Johan Wirfält

Christopher Owens, frontfilur i Girls, presenterar årets rockfrisyr

Som bekant är festivaler mer en fråga om vilka konserter man missar än vad man faktiskt ser. Symptomatiskt, därför, att jag bara hann se sista tio minuterna av Girls på Way out west igår. De gjorde å andra sidan ett djupt intryck.

JR Whites bas dränkte i och för sig både gitarrer och sång, och gjorde att det där fina manglet som annars gör Girls så tilltalande mer påminde om åskmuller. Men: Christopher Owens. Rent visuellt är han USA:s just nu starkaste frontman. Han ser ut ungefär som om Richie Cunningham från Happy Days avlat en baby med Dash Snow. Igår innebar detta turkos Lacostepiké, mörkblå jeans och överdimensionerade, vita basketskor till tatueringstäckta underarmar och en illröd Rickenbacker. Och så håret, bakåtkammat i en ganska ovårdad quiff lika röd som gitarren.

Grejen var nacken. Christopher Owens hade rakat bort den, och detta med besked. Hans lockar slutade i en spikrak linje strax ovanför örsnibbarna. Tveklöst festivalsommarens klipp, jag skulle till och med säga årets rockfrisyr. Jag bokade en intervjukvart med Owens ett par timmar senare, och gjorde det enda vettiga: Tog en massa bilder och frågade ut honom om håret.

Hej, du har klippt dig! Fruktansvärt häftig frisyr.
– Tack. Jag hade ju långt hår tidigare, men det såg för jävligt ut till slut, det blev tovigt eftersom jag inte orkade ta hand om det. Så en kompis klippte mig. Du vet när man lägger en skål över huvudet och klipper allt som sticker ut?

Yes. In Sweden we call this ”pottfrisyr”.
– Okej. En sån hade jag. Men det växte ut väldigt snabbt i nacken, så jag rakade av den delen själv. Jag orkar inte ha en frisyr som man måste bry sig så mycket om.

En kompis och jag funderade på om din nya frisyr innebar någon sorts Evan Dando-effekt? Du vet, sångaren i Lemonheads, som plötsligt såg ut som en filmstjärna när han klippte av sig grungehåret.
– Nej, det har jag inte märkt. Jag ser nog inte ut som en filmstjärna.

Spara / dela med dig