Scenografin på visningarna har alltid varit ngt Yohji satt stort fokus på. En gång för många år sen hade han skapat en så vacker scenografi, stark känsla och enkelhet att alla journalister hade tårar i ögonen efter och höll händerna över hjärtat som en gest för att visa hur berörda dom var. Nu tillbaka till vårvisningarna som var i september…ärligt talat så har jag själv lite svårt att hålla ordning på alla säsonger.

Yohji har betytt så mycket för modets formspråk. Hans osymetriska skärningar har påverkat alla modeskapare på ngt sätt. Hans skärningar är mästerverk och att få möjlighet att se kollektionerna på hans showroom efteråt, ta på dom, känna på tygerna och prova plaggen är underbart. Jag älskar det!

Backstage! Den bästa stunden efter alla visningar, när spänningen är över, det har gått bra och alla kan slappna av…

Lyle, modell, i privat tappning…men med smink och hår från visningen…

hur charmig som helst!

Ann Demeulemeester är själv kvar till allra sist och har en varm personlig kontakt med alla…

Ann, Lyle och svenska modellen Niclas (med hornfrisyr)på väg ut.

En till modell (dom är alla sminkade gansk mörkt runt ögonen). Bredvid honom huset Demeulemeesters “provdocka” enligt henne själv.

Till sist modellen Leon… ett charmtroll även han…

så skönt att se dom proffsiga på visningen och som vanliga avslappnade killar efter.

Adele och Johannes på pont des Arts då vi var på väg till Arts et Metier och den gigantiska utställningen av Jean- Paul Goudes arbete. Det har kommit upp många fler Love locks sen jag sist passerade över bron. Adele och Johannes var med och hjälpte till backstage på visningen. Båda jobbade hos Ann förra sommaren. Johannes var med mig i Paris för ett projekt.

Nu är jag tillbaks i Stockholm och det regniga men härliga januari Paris börjar kännas långt borta även om jag har en fot kvar på dess trottoarer.

Som ni kanske har förstått redan så gör jag en väv mellan höstens vårvisingar och nu vårens höstvisningar/ män och lite backstage etc däremellan. så nu blir det Ann Demeulemeesters visning som var igår, lördag 21/1. Och den var verkligen bra. Det är så spännande för mig att se herrkollektionerna. Det är som att hela dammodet bygger på grunden av det klassiska herrmodet. Nej, så menar jag inte egentligen, inte att det bygger på…men herrmodet verkar så mycket svårare, så mycket mer precist och konstruerat. Jag är imponerad av det hantverk jag ser!

Dom här degraderingarna i grått är vävda och inte enbart infärgade.

Kjolar och klänningar finns med i flera designers kollektioner. Nu är det totalt ok att vara man och klä sig som kvinna!

Stickade långklänningar i två färger och stövlar med skaft i två färger också.

Klassisk lång rock med…kjol under.

Mosters lilla finkappa i siden över trikåkjol och höga stövlar.

På allvar! Det är lite häftigt att ge männen tillåtelse att gå in i mammas eller mosters eler farmors garderob och välja kläder…

samtidigt är det väldigt vackra långkoftor som vilken kvinna som helst vill ha.

Det är som om jag skulle kunna sitta i timmar och se på denna parad  av män och kläder…

Foto: Ingmari Lamy

men nu är den slut. Just den här år slut. Tack.

Oktober igen, efter Ann Demeulemeesters visning gick Anja och jag iväg tillsammans på en Paristur, hon gående med sin cykel, hennes ständiga transportmedel och jag i mina platta, sköna skor. det är så härligt befriande att möta modet på gatan efter en visning. Både solen och det normala livet.

Se bara på den här damen! Jag får bubblor i magen!

Och den här snyggingen!

Vi gick från Odeon, där visningen var, nerför bld St Michel över bron genom lilla parken vid Notre Dame över bron till Isle St. Louis där vi stod i kö en kvart för att få vår Berthillon glass…mums.

Jag älskar chocholat  noir och cassis. Mums! Den här Paris turen var det varmaste oktober jag någonsin upplevt. Är det väderförändringar? På riktigt?

Två vänner på en mur vid Seine…

Foto. Ingmari Lamy

Anjas fina smycken och fötter. Ha det gott!

Tillbaka till oktober-11, sommarvärme och vårvisningarna. Den här gången Ann Demeulemeester. Verkligen en av mina favoriter. Jag äger inte ett enda av hennes plagg men bara det att se visningarna ger mig en känsla av att äga allt. Hur nu det går ihop? Man kanske inte behöver äga för att älska helt enkelt!

Hennes former är bara så vackra och degraderingarna mellan svart och vitt fantastiska.

Alltid vackra detaljer…

Min kära vän Anja Cronberg, som tidigare skrev artiklar för Acne Magasine och numera har egna modebibeln Vestoj bl.a. satt bredvid mig på visningen, till min stora glädje.

Hennes glädje fyller alltid rummet.

Ann Demeulemeester är alltid trogen sina grundformer och det känns skönt. Dessutom är dom verkligen tidlösa.

Suzy Menkes är ovanligt stylad med halsband och väska i samma färg…

Svartvitt…

Offwhite.

Anja igen…härligt eller hur? Jag rekommenderar verkligen att ni söker efter hennes Vestoj, den kommer att bli en raritet.

Visningen fortsätter…

une piece extaordinaire.

Foto: Ingmari Lamy

Tack för den här visningen. Hoppas den har gett er glädje också. Ni vet väl att man kan gå in på www.style.com och se alla visningar, Alltid.

Från ett regnigt och härligt Paris tillsammans med mina “4 svarta modemonster”. Vi är här på hemligt uppdrag som jag kommer att berätta om senare. Samtidigt passar jag på att se herrmodevisningarna tillsammans med dom och även ta med dom runt på mina speciella platser. Härligt helt enkelt! Nu på förmiddagen har vi sett Issey Miyake, Rick Owens och Victor & Rolf. Det är första gången jag ser herrmodet och det är för det första en helt annan stämning, det är mest män här och sen är det mycket lugnare…mycket mycket lugnare än dammodeveckan.Jag satt precis bakom absoluta stjärnreportern Suzy Menkes under Rick Owens visning och fick äntligen chansen att i lugn och ro ge henne min uppskattning. Hon har en sån knivskarp förmåga att både ta in, analysera och skriva poetiskt/ modeanalytiskt…att orka med det från visning till visning, jorden runt, 2 månader/ 2ggr om året är värt en riktig eloge.

Som tennsoldater klev dom fram över det upplysta podiet som var ett golv med ett steg ned mot nästa golv.

Jag blir alltid lika förvånad då jag ser på bilderna efteråt. Det är mer en stämning som har fångats än en dokumentation av modet.

Modet får ni söka på nätet. Här tycker jag färgerna i hela bilden är vackra tillsammans.

Totalt oskarpt men vackra färger och rörelsen har känslan av kollektionen.

Det fanns verkligen väldigt vackra skjortor och byxor. Väl värt att hitta på ngn sajt där dom syns.

Det här var för stelt för min smak. Jag blev förvånad över hur stor skillnad det ändå är mellan herr och dam.

Ja det fanns många kjolar! Riktigt snygga…

Jag vet inte vad…docka…Pinoccio!!!

Snygga stövlar/ kängor!

Truppen på väg ut…

en ängel lämnar rummet!? Vad är mode och vad är upplevelse?

Rick Owens mitt i en bugning…

Foto: Ingmari lamy

och på väg uppför trappsteget och ut…

Märkliga bilder måste jag säga men ändå ganska spännande. Godnatt från mig och en helt underbar dag och afton i Paris!  Just det…sista visningen jag såg var Yohji och den talade till hela min själ och alla sinnen. Dessutom var det många intressanta män att fröjda ögonen på.

Gareth Pugh.

Garage de Turenne. En riktigt het septemberdag.

Elektrisk orange på väg in…

Rick Owens och hans partner Michele Lamy. Han har varit och kanske fortfarande är mentor till Gareth Pugh.

Först var det en väldigt häftig ljusshow, följd av futuristiska kläder.

Dom här påminner om Kenzo på 70-talet och kändes helt underbara. Jag skulle njuta av att bära dom.

Dom föll så vackert och luftigt.

En ljusshow till och…

sen klev dom här varelserna ut.

Håret var effektfullt.

Modellen fick hjälp att bleka bort färgen från ögonbrynen.

Några trappor ner stod en glad Gareth och tog emot efter visningen.

Och jag gick vidare till nästa visning.

Still catching up with 2011. So this was april 2nd a very hot spring day I remember.  A full day of filming the video “Sadness is a blessing ” with Lykke. I know Lykke since before and loved to be a part of her video. Being part of a film team is also a special kind of life that I seem to like. These odd encounters and creative moments together. Living in the making of something that afterwards is being shared…

With Tekla, the stylist. Stellan Skarsgård was totally concentrated on his part taking it as seriously as any part in a major movie. Lykke was dancing the most breathtakingly beautiful drunken ecstatic movements and unfortunately you never see her full body in the video and I could not film on set only in the breaks of course. The video is a piece of art and Lykke is a very good actress ready for bigger parts… I love to make photos to document the moments and here are some of them…

Photos: Ingmari Lamy and others on set

With Tarik Saleh, the director.Also awarded director of the movie Metropia. He was great to work with and the whole team was super. Another blessed day! Outside still varm at 8 pm. Happy feet walking. All make up gone. And dinner with friends.

http://en.wikipedia.org/wiki/Metropia_(film)

Tillbakablickar: samma festarrangörer som på nyåret…

Det var i somras. Mitt i sommaren. Det var bjudet till fest i skogen. Temat var skogsväsen. Klockan var fem på eftermiddagen.

Dom vackraste väsen…

dök upp…

i alla åldrar och skepnader

med glädje…

Det är härligt att leka…

och att mötas i kärlek.

Natten nalkas men blir inte mörk.

Krister Linder sjöng och hans röst går rakt in i hjärtat. Allt blir stilla.

Den plats inom honom som han sjunger utifrån är som en ursprunglig källa.

Sen var det dj…

Jag bara satt och betraktade…

fylldes av den magiska natten…

och betraktade…

dansen. Ljuset. Rörelsen. Stillheten inom mig…

betraktade

och upplevde. Bara helt otrolig musik, ljusinstallationer, dans, mat och glädje…!

Elden.

Värmen.

Närheten.

Natten gick mot dag och ljuset skymtade mellan träden.

Dansen fortsätter…

och leklusten.

Foto: Ingmari Lamy

Nu är det en ny dag. Klockan är fem på morgonen. Det här är några få av mina vänner. Fria, lekfulla själar. Kreativa, ansvarstagande, nyskapande, modiga, arbetande med eget skapande oftast men även anställda på olika platser. Dom gör en skillnad var dom än är. Dom vågar går på oupptrampade stigar. Tack för dom och tack för er. Tack för oss alla här.

New Years eve…var jag bjuden på flera fester, alla på olika öar. Valet föll på den vildaste av alla, mitt ute på en ö i mörkaste Sörmland…

med dansglada vänner. Här  Syster Sol på scen, hon är bara så bra…sen var det flera andra och dj`s.

Utanför dansar upplysta träd

Elden sprakar

Fyrverkerierna gnistrar och smäller av medan rislyktor stilla stiger upp mot den stjärnklara natthimlen.

Min vän Åsa var Nefertite…temat var guld…med glasögon på då hon letade efter ngt i väskan, såg hon ganska grotesk ut men bilden blev bra.

Ett av tälten utanför var dekorerat helt i guld. Där serverades chaite, frukter och nötter. Dom här vännerna skapar helt otroliga fester. dom lägger ner mycket energi på att göra vackert och det är generöst hela vägen.

Mobilmöten med dom som inte var där. Jag satt själv en stund och ringde runt. I Santa Fe var det mitt på dagen…Kenzo i Phuket hade just kommit hem från sitt nyårsfirande och klockan var 4 på morgonen där. I Paris samma som här…jag älskar dom där nyårs samtalen…en liten egen tradition jag skapat för att knyta ihop året som varit och bjuda in det nya.

Det jag älskar allra mest på nyårsafton är egentligen att vara hemma och tacka för det år som varit, ha min egen tillbakablick sen fira och släppa taget och efter det skapa de nya visionerna. Nu blev det mest fest och sen sova några timmar på det vackra ombyggda loftet och vakna till mjukt skönt regn på nyårsdagen…ett helt nytt år framför oss…vilken glädje!