Lite i efterhand men ack så viktigt ändå. Pradas vårkollektion var en katt bland hermelinerna om man jämför med tidigare kollektioner. Inga fulsnygga tryck, ingen strass, inga IT-accessoarer, en ganska slätstruken kollektion som för tankarna mer till en välbeställd tennisklubb i DDR ca 1974 än till innovativt italienskt lyxmode. Och visst är duktigt jobbat att lyckas göra Charlie Sheens bowlingskjortor och The Baumer till lyx? Aldrig trodde jag under min livstid att jag skulle börja scanna ebay efter blekt blå bowlingskjortor?!?!

Någon hemsida (läser ju så himla mycket liksom?!) skrev dock att detta var Pradas återfödelse, deras Kristi födelse, år 0, att härifrån går det bara uppåt. Kanske är det sant, de senaste kollektionerna har varit alla moderedaktörers och streetstylefotografers våtaste dröm, något som med största sannolikhet inte tilltalar Miuccia som gör allt för inte gå med strömmen (trots att det är hon i många fall som ÄR strömmen och visar åt vilket håll alla andra ska simma). Att då göra en avskalad, lättkopierad, blek kollektion kanske är det smartaste hon gjort på länge.

Pradas SS 13 collection is very far from Prada while at the same time it is VERY Prada.The collection makes one think more of a 1974 DDR tennis club, The Baumer and Charlie Sheens bowling shirts instead of Italian luxury fashion. After years of extravaganza maybe this is their birth of Christ, their year 0 from which everything will evolve perfectly the seasons to come. Beautiful and extremely ugly, just the way we want Prada.