Den uppblåsta generationen – och alla unga kvinnor som Sveriges vänster inte ser

Viss svensk vänster tycks aldrig vakna upp ur sina proggdrömmar. Förra veckan kände sig Aftonbladets kulturskribent Ann Charlott Altstadt som bekant manad att idiotförklara en hel generation 80- och 90-talister – Elin Kling och Isabella Löwengrips succéartade mediekarriärer presenterades som främsta bevismaterial.

Lisa Ehlin har redan skrivit utmärkt här på Rodeo om bristerna i Ann Charlott Altstadts ursprungliga resonemang. Efter att ha läst Altstadts svarstext i dagens Aftonbladet kan jag bara konstatera att hon upprepar sitt misstag:

Hon förväxlar internetburen individualism med nyliberal ideologi. Det är ett felslut som präglar en alltför stor del av vårt lilla lands vänsterintelligentia.

Om vi backar bandet någon vecka förklarade alltså Ann Charlott Altstadt under rubriken Den blåsta generationen att hon vuxit upp med ”proggvärderingar” och ”blir skräckslagen av den unga mediegenerationens trevligt positiva och mjukryggade följsamhet”. Hon tolkade Elin Klings modebloggande och Blondinbellas entrepenörsanda som följden av SAF-orkestrerad hjärntvätt, och sammanfattade:

”80–90-talisterna är troligtvis den minst samhällskritiska generationen någonsin.”

I själva verket – vilket forskare på Göteborgs universitet kunnat upplysa Ann Charlott Altstadt om, bara hon orkat göra som dagens ungdom och googla – förhåller det sig precis tvärtom.

SOM-institutets rapport om unga väljare som publicerades i höstas, visar att dagens unga till och med är mer politiskt intresserade än Ann Charlott Altstadts hjältar i 68-generationen. Bland väljare under 26 år uppger 62 procent att de är ”ganska eller mycket politiskt intresserade”, sa statsvetaren Mikael Persson i DN. Den generation 60-talister som Altstadt själv tillhör ska vi inte ens tala om – kidsen slår dem med 10 procentenheter, allt enligt studien från Göteborgs universitet.

Åtminstone i teorin går det förstås att tänka sig att 80- och 90-talisternas överlägsna politiska intresse även det är en del av någon nyliberal komplott, och bara handlar om att bevara en sorts samhälleligt status quo där överheten kan fortsätta att räkna hem sina bonusmiljoner. Men det förefaller inte särskilt sannolikt. Som kollektiv på arbetsmarknaden är ju dagens unga, vilket Lisa Ehlin med flera skrivit, den mest utsatta ungdomskullen i modern tid.

De har en hel del att vara förbannade på. Kanske uttrycker de sig bara på ett nytt sätt?

I Ann Charlott Altstadts värld – liksom i generationskamraten Ann Heberleins – är det bara ungdomar som tar till gator och torg med röda banderoller i hand som förstått hur man faktiskt förändrar samhället. De som plåtar bilder på sig själva och lägger upp på internet? Tjena, egoboostare, ni har just bloggat bort er från det politiska samtalet.

Det är en märklig inställning. Precis som Hanna Johansson påpekade i förrgår finns ingen motsättning mellan modebloggeri och politiskt engagemang. Det är tydligt på flera plan.

Till att börja med: Att gilla shopping utesluter inte att man också stödjer fackföreningsrörelser i tredje världen. Samtidigt som Ann Charlott Altstadt sitter och drömmer om studentrevolter och strider på barrikaderna pågår en grundläggande förändring av hela modeindustrin. Allt fler av västvärldens lyxvarumärken har idag en utarbetad uppförandekod som reglerar arbetstider och löner i samtliga tillverkningsled. Konsumenterna kräver samhällsansvar, fina kläder ska kunna bäras med gott samvete. Det är en utveckling som snabbas på av krävande modebloggare.

Sådant har förstås inte särskilt mycket med samhällsomstörtande vänsterideologi att göra, och kommer därför knappast övertyga skribenter på Aftonbladets kultursida. Låt oss istället titta på hur dagens unga svenska väljare resonerar – låt oss återgå till ovannämnda SOM-studie.

Jämfört med tidigare generationer identifierar sig färre unga väljare med ett parti. Få kallar sig också starka partianhängare. ”Det är en trend för hela västvärlden”, förklarade Mikael Persson, statsvetaren, ”de starkt övertygade anhängarna födda efter 1977 ligger under 10 procent”.

Men att man inte är med i SSU eller Ung vänster betyder inte att man inte tycker om att göra saker tillsammans. Ett exempel är det rödgröna karriärskvinnonätverket Sq2540Sthlm, de numera riksbekanta ”Sex and the City-sossarna” som ”gör politik av tjejmiddagar”.

Förra vintern skrev de på DN Debatt: ”Vår generation är inte livslångt trogen det parti som vi eller våra föräldrar en gång började rösta på. I stället är vi lojala mot enskilda frågor och vill återta begrepp som individualism och entreprenörskap. Vi behöver en ny politik som möter unga kvinnors behov. Dagens rörliga och flexibla arbetsmarknad kräver anpassade trygghetssystem. Bostäder, barnomsorg och miljö är också områden som är avgörande för oss i valet.”

Om vänsterfalangen inom socialdemokraterna lyssnat på de orden istället för att bråka om Mona Sahlins Louis Vuitton-väska hade de rödgröna antagligen vunnit valet.

”Det som kännetecknar vår blåsta tidsanda är att de alternativa berättelser om hur vi som kollektiv kan eller bör förändra världen, som syntes i mainstreammedierna när jag var ung, är borta”, skriver Ann Charlott Altstadt i i dagens Aftonbladet. Jag blir lite mörkrädd när jag läser den meningen. Det krävs ett väldigt skyddat liv för att missa att de alternativa berättelserna skrivs hela tiden – och de skrivs av Sveriges unga, individualistiska kvinnor.

Ingen kan anklaga Elin Kling eller Blondinbella för att vara socialister. Men som grundläggande symboler för ungt och frigörande kvinnligt oberoende är de några av de starkaste vi har i det här landet. Deras genombloggade liv bygger, på samma sätt som mer vänstersympatiserande Rebecca & Fiona eller varför inte Johanna Koljonen, en kollektiv berättelse om kvinnligt mod, kvinnlig karriärism och, i slutänden, kvinnlig makt. Jag skrev om detta för något år sedan, hur Sveriges unga bloggtjejer skapat informella nätverk helt utanför de traditionella mediekotterierna – och därmed blivit en hot mot branschens mansdominans.

Ja, jag vet att den ”alternativa berättelse” Ann Charlott Altstadt efterlyser i mainstreammedierna är just en sådan som inte innehåller ordet ”karriärism”. Och ja, den artikel som Isabella Löwengrip skrev på SVT Debatt nyligen var pinsamt renons på både klassmedvetenhet och socioekonomiska perspektiv. Men i slutänden går det inte att invända mot följande, blondinbellska sentens: ”Om det är något som vi unga tjejer är bra på så är det att samarbeta. Om man behöver bygga en hemsida ringer man en kompis och byter tjänster med varandra.”

Inser man inte styrkan i de två meningarna har man ingen rätt att uttala sig om vad kollektiv kan eller inte kan göra.

Min slutsats blir därför följande: Problemet för vänstern i dagens Sverige är inte blåsta 80- och 90-talister – problemet är en äldre generation som inte kan acceptera dagens unga kvinnliga individualism, oavsett vilken ideologisk färg den råkar klä sig i.

Problemet är de uppblåsta 60-talisterna.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr

_Johan Wirfält

2011.05.28 17:18

25 Kommentarer på "Den uppblåsta generationen – och alla unga kvinnor som Sveriges vänster inte ser"

  1. caroline den 2011/05/28 18:17

    2. word!

  2. Lotta den 2011/05/28 18:22

    3. Först och främst: Att Elin Kling och Blondinbella skulle vara några slags föregångare och symboler för kvinnlig frigörelse får mig ärligt talat att le. Möjligen i den skitnödiga värld som är medelklassen och det etablissemang vars röster äger all mediearena och som skriver den sanna verklighet som landets övriga 95% tvingas underkasta sig. I min arbetarklassvärld har den kvinnliga ”frigörelsen” (känns stenålder) varit en självklarhet så länge jag, född -75, har varit med, om man nu ska se det så – jag har aldrig haft anledning att behöva se skillnad på mina manliga och kvinnliga förebilder. Same – same. Problemet är att dessa inte har funnits ert kikarsikte.
    För det andra undrar jag om det är karriär ni tänker er som livets stora mål när ni värderar dessa förebilder? Bara nyfiken. På hur pass snabbt ni har trasslat in er i den amerikanska drömmen, med egenintresset främst, osv.
    Sedan är frågan varför ni som alla andra endast gör era undersökningar utifrån personens kön, inte bakgrund. Jag skulle tycka det vore så intressant att veta vilken bakgrund dessa förebilder har. Om man på allvar ska tala jämlikhet.

  3. Bianca den 2011/05/28 20:55

    4. På var och varannan modeblogg har samma argument förts fram. We get it. Vänstern är tydligen modets fiende. Vrf? Jo, vänster är emot materialism som livsstil och propagerar för inre värden som lycka. Två egenskaper som går emot mode, som med reklam propagerar för konsumtionssamhället och som handlar om det yttre till större del (status, lyxmärken, utseende). Två motsatta världar = enkel ekvation.

  4. Alf Jonas Johansson den 2011/05/28 21:48

    5. Jag håller med Herr Wirfält i att 60-talistgenerationen kan vara uppblåst men. Vad är det för ideal som säg Marcella Mravec ger. Hon står och blir fotad dag ut och dag in i nya kläder från topp till tå. vem exakt vem har råd. nu tänker ni bah du tror inte att unga tjejer och killar fattar och kan se till inspirationen och inte antalet kläder. Nej jag är inte så säker på det jag gjorde inte det när jag var 20-25 år. Ville ha allt och fick ångest när jag inte hade råd. Eller ta Daniel Lindström kolla vad plaggen han lägger upp kostar. Vem exakt vem har råd. Men ni kan väl ta och låta en kille/tjej från förorten blogga om vad dom har på sig och lyssnar på för musik.

  5. mm den 2011/05/28 22:50

    6. Jag har följt dig i flera år, till och med i studiesyfte. Jag skulle bara säga att jag uppskattar din blogg.

  6. Kajsa den 2011/05/29 11:44

    7. ”…finns ingen motsättning mellan modebloggeri och politiskt engagemang.” Modebloggeri är ett politiskt engagemang i sig, det kan man aldrig bortse ifrån. Det är just det som jag tror att många gör, ibland krävs det kompromisslöshet och kosekvens för att inte tappa bort sig i ”att vara lojal mot ensklida frågor”, det är snarare att gå efter devisen rational choice- typ jag gör det som gynnar mig och annat engagerar inte. Eller att inte våga ta reel ställning, ideologisk/politiskt, då krävs det en större medvetenhet i att det man väljer och väljer bort får konsekvenser för alla i samhället.

    När jag ser hur SOM-institutet undersökning används i syfte att konstatera ”dagens unga till och med är mer politiskt intresserade” nöjer jag mig inte med det. Men vad röstar de på? Varför röstar dem? Och vad innebär deras s k politiska engagemang, är det rent instrumentiellt, inte ideologiskt, eller är de ”politiska” av image-skäl, har de överhuvudtaget någon aning vad deras politiska färg innebär i realiteten (typsikt medelklass-hipster-problem, mkt snack och lite verkstad). Det krävs alltså mer än en SOM-undersökning för att ta reda på vad detta innebär, och vad det betyder att ”dagens unga till och med är mer politiskt intresserade”.

    Vad jag försöker säga är att jag tror att vi 80-90talister tror att det är relativt enkelt att vara politiska, det är typ att klicka i rutan att man är vänster på Facebook. Eller gå en demonstration. Eller köpa ekologiskt/rättvisemärkt. Så enkelt är det inte.

    Jag anser inte att Altstadts har rätt, hennes empiri håller inte på långa vägar och det är inte svårt att rata hennes argument. Men hon har en viktig poäng och den är det avsevärt svårare att blunda för, det är väl också därför som hennes inlägg skapar debatt. Det är en känslig fråga.

  7. exakt « viktigheter den 2011/05/29 11:49

    8. [...] Här skriver Johan Wirfält bra om 80- och 90-talisterna och ”den blåsta generationen”. För det första, vi är inte blåsta (jag kan förstås bara tala utifrån mig själv). För det andra, det finns som sagt ingen motsättning mellan modeintresse och politiskt intresse. Kategorier Debatt, Feminism & sånt, Kultur & media, Kunskap, Mode, Tankar GillaBli först att gilla denna post. [...]

  8. Kajsa den 2011/05/29 12:09

    9. Det är ingen slump att just ni på Rodeo går igång på det Altstadts skriver. Ni är väl medvetna om ert magasin och era bloggar är ängsliga försök att ge mening åt trender, samtidigt som ni värnar om det politiska och om att vara intellektuell (men med glimten i ögat). Det krävs självkritik för att hävda seriositet.

  9. Johan Wirfält den 2011/05/29 15:32

    10. Vet inte om det är samma Kajsa på båda kommentarerna här ovan, men hur som helst – håller helt med om den första (lite mindre om den andra).

    Elin Grelsson har skrivit bra om Facebookengagemang och hur det är ett sätt för storstadsmedelklassen att dämpa sitt dåliga samvete:

    http://www.expressen.se/debatt/1.2160306/elin-grelsson-sd-hat-har-blivit-en-accessoar

  10. mm den 2011/05/29 16:51

    11. För mig grundar sig mina politiska åsikter utifrån min bakgrund och hur jag vill att samhället ska se ut. Jag skulle inte lägga stor vikt av detta på facebook. Jag tycker det finns bättre vis att engagera sig, i alla fall för mig. Just nu är jag rätt trött på facebook-grupper och facebook-bilder överlag. Därav har jag ingen facebook-bild..

  11. emmi den 2011/05/29 18:43

    12. Här skriver jag mina åsikter:

    http://emmismode.blogg.se/2011/may/utkast-maj-29-2011.html#comment

  12. Jacob den 2011/05/29 19:52

    13. Har svårt att se Grelssons Expressen-inlägg som något annat än ytterligare ett exempel på hur storstadsmedelklassen positionerar sig mot varandra.

  13. Hilda den 2011/05/29 23:21

    14. Dagens boktips:
    Dream; Re-imagining Progressive Politics in an Age of Fantasy.
    Bra skrivet av Stephen Duncombe där han kritiserar sin egen vänster för att inte riktigt ha lyckats ta politiken vidare in i dagens samhälle.

  14. Den samhällsfarliga kulturjournalistiken | The Viktor Report den 2011/05/30 08:02

    15. [...] har därefter diskuterats och kommenterats på hundratals ställen, bäst av Johan Wirfält här. Även om stora målskyttar alltid är sist på bollen så ska The Viktor Report inte komma [...]

  15. Carine den 2011/05/30 11:02

    16. Så länge modebloggare under seriös vinjett som er egen skriver så absurt efterblivna inlägg som detta http://rodeo.net/hotspot/2011/05/roddracet/ och inte ens kan se de mest tramsbanala kopplingar mellan klass, status, makt och mode så är det svårt att tycka att Altstadt är så ute och cyklar som ni alla febrigt vill understryka.

  16. Smartasmia den 2011/05/31 09:48

    17. Jag är en (uppblåst..?) 60-talist, men känner mig inte speciellt träffad av ovan generalisering av min generation. Möjligen skulle jag kunna blåsa upp mig lite med CV-slängan ”livserfarenhet”. Nej, inte heller jag tror att mode behöver vara klassfördelat. Däremot mår jag lätt illa – fortfarande trots att jag legat väldigt lågt efter att jag la ner min gamla blogg ”Monokel” efter att ha fått en rad sura mail från en av Era medarbetare (efter att jag ifrågasatt den mängd plagg i övre prisklassen som passerat revy i nämndas blogg med tanke på att dennas läsekrets mkt väl kan tänkas tillhöra även unga tjejer/killar som får mindevärdeskomplex då de inte har samma möjlighet ekonomiskt att vara lika ”rätt ute”) – av, att som ngn så bra påpekar ovan, se modebloggar som öser ut dagens med nya dyra inköp. Måste man vara vänster för att tycka så…? Oerhört trångsynt enligt min mening. Och lite tragiskt. Ni borde jobba lite på att kunna ta kritik. Och ge nyanserade svar som inte bara skriker ut självförsvar. Ett litet tips från lilla mig.

  17. Tage den 2011/05/31 13:56

    18. Hej, Det här var en jättebra krönika. Men du drar litet väl många människor över Ann Charlott Altstadts kam: det var inte socialdemokrater som kritiserade Mona Sahlin för hennes väskor – tvärtom tyckte aktiva socialdemokrater från höger till vänster att den media-kritiken var superlöjlig.

    Och över huvud taget är nog den grupp av kritiker du beskriver snarare sammanhållen av deras ålder än deras politiska tillhörighet. Resonemanget mot ”unga kvinnor som inte tänker på någon annan än sig själv” finns t.ex. även hos borgerliga konsultföretag/PR-byråer som Kairos future. Att berätta hur hemska ungdomarna är (eller hur vansinnigt annorlunda de är) är helt enkelt ett levebröd för en hel del 50-talister och 60-talister.

  18. Johan Wirfält den 2011/05/31 15:04

    19. Smartasmia, tråkigt att höra du la ner din blogg på grund av sura mail. Jag vet inte vem som skrev dem eller varför, men håller hur som helst helt med dig: Modebloggar som slentrianmässigt öser ur sig lyxmode som om ”vanliga” människor skulle ha råd med det skapar en skev bild av vad mode är. Det är ingenting som Rodeo ställer sig bakom, tvärtom försöker vi nyansera och problematisera bilden av modet och lyxkonsumtionen. Detta återspeglas förhoppningsvis också i våra bloggar.

  19. Bea den 2011/06/02 14:34

    20. Intressant. Men väldigt förenklat och bakvänt fördomsfullt. För Johan, kan du intre dra den om att den lyckliga horan också är feminist?

  20. R.S den 2011/06/03 10:59

    21. http://www.dn.se/debatt/demokrati-inte-sa-viktigt-for-dagens-unga-svenskar

  21. cookie den 2011/06/04 21:30

    22. Undrar vad Kling, Löwengrip & CO kommer tycka om dagens 2-åringar om 18 år när de är trötta, kanske skilda med barn, kanske sjuka eller har ont nånstans hela tiden, förlorat någon kär, ja helt enkelt tvingats möta det där jobbiga som hör till åldrande.
    Då blir fråscha 20-åringar som säger ”Däremot vet jag att jag är en glad och lätt tjej. Jag är ingen sådan där mens-tjej, som har mens och migrän. Jag är en glad och enkel människa” lite irriterande. Eller hur, Ann Charlott?
    Tack för bra blogg, Johan.

  22. När svenska människor började dansa - Johan Wirfält | Rodeo Magazine den 2011/06/05 17:27

    23. [...] sa Robyn, och varför inte? I meningarna ovan har Sveriges vänster, för att återknyta till förra veckans inlägg, en utmärkt metafor för framtiden: Unga människor på ett dansgolv, alla individer, alla del av [...]

  23. 07/06/11 - Rodeo Magazine den 2011/06/08 13:23

    24. [...] blåsta generationen” fortsätter här på Rodeo, mycket läsvärt bland annat här och här! Spara / dela med [...]

  24. etvomir den 2011/06/17 12:55

    25. Alltså, det här var ju lika korkat som Ann-Charlotte Ahlstads krönika.
    Du framhåller Blondinbella Löwngrip och Elin Klin som några slags förebilder för
    dagens unga kvinnor. Jag kräks.
    Att dessutom dra alla som inte har högervärderingar över samma kam – Ann-Charlotte Ahlstads(k) är ju väldigt märkligt.

  25. Modeåret 2011 – April, maj, juni | Rodeo Magazine den 2011/12/29 17:55

    26. [...] proggare. Men så resonerar bara den som missat samhällsutvecklingen de senaste tio åren, löd gensvar på [...]