VAD LETAR DU EFTER?
Nybromantik på svenska kultursidor
Intimt bromantisk journalistlunch på Erik’s.
Ordet ”bromance” – amerikansk slang för nära, grabbig vänskap mellan män – har gjort en oväntad comeback på svenska kultursidor senaste dagarna. I förrgår i Björn af Kleens syrliga recension av Kurdo Baksis Stieg Larsson-bok, igår i Fredriks Strages sågning av Depeche Mode på Globen.
I båda fallen tycks bromance – ska vi kalla det bromantik på svenska? – vara något skadligt.
Björn af Kleen menar att Kurdo Baksi får problem med sina lojaliteter när han ”ska försöka balansera den rörande sentimentaliteten med en nyktrare undersökning av tidningsmannen Larsson och dennes tillkortakommanden”. Strage anser å sin sida att närvaron av Christian Eigner, den österrikiske trummis som sedan slutet av 90-talet turnerat med Depeche Mode och på senare år blivit så nära vän med Dave Gahan att de två börjat skriva låtar ihop, sabbar stora delar av konserten. Varje gång Eigner och Dave Gahan ”utbyter leenden på scen, eller highfivear varandra, inspireras Eigner till att besudla låtarna med svettigt fläskiga trumvirvlar. Han lyckas på egen hand förstöra ‘Policy of truth’ och ‘World in my eyes’”.
Man undrar förstås vad som ligger bakom detta gemensamma angrepp på bromantiken. Varken Björn af Kleen eller Fredrik Strage – eller för den delen jag själv – brukar ju ha problem med män som gör saker tillsammans. Kanske följde Björn och Strage upp sitt tre år gamla Spy bar-hångel med en senkommen videokväll i helgen, och möjligen såg de då den bromantiska komedin I love you, man?
Det kunde förklara saker. I I love you, man spelar Paul Rudd en kille som när det blir dags att gifta sig desperat börjar leta efter en annan kille att ha som best man eftersom han hela sitt vuxna liv bara umgåtts med tjejer. Alla som orkat sig igenom denna tröttsamma bromcom vet att det är en av den annars rekorderlige Rudds mer intetsägande stunder. Det är en film som försöker driva med nygrabbiga nojjor, men som mest är så platt att den får en att längta efter att dricka bärs och rapa tillsammans med, typ, tjejer.
_Johan Wirfält
2010.02.03 15:15
- mati den 2010/02/03 16:38
- Johan den 2010/02/03 17:26
- mati den 2010/02/03 17:37
- Gyrs den 2010/02/03 18:28
Bra artikel, Johan.
Men jag tror inte att det specifikt är bromantik det handlar om, utan det faktum att vänskapsbanden är den nya kärnfamiljen. Det vill säga medelklassens nya krisprojekt. 2010 års Bitterfittan kommer att hamna om att överge sina vänner, att ifrågasätta grunderna för deras lojalitet. 2011 års surdegsbröd kommer att vara socialcelibatet.
Facebook kommer att darra till och privata pseudonymer kommer att bli kutym.
Även artikelförfattare likt dig själv kommer att ta sig nom de plume igen, som Kajenn och Kar de mumma.
Att förbli i det dolda blir idealet. De grå eminensernas tid är här.
Lånar från Malena Rydell och Anja Hirdman något i linje med just det du skriver, att förbli i det dolda, här: http://www.sidbloggen.se/2010/02/03/snalla-modemanniskor-ta-pa-er-kladerna-igen/
Intressant – sid-bloggsinlägget alltså. Kanske kan naken men anonym vara en poppis övergångsfas – typ valfri Eyes Wide Shut-scen. (Apropos Tom Cruise från några inlägg längre ner.)
Men grabbar, dricker ni läsk till maten?
