VAD LETAR DU EFTER?
Lite om Anna Odells psykkonst
Förmiddagen tillbringades i Radiohuset, jag satt med i P3 Populärs styrelse och pratade om aktuella händelser. En var Anna Odell, alltså den konstfackselev som polisanmälts sedan hon förra veckan låtsats vara psykotiskt suicidal och blivit akutinlagd på St Görans sjukhus. Eftersom jag misstänker att jag som vanligt var rätt flummig i radio tänkte jag utveckla lite här.
Det hele debatteras redan friskt. Och visst, det är problematiskt att fejka psykos och därmed ta vårdresurser från dem som faktiskt behöver dem på riktigt. Men detta är så självklart att det knappt behöver diskuteras. Jag, som i radion meddelade att jag ”är positivt inställd till all konst, men väldigt trött på ‘provokativa konstnärer’”, hänger mer upp mig på att Anna Odell startat en debatt hon inte verkar vilja eller kunna ta.
Även om man accepterar förekomsten av en viss konstnärlig, tja, naivitet, insåg förstås både Odell och Konstfacks ledning, som alltså varit införstådda i projektet, att det skulle väcka starka reaktioner. Men Anna Odell vill inte säga mer än att förra veckans händelser ingår i ett större arbete, det avslutas vid hennes examen i maj, hon kan prata om sin konst då. Den som är intresserad av hennes bevekelsegrunder idag, när debatten faktiskt förs, är hänvisad till en snubbe som kallar sig ”Salvan” – tydligen läkare på St Görans sjukhus som jobbade den aktuella kvällen förra veckan. Han citerar Anna Odells projektbeskrivning, där vi kan läsa att tanken med projektet är att ”öppna slutna rum och belysa hur olika och slumpmässigt bemötandet inom psykvården kan vara. Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn…”.
Vilket ju kan betyda lite vad som helst. Är det någon sorts foucaultsk maktanalys hon är ute efter? En omvärdering av, typ, normalitetsbegreppet? Oklart. Och eftersom Anna Odell inte säger något själv, reduceras det hela till ett tokigt upptåg.
Jag tänker på Pål Hollender. Trots att han filmade sig själv när han köpte sex av lettiska prostituerade, framstod hans Buy Bye Beauty aldrig som en tom provokation. Att filmen var extrem och effektsökande gjorde den inte mindre meningsfull. Hollender väntade med att låta sin konstskandal brisera tills han hade argumenten klara och (som jag minns det) kunde upprepa dem tills korna och kulturdebattörerna kände att det var dags att gå hem. Även om snacket kring filmen så klart mest handlade om det faktum att Pål knullade horor, var den också startskottet för den diskussion som Lukas Moodysson något år senare tog till, tja, hela svenska folket med Lilja 4-ever. Jag är övertygad om att den gjorde skillnad.
Det vore ju jättetrevligt ifall Anna Odells projekt ledde till ökad förståelse för psykiskt sjuka, eller en diskussion kring hur de bemöts av myndigheter och institutioner. Men det känns som om folk i allmänhet mest kommer ta med sig en sak från detta: om det finns någon grupp i samhället som är tossigare än de psyksjuka så är det allt de däringa konstnärerna.
UPDATE: Mina favoriter Ann Heberlein och Pål Hollender häver ur sig plattityder från var sin sida av stängslet. Joanna Rytel är i alla fall rolig.
_Johan Wirfält
2009.01.28 18:18
- K den 2009/01/28 21:48
- C den 2009/01/29 11:20
- Svartsyn den 2009/01/29 11:36
- P den 2009/01/29 12:42
- Jennifer den 2009/01/29 14:08
- Meleo den 2009/01/29 23:42
- Göran J Andersson den 2009/01/30 13:27
- m den 2009/01/30 23:18
- Fredrik Andersson den 2009/01/31 01:45
- M den 2009/01/31 16:12
- Anna den 2009/01/31 16:35
- lars den 2009/01/31 18:04
- steff-0 den 2009/02/01 20:25
- jag den 2009/02/04 11:14
- johan e den 2009/02/06 14:36
- Fredrik den 2009/02/19 15:23
- A Odell den 2009/02/24 02:16
- Martin Alsiö den 2009/05/14 10:04
På vad baserar hon att bemötandet i psykvården är slumpmässigt? Olika? -Ja, för alla personer som tar hand om psykiatriska patienter är olika och det handlar om möten mellan människor. Dock profesionella möten som får olika karaktär. Inte slumpmässiga?
Som psykolog och någorlunda konstintresserad fastnar jag själv i syftet: Ingenting ”avtäcks” genom Odells arbete, ingenting blir föremål för debatt rörande själv verksamheten (psykiatrin) ingenting tycks heller problematiseras. Snarare framstår det mest som lite fånigt wallraffande, som väl såklart är lite tveksamt på etiska grunder, men knappast välter regeringar eller tjänar som underlag för psykiatrireformer.
Och att prata om ”psykosen som en konstruktion eller lögn”, blir mest respektlöst mot de patienter som lider av problematik inom psykosspektrumet såväl som de psykologer,läkare, skötare och annan personal som arbetar med nyss nämnda diagnoskategori.
Men vad vet jag, kanske framstår Odells tilltag som särdeles briljant när hennes examensarbete presenteras.
1. Pål Hollender var enbart osmaklig; filmen enbart ett osmakligt utnyttjande av prostituerade; och om jag minns rätt, hand argumentation lika meningslös som hans film (papegojor upprepar sig också …).
2. Självmord *är* inte roligt.
3. Heberlein har en poäng – till skillnad från bloggare Wirfält och konstnär Odell.
Jag tänker att Anna Odell istället för att blanda in en reklambyrå driver sin egen kampanj för den kommande slututställning. Får känslan av att hon är mer intresserad av att vinna ett guldägg än göra konst.
Denna flicka Anna Odell borde lämna en offentlig ursäkt till de ”omhändertagande poliserna”, till personalen på psykakuten och de patienter som var närvarande. Anna Odell borde skämmas fruktansvärt mycket. Hon har betett sig som ett bortskämt och ouppfostrat barn, som aldrig fått gränser.
KONST???
Får man göra vad som helst mot sin omgivning i konstens namn?
Jag har vid ett par tillfällen fått hjälp på just S:t Görans psykakut och psykiatriska avdelningar, och jag kan intyga att patienter som beter sig som Odell uppenbarligen gjort, får andra patienter att må ännu sämre. Men Odell och Konstfack anser väl att de patienterna ska vara tacksamma att få ha varit en (om än ofrivillig) del av ett Konstverk???
Jag kan redan nu gissa mig till vad hennes verk handlar om:
”En människa – särskilt en kvinna – som beter sig ologiskt och hysteriskt finns det inte plats för i detta kalla, hårda moderna samhälle. Hon blir bums ivägskjutsad till mentalsjukhus, fastspänd, drogad och TVÅNGSOMHÄNDERTAGEN. Borde inte vi alla få vara härligt spännande kreativa utagerande Individer utan att drabbas av statens tvångsmetoder för att likrikta oss?!
Psykvården kallar dem sjuka, men är det inte samhället som är sjukt egentligen – det finns inga sjuka, de är bara missförstådda! Ge dem bara en kram och en färglåda istället för mediciner och vårdpersonal. Se på mig – man försökte krossa mig likt en fjäril i ett våffeljärn!”
Men hon kanske har sett ”Gökboet” och ville göra en insats för oss patienter…?
Jag undrar hur det skulle ställa sig ifall Anna Odell blev så här sjuk på riktigt efter denna händelse. Skulle hon bli trodd och få en adekvat vård för dessa symtom/sjukdom?, knappast troligt efter detta och jag personligen anser att hon har förbrukat sina rättigheter att få denna hjälp, jag har själv en dotter som lider svårt av psykotisk depression (den allvarligaste formen av depression man kan drabbas utav), som oftast bara kan hävas med upprepade elchocksbehandlingar. Därför mår jag mycket dåligt själv av att Anna Odell kan bära sig åt på detta bisarra vis och ta viktiga resurser av vården i anspråk och dessutom utsätta och oroa redan mycket sjuka patienter helt i onödan, för att säga att detta sker i konstens namn!!!!!!!!????????
Det är ingen som funderar på om Anna Odell har en personlig relation med psykriatrin?
Jag får känslan av att konstfack mest är ett sätt för de som inte kan, vill eller behöver ta ett vanligt jobb att få lyfta bidrag och ha det lite spännande i vardagen istället för att gå hemma och leva på socialbidrag.
Måhända är jag orättvis där. Men vad försörjer sig Anna Odell och hennes likar med, om de inte har rika föräldrar eller en partner som sponsrar? Är det någon som vill betala för det hon gör? Eller är det någon form av statligt konst-stöd som står för pengarna?
Jag tycker också det är… tanklöst och lättjefullt med den där ”konstens uppgift är att uppröra” grejen. Vissa exemplar av släktet konstnär har tolkat detta som att bara du upprör så är det konst. Löjligt, uppröra kan vilken ohyffsad idiot som helst göra. Det som är stor konst är att väcka nya tankar. Men det är svårt, så det hoppar de små konstnärerna oftast över. Gömmer sig bakom uttryck som ”det är fritt för egen tolkning”. Jaha ja.
Konstfuck är en lekskola inte en konstskola.
Lars beskriver sakernas tillstånd alldeles korrekt.
”lars | 31 januari 2009 18:04
Lars beskriver sakernas tillstånd alldeles korrekt.”
LOL, känns som symptomatiskt för hela den här debatten (alltså inte bara just här på rodeo.net). Tycker nån att det känns fräscht att tillföra ännu en variation på temat: kan vad som helst vara KONST???
Sådana plattityder visar ju bara på personen som utalar dems totala okunskap.
Fan vad alla är stela. Jag tycker det var grymmt kul gjort av henne.
Apropå Pål Hollender, den här killen passar nästan i in din serie ”Brittiska mediemänniskor som är en bokstav ifrån att heta samma sak som folk som var på Erik Zetterberg och Pelle Porseryds 30-årsfest”: http://www.washingtontimes.com/news/2009/jan/25/books-taking-measure-of-wests-decline/
Av alla inlägg i Odell-affären vill jag påstå att det som signaturen Göran J Andersson står för är den som tar priset. Du säger att du har erfarenhet av psykisk ohälsa, från nära håll. Trots det du sett menar du alltså att det Anna Odell har gjort, vad det nu är, är så allvarligt att hon härmed bör förnekas vård om hon skulle vara i behov av den? Vad en sådan människo- och samhällsyn skulle leda till vill jag inte ens tänka på. Med all respekt för din dotters o ditt lidande, det du menar är att Odell bör förnekas sina mänskliga och medborgerliga rättigheter pga detta?
Du har fel Wirfält, Pål Hollender är en idiot! Om man tycker det är fel med prostitution så köper man inte sex och filmar det hela. Konstnärer står inte över vare sig etik eller logik… Det gäller f ö även Anna Odell.
Anna Odell har startat en jätteviktig debatt – kan bara hoppas att den fortsätter! Go Odell!
