” Life is what happens to you while you`re busy making other plans…” kan jag säga om hur den här sista tiden har varit för mig. Mycket lust att skriva blog men absolut inget utrymme för det…förlåt. 11.11.11 blev jag medveten om ngt som hände för länge sen, som det nu fanns en helt ny koppling till…

Natten mellan 11.11-12.11 för länge sen, i en liten by i norra Holland, hände något stort…Det började en stjärnklar, krispig kväll med en stor  eld mitt i byn och barn som sprang runt med ljuslycktor och önskade lycka till alla. I gengäld fick dom gåvor. Det var natten man firade dom tre kungar som en gång följde en stjärna och fann ett nyfött barn i ett stall…ett barn som var väntat sen länge…dom hade med sig gåvor för att välkomna barnet…som kom att betyda mycket. Den där natten, i den lilla byn i norra Holland föddes mitt efterlängtade barn…i ett stall…en liten flicka…hennes ögön var öppna och hon mötte livet med ett leende. En sann saga faktiskt. Stallet hade vi byggt om, lagt in trägolv och byggt små rum. Det var riktigt vackert. I Holland föder man barn i hemmet, på lansbygden och det var där vi var. Att just den natten skulle kopplas till det här datumet idag visste jag inte då…

jag fann den här bilden överst i en kartong osorterade bilder idag. Höggravid i den lilla byn i norra Holland.

Sen öppnade jag Stora Focus visibler om planeten jorden…och fann den här genomskärningen av jorden…

som visar ett frö, en kärna. Tänk att vi lever bara längst ut i det yttre skiktet av jorden! Och vi håller på med ifrågasättande av vilka vi är mesta delen av tiden.

sen fann jag den här visibeln om livet, ägget och spermien, sammansmältningen…

Ägget och jordens inre är som micro och makrokosmos. Livet är bara så magiskt, fantastskt, roligt och ödmjukande att utforska.

Välkommen till livet min älskade dotter!

This is the date. This is the night. Talked about by so many…

Full moon and a star…

a family…

manmade actions…

feeding…these pictures touch me so…

the full moon and the star ( I believe it`s Venus) seen through my dads window. When I visited him tonight. He was sitting there in the dark  showing me the beauty of this Earth. This is Paradise Earth! We live on her, of her, from her, through her… into everything. There is nothing else better than this right now. Gratefulness in my heart.

Ja, så har jag stått på scen för första gången och TALAT! Haft ett föredrag om min livsväg… på 20 min! Det låter så här efteråt som väldigt lätt…och det var min första känsla. Jag är väl van! Jag kan väl bara stå där och dela med mig av det som kommer i stunden! NEJ! Så skulle det inte gå till. Det skulle vara färdigskrivet, timat och synkat med bilder…etc. En resa som pågått 1 månad inom mig, med mycket skrivande och redigerande. En riktig födsel! Eventet www.4good.se hade en helkväll på Oscarsteatern den 24e och jag var en av 4 som framträdde. Det blev en fatastisk kväll och min debut gick bra…! Även om jag fick titta i mitt manus! Varför jag inte berättat innan? Vågade inte förrän jag visste att jag verkligen skulle stå där..

.

Anam Cara.

Om du vill-lägg händerna över hjärtat, som dom här unga flickorna från Tibet redan vet…

En sekund-en liten stund- räcker för att knyta an till din själ.

Anam Cara betyder själsfrände-soulfriend-och är den som bor inom dig, som finns där för dig, som ger genom dig och till dig.

Din alldeles egna vän och vägledare. Det finns inget annat.

Anam Cara…Ja så började jag mitt föredrag, sen berättade jag om min farmor som var min första andliga guide…och forsatte med den väv mitt liv har varit mellan yttre och inre natur, yttre och inre skönhet, modevärlden och den andliga vägen…

En väv mellan bilder och berättelser…här den första bilden…fortfarande min favorit.

Bob Richardson, som alltid visade hur han ville ha bilden genom att posera själv. Här är sista bilden i en serie för Harpers Queen. Mitt första jobb. Han sa “…and now cry…” vilket jag gjorde. Kontakten var så stark…det var lätt…och omtumlande…

Bill King. Jag blev skickad att se honom…att visa upp mig…då han plåtade kollektionerna för Harpers Bazaar i Paris-67. Han ville göra en testbild. jag sminkades, fick håret fixat o blev klädd i den här eleganta klänningen. Då jag 3 mån senare kom till N.Y. exklusivt bokad för Bazaar, visade det att den här testbilden blivit omslag…mitt första!

Vi gjorde många olika serier bilder. Här sminkade jag mig själv med ngt krämigt i guld.

David Bailey är en annan fotograf jag jobbade mkt med. Mest för Italienska eller Engelska Vogue…här Italienska.

Engelska. ( färgerna har fursvunnit lite i kopian!)

Gian Paolo Barbieri…känd italensk fotograf. Vi jobbade mest för Italienska Vogue men här gjorden vi en reklamkampanj…jag tror det var den första som gjordes för YvesSt Laurents parfym RIVE GAUCHE. Den var ute i 5 år, på stora afficher o överallt! jag tjänade 10.000:-totalt! Om det hade varit 10 år senare hade jag varit miljonär. Då kom dom stora kontrakten.

Många år senare…-91 blev jag återupptäckt…och då hade mycket annat hänt på min livsäg. Väven mellan naturen och den inre skönheten hade förstärkts. Jag hade levt på en ö utan el o rinnande vatten i 6år bl.a…det här är verkligen kort kort kort versionen. Fotograf Magnus Reed frågade om jag inte var fd topmodel då han plåtade kläder åt mig som jag designat…Han ville se min bok från då. Jag hade själv inte sett den på över 10år! Det ledde till den här serien bilder (ja det är bara en här) för tidningen INTRIGs första nr…och så har det rullat på igen. Jag är med i agenturen MIKAs sen dess och jobbar…inte fantastiskt mycket men fantastiskt bra jobb…och jag älskar det.

Här i Death Valley, Arizona för Amerikanska tidningen Mirabella…ca år -95

År 2005 (kanske). En annan av mina absoluta favoritbilder.

Mitt föredrag handlade mest om den inre skönheten, den strålande, skinande själen och dom vi inners inne ÄR…eviga gudomliga varelser.Väven mellan mode och andlighet har varit en fantastisk resa med större insikt steg för steg. Den fortsätter och nu delar jag den med många.

Precis dagen innan jag åkte till modeveckan i Paris var jag på intro till en väldigt speciell internetkurs jag börjat på. Det är Beckmans skola som anordnat, närmare bestämt det helt nystartade www. beckmans akademi och nu ett par veckor in på kursen kan jag bara säga, det är grymt bra! Jag som 60+ totalt okunnig och tidigara ovillig att ta mig in och försöka förstå hela intenet, som bara har vägrat i princip att orka läsa mail…i åratal…börjar nu bli totalt inspirerad av alla möjligheter! Ja det vet väl ni redan som har lätt för det här och lever med det som en självklarhet… Jacob och Jakob som leder kursen är två riktiga internet konsumerare och så klart otroligt duktiga på det dom gör. Läs mer här.

Första gången (då jag kom hem från Paris) handlade om FONTER. jag hade inte en aning om att bara vissa fonter kunde “tala” med både mac och pc. Nu vet jag. Jag vet även att det nu, fr.o.m. 2011 finns ett gemensamt “språk”.

Det här tyckte jag bara var snyggt så det fick vara med så kan ni kolla upp vad det är…!

Gången därefter; hur reklamvärlden fångar upp och skapar trender. REAL. Att vara på riktigt är ett ord som finns även inom andlighet. Andlighet har blivit “rumsrent” nu. Det som alltid har varit vår inre essens får nu lov att existera. Och dessutom inom reklamvärlden.

Här möts andlighet och mode. Smart. Precis rätt i tiden…men vad är “tiden” i förhållande till “verkligheten”? Jag lämnar frågan till reflektion.

Ja.

Kanske det. Eller ej…kanske ta det ännu djupare, bortom själva ordet…

Ja. Bland annat…

Medvetenheten är mer och mer global. Internet är en stor hjälp på vägen till att öppna upp förståelsen för hur allting påverkar allting. Plast, kära praktiska plast blir verkliga stora avfallsöar i Atlanten som förstör livet i haven, fisk och korallrevsliv bl.a

Ja. Då hade man kanske inte lika stor överblick…

Jacob Åström…

och Jakob Ohlsson överblickar undervisningen då Désirée Maurd från Prime PR talar…För Jacob och Jakob, klicka här. Dom har även bl.a. skapat coola  Noko jeans.

och berättar om GRÖNA projekt. Reklamvärlden kan belysa viktiga globala behov. Ett bra steg på vägen till globalt ansvar.

Ett projekt Electrolux startat där dom tillverkar dammsugare av återvunnen plast från haven.

Ja. Det är tydligt vad som står här. Soil! Mylla! en av dom viktigaste ingredienserna för vår överlevnad! Genom kemikaliebelastade odlingsmetoder har vi människor på något knappt århundrade förtunnat den mylla som det tagit miljontals år av naturlig kompostering att skapa…

Här på Rosendal där jag var precis innan kursen idag jobbar dom med att återskapa den goda myllan. Och den”goda” plasten finns med. Snygga färger!

Foto: Ingmari Lamy

Och här…i the secret garden, hade jag mitt 60års kalas för ett par år sedan. Så gammal är jag! Eller så ung! Det beror på vem som tänker tanken för på ett plan är jag och alla vi, eviga. Eller hur?

Igår var ytterligare en av dessa otroligt vackra höstdagar som vi fått som gåva den senaste tiden. Jag stod i mitt kök och lagade mat som skulle med till knytis hemma hos kära vänner på Ingarö. Kvällen innan, som avslutning på min vandring, gick jag till trädgården och skördade örter och morötter. Jag upplever alltid en sån euforisk lycka varje gång jag skördar ngt, en så stor tacksamhet till allt vi har fått och allt vi har möjlighet att skapa. Det går bara inte att jämföra, att köpa mat eller odla själv. Det jag odlar själv vibrerar ju av total livsenergi och den tacksamhet jag känner inför det är minst lika viktig näring som själva maten.

Avtryck efter ett långt arbetspass i sängen en tidig morgon

En vacker ros bredvid som genomstrålas av solen

Alla goda örter står i glas vid fönstret

En grundsallad är klar. Jag köper mina grönsaker på platser som Rosendal, Bondens marknad, Nibble handelsträdgård, etc. Ekologiskt. Eller odlar själv. När det inte går så finns det idag en hel del ekologiskt ute i vanliga storhandeln…men då är det ju det där med transporter…och förpackningar…ofta så onödigt. Ibland nödvändigt.

Lite av dom goda örterna på! Ringblomsblad är både dekorativt och gott.

Då jag har arbetsdag hemma slänger jag bara på mig ngt och går ut runt hörnet med min matskål. En granne tyckte det såg härligt ut och tog en bild. Ja, härligt och lite galet!  ”You`ve got to be a little crazy to live this life in love…” Vem skrev den?  Obs, tofsen mellan benen är från mitt halsband. Tänk att jag vågar sätta ut en sån här bild på mig själv!

Ytterligare en sallad! Den här gången i en matlåda…

persilja , mynta, salvia och kryddiga små minitargetes ovanpå. Lite kallpressad olivolja, örtsalt och grovmalen svartpeppar…

sen locket på. Det ser inte så aptitligt ut med då jag öppnar det en halvtimme senare och äter under ett träd i Hagaparken så är det underbart gott.

Mat i magen. Naturmat för alla sinnen…

och moln som sakta förflyttar sig ovanför ekens stora krona…sen kan jag vandra vidare genom parken in till stora staden Stockholm och arbetsmöten. Fylld av näring! Min farbror Gunnar som är 95 år går fortfarande från Solna, via Haga-parken till Gamla stan och Södermalm och sen hem igen. Han är en rolig typ, en hobbyuppfinnare! Mer om honom en annan gång.

Salladen som kom med till mina vänner på Ingarö. I mitten, under alla blommor, en blandning av kokta röda linser, morötter och zuccini.

Utsikten över fjärden vid solnedgång.

Jag tänkte; nu gör jag bara lite om mat så går det fort…med då jag väl sätter igång här med bloggen blir det nästan alltid mycket mer…tills det känns klart helt enkelt. Nu är det klart för den här gången.

Jag reste till modeveckan i Paris med en hel del påbörjade inlägg från Stockholm och Borås. Det var modeveckan i Borås, vars existens jag har stor kärlek till och om det inte var för att jag är så hooked på Paris och dom råkade vara samtidigt så jag var tvungen att välja Paris, då hade jag varit i Borås.

Sen var det Gudrun Sjödens fantastiska 35års visning på Rosendal, en scenografi och styling som var helt makalös…

och Lena Philipsons 25års show på Cirkus. En underbar show! Jag har inte följt Lena genom åren och blev så tagen av hennes framförande som var både enkelt, rakt på ärligt och väldigt härligt.

Även Francisco Condos väldigt vackra fotoutställning på Berns…WOW!

Så jag trodde att jag var helt garderad  för att bara lägga ut dom olika eventen, dag för dag under tiden jag gick på visningarna i Paris! Min dator ville inte det! Jag hade bytt batteri och lite annat innan jag reste och den ville bara inte fungera. SÅ där var jag i Paris med lite stress dom första dagarna över det…och sen…ja sen släppte jag taget och bara njöt! Ingen dator! SÅ skönt! Flera visningar i total värmebölja och en hel massa andra upplevelser senare är jag tillbaka här. Med glädje igen.

Jag såg Gareth Pugh,

Ann Demeulemeester,

Martin Margiela,

Yohji Yamamoto,

Junya Watanabe,

Tsumori Chisato,

Comme des Garcons,

Issey Miyake…Alla mina favoriter… nästan, missade Rick Owens…

då var jag barprincessa på min väninna Bess vernisage på Khadi&Co…utställningen Yak.

Ett kärt besök på Mina Perhonens showroom. Jag har nästan alla mina kappor därifrån.

Laurel Tentido, stjärndansös från Trisha Brown dance company gjorde en privat liten dans på gatan  då vi var ute tillsammans dagen innan premiären på Theatre de Chaillot vid Trocadero.

ALLT detta och mycket därtill kommer att portioneras ut med jämna mellanrum här fr.o.m. nu, idag. Det är fullmåne! Den lyser starkt och klart och jag ska ut och bada i den innan sängens värme får omfamna mig. God natt.

I was contacted by Gabrieli Galimberti, an italian photographer on a mission around the world. He travels and sleeps on peoples sofas, stays no more than 4 days and does 5 different stories during that time for an italian magazine called D. He set out to go to 10 countries on every continent, so far he has ben to almost three. Started in Alaska, has now been in Stockholm and just left for Bergen in Norway. He is brave …and bold…and as it turned out, also very handsome, friendly, intelligent… does interesting stories…and takes great photos! I was delighted to meet him. We spent one day together in Stockholm while he did a story on me, the “celebstory” from Sweden. It was Aia Judes who had recommended me to him. He was not after the latest big star but “something else”, so the circumstances plus time and space made me the one. And while he was doing his story on me I did mine on our day together…

crossing over the bridge to Skeppsholmen, where this graffiti caught my interest, then turning left alog the water…

finding this couple dancing salsa…great! See how the their clothes fit the graffiti. I like that!

I also like this outburst of passion in the so discreet Stockholm!

The boats are pieces of art in themselves…

wood has been piled up for cold days ahead.

After lunch at the Modern museum.

some directions.

Arty livingspace from Oddbirds

practical art

very instant moment art

wished I had a car to take these pieces with me home…but i did not

Mostly we walked ,talked and played around

Gabrieli found it a bit challenging to be photographed, he liked it better behind the camera.

And I  like it…mostly it comes so easy. It is a way to relate.

I will show the pictures he took of me, later. It was a  good day. I feel so blessed with all the moments.

Nu har Josefin Arnell som nyss gick ut Beckmans mode linje, rest till Paris för att lansera sig där. Hon tar modiga stora kliv och samtidigt har hon ett lugn och en tillit som få. Jag hoppas det blir ett litet samarbete mellan henne och min väninna Bess som har Khadi and Co, vilket är till största delen baserat på tyger som är handplockade, handspunna och handvävda, därav namnet khadi. Det var Ghandi som instiftade det under kolonialtiden då engelsmännen förbjöd indierna att väva o sälja tyg för allt skulle importeras från Kina. Så var det då. Men ingen kunde hindra indierna från att väva tyger till eget bruk, från frö till färdigt tyg. Och tygerna finns i dom skiraste voile kvaliteter i bomull till grova, grova i yak ull. Det ska bli riktigt spännande att se vad den vilda Josefin kan bidra med där….mycket glädje säkert…
Vi hade ett litet möte innan hon reste, en regntung eftermiddag i ett fortfarande varmt Stockholm….

Se på den här härliga lilla människan! Vi möttes på Skeppsbron för att ta båten till Skeppsholmen.Hon i sin röda flugsvamps keps ( jag kallar den så) och med röda tånaglar. Däremellan både romantiskt, skirt, japanskt, vilda färgkombinationer och lite…ja, galet!

Allting passade liksom med kepsen…

och vattnet och vita båten passade med mina färger.

Josefin var så klok att ha stora sol brillor och jag som inga hade i den starka åskvädersolen fick låna hennes keps…

under tiden jag försökte få ner stora delar av sånt hon skulle se / göra i Paris på en vädigt liten lapp. Och några till blev det.

Och hon skissade ner tre projekt som vi hade pratat om. Jag har en av mina favoritplatser på hotell Skeppsholmen, där vi satt…

den dubbla regnbågen skapade magi på ena sidan…

samtidigt som regnet öste ner på den andra.

På vägen tillbaka gick vi förbi den här Trojanska hästen

utmed kajen…

och passerade gevaliakaffehusvagnen, som jag tyckte passade Josefin…

över bron och den här färgglada vykorts Stockholms bilden.

Ända till Kungsan och ett varmt, varmt farväl. Far väl Josefin! Lycka till på din väg! Tills vi möts igen.

it was 5 to midnight last night as i put up this old picture of me ( see last blog) and a rush of memory and love to that moment filled me. I remembered being in Me and at the same time observing that face in the mirror and slowly making it into a piece of art, a portrait…at that time I did the make up myself and very thoroughly worked on the base first, with different shades of beige, lighter and darker to make a good ground. It was all a question of shadows, how the light picked up the face, around the eyes, the cheekbone, the chin. shaping with dark, highlighting with light etc…What I loved about being a model at that time was very much this, to come “naked” to the studio and then create the “image”as a portrait and then be in Me in front of the camera. I could be connected to my Inner Being and the  delivering of the image at the same time. This is what I remembered last night. After the work was over for the day I would clean the brushes and the face/ image/portrait, put on my own clothes and go out in the artist area of Milan for a dinner on my own unless, as often was the case, we had dinner at Gian Paolo`s house. I always wore simple clothes, very much close to the style I wear today, sometimes jeans and t-shirt only. It used to drive Gian Paolo nuts that I did not want to wear make up and fancy clothes privately. He said,” you could have ANY rich man that you want if you looked like in the pictures, why do you make yourself so un notisable?” He once took me to a fancy restaurant all dressed up and “all eyes turned towards me” according to him. He said, “YOU SEE ! ” The thing is, I was just a girl, a young woman, who wanted to know who she truly was, who wanted to know all life as it deeply truly IS… THE REALITY, nothing less!   And that`s  why I loved to have the coverage of being a cover girl so I could explore beyond the pictures. I was not after being any bodys “picture”. But of course I was stuck in my own then, they just looked different…until layer after layer fell away.

A poem by me 18/2-1

what you see is on the outside

what I AM is on the inside

if you think I AM the outside

WOW! what a buzy life trying to fix it all the time to be perfect

if you know I AM on the inside

always present, always perfect

shining out to meet you

my Love

and you are there to meet ME

Oh

my Love

what a simple Joy

so deeply simple

this life is

WOW !

(everything is perfect in the perfection and nothing is, in the idea of perfection, so I simply share this with you as it is)

Just found this photo of this beauty and found out…it`s Me…how could that be? Long time ago? Does that exist? Long time ago? Or is the moment just now? Anyhow, this moment I just found this photo of me and felt the thrill of being this beauty…and believe me…it is truly beyond the pictures! 

Foto: Gian Paolo Barbieri