Tack för att jag får skriva här! Tack för att du besöker mig här! Jag vill dela med mig av alla fantastiska upplevelser på Music& Art festivalen innan modeveckan rullar på så jag får skynda på nu! Ja, det kommer ju inte att gå! OK!

Stråland sol och Skeppsholmen dag 2

Sitter i trädgården på Hotell Skeppsholmen, ett av mina stammis fik, före festivalen…(coola vintage glasögon)

med kompis Cornelia

Väldigt många väntar in nästa konsert som är Tinariwen. Jag ser fram emot den! Min första modellresa, då jag var 19, var till Marocko. Vi kom in till Marracesh i skymningen då bönestunden annonserades från Minareterna över hela staden och jag var helt betagen. Sen dess  har jag älskat en stor del av arabkulturen och musiken. Jag har lärt mig så mycket på mina resor och önskar alla hade möjlighet att uppleva andras gästfrihet på det sättet jag haft möjligheten att få göra.På den resan mötte jag så fantastiska människor, bodde hos Berberfolket i Atlasbergen…det var en helt ny värld som öppnades i mig, ett igenkännande kan jag säga. Att resa i bil över Atlasbergen i solnedgången eller soluppgången var obeskrivligt. En magnifik stillhet. Min första medvetna meditations upplevelse var där. Att komma från naturen i dom svenska skogarna och uppleva den där naturen och kulturen var mitt första viktiga steg av många till att förstå vilka vi är innerst inne bortom alla kulturer. Allt detta för att säga hur förväntansfull jag var inför den stundande konserten…

och där kommer dom…

på andra sidan planket…TINARIWEN!

5 män, 5 arabiska män! Och dom börjar med en bön…dom börjar med att tacka Allah!

Jag är helt med i det som sker i bönen! Obeskrivligt! Kan vi bara älska alla kulturer! En sån gåva i alla olika sätt att ge sig hän till det som är större än oss, större än vi kan förstå…och bönen är bara en väg att öppna upp den dörren.

Jag har läst på att dom möttes i ett militärläger i Libyen och är nomader från Saharaöknen…jag anar inte vad dom sjunger om eller vad dom tror på, eller vad dom slåss eller inte slåss för…men vackert är det att lyssna till dom monotona suggestiva sångerna som för in i trans dans.

Middag med vännerna Amanda och Christine efter …

uppe på Arkitekturmuseets terass.

Festivalnatten fortsätter…

Foto: Ingmari Lamy

Så har jag haft ytterligare en teknisk utmaning. Inget fungerande internet!!! Flera dagar avbrott! Och så har pappa varit akut på sjukhus! Som John Lennon sjunger” life is what happens to you while you`re busy making other plans…” Nu är internet ok, PUH! Både stickan och nytt nät hemma. MUMS i denna teknikens värld när det funkar…

Här var jag! Stockholm Music and Art festival på Skeppsholmen. Ett nytt koncept som avlöst gamla jazzfestivalen. Sorry, alla jazzälskare! Det är ju så härligt med festival på Skeppsholmen. Och den här gången var musiken i högsta klass! Jag kom på kvällen,från en resa, lagom till PATTI SMITH. What a woman! what an artist!

Lite festivalmode…

stämning…

och en del av konsten. Marie-Louise Ekman, konstnär och konstprofessor.

Patti Smith på scen…hon ar bara en REN upplevelse! Så LEVANDE och med humor möter hon publiken och bjuder på sig själv

stannar upp och pratar lite. Jeanstjejen som är storstjärna med texter baserade på hennes PASSION, det hon verkligen brinner för, som alla stora artister. Det finns dom som sjunger sina vackra sånger och så finns det dom som sjunger sina sånger som om dom kommer till just här och nu och dom LEVER rakt in i själen. En sån är Patti Smith! Jag var på en modevisning hos Ann Demeulemeester i Paris för ett par år sedan och under hela visningen var det en röst, den mest suggestiva förtrollande djupa melodiska röst som reciterade poesi. Jag var helt betagen! Efteråt stod Patti Smith och hälsade på gästerna en stund, precis vid utgången, för det var ju hennes röst. Hon klär sig oftast i sin goda vän Anns kläder. Aldrig överdriven. Alltid fokus på det hon vill förmedla. Så totalt uppfylld av att se henne LIVE!

Journalisternas näste i Moderna Museets restaurang

med perfekt utsikt över scenen…och bra ljudnivå. Nu var det Antony and the Johnsons med Symfoniorkestern

FANTASTISKT BRA! Och där slutade natten…den här natten.

foto: Ingmari Lamy

Kristallrummet på Rosendal…ut från trädgården till den vilda naturen, som faktiskt finns på Djurgården. Det finns 500 år gamla ekar och när det är dags för dom att falla så får dom lov att göra det och förmultna i sin egen takt. Djurgården är liksom orörd natur i små plättar med stigar och vägar, hus och ängar mellan. Som ett natur pussel. Dom orörda platserna kan man hitta…det är sååå sköööönt!

Här har människan skapat… en ceremoniell plats.

Även jag är orörd natur här. Lite påsar under ögonen, lite rynkor här och där…sånt som ofta tas bort på bild. Näsan har blivit större. det är sånt som händer. Jag har fyllt 65 nu och känner mig ursnygg! Även om jag ibland önskar att just ansiktsformen inte förändrats, att just hakan skulle se ut som förr faktiskt, resten har jag frid med, så är jag såååå mycket mer fullkomlig nu, som människa, som kvinna…totalt! Jag tror att det handlar om att släppa taget om alla ideer och krav på att vara någon annan än just den jag är…även om jag haft turen att ha väldigt få såna krav…så är det som om själva livskraften i mig fått fritt spelrum just nu…

foto: Ingmari Lamy

Den här blomman är till er! En sol!

• på Rosendal. Alltid lika härligt att komma ut till Rosendals trädgårdar på Djurgården och nu är det för ett modelljobb till Kristallrummet…bara härligt häng med vänner, god mat och vackert väder. Bästa jobbet! Efter veckor och jag menar veckor med strul på olika sätt med övergång från min gamla dator till min nya Air sitter jag nu på cafe Harmoni i Sundbyberg, som har bästa linssoppan i Sverige och tar mina första blogg inlägg efter det ofrivilliga uppehållet (ok, lite skönt var det också!). Jag har upplevt så otroligt mycket härliga djupa njutbara händelser i sommar så nu har jag lovat mig själv att dela med mig av det varje dag innan Mercedes Benz fashionweek på Berns startar den 27e aug. Då visas modet för våren 2013 och då ska jag vara där! Full on med visningar i tre hela dygn. Det jag älskar med hur mitt liv levs är just mångfalden och möten med andra människor i det ständiga mötet med mig själv stund för stund. Det här livet är en underbar fantastisk gåva och vi är liksom här för att förstå och fullt ut uppleva det och den gåva vi är för varandra. Tänk att vi är som olika smaker av glass var och en av oss, den ena smaken lika god som den andra och det tar aldrig slut…! Dessutom rör vi oss i en hastighet av…?…snurrandes motsols i en galax som är i ständig rörelse tillsammans med oss, där vi får uppleva solen om dagen och stjärnorna och alla andra planeter om natten. Och på grund av dragningskraften så kan vi gå, stå, dansa, cykla, röra oss som vi vill, ensamma och tillsammans. Är inte det bara helt magiskt? Dessutom får vi lov att känna både ilska ,smärta, sorg, glädje, lust, eufori, stillhet, tacksamhet…och vi väljer själva. Så här blir det då jag sätter mig ner och skriver, det bara rullar på! Tillbaks till Rosendal nu…

Bibbie Friman var fotografen i söndags. Hon gör mycket personliga porträtt och jobbar även som fotograf på olika kurser runt om i världen där mest kvinnor går för att utveckla förståelsen för vilka unika gudomliga varelser vi är. Jag håller ju själv kurser i den kategorin, med inre skönhet som tema. Bibbie har ännu inte varit på mina Walk in Beauty men det ser jag fram emot.

Karin, ung modell och bloggare…

Maria som även jobbar på Kristallrummet var med som modell…

Aja, konstnär som haft atelje i Gamla Filmstaden i Solna under 20 år och som jag känner därifrån, passerade i skön grön hatt…

Blommorna på bordet…

och smycken vi fotade.

Vanya Pernilla, en av ägarna till Kristallrummet och vän sen många år.

Perfekt skir skönhet…

på betongens vackra yta.

Efterlämnat på väg till sortering…

Ätbart i kruka…

och i lådor.

En kvinna satt och komponerade brudbukett åt sin syster från självplocken.

Joshua väntade på att bli fotograferad.

Armand Mirpour, vän och musiker passerade, på besök i trädgården med en vän jag inte mött tidigare och vars namn jag inte minns. Armand har deltagit i projekt jag jobbat med och är en sån fantastisk varm och hjärtligt god person. Ren glädje varje gång vi möts!

På väg ut ur den organiserade trädgården till den vilda naturen möter jag den här häcken byggd av järnpålar med grenar packade  mellan. Genialiskt!

foto: Ingmari Lamy

Veden är staplad inför vintern, för dom vedeldade brödugnarna och värmespisar i växthusen…

Fortsättning följer! Jag känner mig så lycklig att ha hittat tillbaka hit till bloggen och att jag har med mig ny snabbare, enklare teknik!