Skönhet

En fråga om gråt

Vintage-Botanical-Printable-Lilacs-GraphicsFairy3-621x1024


Hej Caroline, en fråga: Mitt liv är tyvärr sådant att jag för tillfället gråter ganska ofta. Ibland dessutom ganska länge (typ går omkring hemma och smågråter bort en hel söndag…). Förutom att det är tråkigt att gråta hela tiden så blir jag ful av det. När jag nyss har gråtit är jag alldeles röd och svullen runt ögonen, och ofta är jag svullen även när jag vaknar morgonen efter. Men framför allt blir jag liksom torr och stram runt ögonen, det känns som att rynkor runt dem syns tydligare och jag ser tio år äldre ut (jag är 38 och inte särskilt rynkig i vanliga fall). Jag undrar om du har några bra tips och/eller produkter som kan hjälpa lite? Mest av allt känns det som att huden runt mina ögon längtar efter något svalt och oerhört återfuktande när den reagerat på tårarna. Tack på förhand, och PS, din bok verkar jättefin och jag ska läsa den så snart jag hinner.

Hej du, det smärtar mig att läsa att gråter så mycket och ofta. Du skriver att det är för att ditt liv är så just nu, och detta verkar du ge utrymme för. Ibland blir livet hemskt. Utan att på något sätt förringa din situation så kan det finnas en poäng att acceptera detta och göra de små saker man kan för att ta hand om sig. Som att se till att huden är mindre svullen och att man inte ser grå ut när man ser sig i spegeln. Att låta det yttre försöka kommunicera med det inre.

Svullnaden runt ögonen är svår att rå på. Kallt vatten lindrar och sköljer bort saltet från tårarna (som kan orsaka irritation och därmed mer svullnad). En kall, blöd tvättlapp kan också fungera kylande och lindrande men var försiktig med att frysa den eller liknande innan, det kan irritera din redan irriterade hud runt ögonen.
Orkar man så är en lätt massage under ögon och näsryggen bra, man vill öka blodcirkulationen och öppna luftvägarna (om näsan är svullen efter gråt). Vad man kan göra är att blöta en tops och stoppa den i frysen. Med den kan man sedan ömt och försiktigt massera ögonområdet. Drick ett glas vatten också, gråt gör att man förlorar vätska på flera sätt.

Efter det behövs mycket riktigt fukt. Fuktlotionen får också gärna innehålla anti-inflammatoriska ingredienser som också dämpar svullnaden. Kiehl‘s Skin rescuer är ett förslag, Calm Redness Relief Serum från Paula’s Choice är ett annat. Sensibio AR från Bioderma kan jag uppleva som fet men har å andra sidan bra, anti-inflammatoriska ingredienser som grönt te. Ett alternativ för natten om inte annat? Den är effektiv.

Vad gäller makeup, om du har sådana tankar, så försök hålla det till ett minimum. Dels är det lätt att det blir kladdigt om gråten plötsligt skulle falla på, och det gör den ju ibland. Och dels kan rinnande mascara förvärra rödheten i ögonen. Jag skulle säga att en concealer (tex Laura Merciers snälla sådana eller Kat von Ds extremt täckande och pålitliga sådana) och läppstift. Håll dig till nude-färger om du upplever att ditt ansikte är rött och svullet. Röda färger kan förstärka det medan kalla, rosa färger kan kontrastera det för mycket. Vattenfast mascara är förstås ett alternativ också men min erfarenhet säger att ögonskugga är att föredra, det är mindre irritationsrisk. Curla ögonfransarna bara, och kör en bronze-färgad skugga, det kan dölja det röda lite.
Vattenfast kajal (Urban Decay) om man verkligen vill.

Viktigast av allt – stanna upp, andas, lägg dig ned och känn in gråten. Sov så mycket du kan och var snäll mot dig. Ibland är livet hemskt. Men inte alltid. Det är livets stora glädje och sorg – inget varar för evigt. Inte heller hemsk ledsamhet.

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Över-, underlack och allt mitt emellan

2266267
En vanlig fråga jag får så där ute i det civila, typ när jag fikar med en kompis, är frågan om naglar. Mina naglar går sönder, de skivar sig, lacket sitter inte. Säg en produkt som fixar till dem!

Och i vanlig ordning är jag världens tristaste person att fråga om En Mirakelprodukt. Man önskar ju att man kunde langa upp ett litet elixir ur fickan och säga “Här är det – svaret på ALLA dina nagelproblem” men hittills har jag inte ramlat över någonting sådant.

Däremot har jag några råd och kanske lite hjälp på vägen. Vi tar det lättaste och snabbaste först: över- eller underlack? Vilket är viktigast?

Underlacket är till för att skydda nageln, överlacket skyddar nagellacket och gör att det sitter längre.
Det är det korta svaret. Och vill man vara riktigt smart kör man ett underlack med någon form av stärkande eller vårdande egenskap också (Essies Millionails, till exempel, är väldigt prisvärd). Annars är ett vanligt underlack bra för att hålla lacket på plats och göra det jämnare. Och dessutom skydda nageln från att bli gul.

Så här är det: naglar påverkas, precis som huden, av väder, vind och miljö. Utsätter man händerna för starkt diskmedel, mycket vatten, kallt väder och allt sånt där som vår hud reagerar på (och hår!) så påverkas också naglarna. Och som precis som vår hud så kan naglarna tappa fukt och fett. Men här är den goda nyheten – det går att förse naglarna med detta. Men, som alltid, krävs lite regelbundenhet och kanske en och annan ny vana.

Jag är själv superförtjust i oljor, som jag tycker sköter nagelbanden bra (och som faktiskt mjukar nageln lite också). Apoteket har en superbra liten olja som också – bonus – luktar fantastiskt. Svenska Scratch Nails har sin gamla klassiker Nail Food. Och tänk nu inte “det går väl lika bra med olivolja?”. Nej, det gör ju inte det. För det är skillnad på olja och olja och det hänger på molekylernas storlek. Stora molekyler (olivolja) lägger sig som en hinna – förvisso en skyddande men ändå – medan de mindre penetrerar och går djupare. Därav specialblandningar till naglar och hud.

Prova att smörja till natten, massera in i nagelbanden. Om det glider över på nageln är det bara bra, i synnerhet om du inte har lack på. Meddela sedan hur du tycker att det går, säg efter två veckor. Jag lovar att du upptäcker en skillnad.

Caroline Hainer

Skönhet

Rättelse hos Marc Jacobs

Marc-Jacobs-CovertCorrector

Två av dessa tre stift ser ju bananas ut. Det bronziga, det längst ned till höger, kan man ändå förstå ska ge ett brozigt skimmer. Inga konstigheter. Och nog har man kanske ett hum om att grönt brukar användas för att tona ned rött, och blått för att trolla bort glåmigheter och gråskalor. Men i övrigt vet man inte – förrän man provat.
Marc Jacobs Cover(t) Stick Color Corrector är lika överraskande som den ser ut. Jag tycker inte man ska fästa allt för stor vikt vid de utlovande resultaten beträffande “färgreglering” (“color correction”). Men däremot är detta en svinbra primer och/eller ett mattande stift som mycket väl kan ersätta puder. Stiftet är krämigare än man tror och ger en silikonig, silkig, mjuk känsla med ett matt resultat. Det gröna (som ska jämna ut röda toner i huden) är den jag har mina ögon på.

Pris 375 kr.

Caroline Hainer

Skönhet

Frånvaro/närvaro

nkulturhusetII
Det har varit en galen vecka. Releasefest för Åsneprinsen som nu finns i handeln och intervju/högläsning igår på Kulturhuset. Bråda dagar, underbara dagar. Sådana när torrschampo från Blow Pro och en svindyr, mattande primer från Sisley är dina bästa vänner.

kulturhuset
Håret mår bra av Redken och lite glansserum. Och when in doubt – kör berryfärgat läppstift. Jag hade skoj när jag valde parfym till releasefesten förresten. Jag ville ha någon lite uppstudsig, tuff sak men som samtidigt var glad och inte sober och allvarlig. Det blev Archives 69 från Etat Libre d’Orange. En doft som, enligt märket, “öppnar upp hjärtat för alla möjligheter”. Kanske är det för att man blivit gammal men så hoppas jag att jag lever jämt, hela tiden. “No is always easier than yes“, sjöng Morrissey som jag lyssnade på när jag var ung. Men numera tycker jag att det är precis tvärtom och det var ett par år sedan jag började tycka att han är visserligen charmig men också rätt trist. Tydligen bär han Gucci Pour Homme och någon klassiker från Acqua di Parma. Mycket bra, klassiska val. Men inte särskilt äventyrliga. No is always easier than yes.
Except when it isn’t.

Caroline Hainer

Skönhet

Frågelådan special: rabarber och neroli

hermesfragrance_4

Fick nys om Hermés “Rhubarbe Ecarlate” som jag dock inte har fått tillfälle att prova, men en cologne med rabarber istället för citrus i toppen? HUR funkar det? Känner att min värld är upp och ner. Du måste recensera!

Jag har goda nyheter: den är fantastiskt fin. Rhubarbe lyckas dofta rabarber en masse men utan att gå över till söt. Man doftar alltså inte som en paj när man bär den utan mer syrligt och grönt, som en varm sommarvind.

Jag återkommer till den men kan bara snabbt dra lite skön sidohistoria. Hermés “chefsparfymör” (i brist på en bättre titel) Jean-Claude Ellena är en härlig figur. Superelegant i allt han gör, har gjort några av tidernas största dofter och jobbat för “alla” stora hus. Jag frågade några doftvänner om vem de skulle översätta honom i, i rockstjärnetermer. Bryan Ferry tycker jag var ett bra förslag: rötterna i experimentell musik med romantiska new wave-influenser. Alltid rätt, alltid elegant. Min kompis Andreas som skriver om doft i Bon tyckte Brian Eno. Lättlyssnad trots experimentell. En modern klassiker.
Ja, han är i alla fall enorm i parfymvärlden. Mäktig. Och har en fin bakrundshistoria – började plocka jasmin på plantagen i Grasse redan som barn, jobbade extra i en parfymfabrik bland stora, glödheta destilleringsmaskiner när han var 16 och minns ännu känslan av att vara dränkt i neroliolja. Hans bror, pappa och dotter Céline är också parfymörer. På Hermés har han full frihet, något de flesta parfymörer (eller kreatörer över huvud taget) bara kan drömma om. Inga deadlines, inga budgetkrav. Använd vilka ingredienser som helst.

Nå!

För inte så längre sedan (tre år sedan) började parfymören Christine Nagel hos Hermés och Ellena har sagt att hon ska ta över för honom när han bestämmer sig för att dra sig tillbaka. Hans dotter Céline är också med på ett hörn, hon gör doftljus. Nagel själv har jag träffat en gång. Också elegant, men vän och aningen tillbakadragen. Aningen mer kommersiell i sina uttryck (hon har gjort Armani Si, till exempel, och dofter för Jimmy Choo). Jag minns henne som oerhört älskvärd och ödmjuk. Hon skämdes för sin dåliga engelska och jag önskade verkligen att jag var bättre på franska. En tolk fick översätta allt vi sa.

Okej, och nu till själva poängen här och tillbaka till rabarberna. Rhubarbe Écarlate och Neroli Doré släpptes samtidigt. (Båda finns för övrigt i butik, på Åhléns i Stockholm och på NK och är verkligen prisvärda). Rabarbern är Nagels verk och nerolin är Ellenas. Och det är både roligt och intressant att se dem som ett par. Rabarbern, har Nagel berättat, är för henne en “grönsak som tror att den är en frukt”. Poetiskt, tycker jag. Och hennes doft är, som sagt, krisp som ett rabarberlöv, som det knäppande ljudet som uppstår när man bryter en rabarberstjälk. Samtidigt doftar den ljuvligt varmt och sött av det röda, syrliga. Inte rabarbersaft, men soliga somrar vid stugan ute på Värmdö. I alla fall för min egen del. Det är den lilla kryddan av vit musk som gör att den inte är så söt som man skulle kunna tro. Jag gillar den väldigt mycket (har den i min ägo till och med) men är nog ännu svagare för Neroli Doré som jag tycker inte är lika lättillgänglig och – förlåt – insmickrande. Om man nu måste jämföra dem båda och i det här fallet har jag valt att göra det.

Neroli Doré är fantastisk. En fullpoängare i citrusgenren. Den är alltså Ellenas barndomsminne av att komma hem från parfymfabriken dränkt i neroli. En explosion av citrus, dämpad av varm saffran men förstärkt av kryddig apelsinblomma. Den är som ett bländande sken av guld och gult. En doft att bli pigg och optimistisk av.

Jag skulle säga så här, att Rhubarbe är en mjuk, fin smekning på kinden. Vilken kan behövas i dessa tider (nu syftar jag både till det politiska läget och till vädret) medan Neroli är en rejäl ryggdunkning. Ibland behöver man båda. Ibland föredrar man den ena framför den andra. Det är i alla fall väldigt spännande och intressant, tycker jag, att se de båda parfymerna (och parfymörerna) sida vid sida. Och den gamle Ellena lämna över till den yngre Nagel. Och deras två doftbrev till sin publik. Jag tar i alla fall tacksamt emot dem båda.

 

 

Caroline Hainer