Det kom som ett yrväder den 27 april 2007, men istället för ett höganäskrus i svångrem runt halsen bar det med sig dystopiska editorials, suddiga stillbilder från amerikanska kultfilmer och romerska statyer. Med över 77 miljoner bloggar har tumblr banat vägen för mikrobloggandet och för en ny typ av estetik där Lana del Rey är översteprästinna och hela världens hipsters är hennes undersåtar. Sinnebilden för en tumblr 2012 är ett parallellt universum där skrattande skinheads med utslagna tänder bor jämte supermodeller i haute couture och muskulösa män med tatueringar. En värld där alla är _sjukt_ bra på att plåta med kort skärpedjup, laga avancerad mat i 1700-talspalats eller isolerade bauhausvillor.

Det är som en kreativ ejakulation av stillbilder från Paraplyerna från Cherbourg, ironiskt ylande vargar och kärleksförklaringar med bra typsnitt. Varför? Varför så populärt? Kanske är det vår tids eskapism, en längtan efter en mörk, dramatisk verklighet där diskbänksrealism är något vackert och går väl ihop med normativ skönhet? Eller så är det så enkelt? Att det bara handlar om verklighetsflykt, att tumblr tillåter alla att vara artdirectors/moderedaktörer/copywriters? Här hemma i Sverige är det dock tydligt vem som är korsriddaren, min kära bloggkollega Sandra Beijer. Men oavsett vad man tycker om formatet eller bloggar över huvudtaget så fyller tumblr sin funktion, att, om än bara för en liten stund, distrahera oss från vardagsångesten.