VAD LETAR DU EFTER?
Sista dagen för Geniet och pojkarna på SVT Play
Vid midnatt försvinner Bosse Lindquists dokumentär Geniet och pojkarna från SVT Play, titta för allt i världen på den ikväll om ni inte redan gjort det. Det är en film som på ett otroligt skickligt sätt gräver ner sig i en ständigt aktuell fråga: Vilka moraliska brister är vi egentligen beredda att acceptera hos ett uppenbart geni?
Filmen handlar om Carleton Gajdusek, amerikansk antroplog, medicinforskare, Nobelpristagare – och pedofil. När Gajdusek i slutet av 90-talet dömdes till fängelse för sexuella övergrepp på pojkar som varit hans adoptivsöner, ryckte flera legendariska vetenskapsmän ut till hans försvar.
Det som gör Bosse Lindquists film så häpnadsväckande bra är hur den är berättad. Vi vet så klart redan från början vad Carlton Gajdusek gjort. Men genom att varva berättelsen om Gajduseks uppväxt som udda underbarn, hans akademiska kometkarriär och vägen mot världsberömelse med intervjuade forskarkollegers hyllningar av hans intelligens och egensinnighet, vaggar Lindquist långsamt in oss i den komplexa värld av knivskarpa intellekt, humanistisk förståelse och naiva ursäkter som Carleton Gajdusek själv rört sig i hela sitt yrkesliv.
Bosse Lindquist introducerar inte pedofilen Carleton Gajdusek förrän han övertygat oss om att vi sympatiserar med människan och vetenskapsmannen Carleton Gajdusek. Det är en snillrik dramaturgi, och den fungerar.
Det är först i slutet av filmen som sonen till en av Gajduseks kolleger träder fram och beskriver vad hans pappas fantastiske arbetskamrat och vän utsatte honom, barnet, för. Samtidigt förklarar Carleton Gajdusek, åldrande och rasande provocerad på det sätt som bara den kan bli som är fullständigt övertygad om självklarheten i det han säger, att vad han gjort är det mest kärleksfulla som kan hända i en relation mellan en man och en pojke. När han sedan, i filmens sista vändning, talar om de övergrepp en släkting utsatte honom själv för som sexåring är det ur samma perspektiv av förträngning – för honom finns det inget brott, bara en vuxens lek med ett barn.
De intervjuminuterna med Carleton Gajdusek är något av det starkaste jag sett på tv det senaste året.
_Johan Wirfält
2010.01.15 15:15
- så här är det den 2010/01/16 06:50
- Johan den 2010/01/16 11:41
- pia den 2010/02/12 14:52
- Hacker den 2010/02/13 10:58
Läs inte om du inte klarar av lite kritik. Din analys av förtjänsterna med denna obehagliga dokumentär är inte de du påstår, så här illa blir det när en ”fashionjournalist” försöker bli riktig journalist. Den perverterade gubben inbillade sig (nödvändig lögn eller ångestfull sanning?)att det var barnen som tog initiativet till att vuxna ”lekte” med dem. Det är centralt i hans försvar, gubben är egentligen ett offer för barnens sexualitet. En typisk pedofilförfäktande sjuk lögn. Gubbens utbrott i slutet berodde på att detta första och sista halmstrå till försvar vreds ur händerna på honom. Han hade tagit initiativet och begått ett grovt övergrepp på ett värnlöst barn, sin kollegas son, som skadats allvarligt. Däremot var det nästan lika sjukt att hans kollegor försvarade det han gjorde med ursprungsbefolkningens barn, därför att ”pedofili” var ”naturligt” på dessa öar. Det är mycket sektvarnimng på de förvirrade åldringarna här.Bara för att en stam i Afrika tillåter kvinnooffer, är det OK som forskare att utföra sådana? Om stammen insisterar på att du ska utföra ett. Carleton Gajdusek är inget mer är en psykiskt sjuk pedofil med exceptionella manipulativa skills och ett Nobelpris i bagaget. Pedofiler ser sig ofta som barn själva, och då handlar det om barn som ”leker” med andra barn. Den egna självbilden av att vara oskyldig kan därmed bevaras. Det är därför gubben kan påstå så många sjuka saker ”and get away with them”.
Du läser nog in saker i min text som inte står där eftersom den är skriven av en fashionjournalist. Men det jag skriver motsäger inte din kommentar på något sätt.
Vad Gajdusek tycker är uppenbart för alla som sett filmen. Han säger ju explicit att pojkarna förförde honom och att han bara gjorde vad de ville, att det var just ”en lek”. Min poäng är självklart inte att han har rätt, att han borde ursäktas eller något åt det hållet. Min poäng är att Bosse Lindquist genom att vänta till slutet av filmen med avsnitten som talar detaljerat om övergreppen, får fram något lite mer komplext än det schablonartade monster som pedofiler vanligtvis är i det allmänna medvetandet.
På det sättet gör han det begripligt hur en hel forskarvärld kunde försvara en perverterad gubbe. Det innebär förstås inte att han – eller jag – försvarar samma gubbe.
Finns det någon som helst möjlighet att få tag på den här dokumentaren?!
Googla ”the genius and the boys torrent” och se vad som händer!