
Protesterna i Iran har fått en sorts motsvarighet till Tommie Smith och John Carlos segerpallshandskar vid Mexico-OS 1968. När Iran mötte Sykorea i VM-kvalet i fotboll tidigare idag bar det iranska landslaget gröna armband för att visa sitt stöd för oppositionsledaren Mir-Hossein Mousavi. Spelarnas beslut att genomföra aktionen utan skydd av massans anonymitet tyder förstås på stort, stort mod – och blir, om vi nu för en sekund ska anlägga det för den här bloggen så typiska stilperspektivet, ännu en påminnelse om den symboliska styrkan i väl valda accessoarer.
Dessutom tror jag att det här säger något om bredden på det folkliga stödet för Mousavi – alternativt tröttheten på Mahmoud Ahmadinejads politik/ouppdaterade blogg. Utan att vara alltför fördomsfull kan man ju konstatera att fotbollsspelare sällan tillhör ett samhälles mest uttalat politiska radikaler.
(Bild från Huffington Post. Om någon har klipp från matchen, posta länkar i kommentarsfältet!)
Apropå Iranvalet: Bra texter om hur det signalerar slutet för traditionell nyhetsrapportering – och samtidigt visar den odiskutabla kraften i sådant som Mats Olsson fortfarande tror att man inte behöver bry sig om – har det senaste dygnet skrivits av Anders Mildner och Piers Fawkes.
_Johan Wirfält
2009.06.17 16:16
klipp som detta?
http://www.freesoccerhighlights.com/soccer/highlights/2009/06/17/south-korea-1-iran-1-afc-2010-world-cup-qualifying-wednesday-june-17-2009/
Just så, tack!
Annan fråga: Någon som kan persiska som kan tala om vad det står på Iranska fotbollsförbundets hemsida?
Vilken del pa hemsidan? Endast diverse sports nyheter.
Tänkte om det fanns någon sorts ”uttalande”, men att det inte sägs någonting är kanske mer troligt?
Det finns en liten nyhetssektion på engelska, senaste grejen där handlar om träningen före matchen och om att ”cultural parcels including jersey and flag will be given to fans”.
Jag har hört att dem som burit banden blivit avstängda
Jag ifràgasätter ”bredden” pà Mousavi’s stöd. Ja, det förekom felaktigheter i valet, precis som det gjorde i det amerikanska president-valet 2001, men inte fan krävde hela jävla världen att valet skulle göras om. Inte heller uppmuntrade man det amerikanska folket att göra revolution. Felaktigheterna bör naturligtvis undersökas, men hur mycket bryr vi oss om felaktigheter i det svenska EU-valet, i det pakistanska valet, eller i nàgot afrikanskt val över huvudtaget?
Om man tittar lite djupare sà är det ganska fà som ärligt tror att Ahmadinejad inte vann, trots ”valfusk”. Han är nämligen ganska populär i Iran, men vi glömmer ofta bort det, och tror att de exil-iranier och fà iranier med internet som hörs pà twitter representerar folket. Det gör de inte. Tro aldrig att twitter och facebook ger en sann bild av ett folk, där de flesta inte har tillgàng till datorer. Och trots att vi gärna vill se Ahmadinejad som en diktator, och att det iranska folket behöver att räddas fràn hans tyranneri, sà var han vald första gàngen och mycket troligt även denna gàng. Vi respekterar väl demokrati och folkets vilja här i västvärlden, eller?
B, tidigare, alltså före Sydkoreamatchen, tänkte jag lite som du. Det var just det som var poängen med att ”det här säger något om bredde på det folkliga stödet”. Om Mousavi bara stöddes av en perifer, twittrande teheransk medelklassklick har jag väldigt svårt att tro att fotbollslandslaget skulle tagit ställning som de gjorde – just för att fotbollsspelare ”sällan tillhör ett samhälles mest uttalat politiska radikaler”.
Sedan haltar din USA/EU-jämförelse rätt rejält. Visst kan man för diskussionens skull bortse från att USA och de europeiska staterna, trots vissa bucklor i plåten, i grund och botten är demokratier, medan Iran, trots visst spel för gallerierna, är en renodlad teokrati. Men i så fall är det hur som helst viktigt att komma ihåg att ”hela världen” inte alls kräver att valet i Iran ska göras om. Vad diverse statschefer och andra fina damer och herrar krävt är att regimen i Iran ska låta medborgarna demonstrera utan att bli ihjälslagna. Med andra ord, att ”demokrati och folkets vilja” ska respekteras.
Och eftersom regimen i Iran uppenbarligen inte gör det, utan istället har ihjäl folk på löpande band, finns det heller ingen anledning att behandla den med samma respekt som man gör en regering i västvärlden.
Man kan man möjligtvis hävda att den extrema uppmärksamhet som protesterna i Iran får i medierna bottnar i någon form av orientalistiskt tänkande. Men att hävda att världen tyst borde se på medan den iranska ”demokratin” får ha sin gång är bara löjligt.
Förresten: Jag minns jag att jag, när USA:s HD avbröt rösträkningen efter presidentvalet 2000, skickade ett uppfordrande mail till Anna Lindh där jag skrev något om att Sverige borde lämna in en officiell protest, det var ju en tyst statskupp som just genomförts! Det finns säkert sparat i något arkiv någonstans.
Tänkte bara säga att det var ett bra svar på B:s kommentar, Johan.
Haha kul med mejlet till Anna Lind. Mejlade själv Carl Bildt för nån vecka sen angående Iran. Han var ju så tyst då.