter baserat på till exempel sheasmör och kokossmör är andra bra exempel och självklart alla fantastiska oljor!
Men där man inte kan få ett önskat resultat, där de naturliga ingredienserna inte räcker till, där är jag öppen för kemisk inblandning.

* Svenska parfymköpare säger att de föredrar “lätta” och “friska” och “fräscha” dofter men köper också blommiga och lätt orientaliska. Utan att de vet om det.
Skrev en artikel för Plaza om “doftgeografi”, och dök ned lite djupare i statistikens värld. Där hittade jag en viss obalans mellan de slags parfymer som svenskarna säger att de gillar när man gjort undersökningar, och de parfymer de faktiskt köper.
Det är ingen jättelucka, fortfarande ligger ju rena, fräscha dofter som Clean och DKNY-äpplena i topp men även dofter som Lady Million och Lady Gaga smyger sig in, och de är ju snarare kryddiga.

* I mellanklassen är Essies nagellack bäst.
Ren trial and error. Lättapplicerade, sitter bra, en regnbåge av färger. Rara, knubbiga små flaskor. Dock hedersomnämnande till Dior som bytt sin pensel mot en skarp, kantig sak som är en förvånansvärd förbättring.

* En smal, vinklad eyelinerpensel är perfekt för skuggor längs de nedre ögonfransarna.
Inga skarpa kanter här inte.

* Det vanligaste misstaget vi gör när vi använder hårstylingprodukter är att vi använder för mycket.
Intervjuade den imponerande eleganta hårstylisten Gregory Patterson som gör kvinnor glada på Blows salong i NY. Han sa att vi i regel tar alldeles för mycket glansdroppar, mousse, stylinggel, saltvattenspray eller vad vi nu använder. Dagens produkter är i regel så bra utformade att det räcker med ytterst lite. Värm lite mellan fingrarna och fördela väl bara.

Läsartips från läsare Dina:

Här är förresten ett annat julklappstips. Egentligen är boken jag skrivit inte ute förrän 14 februari (alla hjärtans dag!) men är man alert kan man förbeställa här, typ nu, via bokförlaget och få den innan jul.