VAD LETAR DU EFTER?
JD Salinger: En rostbiff-och-potatismos-man
JD Salinger avled som bekant i förrgår. Det är en anledning så god som någon att rota fram Franny and Zooey ur gömmorna. Franny, den första av de två berättelserna i boken, är en av de bästa noveller jag läst. Ett möte på en station, en bilfärd, en havererad lunch – det är en fin och skoningslös skildring av två unga människor som närmast i realtid inser att de är på väg åt helt olika håll i livet och inte har någon väg tillbaka.
Guardians Xan Brooks skrev bra om USA:s mest tillbakadragne författare på hans 90-årsdag för ett år sedan. För den som är sugen på lite mer provinsiellt skvaller om JD Salinger har Vermonttidningen Rutland Herald en kul artikel idag. Tidningen har intervjuat folk i Cornish, den idylliska New Hampshire-stad med strax över 1600 invånare som Salinger bott i sedan 1953.
Salingers grannar berättar hur de ägnat ett halvt århundrade åt att lura ”den årliga paraden av engelskastudenter” som vallfärdade till avkroken på jakt efter den berömde författarens hus: ”Det var en av de roligaste kommunala konspirationerna någonsin, att få folk att försöka gissa sig till var Jerry Salinger bodde”.
I artikeln får vi dessutom veta att JD Salinger och hans fru Colleen varje söndag åkte till grannstaten Vermont för att äta rostbiffsupé i kyrkan i Hartland. Salinger brukade dyka upp två timmar före utsatt tid, så att han var säker på att få en bra plats vid bordet. När han de senaste veckorna hade blivit för sjuk för att själv komma, åkte Colleen Salinger dit och köpte istället hem rostbiff, potastismos och coleslaw.
”Vi har förlorat med en stammis”, säger en av kyrkans anställda.
_Johan Wirfält
2010.01.29 16:16
