”En stad är en plats som erbjuder maximal frihet”: Om Ai Weiwei, SL-kort och att kunna resa tillsammans.

Igår skrev Ai Weiwei, världens just nu bästa och viktigaste konstnär, i Newsweek. Det är första gången sedan Ai Weiwei släpptes av kinesiska myndigheter som han uttryckt något längre än en tweet. Jag hoppas att ni läser honom.

Ais artikel handlar om Peking, hemstaden, och han skriver om dess två ansikten. Om fasaden av ”pengar och makt”. Om alla de andra människorna, de ansiktslösa, de desperata, de som Ai möter på bussen och vars ögon inte uttrycker annat än hopplöshet.

Själv tycks han, tärd av tiden i fångenskap, om inte ha gett upp så i alla fall blivit mer pessimistisk:

”Min konst representerar inte Peking. Fågelboet [OS-arenan han ritade tillsammans med arkitektbyrån Herzog & de Meuron] – jag tänker aldrig på det. Efter de olympiska spelen talar vanliga människor inte om det längre, för OS förde inte med sig något gott till folket.”

Peking, fortsätter Ai Weiwei, är som ett fängelse, en Kafkalik mardröm som aldrig vill upphöra. Han sammanfattar:

”En stad är en plats som erbjuder maximal frihet. Annars är den ofullständig.”

Som superdissident är Ai Weiwei numera belagd med munkavle och reseförbud av kinesiska myndigheter. Det säger sig självt att han är en väldigt modig människa som nu går till frontalangrepp mot Kina i en av USA:s mest respekterade tidskrifter. I sin sentens om staden som en plats ”som erbjuder maximal frihet” sätter Ai Weiwei dessutom fingret på något annat – något som jag tror att vi, trygga i vårt demokratiska hörn av världen, borde fundera lite mer på.

Det går förstås inte att jämföra Stockholm med åsiktsförtryckets Peking. Men känslan av att bo i en ofullständig stad – en plats som inte erbjuder den där maximala friheten – kan vara nog så sann här också.

På torsdag höjer SL priserna på ett månadskort med 100 kronor. Det innebär att många av de stockholmare som har minst pengar, och därmed svårast att ta sig in i samhället både bildligt och bokstavligt, tvingas sluta resa kollektivt. De har helt enkelt inte råd.

Svenska dagbladet har skildrat effekterna av prishöjningarna i en artikelserie de senaste dagarna. Reportrarna Anna Gustafsson och Erik Paulsson Rönnbäck visar att kollektivresandet kortsiktigt kommer minska med nästan fem procent, och på längre sikt med åtminstone tre procent. SL:s prishöjningar beskrivs som ”rekordartade” – att resa kollektivt i Stockholmsområdet har, jämfört med att exempelvis åka bil, blivit mycket dyrare.

SL höjer priserna – som en direkt följd ökar det sociala utanförskapet och Stockholm blir en mer segregerad stad. Om detta är både forskare och hållbarhetskonsulter överens. En som inte håller med är däremot finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M).

Rosdahl – ja, samma Torbjörn som brukar bortförklara brutna vallöften med chipspåsar – tror inte att kollektivresandet kommer minska vid prishöjningar. Varför? Jo, förklarar han i SvD, han själv kommer ju inte resa mindre kollektivt trots prishöjningen:

”Jag går till mig själv. Jag åker bil emellanåt, men jag åker gärna kollektivt för jag vet att det är snabbare när det är snö och storm.”

Torbjörn Rosdahl tjänar 110 900 kronor i månaden och har dessutom gratis SL-kort som löneförmån. Att med de förutsättningarna ”gå till sig själv” för att avgöra vilka ekonomiska möjligheter övriga stockholmare har att resa kollektivt ställer onekligen det här med politiska perspektiv i ny dager.

(När jag blir kulturminister och driver igenom ett årligt fyrahundramiljonersstöd till förmån för den svenska folkrockens framtida utveckling ska jag komma ihåg att parafrasera Torbjörn: ”Jag går till mig själv. Jag lyssnar på vanlig popmusik emellanåt, men jag diggar hellre Reine Fiskes psykedeliska gitarrorgier för jag vet att de är mer sinnesutvidgande en varm sommarnatt.”)

För stockholmare och andra som vill ha lite vidare vyer än vårt kära landstingsråd är det bara att vända sig mot Malmö. I en utredning gjord av Malmö stad 2009 kan man läsa:

”Resursfattiga personer anger i högre utsträckning än andra att kostnad för kollektivtrafiken påverkar deras val av färdmedel. Det gör det väsentligt att kostnaderna vid en utbyggnad av spår- och järnvägstrafik inte ökar.”

Jag håller med. För mig är det en fråga om vilken huvudstad vi vill ha. En öppen stad, en plats som erbjuder maximal frihet för alla stockholmare? Eller något helt annat, ofullständigt, där full frihet bara ges till dem som har råd?

Fundera på vad ni tycker. Och om ni känner att det här med en kollektivtrafik tillgänglig för alla faktiskt är något viktigt, gör mig gärna sällskap på Stockholms nya medborgarbusslinje. Det är en manifestation som jag planerar tillsammans med några vänner och en massa nya Facebookbekanta.

Vi tycker inte att det ska vara dyrt att göra saker tillsammans.

(Bild och grafik från SvD.)

Johan Wirfält
  1. Lovisa skriver

    Den bästa analysen av Torbjörn Rosdahls (som tyvärr är så mycket mer än bara ett) utspel. Jag bugar inför dig, Wirfält.
    Vänligen
    Lo

  2. henrik berggren skriver

    bra wirre

  3. Henrik skriver

    Johan Wirfält – Torbjörn Rosdahl; TKO….

    Som sagt, underbart att en människa kan ”gå till sig själv” för referenser efter man totalt diskvalificerat sig i allmänhetens ögon, inte bara genom korkade uttalanden utan även genom brutna vallöften, barnsliga analogier och korkade resonemang.

    Stenåldern lever tydligen kvar i vissa politiska garderober, känns ungefär lika fräscht och nydanande som hans självgoda uppsyn och värderingar förmedlar…

  4. sassa skriver

    på vilket sätt är fattiga utanför samhället?

  5. Wille skriver

    Wirfält: <3

    Absurt av Rosdahl att komma med anekdoter när han ställs inför forskningsresultat.

  6. Johan Wirfält skriver

    Sassa: I sammanhanget av ökade priser i kollektivtrafiken handlar det som sagt om minskade möjligheter att röra sig i samhället, och därmed att delta i och vara en del av samma samhälle. Se till exempel studien från Malmö stad som jag både citerar och länkar till ovan.

  7. tobias skriver

    boom!

  8. sassa skriver

    bara såhära är samhället något en åker till? life is elesewhere? jag är arg på ordet utanförskapet

  9. Johan Wirfält skriver

    Har man möjlighet att åka lite vart man vill är det förstås enkelt att romantisera att bara sitta still. Men sitter man väl fast är det nog inte lika kul.

  10. Intellektuella plankton - DN.se skriver

    [...] i huvudet när The Viktor Report läste att Medborgarbusslinjen (en fin form av aktivism, menar vi, läs Johan Wirfält här) fått sällskap i kampen för lägre avgifter i SL-trafiken. Planka.nu ska tillsammans med [...]

  11. nicko skriver

    Tycker det är rätt skönt med den ökningen. Minre drägg som åker in till stan helt enkelt. Ungefär som det är i Paris; packet håller sig i sina förorter och besvärar inte anständigt folk. (obs: jag är ingen ironisk hipster utan fullständigt uppriktig)

  12. Andreas skriver

    Tycker sassa har en poäng. Ordet utanförskap är ideologiskt laddat. Alby är samhället, inte utanför det. Begreppet utanförskap kan ge en association om att det är en självförvållad situation, och att det är något fel på dem som bor i något område, och dessutom att de är något enhetligt.

  13. Johan Wirfält skriver

    Andreas: Jag nämner inte Alby någonstans i texten, man kan vara utanför samhället även om man bor innanför tullarna. Jag tycker inte att ”utanförskap” är ideologiskt laddat, begreppet har så klart använts friskt av regeringen Reinfeldt men även av tidigare socialdemokratiska statsministrar. Men du får gärna föreslå annat ord som är bättre, om sådant finns. För vi tycks ju vara överens om att det finns ojämlikheter i dagens samhälle, och att en människas ekonomi i stor utsträckning styr deras vardag?

  14. lg skriver

    Bor man innanför tullarna kan man promenera överallt. Det tar 40 minuter att gå från Slussen till Odenplan, en sträcka jag ofta går, *när jag inte cyklar*.

    Det är ingen mänsklig rättighet att resa billigt. SL:s budget består redan idag av 50% koncernbidrag. Tänk om SAS eller SJ skulle drivas på samma sätt. Vore absurt (men skulle mer än SL kunna motiveras: har man släkt och vänner långt bort är det ju ännu svårare att träffa dem om man är ”resurssvag” än om de bor i samma län).

    SL får över 6 miljarder av SLL varje år – ca 3000:-/person boende i Stockholms län. Sänk skatten med 3000:-/år och person och folk kan köpa sig helt ok cyklar för det beloppet – och det är bara första året man behöver lägga 3000:- på en cykel (lånekort för cykel kostar 250:-/säsong – en extremt billig lösning) om de tycker det är så dyrt att åka kollektivt (då sparar de dessutom upp till 12 x 700:-/år = 8400:-). Ett alternativ om man bor längre bort är moped: fasta kostnaderna för min moped är ungefär 3000:-/halvår (försäkring + service)

    Jag plankar eftersom jag redan betalat mina enstaka t-baneresor mellan Rådmansgatan och Gamla Stan flera gånger om via skattsedeln.

    Avskaffa subventionen av SL helt och hållet och inför täckningsbidragsbaserad taxa!

  15. Erika skriver

    Det galna är ju ändå att folk faktiskt har röstat på den där muppen.

  16. Andreas skriver

    Ber om ursäkt om jag skriver slarvigt nu eftersom jag har grav feber.

    Ja, absolut kan man ha det illa ställt även om man bor i innerstaden. Men eftersom ekonomin kräver X antal arbetslösa och kapitalet mår bra av en reservarmé som pressar ner löner så kan vi inte kalla dessa människor som är ett resultat av kapitalismens nuvarande logik för utanför_samhället, just eftersom de är en del av samhället ekonomiska fundament, rentav en del av Alliansens vision, är min fasta övertygelse.

    Jag förstår inte riktigt poängen med att med ett särskilt ord försöka peka ut arbetslösa eller människor som befinner sig i en allmänt prekär situation som någonting särskilt. Hotet om arbetslöshet är ett hot eller en realitet som delar av arbetarklassen råkar ut för någon till många gånger under livets gång.

    Men om jag måste föreslå något så föreslår jag:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Prekariat

  17. Teez skriver

    Gud vad jag avskyr Sthlm – alla dess borgerliga fittor, överklassmonster och osympatiska medborgare! Är totalt med dig Johan, stor uppskattning!

  18. Stockholms nya medborgarbusslinje: Tillsammans mot världens öppnaste stad - Johan Wirfält | Rodeo Magazine skriver

    [...] skrev om Ai Weiwei och idén om staden som en plats som erbjuder maximal frihet för ett par veckor sedan. Stockholm, konstaterade jag då, fungerar inte på det viset. Vår [...]

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.