Lite mer sportbloggande

Hej, tillbaka efter en tillfällig paus i simmandet – jag har istället befunnit mig på hyrda telemarksskidor och långweekend i Sälen. Jag har aldrig åkt telemark förut, och vill bara, såhär tre och en halv dag efter mitt första djupa knäböj i en av Kläppens barnbackar, sända en tanke till Sondre Norheim – telemarkstilens uppfinnare och i princip fader till modern utförsåkning över huvud taget.

Telemarkssvängen kan tyckas obsolet. Men det finns en renhet i den – om du stoppat mig i pisten någon gång i lördags eftermiddags skulle jag säkert yrat om ”en fysisk närhet till snön och berget som man nästan aldrig upplever på vanliga skidor” – som för mig var, kanske inte en uppenbarelse men i alla fall jävligt fin och härlig.

Mer sådant nästa vinter.

När jag ändå är inne på sympatisk sport är ett tips om senaste numret av cykeltidningen Rouleur på sin plats. Läs (eller köp) den av två anledningar:

- Brittiske författaren Graeme Fifes utmärkta essä om fransk cyklings självförtroendekollaps. Tour de France har inte haft en inhemsk segrare på 23 år. Inför sommarens tävling utforskar Fife inte bara det närmast nationella hat mot Lance Armstrong som detta givit upphov till, utan också den märkliga kombination av uppgivenhet och pliktkänsla mot europeisk cykeltradition och som gjort att Frankrikes cyklister numera är mer kända för vilda utbrytningar än långsiktig taktik.

- Det fina fotoreportaget från Tour du Faso, en cykeltävling i västafrikanska Burkina Faso som hållts sedan slutet av 80-talet. Revolutionären och landets dåvarande ledare Thomas Sankara tyckte att cykling – kanske på grund av den kollektivistiska anda som råder i klungan, vad vet jag – verkade vara ett utmärkt sätt att propagera för afrikansk kommunism. Sommaren 1987 bjöd han därför in ett sovjetiskt lag för att tävla landet runt mot cyklister från Burkina Faso med grannstater. Ryssarna vann nästan alla etapper, och Sankara mördades dessutom i en ny statskupp bara några månader senare. Det har väl inte gått så jättebra för Burkina Faso sedan dess – landet rankas av FN som världens sjätte minst utvecklade nation – men tävlingen lever kvar. ”Cyklister åker förbi på cyklar värda mer än vad bybor kommer tjäna under hela sina liv”, skriver fotografen Mike Chick, men påpekar samtidigt att Tour de Faso fungerar som en plattform för AIDS- och allmän hälsoutbildning. Gött så, antar jag.

burkinafaso

”Afrika”.

 

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr

_Johan Wirfält

2009.04.13 13:28

1 Kommentar på "Lite mer sportbloggande"

  1. åhå den 2009/04/14 09:39

    2. nize! men bättre är turåkning och övernattning på fjällstationer. vidderna! tystnaden! långa middagar där behagligt trötta kroppar njuter av maten och utsikten över fjällvärlden. bristen på action i åkningen kompenseras av att lämna lederna och ta sig an lockande sluttningar som dyker upp längs dagens rutt. sälen är f ö fjällvärldens dressman. duger inte.