Johan Wirfält

Glenn O’Brien hoppar av Interview.

glenn1

Enligt New York Magazine, och det är väl inte helt oväntat. Det har varit rörigt på Interview sedan nylanseringen förra året. Tim McIntyre (Rodeos gamla ad) slutade redan i slutet av sommaren. Glenn O’Briens parhäst i redaktionsledningen, Fabien Baron, sa upp sig i februari tillsammans med tidningens creative director Karl Templer (Baron fick samtidigt en känga av Glenn O’Brien för att inte ha varit på jobbet tillräckligt ofta). Under tiden har ägaren och utgivaren Peter Brant generellt verkat mer peppad på jetplan än redaktionella utgifter.

UPPDATERING: Womens Wear Daily rapporterar att Fabien Baron återvänder i och med att O’Brien slutar! Vad innebär det för M/M Paris framtid på tidningen? Karusellen snurrar vidare.

Nya Interview har uppenbarligen en del brister i ekonomi och organisation. Men det största problemet, åtminstone ur ett läsarperspektiv, är att tidningen inte verkar veta var den vill vara rent positioneringsmässigt.

I teorin kändes Glenn O’Brien – smått legendarisk New York-journalist, som dessutom jobbat för Interview medan grundaren Andy Warhol faktiskt var i livet – och Fabien Baron – som bekant en av modevärldens mest inflytelserika art directors – som en lysande kombination. Lovorden för nya Interview har också varit legio, och i jämförelse med den trötta tidning som bar titeln under en stor del av 00-talet var O’Brien och Barons version en självklar uppryckning.

Samtidigt: när deras första redesignade nummer väl kom från tryckeriet någon gång tidigt i höstas, upplevde åtminstone jag att Barons kliniska form gav Interview en alldeles för stram inramning, särskilt i förhållande till O’Briens subtila ironier. Den lättsamma underton – det ”warholska”! – som kanske inte varit direkt framträdande på senare år men ändå på något sätt känts som Interviews själ, och som återigen blev framträdande med O’Brien som redaktör, krockade med den antikvamättade typografin och det i och för sig vackra, neoklassicistiska bildspråket.

Interview kändes kall, nästan cynisk på något sätt. Sedan spelade det inte så stor roll hur många roliga Richard Prince-intervjuer Glenn O’Brien klämde ur sig.

Jag skrev något kort om det här för ett par månader sedan, inlägget verkar ha försvunnit i den djungel som är Rodeos databas men min väldigt enkla poäng var i alla fall att Interview hade blivit för mycket mode och för lite popkultur. Det verkade viktigare att saker var svalt snygga än smarta och spännande – om det sedan var ett resultat av Fabien Barons formspråk eller Peter Brants krav på att göra en ”yngre” och mer livsstilsorienterad tidning låter jag vara osagt.

Hur som helst blir det intressant att se vad som händer med Interview – en nystart på nystarten? – och Glenn nu. Till dess, en favorit i repris från när jag hälsade på hemma hos honom i East Village förra våren: originalet till en tidig 80-talsaffisch för Glenns fest/tv-program TV Party, ritad av en viss Jean-Michel Basquiat.

glenn3