Skönhet

Att omge sig med lyx

Chanel no 5 2013
Är det för tidigt att prata jul? Kanske, men det är aldrig för tidigt att prata drömmar, eller hur? Chanel lanserar helt galet lyxiga Chanel No. 5-produkter om två veckor, lagom till Jesu födelse. Parfymen i sig har jag skrivit om i det stora No.5-inlägget här. Kort sammanfattning: jag är mycket positiv.
Julens serie består av produkter du varken visste fanns eller att du längtade efter och är uppbyggda kring badet och badandets ritual. Inte helt dumt, tycker jag. Ur intim och rituell synvinkel kan rengöringen av kroppen verkligen vara en sinnlig upplevelse.
Därför kommer man ut med väldigt vackra och faktiskt otroligt lyxiga badskum, badolja och tvål. Och – för att ritualen ska fortgå även efter badet – body lotion och hårparfym. Ja, du läste rätt. Hårparfym.
Skriv önskelistan nu.

Foaming Bath 200 ml 435 kr
Intense Bath Oil 250 ml (limited edition) 840 kr
Bath Soap 150 g (limited edition) 230 kr
Body Lotion 200 ml 490 kr
Hair Mist 40 ml 410 kr

Caroline Hainer
Promotion

Skönhet

Mer Chanel No. 5

I kölvattnet av relanseringen av Chanel No. 5 med Brad Pitt (!) som talesman kommer en gigantisk flaskalagom till jul, i sällskap med världens största badtvål.

Flaskan är på hela 200 ml (!) och dessutom EdP. Men så kostar den också 2200 kr.

Det vore roligt att tänka sig någon som sådär lagom anspråkslöst gav bort denna luxuösa kombo i julklapp. (”Jag plockade upp något bara, som jag tänkte att du skulle gilla”). Men jag skulle ju inte tacka nej, såklart.

Jag nämnde detta, helt apropå ingenting, för min beau över fredagsmiddagen och han svarade att han aldrig doftat på Chanel No. 5. ”Jag vet inte hur den luktar”.

En av många saker jag uppskattar med beau är att han håller mig lite i schack, lite mer in touch med verkligheten bortom mina parfymer. Det är ju faktiskt kanske ingenting som hör till allmänbildningen, att veta hur Chanel No. 5 luktar, ingenting man ska ta för givet att alla vet eller gör. Men lite roligt är det ju att dofta på en riktig klassiker, närapå legend kan jag tycka så därför – på förekommen anledning – ber jag att få berätta om mina känslor för doften.

Chanel No. 5 sägs ha fått sitt namn på följande sätt: När det var dags för parfymören Ernest Beaux att presentera sina förslag på parfymen han hade fått i uppdrag att komponera så lät han Coco Chanel dofta på olika prov som han hade numrerat med nummer 1-5 och 20-24. Hon valde nummer fem, sa att den var perfekt och bad honom behålla namnet med följande motivering: ”Jag visar upp min kollektion femte maj, årets femte månad så vi låter den här parfymen behålla namnet det redan har, det ger tur”.

Vare sig det är sant eller inte är det ett faktum att parfymindustrin och framför allt parfymtraditionen såg annorlunda ut 1920. Respektabla kvinnor bar fräscha, friska blomparfymer. En kavaljer eller en make kunde köpa en blommig parfym till sin dam men starkt doftande parfymer med murrig musk eller högljudd jasmin var inte att tänka på, de parfymerna bar bara skökor och fallna kvinnor. När Chanel släppte Chanel No.5 var den någonting mitt emellan och därför både utmanande och modern. Den är dessutom, jämfört med andra samtida it-dofter, ytterst unisex och är det än idag. Det kunde man anspelat på i Brad Pitt-reklamen om man hade velat. Men det gjorde man alltså inte. Synd.

Det är den generösa mängden aldehyder (oxiderad alkohol) som gör doften. Någon har beskrivit aldehyd-doften som ”varmt strykjärn på fuktigt tyg”. Önskar att jag själv kunde ta cred för den beskrivningen för den är väldigt bra, mycket träffande.Det är också aldehyderna som många brukar beskriva som att de ”luktar parfym”, någon slags generell ”parfymdoft”, den man ibland kan snappa upp (oftast ofrivilligt) när man till exempel går förbi taxfreebutiken på en flygplats där parfymer blandas i luften, på huden och lite överallt och bildar något slags generellt parfymmoln.

Aldehyderna i Chanel No. 5 är de som sätter den sensuella, murriga, varma tonen som känns ganska så på en gång och som sedan hänger med hela vägen. Däremellan fräschas doften upp av fräscha citrusnoter som bergamott, citron och neroli. En bra balans, såklart, mot det varma och sensuella. Håller det hela på rätt sida av anständigt. Minns nu att doften alltså tillkom 1920.

Men här finns också ett lagom oanständigt hjärta fullt av självsäker och ganska högljudd jasmin (vanlig i Chanels dofter, så vanlig att man säkrat jasminfält i Grasse) och liljekonvalj som också hör till den typen av starkt, doftande vita blommor.

Vanilj och ambra ligger i botten, typiskt hos orientaliska parfymer eller parfymer med lite tyngd i. Kvällsparfymer, förförarparfymer. Också de varma noterna hos sandelträ gör sitt till vilket alltså resulterar i detta: varmt, sensuellt (vanilj, ambra, sandelträ) men också starkt och påtagligt blommigt (jasmin) men med en frisk topp (citrus). Vad blir kontentan? Jo, med 1920 års mått blir det en elegant sköka (revolutionerande!) med både pengar och självförtroende. Och mycken sex appeal. Men 2012 års mått blir det en varm, sensuell dam i obestämd ålder (”ålder är en inställning”) som provat det mesta, rycker lite roat på axlarna åt nymodigheter, been there seen that men som genom åren i framkanten ändå lärt sig uppskatta varaktig kvalitet.

Personlig reflektion: när en äldre dam i min bekantskap tog med mig på café, jag var kanske sexton år och hade på sin höjd råd med en kopp te någon gång i månaden. Damen (min gamla svensklärarinna från högstadiet, faktiskt) bjöd mig på te med en kaka till. När jag skulle få välja mellan ett tiotal olika tesorter där bakom disken blev jag alldeles ivrig. Tog det blev kanelte. Svensklärarinnan valde Earl Grey och jag kunde inte förstå varför. När det fanns så många andra sorter. Jag minns att jag till och med frågade och hon sa ”Efter ett tag känns det som om man provat allt, då kan man bli lite trött och vill bara ha det klassiska som man känner igen”. Hon har ju helt rätt. Jag gissar att jag är hennes ålder nu och jag dricker oftast Earl Grey, äter gärna vaniljglass och handlar i stort sett bara klassiska basplagg när jag handlar kläder.

Nå, tillbaka till sak. Parfymkritiker världen över är väl hyfsat överens om att EdT-versionen inte är lika bra som EdP, mest för att de ingredienserna som det är mest drag i (jasminen, ambran) får maka åt sidan och göra sig diskreta i EdT-versionen. EdT har inte samma stora spektrum i buketten, för att uttrycka sig på ett annat sätt. Den är långt ifrån dålig, bara en mer tillbakahållen upplevelse.Sen kan jag bli lite besviken på att den inte sitter kvar på huden så länge, liknar lite en skin scent eller en flyktig citrus på så vis. Men då får man spraya mer och det är faktiskt en upplevelse att lyfta den tunga flaskan med den klassiska formen och spraya. Lite känner man sig som Marilyn Monroe då. Och bara det är värt en hel del.

No5 EdP 200ml kostar 2200kr.
No5 Jumbo Bath Soap kostar 560kr.

Caroline Hainer

Skönhet

Ps. Älskar den här fina reklambilden för Chanel No.5

Tror den är från 1972.
Ah, Catherine…

Caroline Hainer