OJ oj, vad jag har slarvat! Försvunnit! Och allt material bara väntar på att få komma ut! Tack för ert tålamod! Yohji Yamamotos herrvisning var den bästa i min smak. Så här kan min man klä sig. Han får gärna ha lite gråsprängt skägg dessutom, som en av modellerna här hade. ……Korsande vägar och nya starka steg framåt…! Det har varit en svår tid för Yohji, han berättade att det har varit på gränsen till att han orkade men nu har det vänt och det känns i hela energin. Härligt att få uppleva!

Den här mannen menar jag. Han var så snygg! Det var flera som var härliga att se på, manliga… men tyvärr alltid lite frånvarande på catwalken. Att se dom efteråt kändes mycket bättre, med levade ansiktsuttryck…

Efter ett litet uppehåll…då jag både varit på Sthlms modevecka, blivit nominerad som Årets stilmappie för M magasin, jobbat i Wien och varit runt på Stockholm Designweek events, jobbat med eget fotoprojekt etc… så är jag tillbaka här. Jag följer tråden och fortsätter där jag var sist, ……….med Yohji Yamamoto. Den här gången backstage efter visningen i oktober.

Är vi lite lika kanske? Lika stora näsor och nästan lika gamla! Vi har alltid vår lilla stund tillsammans, även om den bara är back-stage så är den öppen, vänskaplig och själslig.

Hans mamma kommer alltid till Paris från Japan inför visningarna och har inte missat en enda visning vad jag vet dom senaste 15 åren i alla fall. Sen jag gick visning för Yohji ( var det 12 år sen? Har inget tidsbegrepp! ) och vi åt middag tillsammans efteråt med hela teamet och hans mamma så har vi alltid kramat om varandra, hon och jag. Lite familjekänsla, den där inre värmen i hjärtat som är så god.

Fotograf David Montgomery…från England, är också en vän till Yohji.

Yohjis smyckes designer… och jag har glömt vad han heter tyvärr, med en av modellerna. Jag har aldrig mött honom tidigare. Han var galet rolig och helt överhängd med smycken…får ta reda på hans skapande nästa gång.

Scenografin på visningarna har alltid varit ngt Yohji satt stort fokus på. En gång för många år sen hade han skapat en så vacker scenografi, stark känsla och enkelhet att alla journalister hade tårar i ögonen efter och höll händerna över hjärtat som en gest för att visa hur berörda dom var. Nu tillbaka till vårvisningarna som var i september…ärligt talat så har jag själv lite svårt att hålla ordning på alla säsonger.

Yohji har betytt så mycket för modets formspråk. Hans osymetriska skärningar har påverkat alla modeskapare på ngt sätt. Hans skärningar är mästerverk och att få möjlighet att se kollektionerna på hans showroom efteråt, ta på dom, känna på tygerna och prova plaggen är underbart. Jag älskar det!

Backstage! Den bästa stunden efter alla visningar, när spänningen är över, det har gått bra och alla kan slappna av…

Lyle, modell, i privat tappning…men med smink och hår från visningen…

hur charmig som helst!

Ann Demeulemeester är själv kvar till allra sist och har en varm personlig kontakt med alla…

Ann, Lyle och svenska modellen Niclas (med hornfrisyr)på väg ut.

En till modell (dom är alla sminkade gansk mörkt runt ögonen). Bredvid honom huset Demeulemeesters “provdocka” enligt henne själv.

Till sist modellen Leon… ett charmtroll även han…

så skönt att se dom proffsiga på visningen och som vanliga avslappnade killar efter.

Adele och Johannes på pont des Arts då vi var på väg till Arts et Metier och den gigantiska utställningen av Jean- Paul Goudes arbete. Det har kommit upp många fler Love locks sen jag sist passerade över bron. Adele och Johannes var med och hjälpte till backstage på visningen. Båda jobbade hos Ann förra sommaren. Johannes var med mig i Paris för ett projekt.

Nu är jag tillbaks i Stockholm och det regniga men härliga januari Paris börjar kännas långt borta även om jag har en fot kvar på dess trottoarer.

Som ni kanske har förstått redan så gör jag en väv mellan höstens vårvisingar och nu vårens höstvisningar/ män och lite backstage etc däremellan. så nu blir det Ann Demeulemeesters visning som var igår, lördag 21/1. Och den var verkligen bra. Det är så spännande för mig att se herrkollektionerna. Det är som att hela dammodet bygger på grunden av det klassiska herrmodet. Nej, så menar jag inte egentligen, inte att det bygger på…men herrmodet verkar så mycket svårare, så mycket mer precist och konstruerat. Jag är imponerad av det hantverk jag ser!

Dom här degraderingarna i grått är vävda och inte enbart infärgade.

Kjolar och klänningar finns med i flera designers kollektioner. Nu är det totalt ok att vara man och klä sig som kvinna!

Stickade långklänningar i två färger och stövlar med skaft i två färger också.

Klassisk lång rock med…kjol under.

Mosters lilla finkappa i siden över trikåkjol och höga stövlar.

På allvar! Det är lite häftigt att ge männen tillåtelse att gå in i mammas eller mosters eler farmors garderob och välja kläder…

samtidigt är det väldigt vackra långkoftor som vilken kvinna som helst vill ha.

Det är som om jag skulle kunna sitta i timmar och se på denna parad  av män och kläder…

Foto: Ingmari Lamy

men nu är den slut. Just den här år slut. Tack.

Oktober igen, efter Ann Demeulemeesters visning gick Anja och jag iväg tillsammans på en Paristur, hon gående med sin cykel, hennes ständiga transportmedel och jag i mina platta, sköna skor. det är så härligt befriande att möta modet på gatan efter en visning. Både solen och det normala livet.

Se bara på den här damen! Jag får bubblor i magen!

Och den här snyggingen!

Vi gick från Odeon, där visningen var, nerför bld St Michel över bron genom lilla parken vid Notre Dame över bron till Isle St. Louis där vi stod i kö en kvart för att få vår Berthillon glass…mums.

Jag älskar chocholat  noir och cassis. Mums! Den här Paris turen var det varmaste oktober jag någonsin upplevt. Är det väderförändringar? På riktigt?

Två vänner på en mur vid Seine…

Foto. Ingmari Lamy

Anjas fina smycken och fötter. Ha det gott!

Tillbaka till oktober-11, sommarvärme och vårvisningarna. Den här gången Ann Demeulemeester. Verkligen en av mina favoriter. Jag äger inte ett enda av hennes plagg men bara det att se visningarna ger mig en känsla av att äga allt. Hur nu det går ihop? Man kanske inte behöver äga för att älska helt enkelt!

Hennes former är bara så vackra och degraderingarna mellan svart och vitt fantastiska.

Alltid vackra detaljer…

Min kära vän Anja Cronberg, som tidigare skrev artiklar för Acne Magasine och numera har egna modebibeln Vestoj bl.a. satt bredvid mig på visningen, till min stora glädje.

Hennes glädje fyller alltid rummet.

Ann Demeulemeester är alltid trogen sina grundformer och det känns skönt. Dessutom är dom verkligen tidlösa.

Suzy Menkes är ovanligt stylad med halsband och väska i samma färg…

Svartvitt…

Offwhite.

Anja igen…härligt eller hur? Jag rekommenderar verkligen att ni söker efter hennes Vestoj, den kommer att bli en raritet.

Visningen fortsätter…

une piece extaordinaire.

Foto: Ingmari Lamy

Tack för den här visningen. Hoppas den har gett er glädje också. Ni vet väl att man kan gå in på www.style.com och se alla visningar, Alltid.

Från ett regnigt och härligt Paris tillsammans med mina “4 svarta modemonster”. Vi är här på hemligt uppdrag som jag kommer att berätta om senare. Samtidigt passar jag på att se herrmodevisningarna tillsammans med dom och även ta med dom runt på mina speciella platser. Härligt helt enkelt! Nu på förmiddagen har vi sett Issey Miyake, Rick Owens och Victor & Rolf. Det är första gången jag ser herrmodet och det är för det första en helt annan stämning, det är mest män här och sen är det mycket lugnare…mycket mycket lugnare än dammodeveckan.Jag satt precis bakom absoluta stjärnreportern Suzy Menkes under Rick Owens visning och fick äntligen chansen att i lugn och ro ge henne min uppskattning. Hon har en sån knivskarp förmåga att både ta in, analysera och skriva poetiskt/ modeanalytiskt…att orka med det från visning till visning, jorden runt, 2 månader/ 2ggr om året är värt en riktig eloge.

Som tennsoldater klev dom fram över det upplysta podiet som var ett golv med ett steg ned mot nästa golv.

Jag blir alltid lika förvånad då jag ser på bilderna efteråt. Det är mer en stämning som har fångats än en dokumentation av modet.

Modet får ni söka på nätet. Här tycker jag färgerna i hela bilden är vackra tillsammans.

Totalt oskarpt men vackra färger och rörelsen har känslan av kollektionen.

Det fanns verkligen väldigt vackra skjortor och byxor. Väl värt att hitta på ngn sajt där dom syns.

Det här var för stelt för min smak. Jag blev förvånad över hur stor skillnad det ändå är mellan herr och dam.

Ja det fanns många kjolar! Riktigt snygga…

Jag vet inte vad…docka…Pinoccio!!!

Snygga stövlar/ kängor!

Truppen på väg ut…

en ängel lämnar rummet!? Vad är mode och vad är upplevelse?

Rick Owens mitt i en bugning…

Foto: Ingmari lamy

och på väg uppför trappsteget och ut…

Märkliga bilder måste jag säga men ändå ganska spännande. Godnatt från mig och en helt underbar dag och afton i Paris!  Just det…sista visningen jag såg var Yohji och den talade till hela min själ och alla sinnen. Dessutom var det många intressanta män att fröjda ögonen på.

Gareth Pugh.

Garage de Turenne. En riktigt het septemberdag.

Elektrisk orange på väg in…

Rick Owens och hans partner Michele Lamy. Han har varit och kanske fortfarande är mentor till Gareth Pugh.

Först var det en väldigt häftig ljusshow, följd av futuristiska kläder.

Dom här påminner om Kenzo på 70-talet och kändes helt underbara. Jag skulle njuta av att bära dom.

Dom föll så vackert och luftigt.

En ljusshow till och…

sen klev dom här varelserna ut.

Håret var effektfullt.

Modellen fick hjälp att bleka bort färgen från ögonbrynen.

Några trappor ner stod en glad Gareth och tog emot efter visningen.

Och jag gick vidare till nästa visning.

Still catching up with 2011. So this was april 2nd a very hot spring day I remember.  A full day of filming the video “Sadness is a blessing ” with Lykke. I know Lykke since before and loved to be a part of her video. Being part of a film team is also a special kind of life that I seem to like. These odd encounters and creative moments together. Living in the making of something that afterwards is being shared…

With Tekla, the stylist. Stellan Skarsgård was totally concentrated on his part taking it as seriously as any part in a major movie. Lykke was dancing the most breathtakingly beautiful drunken ecstatic movements and unfortunately you never see her full body in the video and I could not film on set only in the breaks of course. The video is a piece of art and Lykke is a very good actress ready for bigger parts… I love to make photos to document the moments and here are some of them…

Photos: Ingmari Lamy and others on set

With Tarik Saleh, the director.Also awarded director of the movie Metropia. He was great to work with and the whole team was super. Another blessed day! Outside still varm at 8 pm. Happy feet walking. All make up gone. And dinner with friends.

http://en.wikipedia.org/wiki/Metropia_(film)