VAD LETAR DU EFTER?
Den svenska mediesnackisvärlden: En gated community
Två utmärkta texter nu på morgonen som på varsitt håll säger mycket om tillståndet i nationen vårvintern 2010: Rasmus Fleischer vidgar ytterligare diskussionen om Jesper Nilsson och polisingripandet vid Hornstull – gategate – medan Jenny Damberg i På Stan ger sig ut bland nattklubbar, modebloggar och TV3-dokusåpor för att ringa in Stockholms nya it-girls.
När jag läste dem började jag tänka på ord. Båda artiklarna är uppenbarligen upphängda på lån från engelskan: Hos Rasmus Fleischer det vitsiga ”gategate” – från ”gate” för tunnelbanespärr samt ”-gate” som efter Watergate kommit att känneteckna härvor i största allmänhet; hos Jenny Damberg ”it-girls”, traditionellt ordet för tjejer som har det odefinierbara ”det”, men som mer och mer kommit att beteckna tjejer som är kända för att vara kända.
Rasmus Fleischers ”gategate” kan ses som en drift med något som det senaste året blivit allt vanligare i svenska mediekretsar, nämligen att förse lite vad som helst som blir så kallade snackisar med ett ”gate”-suffix. Tänk ”Brunsåsgate”, ”Leopoldgate” – eller varför inte den moderna klassikern ”Plädöbömömöh-gate”.
Det intressanta är hur den här vanan uppstått. Jag tror nämligen att det handlar om något djupare än svenskens allmänna förkärlek för anglicismer. Det finns ju fullt godtagbara svenska synonymer till ”gate” – ”härva”, som jag skrev ovan till exempel, eller det gamla hederliga ”affär”.
Men smaka på de orden, känns de inte för stora? Som en antydan om att här, någonstans inte särskilt långt in i skumrasket, ligger en justitieminister begraven och köper sex av prostituerade. Eller kanske en regeringstjänsteman, eventuellt homo, som smugglar in avlyssningsutrustning i landet för olaglig övervakning av etnisk minoritet.
Alltså drar man till med ett ”gate”, ett engelskt lånord som precis som alla andra engelska lånord automatiskt gör det man talar om lite mindre allvarligt. Formuleringen sänker förväntningarna, det blir en signal om att det man pratar om inte nödvändigtvis är en fråga om medborgerlig frihet eller rikets säkerhet.
Den här mediejargongen föder en sorts ansvarslöshet, insåg jag när jag gick och filosoferade på St Eriksbron för en halvtimme sedan. För när jag, hmm, gateifierar ett ämne visar jag ju genom mitt ordval att det jag pratar om egentligen inte är särskilt viktigt. Kanske känner jag i bakhuvudet att den frenesi med vilken jag ger mig in i diskussioner om rätten att citera Facebookkonversationer på kultursidor ganska snart riskerar att tippa över i det löjliga. Kanske vill jag bara ha ryggen fri.
Hur som helst har jag valt den säkra vägen. Lånordets väg.
Jag slipper ansvaret. Och säger i slutänden bara följande: Jag lägger mycket energi på att prata om något som alla andra människor i mediebranschen också lägger mycket energi på att prata om.
_Johan Wirfält
2010.02.19 11:11
- Sanna den 2010/02/19 12:30
- Haso den 2010/02/19 12:45
- Martin K den 2010/02/19 13:00
- Johan den 2010/02/19 19:27
- yusf den 2010/02/20 16:07
- Haso den 2010/02/21 14:02
- Haso den 2010/02/21 14:28
- yusf den 2010/02/22 11:32
En klassiker i det här sammanhanget är ju att istället för att säga ”jag älskar dig”, säga ”I love you”… Så mycket mindre dramatiskt, och alltså mycket mindre läskigt.
Gategate förtjänar, om nåt, att döpas om till affär för att få mer tyngd. hela grejen har fått ett kling- och klangskimmer av två lallare som är lite småkorrupta. Folk måste fatta att den här typen av maktmissbruk är mer regel än undantag bland poliser i fältet. Vi döper om ”Gategate” till ”Hornstullaffären” istället.
Bra text, annars.
Jo, andra tillfällen jag noterar att engelska används framför svenska är när man stöter in i någon och säger ”sorry” istället för förlåt. Detta är supervanligt. Och störtlöjligt.
@Haso Hornstullsaffären, det låter historieboksmässigt och tungt. Bra.
@Lil Haso
Begreppet affär har mer tyngd, ja. Däremot tycker jag gategate är bättre på det viset att det beskriver en incident som lika gärna kunde hänt vid vilken spärr som helst. Och när som helst. Vilket det också gör. Vad Jesper försöker göra är ju att förutom att uppmärksamma sitt eget fall också uppmärksamma det strukturella problemet med kontrollant-extraknäckande poliser och missbruket av lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB), Hornstull är helt ovidkommande. Vi behöver nånting annat!
@yusf Fenomen av den här sorten måste ha en geografisk förankring för att hamna rätt i historieböckerna och rulla lätt nedför tungan på radiopratare i framtiden. Platser med namn är något som människor kan relatera till. En spärr är vilken spärr som helst, inte just den spärren där Jesper avslöjade maktmissbruket. På samma sätt är en bro vilken bro som helst, och inte den som Gavrlio Princip flydde över när han fimpade Franz Ferdinand. När man i framtiden befinner sig på Hornstulls tunnelbanestation, kommer man kunna känna fläkten av historiens vingslag.
Enda sätten man skulle kunna få mer tyngd i det hela är om man döpte det till ”Jesper Nilsson-affären”, men det insinuerar att Jesper gjorde något fel, och under en lång tid (Ebbe Carlsson).
”Kalixhärvan” handlade om att några dudes sköt räv utan att de fick. Det visade sig till slut vara en jävla rättsröta, som varken är typisk för, eller begränsad inom Kalix. På samma sätt är ”Hornstullsaffären” toppen av ett isberg av maktmisbruk inom poliskåren.
@yusf Fenomen av den här sorten måste ha en geografisk förankring för att hamna rätt i historieböckerna och rulla lätt nedför tungan på radiopratare i framtiden. Platser med namn är något som människor kan relatera till. En spärr är vilken spärr som helst, inte just den spärren där Jesper avslöjade maktmissbruket. På samma sätt är en bro vilken bro som helst, och inte den som Gavrlio Princip flydde över när han fimpade Franz Ferdinand. När man i framtiden befinner sig på Hornstulls tunnelbanestation, kommer man kunna känna fläkten av historiens vingslag.
Enda sätten man skulle kunna få mer tyngd i det hela är om man döpte det till ”Jesper Nilsson-affären”, men det insinuerar att Jesper gjorde något fel, och under en lång tid (Ebbe Carlsson).
”Kalixhärvan” handlade om att några dudes sköt räv utan att de fick. Det visade sig till slut vara en jävla rättsröta, som varken är typisk för, eller begränsad inom Kalix. På samma sätt är ”Hornstullsaffären” toppen av ett isberg av maktmisbruk inom poliskåren.
@Haso Tämligen välformulerat svar, jag är övertygad. Min dolda intention var att ifrågasätta ett inomtullsligt begrepp på ett främst utomtullsligt fenomen, men jag ger mig. Det var ju där det hände.
