VAD LETAR DU EFTER?
Shorts i stan: fortfarande bögigt
Så som med sill, nubbe och väderlamentationer, numera även med shorts. Snapsstint tjöt om kortbyxornas vara eller icke-vara – och då särskilt ”i stan” – är sedan ett par år tillbaka en lika given svensk midsommartradition som mat- och dryckesorgier (och den kollektiva klagosången över att dessa måste utspela sig inomhus i år också).
De senaste säsongernas shortsvåg på herrcatwalkerna har lockat fram den berömda stilpolisen i varenda svensk som bekänner sig till manskön. ”Shorts i stan, där går väl ändå gränsen?”, brukar det heta. Och så till det någon anekdot om hur farfar minsann bar långbyxor så fort han satte sin fot utanför syrénhäcken. I helgen var det dags igen. Artikeln verkar inte finnas på nätet, men Kings chefredaktör Per Nilsson deklarerade över en sida i Aftonbladet att det absolut inte går för sig att bära shorts innanför tullarna.
Varför i helsike då, kan man fråga sig.
Eftersom den här diskussionen inte är ny, och av naturliga skäl inte heller har tagit några större steg framåt de senaste somrarna, följer här min tre år gamla analys av frågan – ursprungligen publicerad på Expressens kultursida, komplett med tidstypiska elitlistereferenser.
Shortsnojjan visar sig, inte oväntat, vara en fråga om bögskräck:
”Beau Brummell, dandyn och herrmodepionjären, dog inte särskilt ärofullt i syfilis 1840. Hans härjningar bland Londons kvinnliga kurtisaner är beryktade, ändå har hans sexualitet varit ett debattämne i mer än 150 år.
Kanske beror det på shortsen.
Beau Brummell må vara hyllad som den moderna kostymens skapare, sinnebilden av dandyn är ändå en man i knäbyxor. I biografin The Ultimate Dandy berättar Ian Kelly om Brummells pantalonger: Extremt kroppsnära silhuett (skulle påminna om nakna jägare från antikens Grekland), knappar under knäna och hängslen dolda bakom en väst som spände tyget över låren.
Få plagg har en historia lika laddad med sexuell ambivalens som kortbyxorna. På Santa Monica Boulevard i Los Angeles klipper de manliga hororna symboliskt av sina jeans strax nedanför skinkorna. Under discoeran var minimala frottébrallor en del av uniformen på bögklubbar som New Yorks Paradise Garage. Skolpojkar från Eton i klubblazers och korta khakishorts hör till de klassiska homoerotiska fantasierna.
Det är talande hur Alexander Bard skildras i efterdyningarna av Elitavslöjandet. I Aftonbladet (23/2) skriver krönikören Ronnie Sandahl: ‘Får man inte vara medlem i samma kändissekt som en medelålders man i kortbyxor är förstås det näst bästa att bli mordhotad av en medelålders man i kortbyxor/…./Envisa rykten hävdar att kändissekten Elit under rubriken Den Slutgiltiga Lösningen förbereder en nylansering av fascistmodet, med shorts och lustig mustasch som främsta kännetecken.’
Plagget får här symbolisera Bards förmodade fascisttendenser, sexuella prefenser underförstådda.
En man i shorts är, kort sagt, inte att lita på.
Detta har lett till en sorts bhurkatänkade hos västvärldens män. Helst inga shorts alls, men om nödvändigt se för guds skull till att visa så lite hud som möjligt.
Därför är det just bögigheten hos de korta tighta shortsen som i sommar gör dem till ett intressant modeval. Metrosexualiteten lärde ju oss att moderna män, oavsett läggning, vårdar sitt utseende och klär sig med omsorg. Vi är nu på väg in den postmetrosexuella fasen, där vissa av oss är så trygga i vår manliga medvetenhet att vi börjar flirta med plagg och passformer traditionellt reserverade för bögar.
Modehusen i Milano och Paris har just visat nästa års vårkollektioner på catwalks översvämmade av shorts. Och en vän på tidningen Café erkände nyligen villigt att hans drömlook för sommaren var hämtad från ett homoerotiskt badpojksreportage i amerikanska modemagasinet V Man.
Snart dags för kortbyxorna att komma ut ur garderoben?”
(Bra, bögig shortsbild från Fantastic Man.)
_Johan Wirfält
2009.06.22 14:14
- sanna den 2009/06/22 17:30
- B den 2009/06/23 18:46
- mac den 2009/06/24 08:17
- Stilpilosen den 2009/06/24 12:02
- johan den 2009/06/24 12:38
- Laban den 2009/06/24 13:02
- Jan den 2009/06/24 14:44
- Johan den 2009/06/24 23:08
- Jimmy den 2009/06/25 13:45
- Ph. den 2009/06/25 18:28
- Är shortsen svenska? - Johan Wirfält | Rodeo Magazine den 2010/06/22 00:04
Underbart! Hoppas verkligen verkligen att shortskonservatismen är på utdöende, och med den; alla dessa fåniga regelverk kring herrmode överhuvudtaget. 1900-talet är (faktiskt) över.
jag älskar fittkorta bögbrallor.
jag älskar dig också
är det du på bilden? ser exakt ut som dina ben.
Allt handlar om vad som är snyggt och tyvärr är det så enkelt att få män är begåvade med snygga ben. Det vanligaste problemet är – precis som på bilden som illustrerar artikeln – att låren är för stora i relation till vaderna och anklarna. Det gör att män i shorts ofta ser ut som köttbullar med tändsticksben. Håriga tändsticksben.
Har du ett par tjusiga spiror är det inga problem med shorts, precis som linne är ett snyggt plagg på en minoritet av oss män.
bögigt? snarare svennigt.
Intressant analys men är det inte fantastiskt osannolikt att gemene man (inklusive Per Nilsson) har gjort en liknande analys och kommit fram till att det inte går att bära shorts i stan pga att det är bögigt? Förklaringsmodellen är säkert giltig för Johan W men knappast för många andra.
Han verkar så så nöjd med sin gamla analys att han inte ens anar att den är totalt verklighetsfrånvänd
Jag tror att gemene man (inklusive Per Nilsson) tycker att det är lite vagt homosexuellt, alternativt sydländskt, att visa hud inne i stan. Om de har gått till botten med varför vet jag inte, men då är det väl fint att jag gör det åt dem?
Inte mina ben, mina är lurvigare!
Att inte bära short för att mansben är fula är ju löjligt. Alla mansben ser inte likadana ut, så att dra alla över en kant är som att dränka sig själv.. Dessutom är det inte ens legitimt att alla kvinnor visar mer hud än nödvändigt, eftersom de, lika männen, inte alltid kan bära upp kläderna… Vem som helst oavsett kön bör klä sig i det som passar ens kropp, shorts till de som kan bära upp det!
väl sagt.
jag välsignar den här texten.
[...] Favorit i repris. [...]
