Ehrenreichs paradoxer

Jag kom nyss tillbaka från en överfylld föreläsningssal på Socialistiskt forum i ABF-huset. Barbara Ehrenreich talade om sin bok Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande – tjugo minuter efter utsatt tid, eftersom det lika överfyllda Jan Myrdal-seminariet tidigare på eftermiddagen dragit ut på tiden. ”Knappast första gången någonting blir försenat på ABF på grund av Jan Myrdal”, konstaterade samtalsledaren Johanna Palmström och drog ner skratt från de modebloggare och vänstermänniskor i största allmänhet som bänkat sig i raderna.

Som det anstår amerikanska bestseller-författare lockade Barbara Ehrenreich med andra ord en lika stor som blandad publik. Hon berättade att idén till Gilla läget började växa fram redan när hon skrev Körd och träffade människor som blivit av med jobbet i det tidiga 00-talets amerikanska downsizing-våg. Alla hade samma historia: När de fick sparken fick de höra vilken möjlighet det egentligen innebar att vara arbetslös, bara de tänkte positivt skulle de nu kunna förverkliga alla sina livs drömmar.

Jag har inte läst Gilla läget, men den verkar vara en välkommen kritik av den glättiga tidsanda som dikterar att saker ordnar sig bara man intalar sig själv att man är extremt glad varje vaken minut man tillbringar på den här planeten. När Barbara Ehrenreich beskrev en scen från en cancerklinik, inredd som ett dagis med gulliga lamm i väntrumssofforna, lät det som ett vykort från någon nedre krets i de påklistrade leendenas helvete.

Som det också anstår amerikanska bestseller-författare var hon alltså rolig. Bland annat skämtade hon om att hon, innan sonen påpekat att liknande strategier användes av Stalin, varit övertygad om att motivationscoachernas mantran om att tänka positivt bara var något som ett antal cyniska chefer för multinationella företag uppfunnit för att hålla den arbetande delen av jordens befolkning i schack.

I grund och botten är Gilla läget ännu en vidräkning av nyliberal kapitalism av amerikansk modell. Men på sätt och vis, tänkte jag på vägen hem, är den också ett utmärkt argument för positivt tänkande.

För ingen vill ju köpa en bok som handlar om, säg, det förljugna i idén att samhällsstrukturer inte existerar och att framgång eller misslyckanden här i livet i slutänden bara beror på enskilda individer. En snärtigt formulerad sågning av motivationscoachindustrin, däremot? Mycket bättre. Som alla andra framgångsrika författare är Barbara Ehrenreich medveten om vikten av en bra pitch.

Därmed ger hon också motivationscoacherna rätt i deras grundläggande trossats. Negg är tråkigt. Att vara positiv säljer.

(Jag glömde tyvärr att ta bilder på Ehrenreichseminariet. Bjuder, apropå bra paketering, istället på omslaget till senaste numret av den briljant betitlade tidskriften Byggkommunisten.)

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr

_Johan Wirfält

2010.11.27 20:47

3 Kommentarer på "Ehrenreichs paradoxer"

  1. Em den 2010/11/28 13:07

    2. Modebloggare, du menar du själv? ;-)
    Vilka modebloggare var det då? (Finner det intressant, för deras största selling point är väl just det positiva?)

    Jag som läst hennes bok vet att den inte alls ytterst handlar om, som du ungef menar, att det bara skulle vara positivt tänkande att positivit tänkande är en syndabock i samhället. Hon förespråkar inte heller negativ attityd. Det boken egentligen handlar om är kritiskt tänkande. Något som man ofta brukar få från denna bloggen, så ävennu, men den här gången missade du verkligen helt huvudet på spiken…

  2. Pfrrrtt. den 2010/11/28 14:14

    3. Modebloggare fanns väl i publiken från det ögonblick du själv satte dig där? :—)

    Anyways. Det finns överhuvudtaget inget paradoxalt i detta. Om du själv läst boken skulle du veta att Ehrenreichs svar inte på något vis är att isolera humor, glädje och distanslöshet från arbetslivet. Tvärtom.

  3. Johan Wirfält den 2010/11/28 14:15

    4. Poängen med (mitt något skämtsamma) inlägg är alltså att sågningen av positivt tänkande bara är Barbara Ehrenreichs selling point, medan bokens huvudtes är en kritik av kapitalism enligt amerikansk modell. Så jo, jag är väl medveten om att det är kritiskt tänkande hon förespråkar snarare än negativ attityd.

    Det var minst två modebloggare till där, men bäst att låta dem vara anonyma. Vill ju inte att stackarna ska kölhalas för att ha vågat sig utanför sitt påbjudna bevakningsområde ;-)