Johan Wirfält

En sång för Michael

Jag väcktes av telefonen för en halvtimme sedan, en redaktör på Gomorron Sverige meddelade att Michael Jackson var död. Oj, så får man ju inte nyheter nu för tiden, hann jag tänka. Sedan fick jag We’re almost there i huvudet, gick upp ur sängen och fram till skivhyllan och har inte lyssnat på något annat sedan dess. En dag som denna känns den som en av de finaste sånger som spelats in.

Och, faktiskt: det kanske är först nu Michael kommit fram? Folk brukar ju säga att ”han var för bra för den här världen” när sköra människor går bort, i Michael Jacksons fall kanske det faktiskt stämde.

Så här: Michael var den första sant moderna popstjärnan. Dels genom att hela hans karriär handlade om att bryta upp förhärskande definitioner av hur en artist förväntades låta, se ut, bete sig: musikaliskt, stilmässigt och, kanske viktigast av allt, rent etnicitetsmässigt – Michael var ju varken svart eller vit. Men också på sättet som han blev den första av alla globala, dygnet runt-bevakade kändisar. Det var något han var tvungen att leva med, samtidigt som han så uppenbart varken ville eller kunde.

Han var lite för bra för att kunna dela med sig av allt, helt enkelt.

Du måste ladda ner och installera Adobe Flash Player för att kunna se den här filmen.

Ska alltså till SVT alldeles strax, vi skulle prata om skräckfilmer och humordebatten i Bang i morgonsoffan. Har en känsla av att det mest blir Michael Jackson nu.

Spara / dela med dig