Pecha Kucha!

Pecha Kucha is a worldwide event created for designers and architects etc to share their work or inspiration with 20 pictures x 20 seconds.I did one 7/12 at Berns in Stockholm. This is partly from that. A great event! Check it out! http://www.pecha-kucha.org/night/stockholm/31

 

As a young child, maybe 6 or 7, I had a deep spiritual experience of knowing who I was  just by gazing into a very small water pond by a stone in the forest. At that time no one spoke about things of the spirit, so I looked for it in nature and made it my quest to find out who we are deep inside all of us and to understand my own experience.

The nature that I knew so well and loved so much was with me all the time as I was in front of the cameras as a model and my quest followed me all the time. I looked everywhere! Studied the people and places on all my journeys and step by step I discovered that no matter, rich or poor, yellow, black or white we had an inner core that was the same…

I never cared about the fame. I never cared about the money ( a fool I was for that). I cared about my quest and that took me to beautiful places both within and without.

The most surprisingly tender moment between two strangers just brought together for a specific job reason can reveal so much of the unknown.

I always walked in nature connected to my inner source and years after being discovered as a face of fashion I left that life and lived on an island Formentera in Spain for 7 years with my family and continued my walks in nature, my inner quest and studies…

and moving back to Sweden ten years later with the wind in my hair and sun on my cheeks I got re-discovered as a model. By then I had integrated the so called superficial parts of the fashion world and could just enjoy all of it even more than before…

and share my experience and knowledge. Nature was as always my dear friend and i could always fall into her arms…

and totally enjoy the moments and the places that were given to me like here surrendering into the mountains of Death Valley…

or the soft, spungy hills of moss on Island.

Its been almost 25 years since my re-discovery and  many women have approached me and thanked me for being a symbol of aliveness and beauty in a world where life is so often regarded as not ok after 30 somehow.  I feel such great gratitude  whenever I get a chance to bring some hope and joy and totally destroy that false idea. We are beauty! We are deep amazing vibrant alive beauty no matter what as soon as we step away from comparing and self denial…that`s who we are…and so much more

My white hair has become almost mythical…and has inspired many to dare taking the step themselves. Not that you have to…but if you want. It was a decision for me when I couldn`t stand it any longer to cover the grey hair that showed up with strong chemicals that felt like they entered my brain. Freedom followed! Wellbeing followed! And though some may say I look older I feel so much more beautiful.

And now I share in the best way I can the way of Inner Beauty. These pictures are from a catwalk on a small path in the forest. The finale after 6 days together integrating inner and outer beaty…

our only prop was this red cloth…

make up was done with a yummy chocholatecake and wild blueberries…

hairstyling we did together with twigs and whatever was around…

I only guided them into their own beings…

four very ordinary wonderful girls…they completely understood.

So this is my source of inspiration…and to be still and let the web of life enter and show the way…

I can go really wild and just lay down and kiss the snow…and more.

To my knowledge we all come from stardust…the particles that our cells are made of are somehow the same as concrete is made out of… or glass ( a piece of art I found on the street…)

 

Ingmari Lamy
Promotion

Bob Richardsson and me

Så här in i decembers första dagar, innan snön ens har fallit för att mjuka upp marken så kommer jag att tänka på Bob Richardsson och vårt första möte en dag i Paris 1966. Finns det en sån tid? Så långt bort? Och jag levde då ett helt annat liv och ändå vet jag att jag var densamma som idag djupt inombords. Då på kontoret till Models International som min första agentur hette, klev jag in genom dörren och stod mitt framför denna man, som kom att betyda så mycket för mig. Det var ett kort ögonblick, ögon som möttes en kort stund, sen inget mer. Han tittade på alla modeller och sökte ngn för ett jobb. Jag blev introducerad, en blyg 19åring som hade blivit ditförd av min dåvarande pojkvän och en man som vi mött på klubben castell kvällen innan, där dom hade pratat ihop sig medans jag dansade och bestämt att dom skulle ta mig hit nästa dag. som var den här dagen. Efter en stund där på agenturen fick jag veta att det var mig Bob hade bokat till Harpers Queen i London en vecka senare. Alla på agenturen  jublade…och jag var  bara helt ny och förundrad över hur allt skulle ske. (En annan fotograf kom in på agenturen samtidigt och bokade mig en hel vecka på direkten för beauty jobb).

Nu hände ngt helt nytt i mitt liv. Inte oväntat dock. Det var så naturligt! Min farmor hade förutspått ngt liknande då jag var liten. Min pojkvän åkte hem ensam och jag blev kvar i Paris 3 mån fram till Jul.

Så var det dags att resa till London för att jobba med Bob. Resa och hotell var bokat. På planet dit satt jag bredvid en ung trevlig man och vi pratade hela resan. Han hade precis separerat från sin flickvän som var en modell, Lisa hette hon och han var hjärtekrossad. Han berättade att han just varit i Paris och spelat med sitt band, deras första konsert utomlands. Vi åkte in till London med hans chaufför och jag bjöds hem på the hos hans svenska mamma, där vi sen satt i hans pojkrum och lyssnade på hans första skiva som helt nyligen kommit ut. Det var Cat Stevens. Och låten Lisa LIsa sad Lisa Lisa fanns med. Jag erbjöds att sova över i ett eget rum och det kändes så tryggt där med hans mamma som gjorde frukost på morgonen och hans chaufför som körde mig till studion.

Bob var intensiv, närvarande och visste exact hur han ville ha sin bild. Alla hade djup respekt för honom och hans arbete samtidigt var dom rädda för att han inte var så samtida kommersiell, snarare  kontroversiell. Han visade varje detalj i hur jag skulle posera och ”ge min blick”.

Jag vet inte vad jag ska kalla den känsla som han sökte. Alla tänkbara ord som dyker upp stämmer liksom inte. Ni får själva lägga in vad ni vill…

Att stå framför honom, med hans blick i min och sen bli visad hur kroppens skulle uttrycka sig in i minsta detalj, var en stark symbios, på ngt sätt, en märklig kärleksakt som inte var fysisk utan uttrycktes framför kameran enbart. Men kändes i hela kroppen, själen och hjärtat.

Hur sminket skulle vara bestämde han också…ändå kände jag mig aldrig manipulerad…det var mer som en hängivelse, att villigt ge mig hän till det som uppstod och på ngt sätt mötas i det. Ja, det är inte lätt att beskriva. Här sa han, när han hade posen klar ” AND NOW CRY”…vilket jag gjorde. Och det kom helt naturligt.

Dom här bilderna på Bob och mig är även dom iscensatta. Det var kanske  tom hans fru Norma som fotade…eller assistenten? Jag bara känner hur myket jag älskar honom och att jag önskar jag kunde möta honom idag igen.

Han var både stark, karismatisk och sårbar…jag var ung, vacker och känslig. Vårt möte kom väldigt nära.

Ingmari Lamy
Ingmari Lamy
Ingmari är modell och konstnär samt håller i events och kurser i inre skönhet. Hon har varit omslagsmodell för magasin som Harper's Bazaar och Vouge, jobbat med fotografer som Bob Richardson, David Bailey och Gil Bensimon och gått visningar för Jeal-Paul Gaultier, Yohji Yamamoto och Kenzo. Här delar hon med sig av anekdoter från förr och inblickar i de projekt hon driver idag.
Instagram: ingmarilamy
Sacred Path / Meditation with my guide and friend Derk Loeks. Wednesday at 7.30 pm. Humlegårdsgatan 11. Cost 150:- I'll be very glad to meet you there. This is the greatest gift I can share with you. From my heart #love#life#stillness#wilderness#heartfull#meditation#come#lovethebeautyofitall