VAD LETAR DU EFTER?
Från östfronten något nytt?
Det här är spännande, åtminstone för dem som gillar karlar och Karelen. En kompis från norrlandskusten var i föräldrahemmet över jul, han rotade i vindsgömmorna och hittade en teckning på en timrad stuga vid en skogssjö. Landskapet såg ut som vilket som helst i inlandet kring södra Bottenviken, barrskog och björkar. Som konstverk betraktat får teckningen nog sägas vara charmigt pastoral, inte mer.
Signaturen, däremot, väckte nyfikenhet på riktigt: ”V. Linna -44″.
Man behöver inte ha läst Väinö Linna för att känna kittlingen. En av Finlands främsta författare kan ha ritat den där teckningen mitt i vad som sedan skulle bli romanen Okänd soldat.
Min kompis, som för övrigt heter Mats, skriver: ”Morfar kämpade i finska vinterkriget. Han gifte sig med mormor 1939 och teckningen fick de några år därefter. Hur är borta ur historien, morfar dog för många år sedan och mormor för snart tio år sedan tror jag det blir… Både mormor och morfar var finlandssvenskar och levde i finländska Österbotten.”
Att Vainö Linna, som skrev flitigt vid fronten i fortsättningskriget, även skulle ha tecknat under åren som följde då han utbildade andra soldater, känns ju inte särskilt långsökt. Är det någon som vet mer?
_Johan Wirfält
2010.01.22 0:00
- Från östfronten något nytt? den 2010/01/22 10:19
Min släkt i Finland kommer bland annat från just Österbotten. Jag har ärvt delar av trilogin under Polstjärnan och Okänd soldat. Dock vet jag inte så mycket mer om honom. Det jag fick höra förr var att han uppskattades för att skildra kriget på nära håll, verkligheten som folket hade upplevt fanns i hans böcker. Idag räknas boken okänd soldat till en av de bestående krigsskildringarna från andra världskriget. Konstigt kan tyckas att han inte skrev fler böcker, men vad jag förstår berodde det på hälsan.
Han har tydligen inspirerat till en teateruppsättning:
http://www.danc.se/dancblog/vaino-linnan-reitti
”Men varför spela en pjäs om de finska krigen i Sverige, frågan är inte så långsökt som det kan tyckas tro. När jag stod i vardagsrummet på Ahventie 5 med en sabel från kriget 1809 då Sverige ”förlorade” Finland till Ryssland. Slog det mig hur nära vi är varandra och hur lite vi känner varandra.”