VAD LETAR DU EFTER?
Mer klubbpolitik
Igår kväll gick det första av åtminstone två av Almedalens officiella dj-battles av stapeln på Gutekällaren. Henrik von Sydow representerade det blå laget, Gustaf Fridolin uppbackad av socialdemokraternas kommunikationschef Karin Pettersson det rödgröna. De rödgröna vann. Battlet kändes som en passande avslutning på en Visbytisdag som på sätt och vis präglades av klubbkultur. Gudrun Schymans sedelbål är ju numera en världsnyhet, en pr-kupp där kopplingen till den miljon pund som housegruppen/konceptkonstduon KLF 1994 eldade upp på en ö utanför Skottland är uppenbar. Det är, tycker jag, en ganska rolig pendang till hipster-Stockholms rådande partypolitik, med nattklubbsdebatter och rödmärkta it-girlbloggar. Om detta skriver jag ett par rader i dagens Expressen.
Igår eftermiddag sprang jag för övrigt in i Per Eriksson utanför Almedalens presscenter. Eriksson är en glad gamäng och ena halvan av Studio Total, den reklamduo som både kläckte idén till FI:s sedelbål och skänkte braspengarna. Studio Total är vana Almedalskuppare, för ett par år sedan låg de också bakom lanseringen av det fejkade kulturpartiet. Eriksson tände en cigg och utvecklade KLF-kopplingen:
– Ja, vi var inspirerade av dem. Idén att elda upp pengar är ju inte unik. Det som är unikt hos Gudrun Schyman var viljan och modet att göra det. Uppmärksamheten kring sedelbålet visar pengars symbolvärde, och vilka starka känslor vi har för den rent fysiska sedeln. Det finns säkert pr-byråer som bränner 100 000 på representation den här veckan. Men när man istället eldar upp de fysiska pengarna blir det så mycket mer påtagligt.
– Vi visste att folk skulle bli arga. Men samtidigt sätter det här fingret på den viktigaste diskrimineringsfrågan, att Sveriges kvinnor tjänar 100 000 kronor mindre i minuten än männen. Alla vet att det är så, alla partier säger att de vill göra något åt det. Men löneskillnaderna finns kvar. På sätt och vis är det egendomligt att ingen eldat pengar i Sverige tidigare.
MÅNGA TYCKER ATT DET HÄR VAR BÄTTRE PR FÖR STUDIO TOTAL ÄN FI?
– Vi hade inget annat väl än att gå ut med att det var vi som låg bakom. Gudrun Schyman har drivit frågan om transparens när det gäller kampanjbidrag hårt och eftersom det var våra pengar var vi tvungna att förklara det. De flesta av våra uppdrag får vi genom att sälja in idéer till kunder. Vi behöver inte den här uppmärksamheten för att locka kunder till oss.
MEN KAN DU INTE HUR SOM HELST KÄNNA ATT DET ÄR LITE EFFEKTSÖKERI? VAD FOLK DISKUTERAR ÄR JU SEDELBÅLET OCH PR-KUPPEN I SIG, SNARARE ÄN SJÄLVA KÄRNFRÅGAN OM LÖNEGAPET.
– Jag tycker bålet gav en jättebra bild av den orättvisa som råder lönemässigt i Sverige. Och FI har aldrig fått så här mycket uppmärksamhet i Almedalen tidigare. När Gudrun Schyman hade torgmöte tidigare idag var det japanska och israeliska journalister där. Hon har fått en helt annan plattform att föra ut sitt budskap på.
Ett av ställena där Gudrun fick föra ut sitt budskap var Studio ett. Som en illustration av metadiskussionen om sedelbålets rent pr-mässiga förtjänster hade SR också pr-veteranen Paul Ronge på tråden. Ronge kan, som det heter, kommunikation, och argumenterade bra för att varför det inte är en god idé att elda upp pengar om man som FI är ett fattigt parti med ideella partiarbetare. Dessutom gav han ett roligt förslag på vad FI kunde gjort med pengarna istället. Lyssna här.
(Bild Eleonor Svensson/SR Gotland)
_Johan Wirfält
2010.07.07 10:10
- uffe den 2010/07/08 09:40
- Johan Wirfält den 2010/07/08 17:52
- anonym den 2010/07/09 17:48
- Kenneth den 2010/07/17 10:54
Visst kunde Schyman gjort några glada genom att ge dem pengar, men snacket om att det är omoraliskt och att pengarna kunde ha använts till något bättre stämmer inte – i alla från ett slags samhällskonomiskt perspektiv. Pengar har liksom inget egenvärde.
Se bl a några poänger av nationalekonomerna Hassler och Krusell:
http://ekonomistas.se/2010/07/07/john-hassler-och-per-krusell-battre-att-branna-sedlar-an-gitarrer/
Håller med. Men den viktigaste frågan ur ett FI-perspektiv är förstås om det är bra pr eller inte. Och där kan vi, givet hur sedelbålet tagits emot av både medier och folk i allmänhet, nog vara överens om det senare?
Sedan tycker jag att Gudruns aktion var rätt genial sedd som konstperformance. Hon visade på ett väldigt tydligt sätt hur mycket känslor och förhoppningar som mänskligheten koncentrerar i fysisk valuta.
effektsökeri och pr-kupper får inte komma i vägen för den politiska frågan, det fokus som legat på pengabålet har ju endast varit huruvida det var bra pr eller inte, har däremot inte hört någon diskutera löneskillnaderna?
Själva FI begriper jag mig inte på:
11 personer i styrelsen, 10 kvinnor
samt en man.
Sveriges mest ojämställda parti som
har som affärside att kämpa för jämställdhet
och feminism…
